This summer it feels as if all musical events of a whole year are being crammed into these next two weeks. I am very excited, as I will have the honour of singing with very skilled musicians!
1/8 kl 15 – Tuna kyrka – with Lina Hultgren and Lars-Erik Olofsgård
3/8 kl 19 – Kröngården- with Hanna Karlsson, Martin Carlsson, Frida Fredriksson and Malin Karlsson
10/8 kl 18 – Nyllinge – with Kalle Sellbrink and many more artists
17/8 kl 18 Målilla kyrka – with Lina Hultgren and Lars-Erik Olofsgård
25/8 kl 10 – sunday service at Kröngården, with Frida Fredriksson at the piano
Every concert (except for Nyllinge, with an entrance fee of 50 SEK) has free entrance. You are most welcome!
I couldn’t resist making a hat out of the last fabric scraps from my two piece suit project. I made a pattern out of paper.
When I had got the shape I wanted, I stabilised the fabric with “Guterman extra stable”. I have no idea if milliners do it this way. 🤪
Then I stitched the pieces of crown and the pieces of the brim together.
After handstitching the top to the crown, I hand stitched the brim in place. Then I added some trim that I found in my stash.
The hat turned out pretty much as I had hoped. Afterwards, I wonder, though, if I should have used stabiliser on both layers of the brim, as it quickly looses the rounded shape on the backside.
Today we went to the wonderful Astrid Lindgrens Värld, to take pictures in Törnrosdalen. We went there several hours before the first show, but there were already other visitors there, enjoying the beautiful scenography. As you might see, I am quite awkward when posing among people. Therefore there is no portrait with the hat.
18 years ago, I found this robe at a Tanzanian market place. I loved the colours and the embroideries, but as the model was quite unflattering, I only used it once. The top consists of a complete circle, sewn together below the armpits. The skirt is a rectangular wrap skirt.
För 18 år sedan hittade jag denna dräkt på en tanzaniansk maknad. Jag älskade färgerna och broderierna, men insåg att modellen var väldigt osmickrande(åtminstone med vårat nuvarande kroppsideal), så jag använde den bara en gång. Toppen består av en stor cirkel, hopsydd under armarna, och kjolen är en stor rektangel som knyts omlott med en snodd.
During this past year I have had it hanging on my mannequin, pulling the fabric a few inches backward and forward every now and then. By the start of my vacation, I was finally able to decide on a design, cutting the fabric and sewing it together.
Senaste året har dräkten hängt på min provdocka. Jag har dragit tyget några cm hit och dit då och då. I början av semestern bestämde jag mig äntligen för design, klippte tyget och sydde klart.
I believe the embroideries are made by a machine program but managed by hand (?), as they vary all over. I rotated the top one quarter, as the embroideries looked the best there. With darts below and at the sides of the bust, the bodice recieved tighter fit. I put two seams in the neckline at the back, in order to make it narrower and make the bodice a tad shorter. When the bodice had the right shape, I cut the fabric, dividing the bodice from the arms, but keeping it intact above the armpits. Because of the bust darts, there is some bulk at the armpits, but I don’t think it’s too obvious. A zipper closes under the left arm.
Jag tror att boderierna har gjorts med brodermaskin, men matats fram för hand (?) eftersom broderierna varierar över hela plagget. Jag roterade toppen ett kvarts varv för att få de finaste broderierna mitt fram. Med infodringar under och vid sidan om bysten blev lìvet tight. Med ett par sömmar baktill i halslinningen blev den mindre urringad och toppen blev lite kortare. När livet fått rätt passform klippte jag upp sidorna och separerade livet från ärmarna. På grund av infodringen vid bysten är det extra mycket tyg vid ärmen, men jag tycker ändå att det ser ok ut.
The model of the skirt required wider fabric, but I managed to piece it together.
Kjolens modell krävde egentligen ett vidare tygstycke, men jag kunde lappa ihop den.
Today, by the end of the summer, we took pictures while little brother slept. I think it seems to belong here, at our 60s staircase.
Idag, i slutet av sommaren, tog vi bilder medan lillebror sov. Jag tycker att dräkten ser ut att höra hemma här, i vår 60-talstrappa.
