Category Archives: Barnkläder

Boy’s Shirts

After a cold and rainy spring, the summer heat hit us hard. It soon became clear that my dear, growing boy was in urgent need of a thin shirt, protecting his skin from the sun at the same time as it had to be cool and airy. As no such shirts were to be found in the stores, I had to make my own shirt pattern, using his wellfitting, warmer shirt as skabelon. I thought the shirt making process would be very difficult, but it was not nearly as trying as I had imagined.

Efter en kall och regnig vår, slog sommarvärmen till hårt. Snabbt förstod jag att min växande pojke behövde en tunn skjorta för att skydda huden mot solen, samtidigt som den måste vara luftig och sval. Eftersom jag inte kunde finna några sådana skjortor i butikerna, insåg jag att jag nog måste sy skjortan själv. Jag gjorde ett nytt mönster, utifrån en av hans välsittande, varma skjortor. Jag hade föreställt mig att det skulle vara jätteknepigt att sy en skjorta, men det var faktiskt rätt enkelt när jag väl kom igång. 

The fabric is from an old curtain and the buttons are reused too. In order to win his approval, I embroidered a pirate skull on the shirt pocket.
The fabric is comes from an old blanket and the buttons are also reused. I stiched decorative seams in his favourite colours.

Both the shirts have proven to be both practical, cool and protective against insects. And most importantly – my son loves them.

Båda skjortorna har visat sig vara både praktiska, svala och skydda väl mot insekter. Och viktigast av allt – sonen älskar dem!



Sonen behövde en ny solhatt, men det var helt omöjligt att hitta en hatt i rätt storlek, så jag fick helt enkelt göra en själv. Först gjorde jag ett mönster av papper.

Jag använde dubbla tyglager, med förstärkning (?) i brättet.

När alla delar var sammansydda sydde jag även några cirkulära sömmar kring brättet, för att ge extra stadga.

Resultatet blev helt ok. Får se hur hatten tål väder och vind framöver.


Child’s Winter Coat

Last year I disintegrated my sister’s old wool winter jacket (she let me, I promise) in order to reuse the lining for my red winter coat. Originally, I planned to use the wool for my nephew’s medieval clothes, but when I had the vlieseline (?) removed, it was too sticky on the wrong side. So I saved it in my stash. When I found this fluffy faux fur at Panduro, I knew just what to use it for! It’s so fluffy I’m gonna die!

Förra året sprättade jag upp min systers gamla vinterjacka (hon tillät det, jag lovar), för att kunna återanvända jackans foder till min  röda kappa. Jag sparade yttertyget, som var ett fint ylle. Jag tänkte använda tyget till min systersons medeltidskläder, men det när jag hade tagit bort det stadgande materialet (vlieseline?) var det alldeles för sticksigt, så det fick ligga kvar i tyglagret. När jag hittade denna fluffiga fuskpäls visste jag precis vad jag skulle använda yllet till! Det är så fluffigt att jag dör!

I made a new pattern, tracing the outer lines from my son’s favourite jacket, but adding one centimeter at every side, except at the bottom, where I added one decimeter.  I thought about hiding a zipper behind a flap (?) and adding fancy metal buttons, that my son adores, but it seemed too intricate to sew and for a child to put on by himself.

Jag ritade ett nytt mönster genom att rita en centimeter utanför varje kant på hans favoritjacka. Nertill la jag till en decimeter. Jag funderade över att ha en dragkedja dold under en flärp med fina metallknappar, som han älskar, men det verkade vara för knepigt både att sy och för en tvååring att hantera. 

I removed the old pockets and used this part for arms. Unfortunately the fabric behind the pocket seams had a lighter colour, which I unsuccessfully tried covering up with black ink. Obviously the ink reflects sunlight very well… I had to make some piecing together, as you see.

Jag sprättade bort de gamla fickorna och använde dessa tygstycken till ärmarna. Tyvärr visade sig tyget under sömmarna ha blivit ljusare, vilket jag försökte maskera med svart tush. Tushet reflekterar visst solljuset väldigt bra… Som du ser fick jag skarva en del för att få tyget att räcka.

When he first tried the jacket on, he began crying and wouldn’t try it again for a few days. Today, I realized that there was a needle left in the faux fur. After removing it, he loved this jacket. He described it as “Awesome! Cozy!”. I am so pleased!

