Last year I disintegrated my sister’s old wool winter jacket (she let me, I promise) in order to reuse the lining for my red winter coat. Originally, I planned to use the wool for my nephew’s medieval clothes, but when I had the vlieseline (?) removed, it was too sticky on the wrong side. So I saved it in my stash. When I found this fluffy faux fur at Panduro, I knew just what to use it for! It’s so fluffy I’m gonna die!
Förra året sprättade jag upp min systers gamla vinterjacka (hon tillät det, jag lovar), för att kunna återanvända jackans foder till min röda kappa. Jag sparade yttertyget, som var ett fint ylle. Jag tänkte använda tyget till min systersons medeltidskläder, men det när jag hade tagit bort det stadgande materialet (vlieseline?) var det alldeles för sticksigt, så det fick ligga kvar i tyglagret. När jag hittade denna fluffiga fuskpäls visste jag precis vad jag skulle använda yllet till! Det är så fluffigt att jag dör!
I made a new pattern, tracing the outer lines from my son’s favourite jacket, but adding one centimeter at every side, except at the bottom, where I added one decimeter. I thought about hiding a zipper behind a flap (?) and adding fancy metal buttons, that my son adores, but it seemed too intricate to sew and for a child to put on by himself.
Jag ritade ett nytt mönster genom att rita en centimeter utanför varje kant på hans favoritjacka. Nertill la jag till en decimeter. Jag funderade över att ha en dragkedja dold under en flärp med fina metallknappar, som han älskar, men det verkade vara för knepigt både att sy och för en tvååring att hantera.
I removed the old pockets and used this part for arms. Unfortunately the fabric behind the pocket seams had a lighter colour, which I unsuccessfully tried covering up with black ink. Obviously the ink reflects sunlight very well… I had to make some piecing together, as you see.
Jag sprättade bort de gamla fickorna och använde dessa tygstycken till ärmarna. Tyvärr visade sig tyget under sömmarna ha blivit ljusare, vilket jag försökte maskera med svart tush. Tushet reflekterar visst solljuset väldigt bra… Som du ser fick jag skarva en del för att få tyget att räcka.
When he first tried the jacket on, he began crying and wouldn’t try it again for a few days. Today, I realized that there was a needle left in the faux fur. After removing it, he loved this jacket. He described it as “Awesome! Cozy!”. I am so pleased!
När han testade jackan första gången började han gråta och vägrade ta på den igen. Idag upptäckte jag att en nål gömt sig i den fluffiga fuskpälsen. Efter att jag tagit bort den älskade han sin nya jacka. Han beskrev den som “Häftig! Mysig!” Jag är så glad!
For Christmas gift, I made a pyjamah, tracing his favourite pair. He loves the fact that it is a dress with pockets
Jag sydde en pyjamas till honom i julklapp. Hans favoritpyjamas är en klänning med fickor. Denna använde jag som förlaga och han blev väldigt nöjd.
My father does not care about clothes. This high quality shirt, made of fine Egyptian cotton, was damaged while carrying wood. It felt wrong to just throw it away. I thought about just using the unstained parts, but then only the back and the collar remained, so the shirt has been lying in my stash for one year now, awaiting the serendipity.
Pappa bryr sig inte om kläder. Denna fina skjorta, i fin egyptisk bomull, blev sönderriven och nerfläckad när han bar ved. Det kändes fel att slänga så fint tyg. Jag hade tänkt behålla de oskadda delarna, men vid närmare granskning visade sig endast ryggen och kragen ha klarat sig. Därför har skjortan legat undangömd i väntan på en uppenbarelse.
I often wore my historical clothing at home before becoming a mother. Now I have hardly worn anything historical for two years for fear of having it stained or torn and because of the impracticality (it is quite hard to crawl around on the floor and under furniture, wearing floor length skirts). One week ago the need for wearing something historical grew too great and I decided to wear Edwardian clothing for the Christmas dinner at work. Since I ended up sharing table with people who did not know about my interests, nobody understood that my strange hair and clothing was historical and I just felt awkward. I decided that it was time to make something historical that I could wear at home – practical for the sake of my son and nice looking for my sake. This was the perfect purpose for the damaged shirt!
Innan jag blev mamma hade jag ofta historiska kläder till vardags. Nu har jag nästan inte använt något historiskt på två år, dels i fruktan att kläderna ska förstöras och dels för att det är så opraktiskt (det är ganska krångligt att krypa runt på golvet i hellång kjol). Förra veckan blev abstinensen efter att ha historiska kläder för svår, så jag bestämde mig för att ha min edwardianska dräkt till julbordet på jobbet. Jag hamnade vid ett bord med folk som inte känner till detta udda intresse, så ingen fattade att kläderna och frisyren var historiska och jag kände mig bara dum och missanpassad. Jag bestämde mig för att sy något slitstarkt historiskt plagg som jag skulle kunna ha hemma istället. Detta var ju det perfekta användningsområdet för den redan förstörda skjortan!
I decided to refurnish it – I took everything apart and switched sides for the front parts, so that the worst parts were placed at the sides, about the hight of the waistline. The front parts were sewn together and then the armholes made a deep neckline, that I needed to hide.
Jag sprättade isär alla delar och bytte plats på framstyckena, så att de värsta fläckarna hamnade i sidorna, nära midjan. Framstyckena syddes samman framtill. Ärmhålen bildade en djup urringning som behövde fyllas.
I used the pieces from the top of the back, to fill the neckline.
Jag använde delar från ryggens ovandel för att fylla igen urringningen.
Since this blouse should not fit closely, I made straight seams in the sides and cut armholes. Then i started decorating the neckline with the help of my sewing machine. Because of the different layering along the neckline, the seams ended up very uneven, and I found myself masking my mistakes by adding more and more decorating seams.
