This summer I got a commission to make an Edwardian suit. This would be used at events where my customer would heighten the atmosphere together with her horse. She wanted a skirt, blouse and an apron. What a dream project! I was so eager to get started, but every step was taking unusually long time: I had to hunt down the package with the fabric order, as neither the fabrics, nor any note came to my post box. My pregnant body didn’t move as quickly and gracefully as it otherwise does, so the pattern making and cutting of fabrics was very challenging. Then there came this little boy… I missed out two deadlines, but thankfully, this dear customer told me not to hurry and just enjoy the first time with the baby.
I somras fick jag I uppdrag att sy en sekelskiftesdräkt, som skulle användas vid evenemang där min kund skulle agera stämningshöjare tillsammans med sin häst. Hon ville ha en kjol, en blus och ett förkläde. Vilket drömprojekt! Jag var så entusiastisk och hoppades på att kunna göra klart den innan förlossningen, men varje steg i processen tog ovanligt lång tid: När jag tyckte att jag väntat länge nog på tygerna var jag tvungen att spåra tygpaketet, eftersom de glömt att skicka en avi till min postadress. Min gravida kropp var långsam och otymplig, så det var en utmaning att kravla omkring på golvet för att göra mönstret och klippa tyg. Sedan kom den lille gossen… Jag missade båda kundens deadlines, men hon var förstående och uppmanade mig ta det lugnt och njuta av babytiden istället.
Costume suitable for a farmers wife.
This week, I could finish the cotton skirt at last. It is made of three panels – one in the front and two in the back – and is closed with hooks and eyes. The linen apron was the only piece finished before the delivery. I had made a mock up for the blouse, but still wait for an opportunity to fit it on my customer before I cut the fashion fabric. In the meantime, she can wear this lovely vintage blouse.
Den här veckan kunde jag äntligen sy färdigt bomullskjolen. Den består av tre paneler – en fram och två bak – och stängs med hyskor och hakar. Linneförklädet var det enda plagget som var färdigt innan förlossningen. Jag hade gjort en toille för blusen, men väntar fortfarande på ett tillfälle att testa den på min kund innan jag sätter saxen i blustyget. Tills blusen är klar får hon använda denna underbara vintageblus.
Mockup for the blouse and skirt. After tracing the skirt mockup to pattern paper, I made an petticoat of it.In order to keep the price down, I made the pleats on machine. It took two hours to make, except for prewashing and calendering.This is the Edwardian vintage blouse. It is made from quite heavy weight cotton and every seam is made on machine. It does not look home made.The skirtThe whole costume
Today, I have also finished the changing table! My kind father in law bought the wanting piece of wood that would prevent the baby from falling down. I sawed this into three pieces and screwed them together. The inside was lined with camping mattress underneath oilcloth, fastened with glue gun. Then this frame was fixed to the changing table with screws. The frame serves both as a stabilizer and protection. I know that the changing table could have been steadier and more nice-looking if I had put more money into the right materials and if I had been able to construct it without interruptions. It does not look completely abhorring though, and it is steady when standing over the washing machine. As it answers our present needs, I am really happy with the outcome.
Idag blev skötbordet fullbordat! Min snälle svärfar köpte en fin mdf-skiva att ha som kant. Jag sågade till tre bitar, som jag skruvade ihop. Med limpistol limmade jag sedan fast liggunderlag och vaxduk på insidan av träramen. Sedan skruvade jag fast ramen på själva skötbordet. Förutom att skydda barnet från att rulla ner från skötbordet, stabiliserar den också själva bordet. Jag är medveten om att skötbordet hade kunnat bli både stadigare och finare om jag hade lagt mer pengar på rätt material och om jag hade kunnat jobba ostört. Nu kom vi i alla fall billigt undan och det ser inte helt fasansfullt ut. Eftersom det tillgodoser våra behov nu, är jag faktiskt riktigt nöjd med resultatet.
Our baby loves being on his changing table, beneath the shelf that I made for him. During the last week, he has also started talking to the animals at the shower curtain.
As I suppose that my body shape will not be what it used to be for a long time, I wanted to make a modest gown for the last part of my pregnancy and the nursing period. I do not know if the fabric is accurate for regency fashion, but as I still have several metres left, I used the striped cotton fabric yet again!
Eftersom jag är medveten om att min kropp förmodligen inte kommer vara sig lik på väldigt lång tid framöer, ville jag sy en vardagsklänning att använda under sluttampen på graviditeten och under amningsperioden. Jag vet inte om tyget är korrekt för empirmodet, men jag har ju fortfarande tiotals meter kvar, så jag använde samma tyg igen.
I used a bodice, where the lining is laced in the front and the dress fabric is gathered with drawstrings. I was inspired by many different vintage gowns, among which are these:
Jag valde en konstruktion där livet är fodrat och insidan snörs samman framtill och själva klänningstyget samlas med dragsko över och under bysten.
Striped gown found at the Metropolitan Museum of Art. Unfortunately, I cannot find the link again.Gown with detachable sleeve extentions, closed in the front with drawstrings. Colonial Williamsburg Education
Fishu and Cap
For the modest motherly look, I needed a fishu for the neck line and a cap. The fishu will go well together with many of my regency dresses. There is a fantastic blog post about fishus here.
För den anspråkslösa, moderliga looken, behövde jag en chemisette till urringningen och en mössa. Chemisetten kommer passa till flera av mina empirklänningar. Här är ett jättebra blogginlägg om olika typer av chemisetter och schalar.