När han testade jackan första gången började han gråta och vägrade ta på den igen. Idag upptäckte jag att en nål gömt sig i den fluffiga fuskpälsen. Efter att jag tagit bort den älskade han sin nya jacka. Han beskrev den som  “Häftig! Mysig!” Jag är så glad!

For Christmas gift, I made a pyjamah, tracing his favourite pair. He loves the fact that it is a dress with pockets

Jag sydde en pyjamas till honom i julklapp. Hans favoritpyjamas är en klänning med fickor. Denna använde jag som förlaga och han blev väldigt nöjd.


Regency Gentleman, Toddler and Teen

At Tjolöholm Castle 2016

Teenager’s Dress

These last few months have been crazy. I’ve had my internship at the psychiatric ward, which have been both thrilling and exhausting, as I have been working nights a lot more than I tolerate. At the same time I have been preparing clothes for a recency ball. In a weak moment I decided to even participate in dancing sessions before the ball, in order to fully enjoy the historically authentic ball (for those of you who don’t know me, I  am not the dancing type). My dear nieces will accompany us for the dancing lessons and thus, there is need for one more regency dress, for a  slender thirteenyearold. The younger niece will wear this dress which will be long enough after having removed the pin tucks. I made the quickest dress ever, with the least amount of material ever, leaving approximately five square centimetres of scraps. This is the result. 

This is what fabric was left after making the dress. I’m quite proud of myself.

The new dress with floral print and the old white dress which has now been successfully lengthened by removing the pin tucks.

Toddler’s Dress

Our toddler will join the dancing sessions, off course. So he needs a kirtle. I made one in a few hours by machine. He should have a pair of trousers and a hat too, but there is no time and what does it matter, really? If you want some background about children’s clothing, see this lovely page.

Tired boy in the company of his best friends

Fall Front Breeches

I have been working on a new pair of breeches for my husband for some years, moments at a time. Now only the buttons remain. I have tried to solve the mystery of the construction of the elusive fall front breeches and drafted the pattern myself. This is how I have interpreted what I have seen in pictures.

1) putting together front, back and both sides 2) cutting slits by the sides for narrow or broad fall front 3) adding the pieces behind the fall front

5) adding fabric pieces to the fall front sides 6) folding the pieces around the sides in order to hide the raw edges 7) adding one piece more to the top of the fall front in the same way

After I stopped documenting this process – why, in heavens name? – I added a waistband to hide the raw edges at the rest of the top of the breeches. I hid the raw edges of the end of the legs in the same way. And at the very last I will add buttons and make button holes!

Shirt with Ruffles

I thought that he also needed a nicer shirt and cravat than the first set of clothes, so I made a new shirt with ruffles in the neckline and by the cuffs. Afterwards, I have found excellent tutorials for period regency shirt construction, as in Fabric and Fiction and at Your Wardrobe Unlocked. This one is obviously wrong in many ways.

I started by cutting the double length wished for, folded and cut a whole for the head and a slit at the mid front. Then I added two square arms with square gussets at the arm pits, with gathering at the shoulder and at the end of the arms. I also added ruffles at the slit in the front, although I found out later that the slit should probably have been 3-4 dm long and the ruffles should have been in one continuing piece, instead of one on each side.

I have no idea how this should be done, but this was my way of making the ruffles at the end of the arms: I had two pieces of fabrics in which I hid the raw edge of the arm gathering. After having stitched this in place, I added a folded piece of fabric with gathering, which I tucked in between the two layers in the same way as the arm gathering.

I believe that the opening in the from should have been longer, but then there would not have been enough of fabric for ruffles.

Ruffles sewn by hand and self covered buttons for the collar.


My most time consuming sewing project ever must be his new tailcoat. I have used historical methods and made all of the interlining by hand – hundreds of stitches that no one will ever see… ? I used the fantastic pattern of Laughing Moon that I bought for the prize money for my win in the 2017 competition of Your Wardrobe Unlocked.

Now there is only a new waistcoat left to make the suit complete. And a pair of shoes, stockings, pocket watch, new hair etc… When starting to update the historical wardrobe, there is no end to it, especially as the family expands.

If I’m still alive by the end of the week, after two more nights at work, I look forward to see all of these clothes during the dancing session.