Tyvärr insåg jag först efter att ha krupit runt på golvet med toppen på och fixat med mönster inför nästa projekt, att detta tyg blir skrynkligt bara man tittar på det. 😅
As this spring was hot, I decided to sew a cool shirt for our youngest, as a protection from the sun. I would finally use the pretty fabric that his brother chose when I was pregnant, two years ago. ❤ As I made this shirt, big brother asked if he could have one too, and if course I couldn’t resist.
Eftersom det var riktigt varmt redan under våren så ville jag sy en sval skjorta åt minstingen, att använda som solskydd. Jag använde tyget som storebror valde medan lillebror låg i magen för två år sedan. ❤ När storebror såg skjortan bad han om att få en likadan och jag kunde naturligtvis inte neka honom detta.
Dear Bonna captured this lovely photo after the sunday service (as I wore another of my earlier creations). Thank you so much for the picture!
Fina Bonna fotograferade oss efter gudstjänsten (på bilden bär jag en annan tidig kreation). Tack så mycket för bilden, Bonna!
Here is a closer view of both shirts. Här kan man se skjortorna på närmare håll.
Tutorial for toddler’s shirt
About ten years ago I found a soft, lightweight bedsheet from the 70s, with a floral print that reminded me of a beautiful dress worn by Grace Kelly in Hitchcock’s Rear Window.
För ungefär tio år sedan hittade jag ett underbart tunnslitet 70-talslakan med blomstermönster som påminde mig om Grace Kellys klänning i Hitchcocks Rear Window.
I made a more simple version, with a loose fit, tied with a bow at the waist.
Jag sydde en enklare variant, med luftig passform, sammanhållen med en rosett i midjan.
This dress was so incredibly comfy that I used a lot until it suddenly tore as I played with the kids the other day. I mourned it for a couple of hours until I found comfort in that it could be transformed into a shirt for the little one.
Denna klänning var så otroligt skön att jag använde den väldigt mycket, tills den slutligen sprack medan jag lekte med barnen. Jag sörjde den under ett par timmar, tills jag insåg att den kunde bli ytteligare en skjorta till minstingen.
I used the same pattern as for the first shirt, which was copied from his beloved strawberry shirt.
Jag använde samma mönster som till den första skjortan, vilket jag kopierade från minstingens älskade jordgubbsskjorta.
After cutting the four pieces, sew elastic inside the hem of the arms, then pulled the fabric to the right fit before making the seam along the arm.
Efter att ha klippt ut de fyra delarna, sydde jag in ett elastiskt band i ärmfållen. Sedan drog jag åt bander tills det var tillräckligt tight. Därefter sydde jag armlängden.
Then I moved on to the front opening of the shirt, before stiching the arms in place, binding the edges and making the bottom hem.
Därefter tog jag itu med öppningen i halsringningen och sedan sydde jag fast ärmarna. Sist sydde jag kantband i halslinningen och fållade botten.
Today he tried it on and I believe he finds it just as comfy as I did my dress.
Idag testade han skjortan och jag tror faktiskt att han tycker att den är lika skön som jag upplevde klänningen.
My poor hats have long been in urgent need of proper hat boxes. Last year someone at a forum for historical sewing linked a fantastic tutorial on how to make your own hat box out of cardboard, newspaper scraps and homemade glue. As my niece has made herself a regency hat, I wanted to make a hat box for her Christmas gift. I started by training on a huge box for my Edwardian hat.
Mina stackars hattar har länge behövt lämpliga hattaskar. Förra året postade någon en fantastisk tutorial om hur man tillverkar sin egen hattask utav papp, tidningspapper och eget lim.Min systerdotter har tillverkat sin egen empirhatt, så jag ville gärna ge henne en matchande hattask i julkkapp.
Much time was spent tearing newspapers and brochures apart, watching the TV. The scraps are glued to the cardboard and after drying, the box is quite strong/durable. The glue consists of water and flour and is quite easy to make if one remembers to constantly stir the mixture during the boiling process, which can be hard when taking care of small children at the same time… when not stirred, the glue clots really fast.