Cap construction/Mössans konstruktion
My main inspiration for the cap was this one, as it has no laces or expensive fabrics that would match poorly with my crude dress fabric. In my parents basement, there is a cupboard where they put old clothes, curtains and bed sheets, which have forfeited their purpose but could perhaps find a new use later on. Last week I dug deep and found an old, stained shirt with just enough unstained fabric for making a cap and a fishu!
Inspirationen för mössan kommer huvudsakligen från denna, eftersom den inte är gjord i något dyrt tyg eller har någon spets, vilket skulle matcha mitt grova bomullstyg väldigt dåligt. I mina föräldrars källare finns det en garderob full av gamla undanlagda gardiner, kläder och sängkläder. Där grävde jag runt förra veckan och hittade faktiskt en gammal fläckig skjorta, som hade precis lagom med rent tyg över för att räcka till mössan och chemisetten.
This is how it came out. I think that you can figure out how it is done by yourselves, so I will not linger at that.
Så här blev det. Jag tror att ni själva kan räkna ut hur man gör dessa enkla plagg, så jag går hastigt vidare.
The finished gown with fishu and cap
I did not believe that you were interested in construction process of this one, as it is very similar to my other regency gowns. Here is how it is put on, anyway.
Jag trodde inte att ni var intresserade av att se hur denna klänning syddes, eftersom den påminner om de jag har gjort tidigare. Här ser ni åtminstone hur den tas på, över chemisetten.
My new hometown, Västervik, is really beautiful this time of year. Maybe these pictures might tempt you to come and visit this dear part of Sweden?
Min nya hemstad, Västervik, är så vackert vid den här tiden på året. Kanske kan dessa bilder locka dig att besöka den här delen av Sverige?
Ten years ago I bought lots of a blue ”synthetic silk” fabric. Already by then, I thought that it would be perfect for a V-lined regency gown, but I was not a confident pattern maker by then, so when I couldn’t find any suitable pattern, it was stowed away.
Thanks to Pinterest and many helpful blogposts, I could at last decipher how the V-lined gowns were constructed. When I also stumbled over this lovely portrait of Tatyana Borisovna Potemkina, I knew that this gown would be my entry in this year’s competition.
I needed better underwear, so I started with making chorded stays (and because I hate hand sewing, I cheated in every way, where there weren’t visible seams), a new chemise and petticoat – faithful to my tradition, I only used old bedsheets.
Chemise, chorded stays and petticoat
Before we left Denmark for the busy holidays in Sweden, I had made a pattern for the bodice, but I had not yet figured out whether the lining should have as much fabric as the outside, or if the outside should be pleated and then stitched down to the lining. After examining some photos of vintage dresses, I ended up using the same pattern for both lining and main fabric. There is now room for all bust sizes! The skirt also ended up being quite voluminous, because I had to fully trust my instincts when I cut the fabric and pleated it to the top, without my dear mannequin at hand.
I had the most fun constructing the sleeves. It was only a bit time consuming to hand stich and arrange the pleating and the thin strings. The trickiest part by far was to make the regency hair. I had to make my own hair pieces, with much help from YWU articles and blogs.
When my mother heard that I needed lightweight cotton for the chemisette she bestowed a sleeveless blouse on me. It consisted mainly of lace, so there was not much fabric to work with. I laid it aside for some months, hoping for a good idea. Our last night before going home for the Christmas Holidays (where my gown waited), I finally had inspiration for the chemisette and cut the blouse to pieces. I made the neck-part on the bus ride to Sweden and then I used the remaining decimeters from the blouses’ shoulders, for fake sleeves. On its own, it does not look much like a historic chemisette, but when only the neck part and the arm pieces are seen under the gown, I think it looks right.
We were both sick and tired when my husband took this photography. Afterwards I found out that we had not arranged the fabric volumes to its advantage. You have to look at the other pictures, from our summer photo session, to see how the dress is really meant to look like.
And can you believe it? I won, alongside these incredibly talented seamstresses! Crazy…
Galet nog, så vann jag, tillsammans med dessa otroligt duktiga sömmerskor! Känner mig grymt hedrad.
This Wednesday I had my very last exam and I passed. Crazy! Now there is only the Hippocratic oath, by the end of the month, between the world of medical doctorship and myself. It has been a hard ride, with many sleepless nights, tears of anguish and boring “holidays” filled with studies. But now it has finally come to an end. Wow.
I onsdags hade jag min allra sista tenta och klarade den. Galet! Nu är det bara det Hippokratiska läkarlöftet vid månadsslutet, som ligger mellan mig och världen av dokorskap. Det har varit en hård resa, med många sömnlösa nätter, tårar av ångest och tråkiga ”lov” fyllda av studier. Men nu är det äntligen över. Wow.
This semester has been about as tough as the others and I have not had time for bigger projects (except for grandmothers wedding gown). Here comes some small projects that I have used as distraction, though.
Den här terminen har varit lika tuff som de tidigare och jag har inte haft tid för större project (förutom mormors brudklänning, förstås). Här kommer några småprojekt som jag har haft som distraktion.
I needed a chemisette for completing Tatyana Borisovna Potemkina’s look. I got material from my ever benevolent mother, who sacrificed a sleeveless blouse for this purpose. I sew it on our bus trip back to Sweden, for the Christmas holidays, so nothing is documented, but before and after.
För att fullborda Tatyana Borisovna Potemkina’s klädsel behövde jag en chemisette. Jag fick material av min ständigt nådiga mor, som offrade en ärmlös blus. Jag sydde samman överdelen på bussresan hem till Sverige över jullovet. Därför är ingenting av processen dokumenterat, men åtminstone hur blusen såg ut före och efter.
The blouse before the transformation // Blusen innan förvandlingen
We were so horribly tired, my husband and I, when it was time for photographing the whole look, so the dress does not fit as well as it should. But you have seen the earlier photos, where it is perfect, haven’t you?