The dance training was featured in the local newspaper, with some nice pictures. This was what our family looked like. Alas, it was all too obvious that I had not made adjustments for the tail coat during the process, for it did not fit as well as I had hoped for.



Two years ago, we planned on going to the Medieval Week at Visby together with my brother and my sisters family.  At the eleventh hour, I noticed that we had booked the ferry ticket and hotel nights for the wrong week.  Oh, the horror.  We comforted ourselves by going to the beautiful castle of Tjolöholm instead, where there was a Jane Austen display. My nieces have been very keen on experiencing the Medieval week though. I had no vacation this summer, so Visby was out of the question, but I had time for a day at the medieval fair at Söderköpings gästabud.

With a tiny bit of help from me, my nieces made their own gowns – all from cutting to sewing. I am so proud of them! We used fabric from my stash. The green cotton was initially blue, but became green when I was trying to dye it black for the Scary Robe. The pink linen was a huge table cloth. The dresses are made from rectangles and triangles. As the fabric is so unmedieval, the girls went all in by using Tanzanian wooden belts fort decoration. I think that they look like fantasy princesses!

Linen kirtle and liripipe hood out of soft wool

They asked me several times what our boy would wear. Eventually I could not resist making a little kirtle for him, out of an old linen skirt.

Earlier, we worn the cheapest underwear, made out of old cotton bed sheets. At our last stay at the Medieval week though, I bought linnen. During my internships far away from home, I spent the lonely evenings hand stitching a new shirt and a pair of breeches for my husband. I made a new chemise for myself the last night, on machine. I am quite proud of that I succeeded in making alterations for my husbands cotehardie. I made it for him ten years ago, when he was quite slender. Since he began bodybuilding, he has not been able to get into these clothes again. Astonishingly, I seem to have been wise enough to save broad seam allowances, so that I could make both the torso and sleeves wider. After adding sleeve gussets at the shoulders, he was even able to move!

New underwear: linen chemise, shirt, breeches and a little kirtle for the boy

The day at Söderköping was cosy. Off course, it could not compare with Visby, but our boy was happy in the clothes (he had my liripipe hood because of the cold weather) and my nieces were happy to play with him for a whole day.  The city is beautiful; the main part consists of pretty wooden houses from the 19th and early 20th century. The market was nice and I found a nice fabric for a new modern coat. All together, it was a nice day, in great company. Thank you, dear nieces!


Scary Robe for Child

Some weeks ago, I heard something that made my heart melt. A seven year old boy said that I am the best seamstress in the world. I tried to explain that this was not the case, but he insisted. Because

“You are even better at sewing than my own mother!”

This dear boy asked me if I could help him sew a robe that he could wear together with his Scream mask, or perhaps help him making his own gym bag? Because of my baby, I do not know how much time there will be for teaching him how to sew, so I decided to make the robe as a birthday gift.

För några veckor sedan fick jag höra något som fick mitt hjärta att smälta. En sjuåring sa att jag var bäst på att sy i hela världen. Jag försökte förklara att det nog inte var riktigt sant, men han höll fast vid sitt påstående, för

“Du är till och med bättre än min mamma på att sy!”

Denne fine pojke undrade om jag inte kunde hjälpa honom att sy en jättehäftig dräkt, som han kunde ha tillsammans med sin Scream-mask, eller om jag kanske en gympapåse? På grund av min bebis visste jag inte hur mycket tid det skulle bli över för att lära ut sömnad, så jag bestämde mig för att sy dräkten till hans födelsedag.

This is what I envisioned – a dramatic robe with a lot of fabric that would fly behind the boy as he ran around scaring everybody. I did not have any black fabric, but I had recently been given some colored cotton fabrics, that I thought were exactly the same kind, except for the green and blue color. I dyed the fabrics black, but discovered that only the blue fabric became fully black. The green took a darker shade, but was still very green. I could not use that piece, so I had to make do with much less fabric than I had intended to use.

