During my pregnancy we bought fabrics for the baby nest and childrens clothes. From these, I have sewn a pajama, a bodysuit that is already too tiny for my big boy and a nightgown for a threeyearold girl. All three were quickly cut out – for the baby clothes I used well fitting clothes as template and for the nightgown, I cut rectangles with standard measurements according to the girls age, with slanting shoulders and a tad more width at the bottom at the skirt than at the waistline. I used the wrong side of the fabric as tape for arms and legs. The push buttons were a bit tricky to attach at sites with many layers of fabric, so I had to sew the bottom of the pajama legs together.
Under graviditeten köpte jag två tyger till nästet och barnkläder. Av dessa tyger har jag nu även sytt en pyjamas, en body, vilken redan är för trång för min stora pojke och ett nattlinne till en treåring. Alla tre plagg klipptes snabbt till – till nattlinnet använde jag mig av rektanglar med standardmått för flickans ålder, med lätt utsvängning av kjoldelen och sluttande axlar, och till min bebis använde välsittande kläder som mall. För att få matchande kantband använde jag mig av avigan på tygerna. Tryckknapparna var lite knepiga att fästa där det var många tyglager att tränga igenom, så jag var tvungen att istället sy ihop nedre delen av pyjamasbenen.
Over all, I am happy with the result. My boy has slept well in the pajama and the girl seems to be happy for the nightgown. Off course, I would rather have made the bodysuit big enough for him to use more than once, but now I have learnt always to add a lot of fabric in order to fit this little giant.
Jag är i stort sett nöjd med resultatet. Min bebis har sovit gott i sin pyjamas och flickan verkar vara glad för sitt nattlinne. Det är så klart retligt bodyn blev för liten, men nu har jag lärt mig att jag alltid ska plussa på rejält för att det ska passa detta lilla matvrak.
My dear mother turned 60 years old this weekend and threw a big party. Since she has been so kind as to buy dresses from me and then proudly has shown them to the world, I felt that it would be sad to show up in the ragged clothes I otherwise use while nursing my baby. For her sake, I really wanted to make something pretty. Luckily, for the first time in months, I actually had both time and energy for sewing something for myself! Sewing with the baby asleep in the slen, I was able to make this dress in one week, in about five hours. I fitted it two times. When I removed the dress from the dress form for the last time, the dress form broke! I am happy it held together for the whole construction process.
I helgen fyllde min kära mamma sextio år och hade ett stort kalas. Eftersom hon har varit så snäll och låtit mig designa och sy klänningar åt henne, som hon har betalat för och visat upp för omvärlden, kände jag att det skulle vara tråkigt att komma till festen iklädd de slitna kläder som jag annars använder under amningen. För hennes skull ville jag sy något fint. Turligt nog fick jag faktiskt både tid och energi till att sy åt mig själv, för första gången på flera månader. Jag passade på att sy medan bebisen sov i bärsjalen och hann sy färdigt klänningen på en vecka, kanske sammanlagt fem timmar. Jag provade klänningen två gånger. När jag tog av den från provdockan sista gången, gick provdockan sönder! Jag är dock tacksam att den höll under hela konstruktionsprocessen.
Some years ago, I designed this nursing dress for a friend. It closes in the front and has openings over the bust, closed with push buttons. Afterwards I have understood that the bust openings would have been more practical if they were wider and placed over the apex of the bust.
För några år sedan designade jag den hör amningsklänningen åt en vän. Den stängs mitt fram och har amningsluckor över bysten, som stängs med tryckknappar. Efteråt har jag förstått att amningsluckorna skulle vara mycket mera praktiska om de var vidare och placerade mitt över bystens högsta punkt.
I used this pattern, made the improvements mentioned above and adapted the model for this festive occasion. I wanted something fancy and thought about making bare shoulders. While nursing, though, I find strapless bras very inconvenient, so I used tiny shoulder straps, almost off shoulder. As always, I kept next year’s competition of Your Wardrobe Unlocked in mind – this time with the theme of insects – and was inspired by beautiful blue mint beetles. I had just the right fabric for this, the left overs from my regency gown.
Jag använde detta mönster, gjorde de förbättringar som jag nämnde ovanför och ändrade modellen för att passa till kalaset. Jag ville ha något festligt och övervägde att göra klänningen axelbandslös, men insåg att detta inte skulle gå att lösa om jag ville använda amnings-BH. Som vanligt hade jag även Your Wardrobe Unlocked-tävlingen i åtanke – nästa års tävling har insekter som tema – och inspirerades av blå skalbaggar. Jag hade ju ett tyg i precis rätt nyans, som blivit över efter en empirklänning.