Jag och min man var fasansfullt trötta när vi skulle fotografera dräkten, så tyvärr sitter den inte så bra som den borde. Men du har väl sett de tidigare bilderna, där den sitter perfekt, eller hus?
Another look-alike // Ännu ett försök till look-alike-bild
My brother has grown an impressive moustache. It needs some special care. I made a mustache net for his birthday. Therefor I took one of my hair nets and attached an elastic ribbon. I hid the knots underneath some manly bows.
Min bror har fått en präktig mustasch. Den behöver lite extra omvårdnad. Därför gjorde jag ett mustaschnät åt honom i födelsedagspresent. Jag använde ett hårnät och knöt fast ett svart resårband. Knutarna dålde jag under manliga rosetter.
Moustach net // Mustasch-nät
The case for my cell phone was in a horrible state when I should go to my last exam. Because we had the opportunity to use the Internet, while interviewing and examining our patient, I felt that it would be directly disrespectful to use filthy, unhygienic case more. So I used an old scrap fabric (from the lampshade) to dress it up a bit. Sweet. Then I discovered that there was absolutely no time for checking stuff on the internet anyway, but I’m glad I now don’t have to feel gross when I want to use my cell phone.
Mitt mobilfodral såg förfärligt ut när det drog ihop sig för min sista tenta. Vi skulle ha möjlighet att använda internet under journalskrivningen och detta kunde jag bara komma åt via min mobil. Därför kände jag att det skulle vara näst intill respektlöst mot patienten om jag använde detta äckliga fodral. Jag klädde om fodralet med en gammal stuvbit, från när jag klädde om en lampskärm. Det blev ganska fint. Sedan blev det absolut ingen tid över för att använda internet ändå, men det är skönt att slippa känna sig äcklig när man använder sin telefon.
Case for the cell phone // Mobilfodral
After having made my Chinese silk dress, I found out that I maybe should have a fluffy petticoat underneath. I had some fabric at home, so I threw this together.
Efter att jag hade sytt min kinesiska sidenklänning, insåg jag att den kanske skulle sitta bättre med en fluffig underkjol under. Jag hade lite tyg hemma, så jag slängde ihop denna.
Fluffy petticoat // Fluffig underkjol
Today, I also made a bow tie for my husband, in the same fabric as the dress. We’ll see if he can wear it without suffocating.
Idag sydde jag en matchande fluga åt min man. Vi får se om han dessutom kan använda den utan att kvävas.
I also wanted a matching purse, so I took the few scraps left of the silk and cut an old plastic portfolio to pieces. The plastic stabilizes the front, back and lid. There was not enough fabric to match the patterns. The lining is from the same fabric as the petticoat. I was able to make a little pocket at the back of the purse, by overlapping the lining and the main fabric. For shoulder strap, I used a plastic necklace bought at a Second Hand store many years ago. I was in a real hurry, so I cut the fabric and threw the purse altogether by instinct. In spite of this carelessness, I think the purse looks really nice.
Jag ville ha en matchande liten handväska, så jag tog de sista små stuvbitarna och klippte itu en av mina gamla plastmappar som jag använt under utbildningen. Mappen ger stadga fram, bak och i locket. Fodret kommer från samma tyg som underkjolen. Genom att överlappa fodret och sidentyget, fick jag till en ficka på bakre väggen. Till axelband använde jag ett gammalt plasthalsband från Second Hand. Jag hade väldigt bråttom, så jag klippte till tygbitarna och sydde samman handväskan på ren instinkt. Trots denna vårdslöshet, tycker jag att den blev riktigt fin.
Inauguration/Hippocratic Oath, the 27th of January
Yesterday was the Inauguration/Hippocratic Oath. Today I am exhausted and so inexplicably happy! It is a big thing to swear to always serve others, always do your best and to never make any difference between patients. But its a good thing.
Igår var Läkarlöftet. Idag är jag helt utpumpad och så extremt glad! Det är en väldigt stor grej att lova att alltid tjäna andra, alltid göra sitt allra bästa och aldrig göra skillnad mellan sina patienter. Men det är en väldigt bra grej!
I was very happy that my parents were able to come and celebrate with me! They have been a huge support to me during this education.
Jag var väldigt glad för att mina föräldrar hade möjlighet att komma och fira med mig! De har varit ett stort stöd för mig under den här långa utbildningen.
My greatest support, though, has been my everpatient and loving husband. Thank you so much!
Mitt allra största stöd har dock varit min alltid tålmodige och älskande man. Tack så otroligt mycket!
Off course there have been many heroes involved during these six years! Among them, I have to mention the rest of my family, the family of my husband and my dear Århus-friends Svea, Ingeborg, Camilla, Frida, Hildegunn, Paulina, Abi and Christina and all other lovely people spread out in over Sweden and the rest of the world. Thank you so much for not giving up on me, when I’m in anguish after many sleepless nights and when I reject fun things because of studies. Thank you for all nice distractions that have made surviving possible. I love you and am so thankful for having got to know you! Hope that we will see each other again.
Det har så klart varit många hjältar inblandade under dessa sex år! Bland dem, måste jag nämna resten av min familj, min mans familj och mina kära Århus-vänner Svea, Ingeborg, Camilla, Frida, Hildegunn, Paulina, Abi, Christina och alla andra underbara människor i Vimmerby och resten av världen. Tack så mycket för att ni har stått ut med mig när jag har haft ångest efter många sömnlösa nätter och när jag har avstått från roliga påhitt på grund av studierna. Tack också för alla trevliga avledande förströelser. Jag älskar er och är så tacksam för att ha fått lära känna er! Hoppas att vi får ses igen.This post ended up being more cheesy than I could have ever imagined. Perhaps it’s because of the cheesy music in the background or just because of that I really have so much to be thankful for.