Så här såg min vision ut – en dramatisk rock med massor av tyg, som skulle flyga bakom pojken när han sprang runt och skrämde folk. Jag hade inget svart tyg hemma, men hade nyligen fått färgade bomullstyger, som jag trodde var av samma sort. Jag färgade det blå och gröna tyget med svart textilfärg, men upptäckte att bara det blå tyget blev helt svart. Det gröna hade antagit en mörkare nyans, men var fortfarande väldigt grönt. Jag kunde inte använda det tyget, så jag fick försöka klara mig med mindre tyg än jag hade planerat för.This is the very simple construction of the scary robe. I used the following measurements:

  • height
  • length from shoulders to floor
  • arm length
  • neck circumference
  • length from base of the neck over the head to the other side
  • length from forehead to backside of the base of the neck

All this with some extra cm, especially for the hood.

Detta är den extremt enkla konstruktionen av den läskiga rocken. Jag använde följande mått:

  • längd
  • längd från axlar till golv
  • armlängd
  • nackens omkrets
  • längd från nackens bas över huvudet och ned på andra sidan
  • längd från pannan till baksidan av nackens bas

Alla dessa mått med några centimeter extra, särskilt för luvan.

I gathered the double shoulder measurement in pleats and cut a hole for the neck and made a vent at the front. The vent kloses with a hook and eye.

Jag samlade det dubbla skuldermåttet i veck över axlarna och klippte ett hål för huvudet och ett sprund mitt fram. Sprundet stängs med en hyska och hake.

This is how it looked after making the hems. The pleats were secured with 5 centimeter machine stitches.

Så här såg det ut efter att jag fållat halslinningen. Vecken sydde jag fast med 5 cm långa maskinsömmar.

As I did not have enough fabric for following my own pattern, I used the fabric as is seen on the picture to the right. I had to join three pieces for the hood. I tore away threads lenghtwise, in order to give a rugged edge to the hood and arms. At the bottom of the arms, I also shreded the fabric at the bottom by hand. I stitched the front and back together with some few stitches just beneath the armpits.

Eftersom jag inte hade tillräckligt mycket tyg för att följa mitt eget mönster, använde jag tyget som ses på skissen här till höger. Jag skarvade ihop tre bitar till luvan. Jag rev bort trådar för att få kanterna på luvan och ärmarna att se slitna ut. Längst ned på ärmarna rev jag sönder tyget för hand. Jag sydde ihop fram- och bakstycket med några få stygn precis under armålorna.

This is how it came out.

Så här såg det ut till slut.

The boy was very pleased with his gift and I believe that I am still his seamstress idol.

Pojken var mycket nöjd med sin present och jag tror att jag fortfarande är hans sömmerske-idol.


Small Clothes

During my pregnancy we bought fabrics for the baby nest and childrens clothes. From these, I have sewn a pajama, a bodysuit that is already too tiny for my big boy and a nightgown for a threeyearold girl. All three were quickly cut out – for the baby clothes I used well fitting clothes as template and for the nightgown, I cut rectangles with standard measurements according to the girls age, with slanting shoulders and a tad more width at the bottom at the skirt than at the waistline.  I used the wrong side of the fabric as tape for arms and legs. The push buttons were a bit tricky to attach at sites with many layers of fabric, so I had to sew the bottom of the pajama legs together.

Under graviditeten köpte jag två tyger till nästet och barnkläder. Av dessa  tyger har jag nu även sytt en pyjamas, en body, vilken redan är för trång för min stora pojke och ett nattlinne till en treåring. Alla tre plagg klipptes snabbt till – till nattlinnet använde jag mig av rektanglar med standardmått för flickans ålder, med lätt utsvängning av kjoldelen och sluttande axlar, och till min bebis använde välsittande kläder som mall. För att få matchande kantband använde jag mig av avigan på tygerna. Tryckknapparna var lite knepiga att fästa där det var många tyglager att tränga igenom, så jag var tvungen att istället sy ihop nedre delen av pyjamasbenen.

Over all, I am happy with the result. My boy has slept well in the pajama and the girl seems to be happy for the nightgown. Off course, I would rather have made the bodysuit big enough for him to use more than once, but now I have learnt always to add a lot of fabric in order to fit this little giant.

Jag är i stort sett nöjd med resultatet. Min bebis har sovit gott i sin pyjamas och flickan verkar vara glad för sitt nattlinne. Det är så klart retligt bodyn blev för liten, men nu har jag lärt mig att jag alltid ska plussa på rejält för att det ska passa detta lilla matvrak.