Jag ägnade mycket tid åt att riva sönder tidningar och reklamblad. Dessa bitar limmas sedan fast på kartongen och tillsammans bildar lagren en hård och tålig enhet. Limmet består av vatten och mjöl och är enkelt att tillverka själv, om man bara lyckas röra konstant medsn det kokar… vilket kan vara svårt när man har små barn… Om man slutaröra börjar limmet klumpa sig snabbt.
The test box, m
I had planned on covering the box with pretty napkins, like in the video, but didn’t find any good motives. Therefore I selected the prettiest motives from the brochure scraps for the outer layer. Last I made grommet holes for air passage and fastened a string (unfortunately I had no string in matching colour and no time for giing to the sewing shop). I think she was happy for the gift and I made it clear thaI would not be offended if she chose to paint the whole thing or covering with decoupage ore suited for a regency hat.
Jag hade tänkt dekorera asken med vackra servetter, som i den länkade videon, men jag hittade inga tillräckligt fina. Därmed fick jag nöja mig med att samla de finaste motiven på tidningsremsorna och försöka sammanfoga dem till någon slags estetisk helhet. Sist satte jag öljetter för ventilation och fäste för band att bära asken med (tyvärr hade jag inget band som matchade, men hade inte tid att ta mig till sybutiken). Jag tror att hon blev glad för hattasken och jag var tydlig med att jag inte skulle bli sårad om hon valde att måla hela asken eller använda några vackra servetter som decoupage.
The whole process was quite contemplative and the part where I put the scraps together as a decorative outer layer was even great fun.
Helaprocessen var rätt meditativ och att sammanfoga tidningsbitarna till ett dekorativt yttre lager var till och med riktigt roligt.
One month has passed since Russia started the horrible war against Ukraine, seemingly aiming at obliterating the whole country with its citizens. Karin Faaij Hultgren, has started an admirable project, where people auction out their art pieces in the Facebook group Konstauktioner för Ukraina and the money goes to UNHCR’s work in Ukraine. At the moment I believe this has generated more than 100.000 Swedish kronor to the help organisation.
I had an UFO (unfinished object) in my art stash, which I dedicated to this project. I completed the regency family portrait, improving the shadows and adding some typical furniture. Now I hope someone will like it as much as I do, so it brings in some more money to the suffering people of Ukraine. You may place your bid on it here.
Nu har det gått en månad sedan Ryssland invaderade Ukraina och de tycks ha som mål att totalt tillintetgöra hela landet med dess invånare. Karin Faaij Hultgren har startat ett beundransvärt projekt, där folk får skänka sin konst, som sedan auktioneras ut och pengarna går oavkortat till UNHCR och Röda korsets arbete i Ukraina. För tillfället tror jag att detta projekt har inbringat över 100 000 kronor till hjälporganisationerna.
Jag hade ett UFO (unfinished objects) liggande bland mina konstgrejer och detta ville jag nu dedikera till konstauktionen. Jag fullbordade porträttet av empirfamiljen genom att förbättra skuggor och lägga till lite tidstypisk inredning. Nu hoppas jag att någon kommer att tycka lika mycket om bilden som jag gör, så att det drar in lite mer pengar till den lidande ukrainska befolkningen. Du kan lägga ditt bud här.
We have a constantly drooling baby, who also has a growing appetite for colourful food. Thus, the clothes are always either wet of drool or stained by food and accordingly every minute of my spare time has been dedicated to the production of “drool napkins”(?!). They are made of worn out clothes. Only the push buttons are new. These are the latest napkins.
Vår bebis dreglar konstant och har också en växande aptit för färgglad mat. Därför är kläderna alltid antingen blöta eller missfärgade av mat och därmed har alla lugna stunder gått åt till att sy nya dregellappar. Jag använder utslitna kläder. Endast tryckknapparna är nya. Här är de senaste alstren.
During my pregnancy I got more and more frustrated for not being able to sew anything for my rapidly changing body. I fell in love with the costumes of Queen’s Gambit and decided to make a dress with a waist, for my post pregnancy body. As I knew from before that the breastfeeding body can also change from week to week, I decided to try smocking. I made a few changes on the same pattern that I developed for my friend and my cocktail nursing dress. I had a pair of curtains with pretty floral print in my stash, that would be long enough, had I only cut it right! 😭 My pregnant, sleep deprived brain was not up for neither math, nor cutting. I had to rethink the model for the fabric to suffice (less fabric in the skirt, with more shallow pleats and only smocking on the top of the back, instead of the whole back) and I had to use bits with old seams visible. I guessed at what my measurements would be and sewed the dress without any other fitting than using my mannequin. Scary! You might imagine my surprise when I tried it on and it actually fit.