Have a good day!
Detta blogginlägg blev visst väldigt mycket mer tårdrypande än jag hade tänkt mig. Kanske beror det på den sliskiga musiken jag har i bakgrunden, eller bara på att jag har så otroligt mycket att vara tacksam för.
Today, I finished the blue regency gown, which I have thought about during the whole summer! I had planned for wearing it at the castle pick nick with my friends, but this was cancelled, so I had to find some other location for my photo session.
In this post I will first give you a quick look at the construction, then the new underpinnings put on in the right order, the gown put on and last, all of the romantic pictures of the gown.
Idag blev jag äntligen färdig med min nya empirklänning, som jag har tänkt på hela sommaren. Jag hade ju tänkt använda den på Tjolöholmsutflykten, tillsammans med mina vänner, men utflykten blev inställd, så jag var tvungen att hitta ett annat ställe att fota på.
I detta inlägg visar jag först lite av klänningskonstruktionen, sedan alla underklädeslager och sist själva klänningen.
Construction of the gown
I made a mock-up for the bodice part, on my mannequin before I left it for Sweden. The mock-up was used as a pattern when I cut the fabric.
Jag gjorde en toille på min provdocka i Danmark och använde nu denna som mönster när jag klippte ut tyget.
Thus, I constructed the mock-up. The pinned tucks represent the tucks that will be created by drawstrings at the high waist.
First I put the bodice together and hand stitched the hem in the neckline. Then I put on the arms and last, I made the skirt. I cut some corners by sewing long loose machine seams for gathering the fabric in the arms and skirt.
Först satte jag ihop livet och fållade sömmarna i halsringningen. Sedan fäste jag ärmarna och sist kjolen. Jag struntade i att göra vecksömmar för hand, genom att i stället sy långa lösa raksömmar på symaskinen för att rynka puffärmarna och kjolen.
1) The bodice parts are put together after hand stitching all the parts of the neck line. 2) The inside fabric comes from an old pillow case. 3) The fabric of the arms is gathered both at the shoulder and bottom and also vertically by thin strings attatched to the shoulder and tape at the bottom om the arm.Poofy arm with fabric gathered beneath handsewn stringsInside the bodice and the closing of it.
The Underpinnings
Here are all the layers of underpinnings (except for stockings and shoes), then the making of the hair and at last comes the wonderful gown:
Här får ni se hur alla underkläder tas på i rätt ordning (utom strumpor och skor), sedan hur frisyren görs i ordning och slutligen den nya klänningen ses i all sin glans:
ChemiseCorset
Petticoat sewn from an old bed sheet, closed in the back with hooks and eyes. Held up with suspenders.
The Regency Hair
Now it is time for making the hair! I have long, straight hair, that never hold the curls for more than five minutes. After some lovely articles at Your Wardrobe Unlocked and the wonderful blog Places in Time, I have finally gathered up enough courage to make my own hair pieces.
Nu är det dags för att fixa håret! Jag har långt, rakt hår, som aldrig låter lockarna stanna i mer än fem minuter. Efter några uppmuntrande artiklar på Your Wardrobe Unlocked och den underbara bloggen Places in Time, har jag äntligen samlat tillräckligt med mod för att fixa eget löshår!
Using the hair pieces (my own hair glued to barrets). After fastening the hairpieces at my temples, I loosened my “curled hair” from the knot at the back of my head (I had hoped for these to be curly, but off course they were as straight as allways) and destributed this hair forward on the top of my head, in a way that made it look a little bit curly. Then I hid the barrets of the hair pieces under a ribbon.
I am too greedy to buy synthetic wig hair, so… I know some of you will think that this is truly shocking… I harvested all the hair that got stuck in my brush for one month, taped it together and finally glued it to a small piece of fabric and to barrets. Then I wound the hair up around my finger and fastened the curl with hair pins. These new hair pieces were put away for about two weeks before I could use them (I tried them after just one week, but that wouldn’t do at all!).
Jag är för gniden för att köpa syntetiskt löshår, så… jag vet att några av er kommer rygga tillbaka i avsky, men… jag sparade allt hår som fastnade i hårborsten i en månad, tejpade samman det och limmade slutligen fast det på hårspännen, samman med en liten tygbit. Sedan rullade jag upp håret runt fingret och fäste lockarna i hårnålar och la undan allt i två veckor innan fotosessionen (jag testade löshåret efter bara en vecka, men då släppte lockarna på en minut).
I have divided my hair into several parts, that I have twined loosely and layed over each other, in order to make it resemble curls. The barrets of the hair pieces are hidden beneath the ribbon.
For those of you, who have shorter hair, I believe that Diary of a Mantua Maker may be helpful.
I had to read several blogs and examine many photos of vintage gowns, before I understood how the V-lined gowns are constructed (which is shown in this post), so I will kindly show you how it is put on.
Jag var tvungen att läsa igenom flera bloggar och kolla på många fotografier av vintageklänningar, innan jag förstod hur dessa V-ringade klänningar var konstruerade (vilket syns i detta inlägg). Eftersom kanske fler än jag är förvirrade över detta, visar jag hur man tar på sig den.
Making a knot for one side of the bodice.Pulling the drawstrings together for making a knot for the other side of the bodice.Making the last knot.Pulling the outer ribbon together behind the back.Obviously, it was impossible for me to tie the bow behind my back, so I got help from my skilled husband.
Finally, I am fully dressed!
By the windowThe portrait and myself.
Clearly, we aren’t twins, the lady in the portrait and me, but I am very satisfied with the likeness of the dress. I hope to find a fabric for a similar chemisette with long arms too.