Short Summary of the Summer

This summer was intense! After the marathon of exams and preparations for selling our old apartment, I came home to Sweden, where I started with two weeks work as a doctor’s assistant, abruptly finished with singing at a funeral at my last lunch break. After the “real work” I had my own concert, in Vimmerby kyrka, together with Olle Långström:

Den här sommaren var fullspäckad! Efter galna veckor med lägenhetsförsäljning och tentor, kom jag hem till Sverige och arbetade två veckor som läkarassistent, abrupt avslutat med begravningssång på min sista lunchrast. Tre dagar efter att mitt “riktiga sommarjobb” var avslutat hade jag min egen konsert i Vimmerby kyrka, med Olle Långström.

Next, I had to sew a few things for the castle adventure and the next concert.

Sedan behövde jag sy några plagg inför vår slottsutflykt och nästa konsert.

I designed and sew the girl’s dress and remade the blue dress. I also made the petticoat shown in the last post.

Jag designade och sydde flickans klänning och sydde om den blå klänningen. Dessutom sydde jag underkjolen, som jag visade i förra inlägget.


I had such grand plans for this gown. Alas, I could never fulfill my dreams. The black satin dress underneath would be wearable on its own, but I could not make the darts at the bust without wrinkling and bulking. As I had feared, it also proved to be impossible to drape a chiffon dress without mannequin. This is the best picture, where you cannot see all of the horrible bulk.

Jag hade så storslagna planer för denna klänning. Men ack, mina drömmar gick inte i uppfyllelse. Den svarta satinklänningen, under, skulle gå att använda för sig, men jag kunde inte få till de eländes inprovningarna vid bysten. Dessutom visade det sig, som jag fruktat, vara omöjligt att drapera chiffongtyget utan provdockan. Klänningen såg slutligen ut som en billig, illa sydd tärnklänning. Detta är den bästa bilden, man ser inte alla fel.

A lovely pick nick with a long lost friend and my husband.

Then there were some more funerals, weddings and our annual  concert at Kröngården. Oh, what fun it was! =D

The video is terrible, but you get a glimps of what it was like:

Sedan sjöng jag på några fler begravningar, bröllop och vår årliga konsert med Martin Carlsson, Hanna Karlsson och Henry Trejos Muños på Kröngården. Åh, så roligt det var!

Videon har inte särskilt hög kvalitet, men du får åtminstone ett hum om hur det lät.

The last two weeks, where I had nothing yet planned, I had decided to start working with my last year project, about pregnancy diabetes. I lasted one day. Then I felt how terribly tired I was! I just had to take a real break before returning to my studies. That was my excuse for making the regency gown instead.

Under de sista veckorna, som var helt oplanerade, hade jag tänkt börja med mitt specialarbete, om graviditetsdiabetes. Jag höll ut en hel dag. Sedan kände jag hur offantligt trött jag verkligen var! Jag var helt enkelt tvungen att ta ledigt innan jag återvände till studierna. Det var min ursäkt för att sy en empirklänning istället.

All together, it has been a wonderful, hectic summer, full of friends, fun projects, music and family. Tomorrow the reality starts – hopefully my last semester at the University of Århus.

Sammantaget, har det varit en underbar, hektisk sommar, full av vänner, roliga projekt, musik och familj. Imorgon tar verkligheten vid – förhoppningsvis min sista termin på läkarutbildningen vid Århus Universitet.


Girls’ quick regency dress

Som några av er vet, har jag och mina vänner länge planerat att besöka Tjolöholms slott i augusti, för att se deras utställning med dräkter från Jane Austen-filmer. Vi har tänkt passa på att själva klä upp oss i empirdräkter, men för att de ska räcka till oss alla fyra, måste jag sy ytterligare en klänning. När min syster fick höra om utställningen blev hon också väldigt sugen. Därför bestämde vi oss för att göra samma utflykt med dem också. Då uppstod problemet att flera barn inte hade lämpliga kläder.

En natt fick jag en snilleblixt. Jag skulle sy en barnklänning i en modell som tillät åtminstone ett års växt innan den skulle vara urvuxen.

As some of you are well aware, I have planned for a visit to a Swedish castle with my friends, in August. In order to have enough gowns for us all, I had planned to create a new gown for myself. As it happened, my sister became as excited as myself, to see the exhibition of Jane Austen film costumes. Therefore my husband and I decided to go there with them too. Then there was the new problem that my nieces didn’t have any appropriate dresses.