As my friend and I have similar shape on the torso, I did not change the pattern, but cut the fashion fabric with broad seam allowances. Then I draped it on the dress form to make it fit my body.
Eftersom jag och min vän har liknande kroppsform upptill, behövde jag inte ändra på mönstret, utan klippte bara till tygbitarna med extra bred sömsmån. Sedan draperade jag dem på provdockan för att fixa min egen passform.
I wanted a sturdy construction, so that the bust openings would not gap when closed with push buttons. Therefore I used piping and two layers of fabric.
Jag ville ha en stadig konstruktion, så att amningsluckorna inte skulle glipa när de stängdes med tryckknapparna. Därför använde jag passpoaler och dubbla tyglager.
The piping was put in between the two layers of fashion fabric, so that this piece then could be everted and function both as a fancy collar and a sturdy bust opening.
I stitched darts and made a broad multi layer hem at the bust line, before putting all pieces back on the dress form, in order to pin them in place before stitching them together.
Jag sydde inprovningar och gjorde en många lager tjock fåll vid bystlinjen på klänningslivet. Sedan satte jag upp alla delar på provdockan och nålade fast dem för rätt passform.
I put piping in the back of the neckline too. After having fitted the dress one last time, I stitched the hidden zipper and all of the pieces together. The skirt is a cirkle skirt.
Jag sydde en passpoal baktil i halsringningen också. Efter att ha testat klänningen en sista gång, sydde jag fast den dolda dragkedjan och sydde samman alla de olika delarna. Kjolen är en helcirkelkjol.Then I put six push buttons in each bust opening.
Sedan sydde jag fast sex tryckknappar i de båda amningsluckorna.
I also added tiny strings with push buttons, for holding the shoulder straps in place.
Jag sydde också fast små band med tryckknappar inunder axelbanden, så att man kan hålla BH:ns axelband på plats.I am very happy with the result. In spite of its hasty genesis, it fits fairly well and it is really functional. I received such nice response at the party! Most of the women that I talked to mentioned the dress, and my two favorite comments were these:
“You look so beautiful, just like a flower”
“Have you had that dress sewn up for yourself? Such beautiful dresses cannot be found in shops”
Jag är väldigt nöjd med resultatet. Trots klänningens hastiga tillblivelse och få provningar passar den faktiskt ganska bra och är riktigt funktionell. Jag fick så fin respons på kalaset. De flesta kvinnor som jag talade med nämnde klänningen och några av de kommentarer som värmde mest var dessa:
“Du är så vacker, du ser ut som en blomma”
“Har du sytt upp den där kläningen? Så där vackra klänningar kan man inte hitta i affärer”
These pictures were taken the day after the party and you might see that it is stained and wrinkled, while I look as tired underneath all makeup.
De här bilderna togs dagen efter festen och du kanske ser att klänningen har blivit fläckig av mjölk, spyor och tårta, samt skrynklats av en trött bebis. Jag ser visst själv lika illa åtgången ut.
Ten years ago I bought lots of a blue ”synthetic silk” fabric. Already by then, I thought that it would be perfect for a V-lined regency gown, but I was not a confident pattern maker by then, so when I couldn’t find any suitable pattern, it was stowed away.
Thanks to Pinterest and many helpful blogposts, I could at last decipher how the V-lined gowns were constructed. When I also stumbled over this lovely portrait of Tatyana Borisovna Potemkina, I knew that this gown would be my entry in this year’s competition.
I needed better underwear, so I started with making chorded stays (and because I hate hand sewing, I cheated in every way, where there weren’t visible seams), a new chemise and petticoat – faithful to my tradition, I only used old bedsheets.
Chemise, chorded stays and petticoat
Before we left Denmark for the busy holidays in Sweden, I had made a pattern for the bodice, but I had not yet figured out whether the lining should have as much fabric as the outside, or if the outside should be pleated and then stitched down to the lining. After examining some photos of vintage dresses, I ended up using the same pattern for both lining and main fabric. There is now room for all bust sizes! The skirt also ended up being quite voluminous, because I had to fully trust my instincts when I cut the fabric and pleated it to the top, without my dear mannequin at hand.
I had the most fun constructing the sleeves. It was only a bit time consuming to hand stich and arrange the pleating and the thin strings. The trickiest part by far was to make the regency hair. I had to make my own hair pieces, with much help from YWU articles and blogs.