At first, I thought that the lady sat in a velvet sofa, but after a closer look, I think that she is seated in the moss, by a waterfall. Well, I won’t find that in my neighbourhood, so I will make do with the woods of Vimmerby.
Damen i porträttet och jag är kan inte misstas för att vara tvillingar, men jag är väldigt nöjd med hur lika klänningarna blev. Jag hoppas på att hitta ett tyg för en likadan chemisette, med långa ärmar.
Först trodde jag att hon satt i en sammetssoffa (som jag), men när jag tittade närmare på bilden, insåg jag att hon sitter i mossan, intill ett vattenfall. Det finns inte i grannskapet, så jag får nöja mig med mossiga bilder från Vimmerbys skogar.
Taking the gown for a walk
In the woodsChasing the mosquitoes, ladylike…Oh, how terrifying!I believe I will faint!AlasHappy in the woods. See my detachable arms? Suddenly the day gown is transformed to a ball gown. =)
And thus, the lady wishes you all a good day, while she tries to find her way back home to Denmark.
Så önskar damen eder alla en fin dag, medan hon försöker hitta vägen tillbaka till Danmark.
Som några av er vet, har jag och mina vänner länge planerat att besöka Tjolöholms slott i augusti, för att se deras utställning med dräkter från Jane Austen-filmer. Vi har tänkt passa på att själva klä upp oss i empirdräkter, men för att de ska räcka till oss alla fyra, måste jag sy ytterligare en klänning. När min syster fick höra om utställningen blev hon också väldigt sugen. Därför bestämde vi oss för att göra samma utflykt med dem också. Då uppstod problemet att flera barn inte hade lämpliga kläder.
En natt fick jag en snilleblixt. Jag skulle sy en barnklänning i en modell som tillät åtminstone ett års växt innan den skulle vara urvuxen.
As some of you are well aware, I have planned for a visit to a Swedish castle with my friends, in August. In order to have enough gowns for us all, I had planned to create a new gown for myself. As it happened, my sister became as excited as myself, to see the exhibition of Jane Austen film costumes. Therefore my husband and I decided to go there with them too. Then there was the new problem that my nieces didn’t have any appropriate dresses.
One night, I had an epiphany. I would sew a childs’ dress in a model that would allow for at least one years growth.
Nästa gång jag träffade barnet i fråga (den mest entusiastiska Jane Austen-nörden), klippte jag till delarna för klänningen med henne som provdocka.
Next time I saw the eldest of my nieces (and also the most enthusiastic Jane Austen fan), I cut the dress on her skin.
Till klänningen använde jag ett vackert gammalt lakan från Second Hand, med infälld spets:
Livet: Jag gjorde två bitar, två dm större än hennes verkliga mått, för överdelen. Efter att ha klippt hål för huvud och armar, nålade jag samman fram- och bakstycke på henne. Framstycket gjordes 2 dm bredare upptill än nedtill, där det matchade hennes verkliga bröstvidd (för att få till de fina vecken från halslinningen). Bakstycket var 2 dm bredare både upptill och nedtill, eftersom klänningsvidden regleras både i hals- och liv-linningen. Jag satte in en dragsko i halslinningen.
Kjol: Jag rev av en lagom lång del av lakanet för kjolen, och använde delen med spetsen nedtil. Allt var ju redan fållat och klart, så jag behövde bara sy samman långsidorna och nåla fast kjolen i livet. Jag började med att nåla fast sömmen mot en av sidorna på linningen och nålade sedan kjolen mot framsidan, helt slätt. Sedan samlade jag allt överflödigt material baktill i jämnt fördelade veck baktill. Sedan sydde jag ihop kjolen och livet.
Puffärmar: Jag klippte till två tygbitar, 2 dm bredare än överarmen på min lilla kund. Sedan klippte jag till den som på bilden. Jag sydde “veck-sömmar” för hand längs övre och nedre kanten. Sedan sydde jag ihop sidorna. Jag samlade tyget i veck, på mitten av nedre delen och sydde sedan in kanten i ett kantband. Efter att ha nålat fast ärmet mot lägsta punkten på armhålet, samlade jag det mesta av det överflödiga tyget i veck högst upp på armkullen, men också jämnt fördelat framtill och baktill. Sedan sydde jag.
Sedan var klänningen klar!
I made the dress from one old bed sheet with fine inserted lace, like this:
Bodice: I made two pieces, two decimeters bigger than the wanted measures for the dresses upper part. I pinned them to each other at her shoulders and then cut holes for arms and neck and pinned the front and back piece together. The front piece was made 2 dm wider at the top than her real shoulder measure, while the bottom measure correlated with her real measure (in order to create the right pleats). The back was 2 dm wider both at the top and bottom, because this is where the real fullness of the dress is regulated. Then the front and back were sewn together and I put a drawstring in the neckline.
Skirt: I used the part of the sheet, where the lace was inserted, with the lace at the bottom. Then I sew the long sides together and pinned the part with the seam to one of the sides of the bodice. I pinned the skirt flat to the front. In the back I gathered all the excessive fabric in pleats, pointing to the middle. The skirt was sewn to the bodice.
Puffed arms: I cut two pieces of fabric, 2 dm wider than the overarm of my little customer, then I cut it as in the picture. I sew “gathering seams” by hand along the upper and lower side. Then I sew the sides together. I gathered the fabric to the middle of the arm, at the bottom, then attached a tape. After having pinned the arm to the bottom om the armhole on the bodice, I gathered the fabric mostly to the top of the arm, but also evenly in front and back. Then I sew.
And then, the dress was finished!