One night, I had an epiphany. I would sew a childs’ dress in a model that would allow for at least one years growth.

FullSizeRender (1)

Nästa gång jag träffade barnet i fråga (den mest entusiastiska Jane Austen-nörden), klippte jag till delarna för klänningen med henne som provdocka.

Next time I saw the eldest of my nieces (and also the most enthusiastic Jane Austen fan), I cut the dress on her skin.


Till klänningen använde jag ett vackert gammalt lakan från Second Hand, med infälld spets:

  1. Livet: Jag gjorde två bitar, två dm större än hennes verkliga mått, för överdelen. Efter att ha klippt hål för huvud och armar, nålade jag samman fram- och bakstycke på henne. Framstycket gjordes 2 dm bredare upptill än nedtill, där det matchade hennes verkliga bröstvidd (för att få till de fina vecken från halslinningen). Bakstycket var 2 dm bredare både upptill och nedtill, eftersom klänningsvidden regleras både i hals- och liv-linningen. Jag satte in en dragsko i halslinningen.
  2. Kjol: Jag rev av en lagom lång del av lakanet för kjolen, och använde delen med spetsen nedtil. Allt var ju redan fållat och klart, så jag behövde bara sy samman långsidorna och nåla fast kjolen i livet. Jag började med att nåla fast sömmen mot en av sidorna på linningen och nålade sedan kjolen mot framsidan, helt slätt. Sedan samlade jag allt överflödigt material baktill i jämnt fördelade veck baktill. Sedan sydde jag ihop kjolen och livet.
  3. Puffärmar: Jag  klippte till två tygbitar, 2 dm bredare än överarmen på min lilla kund. Sedan klippte jag till den som på bilden.  Jag sydde “veck-sömmar” för hand längs övre och nedre kanten. Sedan sydde jag ihop sidorna. Jag samlade tyget i veck, på mitten av nedre delen och sydde sedan in kanten i ett kantband. Efter att ha nålat fast ärmet mot lägsta punkten på armhålet, samlade jag det mesta av det överflödiga tyget i veck högst upp på armkullen, men också jämnt fördelat framtill och baktill. Sedan sydde jag.
  4. Sedan var klänningen klar!

I made the dress from one old bed sheet with fine inserted lace, like this:

  1. Bodice: I made two pieces, two decimeters bigger than the wanted measures for the dresses upper part.  I pinned them to each other at her shoulders and then cut holes for arms and neck and pinned the front and back piece together. The front piece was made 2 dm wider at the top than her real shoulder measure, while the bottom measure correlated with her real measure (in order to create the right pleats).  The back was 2 dm wider both at the top and bottom, because this is where the real fullness of the dress is regulated. Then the front and back were sewn together and I put a drawstring in the neckline.
  2. Skirt: I used the part of the sheet, where the lace was inserted, with the lace at the bottom. Then I sew the long sides together and pinned the part with the seam to one of the sides of the bodice. I pinned the skirt flat to the front. In the back I gathered all the excessive fabric in pleats, pointing to the middle. The skirt was sewn to the bodice.
  3. Puffed arms: I cut two pieces of fabric, 2 dm wider than the overarm of my little customer, then I cut it as in the picture. I sew “gathering seams” by hand along the upper and lower side. Then I sew the sides together. I gathered the fabric to the middle of the arm, at the bottom, then attached a tape. After having pinned the arm to the bottom om the armhole on the bodice, I gathered the fabric mostly to the top of the arm, but also evenly in front and back. Then I sew.
  4. And then, the dress was finished!

“Gathering seams” along the top and bottom of the arms


The ribbons attached to the bottom of the poofed arms.
Front of the dress.
Back of the dress, with gathering drawstring in the neckline and at the bottom of the bodice.
Klänningen klipptes till och syddes på 4-6 timmar.

När vi strövade omkring i Tjolöholms slottsträdgård stannade många gäster upp och beundrade oss. Bland annat hörde vi flera kommentera om “prinsessorna”, “de som ska spela teater här” och en  kvinna som desperat försökte få sin väninna att vända sig om och fota oss genom att väsa: “Skynda, skynda!”. När vi åkte därifrån tror vi att bortåt hundra personer hade fotat oss. Det känns ju som en underbar bekräftelse på att jag lyckats med våra kläder.