Eftersom blusen inte ska smita åt runt kroppen, sydde jag bara raka sömmar i sidorna och klippte ärmhål. Sedan började jag dekorera runt urringningen med maskinsöm. På grund av alla olika lager blev sömmarna ojämna och jag la till fler och fler sömmar för att maskera tidigare fel.
Then I gathered the top and bottom of the arms, so that the became poofy. I reinserted the the original cuffs, but shortened them and used the wrong side out, as this was less stained.
Sedan rynkade jag upptill och nedtil på ärmarna, så att de blev puffiga.Jag satte tillbaka de ursprungliga manchetterna, men förkortade dem och vände ut avigan, eftersom den var mindre fläckig.
The stains remain, but you just see them when looking for them. As I made this blouse in a hurry, there is a vast amount of mistakes, but as I am to wear it at home, I am quite happy with the outcome.
Fläckarna är fortfarande kvar, men man ser dem bara när man letar efter dem. Eftersom jag sydde blusen snabbt och slarvigt är det galet många misstag här och där, men jag ska ju bara använde blusen hemma och jag är nöjd med slutresultatet.
Above the baby’s changing table (likewise our washer), we need a shelf. I bought the cheapest shelf I could find, at Clas Olssons (about 100 SEK) and painted it white. Then I drafted some friendly animals and painted these with acrylic colour. From a hook, I hung cuddly toys, originally made for the buggy, bought at a local second hand shop.
Vi behövde en hylla ovanför bebisens skötbord (tillika vår tvättmaskin). Jag köpte det billigaste hyllplanet med konsoller jag kunde hitta på Clas Olssons (ca 100 kr) och målade den vit. Sedan skissade jag några söta djur och färglade dessa med akrylfärg. I en krok hängde jag barnvagns-gosedjur som vi hittat i den fantastiska secondhandbutiken Busfrö.
iPad Case
The iPad was in dire need of protection, so I used the bubble wrap in which it had been delivered and made a fabric case for this and yet another case out of a table tablet. It is closed with push buttons.
Den stackars läsplattan var i stort behov av ett fodral. Jag använde den bubbelplast som den kommit i och sydde ett fodral i tyg och ytterligare ett yttre hölje av en bordstablett. Mitt i öppningen satte jag en tryckknapp.
Quilted Bedspread
After several years of struggle (or lack of inspiration) I have also finished a bedspread, made from leftovers after different dress projects etc. I copied the pattern from my grandmother’s beautiful homemade bedspread, bud did not have the patience to use as small pieces. The last big pieces added are old curtains, perfect for covering the bed’s sides.
Efter många års kämpande (eller snarare brist på motivation) har jag äntligen avslutat ett överkast, sytt av överblivna tygbitar från olika klänningsprojekt mm. Jag kopierade mönstret från mormors vackra hemmasydda överkast, men hade inte tålamod till att använda lika små bitar. De sista stora bitarna kommer från gamla gardiner, perfekta för att täcka sängens sidor.
If I had done this again, I would have skipped the bright red fabric, as it certainly does not match the rest. It represents a lovely memory though…
Om jag skulle ha gjort om detta, skulle jag inte ha använt det klarröda tyget, eftersom det verkligen inte matchar resten. Tyget väcker dock härliga minnen…
As I suppose that my body shape will not be what it used to be for a long time, I wanted to make a modest gown for the last part of my pregnancy and the nursing period. I do not know if the fabric is accurate for regency fashion, but as I still have several metres left, I used the striped cotton fabric yet again!
Eftersom jag är medveten om att min kropp förmodligen inte kommer vara sig lik på väldigt lång tid framöer, ville jag sy en vardagsklänning att använda under sluttampen på graviditeten och under amningsperioden. Jag vet inte om tyget är korrekt för empirmodet, men jag har ju fortfarande tiotals meter kvar, så jag använde samma tyg igen.
I used a bodice, where the lining is laced in the front and the dress fabric is gathered with drawstrings. I was inspired by many different vintage gowns, among which are these:
Jag valde en konstruktion där livet är fodrat och insidan snörs samman framtill och själva klänningstyget samlas med dragsko över och under bysten.
Striped gown found at the Metropolitan Museum of Art. Unfortunately, I cannot find the link again.Gown with detachable sleeve extentions, closed in the front with drawstrings. Colonial Williamsburg Education
Fishu and Cap
For the modest motherly look, I needed a fishu for the neck line and a cap. The fishu will go well together with many of my regency dresses. There is a fantastic blog post about fishus here.
För den anspråkslösa, moderliga looken, behövde jag en chemisette till urringningen och en mössa. Chemisetten kommer passa till flera av mina empirklänningar. Här är ett jättebra blogginlägg om olika typer av chemisetter och schalar.
Cap construction/Mössans konstruktion
My main inspiration for the cap was this one, as it has no laces or expensive fabrics that would match poorly with my crude dress fabric. In my parents basement, there is a cupboard where they put old clothes, curtains and bed sheets, which have forfeited their purpose but could perhaps find a new use later on. Last week I dug deep and found an old, stained shirt with just enough unstained fabric for making a cap and a fishu!
Inspirationen för mössan kommer huvudsakligen från denna, eftersom den inte är gjord i något dyrt tyg eller har någon spets, vilket skulle matcha mitt grova bomullstyg väldigt dåligt. I mina föräldrars källare finns det en garderob full av gamla undanlagda gardiner, kläder och sängkläder. Där grävde jag runt förra veckan och hittade faktiskt en gammal fläckig skjorta, som hade precis lagom med rent tyg över för att räcka till mössan och chemisetten.
This is how it came out. I think that you can figure out how it is done by yourselves, so I will not linger at that.
Så här blev det. Jag tror att ni själva kan räkna ut hur man gör dessa enkla plagg, så jag går hastigt vidare.
The finished gown with fishu and cap
I did not believe that you were interested in construction process of this one, as it is very similar to my other regency gowns. Here is how it is put on, anyway.