“Gathering seams” along the top and bottom of the arms
The ribbons attached to the bottom of the poofed arms.Front of the dress.Back of the dress, with gathering drawstring in the neckline and at the bottom of the bodice.Klänningen klipptes till och syddes på 4-6 timmar.
När vi strövade omkring i Tjolöholms slottsträdgård stannade många gäster upp och beundrade oss. Bland annat hörde vi flera kommentera om “prinsessorna”, “de som ska spela teater här” och en kvinna som desperat försökte få sin väninna att vända sig om och fota oss genom att väsa: “Skynda, skynda!”. När vi åkte därifrån tror vi att bortåt hundra personer hade fotat oss. Det känns ju som en underbar bekräftelse på att jag lyckats med våra kläder.
The whole dress was completed in about 6 hours.
We were much admired when we walked through the castle gardens and I believe that at least hundred different people took pictures of us. This is a very good compliment to my efforts with our costumes.
The happy family, preparing for the outing.My eldest niece with her beloved new gown and my youngest niece in my chemise with a ribbon around her high regency waist.I pimped up my sister’s dress before our adventure. I made the hat several years ago.Picknick in the castle gardenWalking down the castle stairs.
As I am already the proud owner of two bib front dresses, I want to make a V-line this time. I had no idea of how to construct such a piece, but roamed Pinterest for answes and found this gown (with several pictures here):
Eftersom mina två andra empirklänningar är sydda efter modellen med nedfällbar framdel och därmed har fyrkantig urringning, vill jag nu sy en klänning med V-ringning. Jag misstänkte att sådana exempel i BBC:s Stolthet och fördom, med knäppning i ryggen, inte var särskilt representativa. Därför letade jag konstruktions-information på Pinterest och Google och fann slutligen detta representativa exemplar (som det dessutom finns mängder av bra bilder på här):
Since the summer of my wedding, I have a blue silk like (probably polyester) fabric in my stash. I have always wanted to sew a regency dress out of this, so now I just wanted to see if there really existed blue V-line gowns at the time. When I looked at fashion plates, museum pieces and portraits, I found out that the V-line was not by far as common as the square neckline and that blue was not a very common colour neither. At last I found this lovely portrait of Tatyana Borisovna Potemkina from 1820 (by Vigée Le Brun) though:
Ända sedan sommaren jag gifte mig, har jag haft ett blått “sidentyg” (antagligen polyester) liggande. Jag har hela tiden velat, men inte kommit mig för att sy en V-ringad empirklänning av denna, så nu ville jag bara försäkra mig om att det verkligen existerade blå klänningar av denna modell. När jag såg på museiexemplar, modebilder och porträtt insåg jag dels att V-ringningar verkar ha varit relativt ovanligt och dels att blått siden var i extrem minoritet (det finns fler porträtt med blå sammetsklänningar). Till slut hittade jag i alla fall detta underbara porträtt av Tatyana Borisovna Potemkina, målat av Vigée Le Brun 1820:
It isn’t only dark blue, it also seems to have the same construction as the dress above!
Den väna damen behagar inte bara att vara klädd i blått, men verkar dessutom ha en klänning med precis den konstruktion jag bestämt mig för!
I have dived into a new, big, lovely project: a new regency gown with all the right underpinnings. This lunacy is partly due to a need to escape the far too big study load this term and partly due to the dear problem that I will have two friends to company me at a regency event this summer, but only own two gowns.
Jag har dykt ned i ett nytt, stort och underbart projekt: en ny empirklänning med alla matchande underkläder. Denna galenskap beror dels på att jag behöver en undanflykt från denna termins alldeles för stora läsebörda och dels på ett kärt problem – jag får med mig två kamrater på ett historiskt evenemang men äger bara två empirklänningar.
I aimed for a costume somewhere in between 1810-1820 and was inspired by museum pieces, fashion plates, portraits and several fantastic blogs.
Jag siktar på att sy en dräkt överensstämmande med mode från början av 1810-talet. Inspiration har jag hämtat från museiexemplar, modebilder, porträtt och en massa fantastiska bloggar.
The Corset
In order to have a proper fit of the gown, I started with the corset. Here are some pictures from today’s photo shoot and further down comes the research and construction process.
För att kunna få en bra passform på klänningen började jag med att sy korsetten. Här kommer några bilder från dagens fotosession. Längre ned skriver jag om bakgrundsinformation och konstruktion.
The corset is not boned, as its purpose isn’t to slim the waist, but only to push up the breasts – sideways. This is helped by a thin piece of wood in the front.Here you see how the piece of wood (a busk) is in its channel. The stability of the corset comes from the chording. I must add that I didn’t try to highlight my push-up, I swear.The back isn’t very pretty, but it needn’t be, as the outer layers are very loose. The lacing should, off course , be white. I just couldn’t resist the lovely weather, so I will by white cord later.Here, the busk channel is very evident and so are the gussets and chording.This is how happy I am for owning a pretty accurate corset, shift and taking springtime walks with my dear.
Inspiration for the corset
In my regency corset research, was finally most Inpired by these pictures:
Under mina efterforskningar inspirerades jag främst av dessa bilder:
1815-1825 – Met MuseumCa 1815Early 19th century – Museum of Fine Arts, BostonEarly 19th century – Nordisk museum
I chose to have the beige one as a model, because it can go under the most part of the regency era and also early 1820’s and even 1830’s costumes, if I may be so bold. It has three panels (one whole front and two in the back) and two shoulder straps.
Jag bestämde mig för att utgå från den beiga korsetten eftersom den fungerar under de flesta empirkläder, tidigt 1820-tal och eventuellt även 1830-tal, om jag skulle vara riktigt djärv. Den består av tre paneler (en hel framsida och två baktill), samt två axelband.