The whole dress was completed in about 6 hours.

We were much admired when we walked through the castle gardens and I believe that at least hundred different people took pictures of us. This is a very good compliment to my efforts with our costumes.

The happy family, preparing for the outing.

My eldest niece with her beloved new gown and my youngest niece in my chemise with a ribbon around her high regency waist.

I pimped up my sister’s dress before our adventure. I made the hat several years ago.

Picknick in the castle garden

Walking down the castle stairs.


Jedi-dräkt på 2 timmar


Jag känner en liten grabb, som älskar Starwars. För flera år sedan sydde sydde jag upp en Jesus-dräkt till ett påskspel, från ett billigt tyg som jag hittat på Erikshjälpen. Sedan dess har jag haft den kvarblivna stuven liggande, i väntan på ett tillräckligt litet projekt. Nu insåg jag att den skulle vara alldeles lagom till en 4-årig jediriddare.


Jag bestämde mig för att förenkla Obi Wan Kenobis dräkt. Totalt skulle dräkten bestå av 5 delar – själva kaftanen, 2 ärmar, det fladdrande ytterstycket och ett skärp.


Fram- och bakstycket klipptes i ett på längden sammanhängande stycke (totalt 120 * 40 cm). Detta delade jag sedan på längden, fram till halva längden (till och med halsringningen). Ärmstyckena var ca 38 * 50 cm (med rejäl sömsmån). Dessutom använde jag ett 120 *40 cm stort stycke, som jag delade på längden fram till sista halvmetern.

Från vänster: skärpet, ytterstycket, kaftanens fram-och-bakstycke, ärmar.

Almänna mått – för barn och vuxna

Längd = 2 * längd från skuldror-knän
Bredd = största omkrets (bröst/midja/höft/stuss) delat med 2 + ca 8 cm (eller mer för vuxen.

Längd = önskad ärmlängd, tex. axelkula-hand + 4 cm upptill (eller mer för vuxna)
Bredd = största omkrets runt arm (oftast överarm) + 1 dm (eller mer för vuxna)

Längd = 1 dm längre än kaftanen
Bredd = kaftanens bredd delat med 3

Efter egna mått och smak, förslagsvis ca 1 dm*1 m hos barn och kanske 1,5 dm*1,5 m hos vuxna.

Allt klipps naturligtvis ut med sömsmån.

Sy ihop delarna04

Först sicksackade jag framsidans “slits”, så att jag kunde fälla ned sömsmånen (med raksöm) med minimalt tygspill.05

Sedan vek jag ärmstyckena på längden, sydde raksöm sicksackade…06

… varpå jag sydde kaftanens sidor, men lämnade utrymme för ärmhålen…07

… och sedan nålade fast ärmarna, sydde fast med raksöm och slutligen sicksackade.08

Jag fållade hela vägen runt på ytterstycket. Sedan hängde jag det över kaftanen, så att det skulle ligga symmetriskt. Därefter nålade jag fast det.09

För att få till den lite mer skräddade jedi-looken, petade jag in ärmsömmen vid ärmkullen ca 2 cm och nålade fast sömsmånen genom kaftanens och ytterstyckets skulderparti.10

Därefter sydde jag genom alla dessa lager med med kort raksöm, längs ytterstyckets befintliga söm. På samma sätt fäste jag ytterstycket in mot halsringningen (men förstås inte genom ärmens sömsmån).11

Sist fållade jag skärpet.


Här är den färdiga dräkten. Jag har stängt framtill med två nålar, men jag tror inte det behövs någon fästningsmekanism, när plagget sitter på ett barn som har kläder under.



Det tjusiga axelpartiet. Obi Wan Kenobi måste ha axelvaddar, men det slipper detta arma gossebarn.3Exklusive tankearbetet innan jag satte igång, tog projektet 2 timmar, från att jag la ut tyget för att klippa, tills plagget var färdigt. Om man vill ha en seriösare jedidräkt, tror jag att man fortfarande kan använda samma basala konstruktion, men dessutom med breda kantband runt halsen och de där fancy axelvaddarna. Och använda ett dyrare tyg, så klart.

2Ha en skön kväll, allesammans!