Jag trodde inte att ni var intresserade av att se hur denna klänning syddes, eftersom den påminner om de jag har gjort tidigare. Här ser ni åtminstone hur den tas på, över chemisetten.
My new hometown, Västervik, is really beautiful this time of year. Maybe these pictures might tempt you to come and visit this dear part of Sweden?
Min nya hemstad, Västervik, är så vackert vid den här tiden på året. Kanske kan dessa bilder locka dig att besöka den här delen av Sverige?
This Wednesday I had my very last exam and I passed. Crazy! Now there is only the Hippocratic oath, by the end of the month, between the world of medical doctorship and myself. It has been a hard ride, with many sleepless nights, tears of anguish and boring “holidays” filled with studies. But now it has finally come to an end. Wow.
I onsdags hade jag min allra sista tenta och klarade den. Galet! Nu är det bara det Hippokratiska läkarlöftet vid månadsslutet, som ligger mellan mig och världen av dokorskap. Det har varit en hård resa, med många sömnlösa nätter, tårar av ångest och tråkiga ”lov” fyllda av studier. Men nu är det äntligen över. Wow.
This semester has been about as tough as the others and I have not had time for bigger projects (except for grandmothers wedding gown). Here comes some small projects that I have used as distraction, though.
Den här terminen har varit lika tuff som de tidigare och jag har inte haft tid för större project (förutom mormors brudklänning, förstås). Här kommer några småprojekt som jag har haft som distraktion.
I needed a chemisette for completing Tatyana Borisovna Potemkina’s look. I got material from my ever benevolent mother, who sacrificed a sleeveless blouse for this purpose. I sew it on our bus trip back to Sweden, for the Christmas holidays, so nothing is documented, but before and after.
För att fullborda Tatyana Borisovna Potemkina’s klädsel behövde jag en chemisette. Jag fick material av min ständigt nådiga mor, som offrade en ärmlös blus. Jag sydde samman överdelen på bussresan hem till Sverige över jullovet. Därför är ingenting av processen dokumenterat, men åtminstone hur blusen såg ut före och efter.
The blouse before the transformation // Blusen innan förvandlingen
We were so horribly tired, my husband and I, when it was time for photographing the whole look, so the dress does not fit as well as it should. But you have seen the earlier photos, where it is perfect, haven’t you?
Jag och min man var fasansfullt trötta när vi skulle fotografera dräkten, så tyvärr sitter den inte så bra som den borde. Men du har väl sett de tidigare bilderna, där den sitter perfekt, eller hus?
Another look-alike // Ännu ett försök till look-alike-bild
My brother has grown an impressive moustache. It needs some special care. I made a mustache net for his birthday. Therefor I took one of my hair nets and attached an elastic ribbon. I hid the knots underneath some manly bows.
Min bror har fått en präktig mustasch. Den behöver lite extra omvårdnad. Därför gjorde jag ett mustaschnät åt honom i födelsedagspresent. Jag använde ett hårnät och knöt fast ett svart resårband. Knutarna dålde jag under manliga rosetter.
Moustach net // Mustasch-nät
The case for my cell phone was in a horrible state when I should go to my last exam. Because we had the opportunity to use the Internet, while interviewing and examining our patient, I felt that it would be directly disrespectful to use filthy, unhygienic case more. So I used an old scrap fabric (from the lampshade) to dress it up a bit. Sweet. Then I discovered that there was absolutely no time for checking stuff on the internet anyway, but I’m glad I now don’t have to feel gross when I want to use my cell phone.
Mitt mobilfodral såg förfärligt ut när det drog ihop sig för min sista tenta. Vi skulle ha möjlighet att använda internet under journalskrivningen och detta kunde jag bara komma åt via min mobil. Därför kände jag att det skulle vara näst intill respektlöst mot patienten om jag använde detta äckliga fodral. Jag klädde om fodralet med en gammal stuvbit, från när jag klädde om en lampskärm. Det blev ganska fint. Sedan blev det absolut ingen tid över för att använda internet ändå, men det är skönt att slippa känna sig äcklig när man använder sin telefon.
Case for the cell phone // Mobilfodral
After having made my Chinese silk dress, I found out that I maybe should have a fluffy petticoat underneath. I had some fabric at home, so I threw this together.
Efter att jag hade sytt min kinesiska sidenklänning, insåg jag att den kanske skulle sitta bättre med en fluffig underkjol under. Jag hade lite tyg hemma, så jag slängde ihop denna.
Fluffy petticoat // Fluffig underkjol
Today, I also made a bow tie for my husband, in the same fabric as the dress. We’ll see if he can wear it without suffocating.
Idag sydde jag en matchande fluga åt min man. Vi får se om han dessutom kan använda den utan att kvävas.
I also wanted a matching purse, so I took the few scraps left of the silk and cut an old plastic portfolio to pieces. The plastic stabilizes the front, back and lid. There was not enough fabric to match the patterns. The lining is from the same fabric as the petticoat. I was able to make a little pocket at the back of the purse, by overlapping the lining and the main fabric. For shoulder strap, I used a plastic necklace bought at a Second Hand store many years ago. I was in a real hurry, so I cut the fabric and threw the purse altogether by instinct. In spite of this carelessness, I think the purse looks really nice.
Jag ville ha en matchande liten handväska, så jag tog de sista små stuvbitarna och klippte itu en av mina gamla plastmappar som jag använt under utbildningen. Mappen ger stadga fram, bak och i locket. Fodret kommer från samma tyg som underkjolen. Genom att överlappa fodret och sidentyget, fick jag till en ficka på bakre väggen. Till axelband använde jag ett gammalt plasthalsband från Second Hand. Jag hade väldigt bråttom, så jag klippte till tygbitarna och sydde samman handväskan på ren instinkt. Trots denna vårdslöshet, tycker jag att den blev riktigt fin.