Constructing the corset
I didn’t know if the corsets that inspired me consisted of two or four layers of fabric. The blogs I’ve read to prepare myself for the task, often show four layers, but I didn’t gather whether this was due to the bloggers’ vast knowledge or that they simply preferred the greater sturdiness of four layers. I had less than one meter cotton cloth at home, the choise was easy.
Jag visste inte om mina inspirations-korsetter bestod av två eller fyra lager tyg. Bloggarna som jag läst som förberedelse inför projektet, brukar visa fyra tyglager, men det framgår inte om det är för att de kunniga bloggarna vet att detta är rätt eller för att de bara vill ha ökad stadga. Jag hade bara hemma mindre ön en meter vitt bomullstyg, sp valet blev lätt.
First, I constructed a toille on myself and got these parts. I bought a 1,5 mm thick piece of wood and saw it to about 36 cm.
Jag började med att göra en toille på mig själv och fick dessa bitar. Jag köpte en 1 mm tjock träpinne och sågade till ca 36 cm.
Here are all the pattern pieces on one fold.
Jag fick plats med alla mönsterdelar på en vikning.
After having put the panels together and then also gathered the inner and outer layer (on machine), I inserted the gussets by hand.
Efter att ha sytt ihop alla paneler och sedan även satt ihop inre och yttre del (på symaskinen), satte jag in kilarna för hand.
Then I cheeted, badly. I thought that I would save myself time by machine sewing the chords onto another piece of cloth and then put it between the existing layers and make the hand sewing last. I also thought that this would add the needed sturdiness that I otherwise would lack, due to the two layers of fabric. When I tried this, I discovered that my coarse chord showed through the white cotton. Therefore I sewed a piece of cloth to the other side too.
Sedan fuskade jag, mycket fult. Jag trodde att jag skulle bespara mig själv tid och arbete genom att sy fast snöret på en tygbit, som jag sedan skulle stoppa in mellan korsettens båda tyglager. Dessutom hoppades jag att detta skulle kompensera för min bortprioritering av de två inre lagren tyg. Jag upptäckte dock att snöret syntes igenom tyget, så jag fick sy fast en bit tyg på andra sidan också (med passpoalpressarfoten).
Then, after having sewn the channel for the busk, I could at last put the chorded pieces in between the layers. I hand stitched around the chords, so that it at least looked right…
I also chorded in the back, oround the hand stitched lacing holes.
Sedan, efter att ha sytt en kanal för pinnen, kunde jag äntligen sätta in snördelarna. Jag sydde för hand runt snöret, så att det åtminstone skulle se rätt ut.
Jag sydde in snören baktill också, på båda sidor om de handsydda snörhålen.
At last, I made matching baning out of the same fabric and put in a thick thread in the front, so that it can be gather if needed.
Sist gjorde jag egna kantband i samma tyg och tvinnade mormors gamla brodertråd till lagom tjocka snören att dra till upptill, vid behov.
Here is a view of the inside, with the threads coming out of the lacinghole.
Här syns mitt lilla snörhål med snörena som kommer ut.
The shift
I made a shift in two hours (mostly by machine, off course). The construction is very simple and is just like it was at the 11th century: One panel in front and one in the back, gussets in the sides of the skirt and between the skirt and arms:
Jag sydde en särk på två timmar (mestadels på maskin, så klart). Konstruktionen är väldigt enkel och är densamma som den var på 1100-talet: en panel fram och en bak, triangulära kilar i kjolens sidor och fyrkantiga kilar mellan klänningsdelen och ärmarna:
This summer, I had the opportunity to join my first event with the Swedish 19th Century Society. We were meant to show clothes that could have been worn by the people who did not have to emigrate from Sweden, during the famines of the 19th and early 20th century. I wanted to bring a friend, so my beloved edwardian Sunday look was reserved for her. My budget and time was extremely limited, so my bigger projects were discarded. Instead, I decided to take the opportunity to just have fun, making something I would never wear otherwise – a look for a wealthy lady, in 1903.
By the stream in Kisa, at 19th century event. Photo: Josefine Antonsson
For me, the first years of the Edwardian era, represents an unloved fashion, as its’ over-the-top garments, with pigeon breast and flowery decorations, contrast so much with the later, more refined fashions.
Because I had to make the whole look in between exams and work, most of the sewing was done either in the company of my family, in front of the TV, or out in the sun with my relaxing friends. My small budget only allowed me to use plastic table tablets and IKEA-roses for the hat, an old curtain for the skirt and a cotton fabric for the shirtwaist. The most expensive and time consuming part, was buying and making the whitework machine embroidery, before I left my own sewing machine for the summer.
Rosenhatt i rosengård.
I basically followed patterns found in Janet Arnold’s “Patterns of Fashion 2” and was inspired by pictures found at Pinterest. I had great fun making the overly decorated hat, and my little niece enthusiastically gasped: “This is the biggest and most beautiful hat I have ever seen”. Alas, I had neither time, nor material for putting the finishing ribbons onto the skirt. At the event I felt like a cheap, walking flower garden, but to my great surprise I got many compliments for this look. Maybe it is not such an unloved fashion after all?
At least, this is obivously not a fashion unloved by my cat. Photo: Christian AntonssonHatten på sin ägarinna
Idag är min sista dag i Sverige. I våras gav jag min syster löftet att sy en klänning av det vackra tyget, som mamma tagit med från Kina. Hon fick välja mellan modellerna på denna skiss.
Today is my last day in Sweden, for this summer. This spring I gave my sister the promise of making her a dress out of the beautiful fabric that our mother had brought home from China. She could choose from these models.