When my mother heard that I needed lightweight cotton for the chemisette she bestowed a sleeveless blouse on me. It consisted mainly of lace, so there was not much fabric to work with. I laid it aside for some months, hoping for a good idea. Our last night before going home for the Christmas Holidays (where my gown waited), I finally had inspiration for the chemisette and cut the blouse to pieces. I made the neck-part on the bus ride to Sweden and then I used the remaining decimeters from the blouses’ shoulders, for fake sleeves. On its own, it does not look much like a historic chemisette, but when only the neck part and the arm pieces are seen under the gown, I think it looks right.
We were both sick and tired when my husband took this photography. Afterwards I found out that we had not arranged the fabric volumes to its advantage. You have to look at the other pictures, from our summer photo session, to see how the dress is really meant to look like.
And can you believe it? I won, alongside these incredibly talented seamstresses! Crazy…
Galet nog, så vann jag, tillsammans med dessa otroligt duktiga sömmerskor! Känner mig grymt hedrad.
This Wednesday I had my very last exam and I passed. Crazy! Now there is only the Hippocratic oath, by the end of the month, between the world of medical doctorship and myself. It has been a hard ride, with many sleepless nights, tears of anguish and boring “holidays” filled with studies. But now it has finally come to an end. Wow.
I onsdags hade jag min allra sista tenta och klarade den. Galet! Nu är det bara det Hippokratiska läkarlöftet vid månadsslutet, som ligger mellan mig och världen av dokorskap. Det har varit en hård resa, med många sömnlösa nätter, tårar av ångest och tråkiga ”lov” fyllda av studier. Men nu är det äntligen över. Wow.
This semester has been about as tough as the others and I have not had time for bigger projects (except for grandmothers wedding gown). Here comes some small projects that I have used as distraction, though.
Den här terminen har varit lika tuff som de tidigare och jag har inte haft tid för större project (förutom mormors brudklänning, förstås). Här kommer några småprojekt som jag har haft som distraktion.
I needed a chemisette for completing Tatyana Borisovna Potemkina’s look. I got material from my ever benevolent mother, who sacrificed a sleeveless blouse for this purpose. I sew it on our bus trip back to Sweden, for the Christmas holidays, so nothing is documented, but before and after.
För att fullborda Tatyana Borisovna Potemkina’s klädsel behövde jag en chemisette. Jag fick material av min ständigt nådiga mor, som offrade en ärmlös blus. Jag sydde samman överdelen på bussresan hem till Sverige över jullovet. Därför är ingenting av processen dokumenterat, men åtminstone hur blusen såg ut före och efter.
The blouse before the transformation // Blusen innan förvandlingen
We were so horribly tired, my husband and I, when it was time for photographing the whole look, so the dress does not fit as well as it should. But you have seen the earlier photos, where it is perfect, haven’t you?
Jag och min man var fasansfullt trötta när vi skulle fotografera dräkten, så tyvärr sitter den inte så bra som den borde. Men du har väl sett de tidigare bilderna, där den sitter perfekt, eller hus?
Another look-alike // Ännu ett försök till look-alike-bild
My brother has grown an impressive moustache. It needs some special care. I made a mustache net for his birthday. Therefor I took one of my hair nets and attached an elastic ribbon. I hid the knots underneath some manly bows.
Min bror har fått en präktig mustasch. Den behöver lite extra omvårdnad. Därför gjorde jag ett mustaschnät åt honom i födelsedagspresent. Jag använde ett hårnät och knöt fast ett svart resårband. Knutarna dålde jag under manliga rosetter.
Moustach net // Mustasch-nät
The case for my cell phone was in a horrible state when I should go to my last exam. Because we had the opportunity to use the Internet, while interviewing and examining our patient, I felt that it would be directly disrespectful to use filthy, unhygienic case more. So I used an old scrap fabric (from the lampshade) to dress it up a bit. Sweet. Then I discovered that there was absolutely no time for checking stuff on the internet anyway, but I’m glad I now don’t have to feel gross when I want to use my cell phone.
Mitt mobilfodral såg förfärligt ut när det drog ihop sig för min sista tenta. Vi skulle ha möjlighet att använda internet under journalskrivningen och detta kunde jag bara komma åt via min mobil. Därför kände jag att det skulle vara näst intill respektlöst mot patienten om jag använde detta äckliga fodral. Jag klädde om fodralet med en gammal stuvbit, från när jag klädde om en lampskärm. Det blev ganska fint. Sedan blev det absolut ingen tid över för att använda internet ändå, men det är skönt att slippa känna sig äcklig när man använder sin telefon.