Inauguration/Hippocratic Oath, the 27th of January
Yesterday was the Inauguration/Hippocratic Oath. Today I am exhausted and so inexplicably happy! It is a big thing to swear to always serve others, always do your best and to never make any difference between patients. But its a good thing.
Igår var Läkarlöftet. Idag är jag helt utpumpad och så extremt glad! Det är en väldigt stor grej att lova att alltid tjäna andra, alltid göra sitt allra bästa och aldrig göra skillnad mellan sina patienter. Men det är en väldigt bra grej!
I was very happy that my parents were able to come and celebrate with me! They have been a huge support to me during this education.
Jag var väldigt glad för att mina föräldrar hade möjlighet att komma och fira med mig! De har varit ett stort stöd för mig under den här långa utbildningen.
My greatest support, though, has been my everpatient and loving husband. Thank you so much!
Mitt allra största stöd har dock varit min alltid tålmodige och älskande man. Tack så otroligt mycket!
Off course there have been many heroes involved during these six years! Among them, I have to mention the rest of my family, the family of my husband and my dear Århus-friends Svea, Ingeborg, Camilla, Frida, Hildegunn, Paulina, Abi and Christina and all other lovely people spread out in over Sweden and the rest of the world. Thank you so much for not giving up on me, when I’m in anguish after many sleepless nights and when I reject fun things because of studies. Thank you for all nice distractions that have made surviving possible. I love you and am so thankful for having got to know you! Hope that we will see each other again.
Det har så klart varit många hjältar inblandade under dessa sex år! Bland dem, måste jag nämna resten av min familj, min mans familj och mina kära Århus-vänner Svea, Ingeborg, Camilla, Frida, Hildegunn, Paulina, Abi, Christina och alla andra underbara människor i Vimmerby och resten av världen. Tack så mycket för att ni har stått ut med mig när jag har haft ångest efter många sömnlösa nätter och när jag har avstått från roliga påhitt på grund av studierna. Tack också för alla trevliga avledande förströelser. Jag älskar er och är så tacksam för att ha fått lära känna er! Hoppas att vi får ses igen.This post ended up being more cheesy than I could have ever imagined. Perhaps it’s because of the cheesy music in the background or just because of that I really have so much to be thankful for.
Have a good day!
Detta blogginlägg blev visst väldigt mycket mer tårdrypande än jag hade tänkt mig. Kanske beror det på den sliskiga musiken jag har i bakgrunden, eller bara på att jag har så otroligt mycket att vara tacksam för.
My dear grandmother got married 1951. Her bridal gown was made from a beautiful, white silk brocade. Some years later, she dyed and reconstructed the dress, in order to wear it to her sister’s wedding.
About 50 years later, my brother and sister and me, made our own fantasy movie – Snow White And The Skizophrenic Maniac – where my sister, who played the beautiful, wicked queen, wore the beautiful, salmon coloured dress. Unfortunately, I don’t have any picture of either my grandmother or my sister in the dress, but I have picture of myself wearing the dress to a costume party, playing another queen.
Mormor och morfar gifte sig 1951. Mormors brudklänning var sydd i vacker, vit sidenbrokad. Några år senare färgade hon och sydde om klänningen, för att kunna använda den på sin systers bröllop.
Ungefär 50 år senare spelade jag och mina syskon in ”Snövit och den skizofrene galningen” (en fantastisk film) och min syster, som spelade den ondskefulla drottningen, använde den numera laxrosa klänningen. Tyvärr har jag varken bild av mormor eller min syster i klänningen. Här är dock en bild av mig själv på en maskerad, där jag skulle spela drottning Silvia. Soon, hopefully, I will get my medical degree. Then I would like to wear something really festive and elegant. For some years I have dreamed of reconstructing and dying the dress once more to suit my body and skin type. This fall, I finally had the courage to rip all of the seams and get to it, with the goal of wearing the dress at the great party.
Förhoppningsvis tar jag min läkarexamen snart. Då vill jag ha på mig något riktigt festligt och elegant. I flera år har jag drömt om att sy om och färga denna klänning så att den ska passa min kroppstyp och hy bättre. I höst har jag äntligen samlat mod för att sprätta upp alla sömma och sätta igång med projektet, för att kunna ha klänningen på examensfesten.
Construction
I wanted to remove the awkward shoulder straps and tape at the top. I really love the construction at the waist, so I kept the dress as it was from the waist downward, but ripped all seams in the bodice.
Jag ville ta bort de fula axelbanden och bandet upptill på livet. Jag älskar midje-konstruktionen, så jag behöll kjolen som den var, men sprättade upp alla sömmar upptill.
I reduced the bust width with 10 cm, but only 2 cm at the waist.
I wanted a sturdy material underneath the silk, so I traced the pattern of the bodice to a discarded pair of jeans (thanks, bro) and fitted the pieces over my victorian corset. As you see, there was some discrepancy between the measures of the original wearer’s bust and mine. I was astonished to see that this tall and, in later years very sturdy grandmother of mine, had almost the same measurement around the waist as myself. Then I was reminded that she both was above average height (172 cm) and had to bear viscous comments in the farming community, about how skinny she was in her youth.
When I had finally got the right fit, I sew the pieces together and put boning in the seam allowances. In the front, I used spiral steal. Because I wanted as little bulk as possible, I decided not to hem the boning channels. The edges won’t fray much anyway, facing the dresses inside.
Jag ville ha ett stadigt material under sidenet, så jag kopierade livets mönster till ett par avlagda jeans (tack, Gabriel!) och satte ihop delarna utanpå min viktorianska korsett. Som synes var det en rejäl skillnad mellan mitt och min unga mormors bystmått. Jag förundrades över hur denna långa och på senare år väldigt stadigt byggda kvinna, kunde ha nästan samma midjemått. Mamma påminde mig dock om att mormor var längre än medelmåttet och fick uthärda de nedlåtande lantortsbornas kommentarer, som ”Du är ju mager som en gärdsgårdsstör”.