Under graviditeten blev jag allt mer frustrerad, då jag inte kunde sy något åt min hastigt förändrande kropp. Jag blev helt betagen av dräkterna i Queen’s Gambit och bestämde mig för att sy en klänning med midja, tillägnad min kropp efter förlossningen. Eftersom jag visste att även ammande kroppar kan förändras från vecka till vecka, tänkte jag testa smock. Jag gjorde några ändringar av det mönster som jag ritade till min väns klänning och min festliga amningsklänning. Jag hade ett par gamla gardiner med trevligt blommönster och det skulle ha räckt om jag bara hade klippt ut rätt… Min gravida, sömnlösa hjärna var inte i form för att vare sig räkna eller klippa. Jag var tvungen att tänka om med modellen för att få tyget att räcka (mindre tyg i kjolen och dess veck och endast smock i övre delen av ryggen istället för hela ryggen)och jag var tvungen att använda tygstycken där de gamla sömmarna syntes. Jag gissade vad jag skulle få för mått och sydde utan annan provning än på min provdocka. Läskigt! Du kan föreställa dig hur förvånad jag blev när jag testade klänningen och den faktiskt passade.
Construction
This was what the pattern looked like in the end. Så här såg det slutgiltiga mönstret ut.Piping around the edges of the bodice. Passpoal kring livets kanter.Smocking of the upper part of the back. Smock av ryggens övre tygstycke.Putting the lower front parts together with an invisible zipper and facing at the top edge. Livets nedre del fogas samman, med dold dragkedja och förstärkande tygbit upptill (facing?).Each part of the bodice put together. Livets alla delar har sammanfogats.Making the skirt with pockets and (unevenly distributed) pleats. Kjolens fyra våder sys samman, fickor sätts in och väck läggs inte särskilt snyggt…Making a pattern and the final sleeves. Mönster till ärmarna.The final dress with push buttons and hidden zipper. It has many faults – it wrinkles really easily, the opening for breastfeeding is slightly wrong placed and there are some issues with the arms – but it is very practical and will serve me well, I think.
Den färdiga klänningen, med tryckknappar och dold dragkedja. Den har många fel och brister – den blir skrynklig vid blotta anblicken, amningsöppningen är lite felplacerad och därmed lite svåranvänd och ärmarna är inte perfekta – men jag tror att jag få mycket användning av den.
These photos were shot in panic after ironing the dress while preparing lunch, putting on makeup while playing, tidying up the particular spots that would be visible (in fact, I am surrounded by seas of toys and mountains of pillows), while hearing the baby starting to signal that he very much wants to test the purpose of the dress.
Dessa foton togs i panik efter att jag strukit klänningen medan jag lagade mat, städat de ställen som skulle synas i bild (i själva verket omges jag av kuddberg och hav av leksaker), alltmedan bebisen började signalera att han ville testa om klänningen verkligen fyllde sin funktion).
Sonen behövde en ny solhatt, men det var helt omöjligt att hitta en hatt i rätt storlek, så jag fick helt enkelt göra en själv. Först gjorde jag ett mönster av papper.
Jag använde dubbla tyglager, med förstärkning (?) i brättet.
När alla delar var sammansydda sydde jag även några cirkulära sömmar kring brättet, för att ge extra stadga.
Resultatet blev helt ok. Får se hur hatten tål väder och vind framöver.
Since I published the pictures of my gown for the Serpent Witch, I have recieved so many incredibly fine comments from those who saw my facebook post. As it attracted so much attention, I was interviewed by the local newspaper and the interview and pictures got two and a half pages! After that, even more people (both acquaintances and strangers) have shown their appreciation and I feel a bit like a local celebrity. The interview was obviously so good that they now want to make another interview concerning the interview.