Case for the cell phone // Mobilfodral
After having made my Chinese silk dress, I found out that I maybe should have a fluffy petticoat underneath. I had some fabric at home, so I threw this together.
Efter att jag hade sytt min kinesiska sidenklänning, insåg jag att den kanske skulle sitta bättre med en fluffig underkjol under. Jag hade lite tyg hemma, så jag slängde ihop denna.
Fluffy petticoat // Fluffig underkjol
Today, I also made a bow tie for my husband, in the same fabric as the dress. We’ll see if he can wear it without suffocating.
Idag sydde jag en matchande fluga åt min man. Vi får se om han dessutom kan använda den utan att kvävas.
I also wanted a matching purse, so I took the few scraps left of the silk and cut an old plastic portfolio to pieces. The plastic stabilizes the front, back and lid. There was not enough fabric to match the patterns. The lining is from the same fabric as the petticoat. I was able to make a little pocket at the back of the purse, by overlapping the lining and the main fabric. For shoulder strap, I used a plastic necklace bought at a Second Hand store many years ago. I was in a real hurry, so I cut the fabric and threw the purse altogether by instinct. In spite of this carelessness, I think the purse looks really nice.
Jag ville ha en matchande liten handväska, så jag tog de sista små stuvbitarna och klippte itu en av mina gamla plastmappar som jag använt under utbildningen. Mappen ger stadga fram, bak och i locket. Fodret kommer från samma tyg som underkjolen. Genom att överlappa fodret och sidentyget, fick jag till en ficka på bakre väggen. Till axelband använde jag ett gammalt plasthalsband från Second Hand. Jag hade väldigt bråttom, så jag klippte till tygbitarna och sydde samman handväskan på ren instinkt. Trots denna vårdslöshet, tycker jag att den blev riktigt fin.
Inauguration/Hippocratic Oath, the 27th of January
Yesterday was the Inauguration/Hippocratic Oath. Today I am exhausted and so inexplicably happy! It is a big thing to swear to always serve others, always do your best and to never make any difference between patients. But its a good thing.
Igår var Läkarlöftet. Idag är jag helt utpumpad och så extremt glad! Det är en väldigt stor grej att lova att alltid tjäna andra, alltid göra sitt allra bästa och aldrig göra skillnad mellan sina patienter. Men det är en väldigt bra grej!
I was very happy that my parents were able to come and celebrate with me! They have been a huge support to me during this education.
Jag var väldigt glad för att mina föräldrar hade möjlighet att komma och fira med mig! De har varit ett stort stöd för mig under den här långa utbildningen.
My greatest support, though, has been my everpatient and loving husband. Thank you so much!
Mitt allra största stöd har dock varit min alltid tålmodige och älskande man. Tack så otroligt mycket!
Off course there have been many heroes involved during these six years! Among them, I have to mention the rest of my family, the family of my husband and my dear Århus-friends Svea, Ingeborg, Camilla, Frida, Hildegunn, Paulina, Abi and Christina and all other lovely people spread out in over Sweden and the rest of the world. Thank you so much for not giving up on me, when I’m in anguish after many sleepless nights and when I reject fun things because of studies. Thank you for all nice distractions that have made surviving possible. I love you and am so thankful for having got to know you! Hope that we will see each other again.
Det har så klart varit många hjältar inblandade under dessa sex år! Bland dem, måste jag nämna resten av min familj, min mans familj och mina kära Århus-vänner Svea, Ingeborg, Camilla, Frida, Hildegunn, Paulina, Abi, Christina och alla andra underbara människor i Vimmerby och resten av världen. Tack så mycket för att ni har stått ut med mig när jag har haft ångest efter många sömnlösa nätter och när jag har avstått från roliga påhitt på grund av studierna. Tack också för alla trevliga avledande förströelser. Jag älskar er och är så tacksam för att ha fått lära känna er! Hoppas att vi får ses igen.This post ended up being more cheesy than I could have ever imagined. Perhaps it’s because of the cheesy music in the background or just because of that I really have so much to be thankful for.
Have a good day!
Detta blogginlägg blev visst väldigt mycket mer tårdrypande än jag hade tänkt mig. Kanske beror det på den sliskiga musiken jag har i bakgrunden, eller bara på att jag har så otroligt mycket att vara tacksam för.