När jag äntligen fick till rätt passform, sydde jag ihop delarna och placerade jag korsettstål i sömmarna. För att slippa synliga kanaler fällde jag sömsmånerna över stålet och sydde fast utan att fålla. Framtill använde jag spiralstål.
I had planned on dying the dress in a darker red, but discovered some some marks that couldn’t be removed and considered dying the dress black. I don’t own any enormous pots and I didn’t want to put the beautiful silk gown in its then disintegrated state, in a washing machine, so I couldn’t dye the fabric at home anyway.
Suddenly, I was called to interviews in Sweden, for my medical internship. These interviews were close to my parents home, so now was my chance to dye the dress! It seamed a bit disrespectful to dye my grandmother’s bridal gown black, so I bought the red textile colour (Dylon was the only one I could lay my hands on with that short notice) and left for Sweden the very next day.
Jag hade tänkt färga klänningen mörkare röd, men upptäckte några märken som jag inte kunde tvätta bort och började överväga att färga klänningen svart. Jag äger ingen tillräckligt stor gryta för tygfärgning och jag ville inte stoppa den söndersprättade klänningen i tvättmaskinen, så jag kunde inte färga tyget hemma.
Plötsligt kallades jag till AT-intervjuer i Sverige. Dessa skulle vara nära mina föräldrars hem, så nu såg jag min chans att färga klänningen. Det kändes närmast hädiskt att färga mormors brudklänning svart, så jag köpte röd textilfärg (Dylon var det enda jag kunde få tag i med så kort varsel) och åkte till Sverige nästa dag med en väldigt märklig packning – formella kläder för intervjuerna, en söndersprättad sidenklänning, textilfärg, 1 kg koksalt och latexhandskar.
I started with soaking the dress and was amazed to find that it looked like intestines…
Jag började med att blötlägga klänningen och förundrades över hur mycket den liknade tarmar…
Then I started cooking. I thought I was very careful indeed – I used more colour than prescribed and I kept the fabric in motion most of the time at the stove. When the dress had dried, though, I found that the dress had not aquired the burgundy red I aimed for and that the stains had got an even deeper colour than the rest of the dress. When I discovered something resembling burning marks, I decided to go for the black colour, in order to salvage the remains of my dream dress.
Sedan påbörjade jag matlagningen. Jag tyckte att jag var otroligt noggrann – jag använde dubbelt så mycket textilfärg för att verkligen få en mörk färg, eftersom färgen inte var anpassad för siden och jag rörde ihärdigt runt tyget i grytan. När klänningen hade torkat, upptäckte jag dock att klänningen, trots all extra färg inte hade blivit vinröd utan vackert rosenrosa. Fläckarna som färgen skulle täcka, var nu istället mycket mörkare än resten av tyget och nu hade tillkommit fasansfulla brännmärken över hela kjolen. Jag var nära att ge upp, men ville ändå testa att färga klänningen svart, för att se om den kanske kunde räddas ändå
I went to the local grocery store and hope to find Herdins textile hand wasch-colour for natural fibers, but only found Herdins “wash it back – black”, that could only be used in washing machine. This seemed like a risky project, so I was not too glad to spend more money on it. Then my sweet mother stepped in and financed the purchase. Anxiously I put the fine silk in the washing mashine and waited for my doom. The result of this colouring was amazing!
Back in Denmark, I did not only have a future job to look forward to, but also a beautiful fabric to work with. I sewed the pieces together according to the boned bodice and made a heart-form at the bust lining.
Jag gick till alla Vimmerbys mataffärer, i hopp om att finna Herdins textilfärg för naturfiber, men förgäves. På ICA hittade jag dock Herdins ”Wash it back – black”, som bara kunde användas i tvättmaskin. Det verkade vara ett riktigt riskprojekt, så jag var tveksam till att spendera mer pengar på det. Men då trädde mamma in som en räddande ängel och finansierade detta inköp. Med hjärtat i halsgropen stoppade jag in sidenklänningen i tvättmaskinen och väntade nervöst på att se hur det gått. Resultatet blev underbart!
Tillbaka i Danmark hade jag nu både ett framtida jobb att se fram emot och ett underbart tyg att arbeta med. Jag sydde samman bitarna utifrån jeansstommen och klippte till en hjärtform i urringningen.
After having lined the upper part with the remains of the original hemline, the dress was finished.
Efter att ha fållat upptill med tyg från orginalklänningens bortsprättade bitar, var klänningen äntligen klar.
The dress, with goth styling – since it is HalloweenHappy Halloween!
Som några av er vet, har jag och mina vänner länge planerat att besöka Tjolöholms slott i augusti, för att se deras utställning med dräkter från Jane Austen-filmer. Vi har tänkt passa på att själva klä upp oss i empirdräkter, men för att de ska räcka till oss alla fyra, måste jag sy ytterligare en klänning. När min syster fick höra om utställningen blev hon också väldigt sugen. Därför bestämde vi oss för att göra samma utflykt med dem också. Då uppstod problemet att flera barn inte hade lämpliga kläder.
En natt fick jag en snilleblixt. Jag skulle sy en barnklänning i en modell som tillät åtminstone ett års växt innan den skulle vara urvuxen.
As some of you are well aware, I have planned for a visit to a Swedish castle with my friends, in August. In order to have enough gowns for us all, I had planned to create a new gown for myself. As it happened, my sister became as excited as myself, to see the exhibition of Jane Austen film costumes. Therefore my husband and I decided to go there with them too. Then there was the new problem that my nieces didn’t have any appropriate dresses.
One night, I had an epiphany. I would sew a childs’ dress in a model that would allow for at least one years growth.
Nästa gång jag träffade barnet i fråga (den mest entusiastiska Jane Austen-nörden), klippte jag till delarna för klänningen med henne som provdocka.