Hon valde den som är lite skymd av en annan. Jag fick hennes mått via mail och började göra en toille. När jag kom hem till Sverige kunde jag justera toillen och börja klippa i det riktiga tyget, som var 1*4 m långt.
Sedan har jag jobbat och haft en massa andra projekt, så jag planerade att åtminstone bli klar innan sommarens slut. Nu i veckan hade vi provning. Jag har sytt som en tok och igår blev klänningen klar!
She chose the model that is a little hidden behind another. I had her measurements by email and stared making a pattern. When I got home to Sweden, I just had to ajust the pattern and start cutting the real fabric, which was 1 x 4 metres.
Then I had worked and had a lot of other projects, so I planned to at least be ready by the end of the summer. This week we tested it. I have sewn like crazy since and yesterday it was ready!
Min ovanligt trevliga syateljé, denna vecka. För instruktion om hur man syr i dragkedja, se inlägget om min rutiga klänning. // My unusually nice sewing studio, for this week. For instructions on how to put in a hidden zipper, se the post on “My checked dress”.Klänningen färdigsydd, men utan kantbanden. // The dress is ready, but still without its lining tape.Kantband i urringningen // Lining tape in the neckline
Eftersom ni ser i tidigare inlägg hur klänningar med liknande modeller, tar form på en provdocka, visar jag bara det som är unikt för denna klänning: de “kinesiska tygknapparna”:
Because you see similar models taking form on the mannequin in my earlier blog posts, I will only show you what is unique about this dress: the “Chinese buttons”.
Jag använde kantbandet, men vek och sydde ihop det på längden. Sedan vek jag det ytterligare en gång och började forma knappen av ca 24 cm långt band. // I used the tape, but folded it and stitched it on the long side. Then I folded it again and started to form the button from a 24 cm long ribbon.Jag rullade båda ändar och nålade ihop. // I rolled both ends and fastened wit needles.Sedan sydde jag // Then I sew.Och slutligen fäste jag knapparna i kragen. // I finished by adding the buttons to the collar.
Jag blev jättenöjd med klänningen och det var en fröjd att överräcka den. Hon är ju vacker som en dag och en av döttrarna utbrast: “Du är så vacker att jag måste krama dig!”. Dessutom fick vi några fina kort i deras coola verkstad och trädgård.
I was so satisfied with the dress and it felt so good to give it to my sister. She is beautiful. One of her daughters exclaimed: “You are so beautiful, I just have to hug you!”. We had some nice photos in their rustic work shop (?) and in their garden.
Förutom klänningen, visar jag här lite annat som jag sysselsatt mig med under sommaren:
Except for the dress, I show you some of the other things that have kept me busy during the summer.
Konserter
Den 7 juli hade jag konsert med Olle Långström, i Vimmerby kyrka och den 1 augusti hade vi vår årliga konsert på Kröngården – jag, Hanna Karlsson, Malin Karlsson, Kalle Sellbrink med vänner. Jättekul!
The 7th of July I had a concert together with Olle Långström, in the Church of Vimmerby. The 1st of August, we had our annual concert at Kröngården – Hanna Karlsson, Malin Karlsson, Kalle Sellbring and his friends, and myself of course. We had great fun!
Små sömnadsprojekt
Liten väska till att matcha den edwardianska kjolen från försommaren. // Reticule-wanna-be, sewn in a haste to accompany my Edwardian skirt from last summer.Jag klädde om en ärmstrykbräda, som jag fått av mormor. . // I put new fabric on a ironing board for sleeves, which I got from my grandmother.Till edwardiansk håruppsättning – klipp itu en hår-donut, sy fast ett elastiskt snöre. Trä över huvudet och vik om håret runt, et voilá! // For an Edwardian hair – cut a ”hair doughnut”, fasten an elastic ribbon to it. Put over your head and twist your hair around it, et voilá!
Reparera lampskärm
Jag klädde om en lampskärm, som tillhör en lampa som min gammelfarbror satte ihop i sin ungdom. Den hör förresten hemma i “Gamla Stugan”, där den numera beryktade Hilda växte upp. // I put new fabric on an old lampshade, belonging to a lamp that my great uncle made in his youth. The lamp itself belongs to ”The Old House”, where the now famous Hilda grew up.
Historisk trevnad
I sommar gick det upp för mig att jag inte är ensam i Vimmerby, om intresset för historiska dräkter. Mot slutet av lovet fick jag nöjet att hålla edwardiansk tebjudning för de kära systrarna, Hanna och Malin. Otroligt trevligt!
This summer, it became clear that I was not the only one in Vimmerby, who was interested in historical clothing. By the end of the holidays, I had the pleasure of having an Edwardian tea party for the dear sisters, Hanna and Malin. Delightful!
Till min lycka, upptäckte jag att dessa förtjusande systrar också gärna ville bära historiska kläder. Därmed klädde vi upp oss i mina olika kreationer och ordnade edwardiansk tebjudning. // To my great joy, I discovered that these delightful sisters also wanted to wear historical clothes. So we dressed up in my costumes and had an Edwardian tea party.Lika stelt som det ska vara vid lång exponeringstid. // Just as stiff as it should, when using the camera obscuraInnan de fasansfulla sconesen kom fram på bordet. // Before the horrible scones appeared.
Tack för en härlig sommar, alla ni som har förgyllt den med er närvaro!
Thank you for a lovely summer, all of you who have made it so by your existence.
– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.
![IMG_4383[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43831.jpg)
![IMG_4384[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43841.jpg)
![IMG_4385[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43851.jpg)
![IMG_4387[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43871.jpg)
![IMG_4389[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43891-e1470329062519.jpg)
![IMG_4396[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43961-e1470328999232.jpg)