2nd of April the finalists were announced and I was one of five finalists in my category (out of 192)! There were so many fantastic entries that I cannot grasp that some people actually chose to vote for me. I feel so honoured, humble and thankful. Below you see the five finalists from my category and if you click on the picture, you will be directed to the page where you see the finalists from each category.
On the 9th of April, Ruth Goodman announced the winners (my absolute favourites on first and second place, huzza!) and I was on the third place! I am so happy, honoured and proud.
So, for those of you who have not followed this project from the beginning, I want to introduce the Lady of the Green Kirtle, the Queen of the Underland or the Green Witch, from The Silver Chair, in the book series of Narnia by C.S. Lewis. She is perceived as a lovely, beautiful creature by those who meet her, but the story shows that she is a ruthless ruler and a witch who sometimes transforms herself into a serpent. She is described as tall, slender, with glimmering skin and wearing a flowy green gown. My pretty silk is woven by green and red thred and looked very green laying flat. Along the way I understood that my Green Lady would have to accept the more purple tone, which became even more dominant with the pinkish arms. I am very pleased with how she turned out. Here she is!
För er som inte har följt mitt projekt från start, vill jag presentera Gröna damen, Drottningen av Underjorden och Ormhäxan, från C.S. Lewis ”Silvertronen”, i Narnia-serien. De som möter henne uppfattar henne som en älskvärd, vacker kvinna, men genom berättelsen framgår det att hon är en hänsynslös härskare och en häxa som ibland förvandlas till orm. Hon beskrivs som lång och smal, med skimrande hy och med en grön böljande klänning.
Mitt vackra siden är vävt i grönt och rött och såg väldigt grönt ut när det låg ner. Under konstruktionens gång har jag insett att min Gröna Dam måste acceptera en mer lila ton, vilken blivet ännu mer framträdande med de rosaaktiga ärmarna. Jag är väldigt nöjd hur hon blev. Hoppas att ni ska gilla henne!
The corset is by no means perfect, but it is far better than any corset I have made before. I made 4,5 mockups and learnt new techiques, as rollpinning, stitching in the ditch, using fray check etc. This is thanks to the Stitchlings’ community and the fantastic mentors of Foundations Revealed.
Korsetten är inte i närheten av perfekt, men den är så mycket bättre än de korsetter jag tidigare har sytt.Jag har använt nya tekniker, som roll pinning, stitching in the ditch, använt “fray check” mm.. Detta är tack vare Stitchlings’ community och de fantastiska metorerna på Foundations Revealed. Allt korsettmaterial och en del klänningsdetaljer är köpt på Vena Cava Design.
I am so pleased with how the dress turned out and so glad that I made the corset for it – it really gives the dress a more regal silhouette. For the dress I started with making the foundation piece in lightweight cotton and polyester for the skirt, with tulle attached for giving the skirt the right silhouette. I used 9,5 metres of silk for the dress. All hems are hand stitched. The hem of the skirt is lined with horsehair. The arms are detachable, so that I can use it as a modern ball gown, would such an opportunity ever appear. The belt is made from four twisted strands of steel wire.
My dear friend Josefine Antonsson shot these beautiful pictures yesterday, when we had finally been blessed with a thin snow powder on the naked ground. Thank you so much!
You can follow the whole journey from idea to sewing the different parts here: Part 1, Part 2, Part 3.
Jag är så nöjd med hur klänningen blev och så glad för att jag valde att göra korsetten till den – korsetten ger klänningen en mer kunglig silhuett. Jag började med ett undre lager med tunnt bomullstyg i livet och polyesterfoder för underkjolen. Längst ner fäste jag tyll för att få rätt silhuett. Jag använde 9,5 meter siden till själva klänningen. Alla fållar är handsydda. Kjolfållen är dessutom fållad med “hästhår”. Ärmarna är avtagbara, så att jag kan använda klänningen som modern balklänning, om det någonsin skulle dyka upp ett sådant tillfälle.Bältet gjorde jag genom att fläta fyra stråltrådar.
Min vän Josefine Antonsson tog dessa magiska bilder igår, när vi äntligen välsignats med ett tunnt vitt snöpuder över den nakna marken.Tack så mycket!
Du kan följa hela processen från idé till sömnad av de olika delarna här: Del 1 och Del 2 och Del 3.
– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.