Next time I saw the eldest of my nieces (and also the most enthusiastic Jane Austen fan), I cut the dress on her skin.
Till klänningen använde jag ett vackert gammalt lakan från Second Hand, med infälld spets:
Livet: Jag gjorde två bitar, två dm större än hennes verkliga mått, för överdelen. Efter att ha klippt hål för huvud och armar, nålade jag samman fram- och bakstycke på henne. Framstycket gjordes 2 dm bredare upptill än nedtill, där det matchade hennes verkliga bröstvidd (för att få till de fina vecken från halslinningen). Bakstycket var 2 dm bredare både upptill och nedtill, eftersom klänningsvidden regleras både i hals- och liv-linningen. Jag satte in en dragsko i halslinningen.
Kjol: Jag rev av en lagom lång del av lakanet för kjolen, och använde delen med spetsen nedtil. Allt var ju redan fållat och klart, så jag behövde bara sy samman långsidorna och nåla fast kjolen i livet. Jag började med att nåla fast sömmen mot en av sidorna på linningen och nålade sedan kjolen mot framsidan, helt slätt. Sedan samlade jag allt överflödigt material baktill i jämnt fördelade veck baktill. Sedan sydde jag ihop kjolen och livet.
Puffärmar: Jag klippte till två tygbitar, 2 dm bredare än överarmen på min lilla kund. Sedan klippte jag till den som på bilden. Jag sydde “veck-sömmar” för hand längs övre och nedre kanten. Sedan sydde jag ihop sidorna. Jag samlade tyget i veck, på mitten av nedre delen och sydde sedan in kanten i ett kantband. Efter att ha nålat fast ärmet mot lägsta punkten på armhålet, samlade jag det mesta av det överflödiga tyget i veck högst upp på armkullen, men också jämnt fördelat framtill och baktill. Sedan sydde jag.
Sedan var klänningen klar!
I made the dress from one old bed sheet with fine inserted lace, like this:
Bodice: I made two pieces, two decimeters bigger than the wanted measures for the dresses upper part. I pinned them to each other at her shoulders and then cut holes for arms and neck and pinned the front and back piece together. The front piece was made 2 dm wider at the top than her real shoulder measure, while the bottom measure correlated with her real measure (in order to create the right pleats). The back was 2 dm wider both at the top and bottom, because this is where the real fullness of the dress is regulated. Then the front and back were sewn together and I put a drawstring in the neckline.
Skirt: I used the part of the sheet, where the lace was inserted, with the lace at the bottom. Then I sew the long sides together and pinned the part with the seam to one of the sides of the bodice. I pinned the skirt flat to the front. In the back I gathered all the excessive fabric in pleats, pointing to the middle. The skirt was sewn to the bodice.
Puffed arms: I cut two pieces of fabric, 2 dm wider than the overarm of my little customer, then I cut it as in the picture. I sew “gathering seams” by hand along the upper and lower side. Then I sew the sides together. I gathered the fabric to the middle of the arm, at the bottom, then attached a tape. After having pinned the arm to the bottom om the armhole on the bodice, I gathered the fabric mostly to the top of the arm, but also evenly in front and back. Then I sew.
And then, the dress was finished!
“Gathering seams” along the top and bottom of the arms
The ribbons attached to the bottom of the poofed arms.Front of the dress.Back of the dress, with gathering drawstring in the neckline and at the bottom of the bodice.Klänningen klipptes till och syddes på 4-6 timmar.
När vi strövade omkring i Tjolöholms slottsträdgård stannade många gäster upp och beundrade oss. Bland annat hörde vi flera kommentera om “prinsessorna”, “de som ska spela teater här” och en kvinna som desperat försökte få sin väninna att vända sig om och fota oss genom att väsa: “Skynda, skynda!”. När vi åkte därifrån tror vi att bortåt hundra personer hade fotat oss. Det känns ju som en underbar bekräftelse på att jag lyckats med våra kläder.
The whole dress was completed in about 6 hours.
We were much admired when we walked through the castle gardens and I believe that at least hundred different people took pictures of us. This is a very good compliment to my efforts with our costumes.
The happy family, preparing for the outing.My eldest niece with her beloved new gown and my youngest niece in my chemise with a ribbon around her high regency waist.I pimped up my sister’s dress before our adventure. I made the hat several years ago.Picknick in the castle gardenWalking down the castle stairs.
My dear husband’s birthday was last week. For some time now I have thought about making elastic shorts for his climbing and now I finally pulled myself together and made them. As I wanted to surprise him, I put them together while he was away climbing for three hours. Therefore I was not able to adjust the fit, so the result was as messy as can be expected. Because of the incredible comfort, he loved them from the beginning, even though they made him look twice as heavy. After some adjustments they are actually both practical, comfortable and look okay.
Min dyre make behagade att fylla år i veckan. Jag bestämde mig för att slänga ihop ett par klättershorts åt honom, av gamla T-shirts. Eftersom jag ville göra det i hemlighet, fick jag hålla mig till de tre timmar han var iväg för att klättra. Det syntes, men han var väldigt nöjd med dem och efter lite justeringar i efterhand är de faktiskt både praktiska, sköna och ser helt OK ut.
First, I cut four almost identical panels out of two old T-shirts, from my own poofy-pants-pattern. Then I sewed them together in the front and the back.
Först klippte jag till fyra snarlika delar ur två gamla T-shirts, med mitt pösbyx-mönster. Sedan sydde jag ihop delarna framtill och baktill.
I inserted a pocket in one of the sides. For this I used a T-shirt arm. I tucked the pocket edge in under the hem and stitched these together. Then I sewed both sides of the shorts together.
Jag satte in en ficka (gjord av en ärm) i ena sidan, genom att fästa fickans framsida under fållen och använda baksidan som en del av byxans söm upptill.
I also put a pocket at the back of the patternfree part. I used the original hem of the bottom of the T-shirt for the pocket opening.
Jag sydde även fast en ficka på baksidan av shortsen och använde mig av den befintliga fållen från T-shirtens nederdel.
At last, I cut out two more pieces, from another T-shirt and used this for the hemline of the trousers. Inside of this, I put an elastic.
Sist klippte jag ut ett par våder från en trejde T-shirt och använde som linning. Däri la jag en elastisk dragsko.
This is what they looked like in the front… / Så här såg de ut framifrån…
… and this is how the back looked. /… och så här såg de ut bakifrån.
The shorts looked horrible on the recipient of the gift. The two major problembs were that they were far too wide (because I would rather adjust this afterwards, than having to scrap them if they were too small) and they were quite indecent in front… Suddenly I understood why designers usually don’t use jersey for male trousers.
Shortsen såg dock förfärliga ut på födelsedagsbarnet. Det var två stora fel – dels var de alldeles för vida (en medveten överdrift, eftersom jag hellre ville göra veck i efterhand, än att behöva slänga dem om de var för trånga) och dels var de närmast oanständiga framifrån. Jag förstod plötsligt varför det inte görs manliga shorts i jersey.
Therefore I cut another ancient T-shirt and made a kind of underpants out of it.
Därför klippte jag sönder ännu en uråldrig T-shirt och sydde en slags inre kalsongdel av tyget.
I also made two folds in the back of the shorts, to enhance the fit. Then I placed the underpants on the inside and took a shortcut – I just made a straight seem, without even folding the raw edge. We’ll see how long this lazy work lasts.
Jag sydde även två veck på baksidan för att få till en bättre passform. Sedan nålade jag fast kalsongdelen på insidan och gjorde sedan en väldigt lat lösning – jag sydde fast delen med raksöm, utan att ens vika in den ofållade kanten. Det blir spännande att se hur länge det håller.
The shorts are already covered with chalk. I’m so pleased. =)On the stairway to heaven.Fortunately, the shorts seem to endure many stange positions. Both the seamstress and the climber are as happy as can be!
Minor art projects/Små konstprojekt
I have wanted a frame for my fantasy metal musician for ten years, but have been too greedy to let a real frame maker make one for me. When I was at IKEA, I found black plastic frames for 40 SEK and thought that it at least was worth to give it a try.
I painted the rounded part of the frame with gold colour and the white passpartou with yellow water colour. I am quite happy with the result.
I tio år har jag suktat efter en lämplig ram till min fantasy-hårdrockare, men har varit för snål för att lägga pengar på en specialbeställd ram. När jag var på IKEA sist, hittade jag en ful, svart plastram för 40 kr och tänkte att det var värt att åtminstone göra ett försök att pimpa ramen.
Jag målade den rundade delen med guldfärg och den vita passpartoun med gul akvarellfärg. Jag är faktiskt ganska nöjd med resultatet.
Last autumn, I made this picture for my father, illustrating his famous quote: “I’ll strike from the hip”. It was much appreciated.
I höstas målade jag denna bild till min pappa. Den illustrerar hans underbara citat: “Jag tänker hugga från höften”, en sammansättning av att hugga till med något” och “att höfta…”.
Min gamla dator är totalt opålitlig, så när den plötsligt bestämde sig för att ta semester i två veckor inför psykiatritentan, insåg jag att jag måste köpa en ny. I november ska jag veckopendla till min praktik. Jag vill inte utsätta datorn för onödiga påfrestningar under resorna, men vill samtidigt undvika extra utgifter, så nu har jag gjort ett datorfodral av material som ändå låg hemma och skräpade:
Skumgummi – tidigare använt till en numera skrotad gungstol
2 bordstabletter – tänkta som nödlösning till edwardiansk hatt, men sedan hittade jag bättre , varför dessa blev liggande.
My old lap top is unreliable, so when it suddenly decided to take a vacation for two weeks just before my psychiatry exams, I realized that I had to by a new one. In November, I will commute weekly for my internship. I do not want to put this expensive new device in danger during the journeys, but at the same time I want to save money. Therefor I have made a lap top case out of materials that I would never use otherwise:
Foam rubber – earlier used for a rocking chair
Two tablets (?) that I had planned to use as an emergency solution for my Edwardian hat, but then I found better ones and these were left in the bottom of a drawer
Yellow lining material – leftovers from the Sunday School flag
Bear thread – from some jeans
Zipper – inherited
Först ritade jag upp datorns mått på skumgummit och skar ut med hjälp av brödkniv. Sedan delade jag detta på mitten, men lämnade de nedersta millimetrarna. Jag testade att lägga in datorn och insåg att att skyddet var överdrivet tjockt, så jag skar bort ytterligare på utsidorna.
First, I draw the measurements of the laptop on the foam rubber and cut it with a bread knife. I cut it open, leaving a few millimeters at the bottom. I tested putting the computer in between the layers and realized that it was way too thick. I cut away more from the outside.
Jag fordrade insidan med tyg, genom att först vika på mitten och stoppa ned mellan skumgummilagren och sedan vika ut det överflödiga tyget mot utsidan. Därefter sydde jag längs kortsidorna, så att det bara var kvar en öppning upptill för datorn.
I lined the inside, by folding the fabric on half and put it down in between the foam rubber layers, then I folded the remaining fabric over the outside. Then I sew the short sides, leaving the long side open for the lap top.
De två bordstabletterna sydde jag försiktigt samman på maskin, med jeansnål och björntråd. En långsida och de närmaste 2 centimetrarna på båda kortsidor lämnades osydda. Här satte jag in en dragkedja, som jag sydde fast för hand. Sedan stoppade jag in fyllningen och datorn.
I stitched the two table tablets together on machine, with jeans needle and bear thread. One long side and the two centimeters closest to this side remained unsewn. Here I put a zipper, which I hand stitched in place. Then I put the foam rubber and lining inside.
Mitt mål var att sy ett fodral som skulle ge gott skydd, samtidigt som det inte skulle ge ett för lyxigt intryck, eftersom jag inte vill göra datorn mer stöldbegärlig än vad den redan är. Jag tror att jag lyckades.
My goal was to make a case that would give a good protection, at the same time as it would not give a too luxurious impression, as I do not want to make the lap top more tempting than it already is. I think that I succeeded.
Det har öppnats en underbar klätterhall i närheten av vårt hem, så jag ville gärna ha nya klätterbyxor. Jag använde mitt egna mönster till pösbyxor och ett gammal underlakan i en färg som gör ont i ögonen, precis som sig bör när det gäller sport.
A great, lovely climbing hall has opened, close to our home, so I wanted a new pair of trousers for climbing. I used my own pattern for poofy trousers and an old bed sheet in a colour that hurts the eyes, just as it should when in this sport.
Eftersom det blir härligare ju mer vidd pösbyxorna har, la jag till några cm nedtill. Inte så smidigt dock, när man ska se små tågrepp på väggen… // Because I like it the bigger the trousers are, I added some extra centimeters at the bottom. Afterwards I have realized that it is less practical though...1) Efter att ha sytt ihop framstyckena och bakstyckena, rev jag ut tygstycken till fickorna. Fickorna är dubbelvikta rektanglar 2) Dessa la jag in upptill, under hörnen på byxornas framstycke. 3) Sedan vek jag in kanterna, så att fickans främre del är triangulär och bakstycket är rektangulärt och därmed ingår byxans övre sidsöm. // 1) After having sewn the front pieces and back pieces together, I tore fabric parts for the pockets, which are folded rectangles 2) These were put in, up behind the corners of the front part. 3) Then I folded the seam allowance, so that the front layer of the pocket became triangular and the back layer rectangular and thus formed a part of the upper side seam.
Det som skiljer dessa pösbyxor från mina tidigare, är att dessa har fickor och öppnas med en knapp i ena fickan.
What set these poofy trousers apart from my earlier is that these have nice pockets and open with a button that goes through one of the pockets.
Här är fickorna insydda i byxorna och sidsömmarna är klara. En knäppning ska gå genom höger ficka, som är öppen upptill. // Here the pockets are sewn into the trousers and the side seams are ready. A buttonhole will be put in the front part of the pocket, which is left open in the top.Upptill ville jag ha en linning, liknande den på mina tidigare pösbyxor. Jag sydde ihop linningen upptill och formade kanten nedtill när jag hade fäst linningen på själva byxorna. // At the waist, I wanted a border, similar to my earlier pair of poofy trousers. I made the border and formed the bottom part last.
Eftersom byxorna redan hade en hysterisk färg, löpte jag linan ut och dekorerade med tonårsaktigt kontrasterande svart tråd och en bling-blingig knapp som jag hittade bland mitt handarbetes-arvegods.
Because the trousers already had a crazy colour, I followed through and decorated with a teenagerish contrasting black seam and a bling-bling button which I found among inherited sewing stuff.
Upptill fäste jag linningen i byxorna med dekorationssöm. // On the top, I fastened the boarder of the trousers with a decoration seam.Jag glömde att koppla in knapphålsinsatsen i symaskinen, så knapphålet blev inte som jag tänkt, men lite skojigt. När byxorna knäpps upp, öppnar man alltså fickan och vidgar på så vis deras övre omkrets. // I forgot to use the buttonhole-advice for the sewing machine, så the button hole did not end up as I had planned, but I looks nice in some kind of way. When the trousers are opened, the pocket is opened and in this way increase the waist circumference.Nedtill fäste jag ett resårband. // I put an elastic band in the bottom seam.
Jag testade byxorna i klätterhallen förra veckan. De är jättesköna, men sömmen sprack faktiskt i skrevet! Som väl var hade jag sicksackat och den sömmen höll. När byxorna sitter där de ska har jag fri rörlighet, men sedan halkar de ned några cm (pga. det jättebreda knapphålet) och då blir det plötsligt knepigt att spreta med benen. Därför satte jag idag en säkerhetsnål utanför knäppningen, så att knappen stannar i sin inre position och alltså håller byxorna så tighta upptill, som jag ursprungligen gjorde dem. Det funkar bra och nu ska byxorna inte spricka igen. Jag har dock förstått varför man vanligtvis syr byxor med dragkedjor.
I tested the trousers in the climbing hall last week. They are so comfortable, but I’m ashamed to admit that the seam actually ripped open in the crotch! Luckily, I had zigzagged and that seam was ok. When the trousers are at the right height, I can move fully, but then they slide down some centimeters and then it suddenly is very difficult to stretch out ones legs. Therefor I put a safety pin at the button hole, so that the button stays in its inner position and keep the trousers tight, as I intended. This works fine and hopefully they won’t rip open again. I have understood why all trousers have zippers, though.
Byxorna på provdocka och klättervägg
De färgglada byxorna framifrån… och från knappsidan.I sitt rätta element.Galet trött klättrare med vild blick.
Klätterryggsäck lagas och pimpas
När vi klättrade sist påmindes jag om att ryggsäcken som vi brukar ha skor, tejp, kalk mm. i, sjöng på sista versen. Därför lagade jag den och passade på att pimpa den lite, med stuvbitar från tidigare projekt.
When we climbed last time, I was reminded our backpack for shoes, tape, chalk etc., was gasping for its last breath. I repaired it and pimped it up with some scrap fabric from earlier projects.
– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.
![IMG_4383[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43831.jpg)
![IMG_4384[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43841.jpg)
![IMG_4385[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43851.jpg)
![IMG_4387[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43871.jpg)
![IMG_4389[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43891-e1470329062519.jpg)
![IMG_4396[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43961-e1470328999232.jpg)