This summer was intense! After the marathon of exams and preparations for selling our old apartment, I came home to Sweden, where I started with two weeks work as a doctor’s assistant, abruptly finished with singing at a funeral at my last lunch break. After the “real work” I had my own concert, in Vimmerby kyrka, together with Olle Långström:
Den här sommaren var fullspäckad! Efter galna veckor med lägenhetsförsäljning och tentor, kom jag hem till Sverige och arbetade två veckor som läkarassistent, abrupt avslutat med begravningssång på min sista lunchrast. Tre dagar efter att mitt “riktiga sommarjobb” var avslutat hade jag min egen konsert i Vimmerby kyrka, med Olle Långström.
Next, I had to sew a few things for the castle adventure and the next concert.
Sedan behövde jag sy några plagg inför vår slottsutflykt och nästa konsert.
I designed and sew the girl’s dress and remade the blue dress. I also made the petticoat shown in the last post.
Jag designade och sydde flickans klänning och sydde om den blå klänningen. Dessutom sydde jag underkjolen, som jag visade i förra inlägget.
I had such grand plans for this gown. Alas, I could never fulfill my dreams. The black satin dress underneath would be wearable on its own, but I could not make the darts at the bust without wrinkling and bulking. As I had feared, it also proved to be impossible to drape a chiffon dress without mannequin. This is the best picture, where you cannot see all of the horrible bulk.
Jag hade så storslagna planer för denna klänning. Men ack, mina drömmar gick inte i uppfyllelse. Den svarta satinklänningen, under, skulle gå att använda för sig, men jag kunde inte få till de eländes inprovningarna vid bysten. Dessutom visade det sig, som jag fruktat, vara omöjligt att drapera chiffongtyget utan provdockan. Klänningen såg slutligen ut som en billig, illa sydd tärnklänning. Detta är den bästa bilden, man ser inte alla fel.
A lovely pick nick with a long lost friend and my husband.
Then there were some more funerals, weddings and our annual concert at Kröngården. Oh, what fun it was! =D
The video is terrible, but you get a glimps of what it was like:
Sedan sjöng jag på några fler begravningar, bröllop och vår årliga konsert med Martin Carlsson, Hanna Karlsson och Henry Trejos Muños på Kröngården. Åh, så roligt det var!
Videon har inte särskilt hög kvalitet, men du får åtminstone ett hum om hur det lät.
The last two weeks, where I had nothing yet planned, I had decided to start working with my last year project, about pregnancy diabetes. I lasted one day. Then I felt how terribly tired I was! I just had to take a real break before returning to my studies. That was my excuse for making the regency gown instead.
Under de sista veckorna, som var helt oplanerade, hade jag tänkt börja med mitt specialarbete, om graviditetsdiabetes. Jag höll ut en hel dag. Sedan kände jag hur offantligt trött jag verkligen var! Jag var helt enkelt tvungen att ta ledigt innan jag återvände till studierna. Det var min ursäkt för att sy en empirklänning istället.
All together, it has been a wonderful, hectic summer, full of friends, fun projects, music and family. Tomorrow the reality starts – hopefully my last semester at the University of Århus.
Sammantaget, har det varit en underbar, hektisk sommar, full av vänner, roliga projekt, musik och familj. Imorgon tar verkligheten vid – förhoppningsvis min sista termin på läkarutbildningen vid Århus Universitet.
Som några av er vet, har jag och mina vänner länge planerat att besöka Tjolöholms slott i augusti, för att se deras utställning med dräkter från Jane Austen-filmer. Vi har tänkt passa på att själva klä upp oss i empirdräkter, men för att de ska räcka till oss alla fyra, måste jag sy ytterligare en klänning. När min syster fick höra om utställningen blev hon också väldigt sugen. Därför bestämde vi oss för att göra samma utflykt med dem också. Då uppstod problemet att flera barn inte hade lämpliga kläder.
En natt fick jag en snilleblixt. Jag skulle sy en barnklänning i en modell som tillät åtminstone ett års växt innan den skulle vara urvuxen.
As some of you are well aware, I have planned for a visit to a Swedish castle with my friends, in August. In order to have enough gowns for us all, I had planned to create a new gown for myself. As it happened, my sister became as excited as myself, to see the exhibition of Jane Austen film costumes. Therefore my husband and I decided to go there with them too. Then there was the new problem that my nieces didn’t have any appropriate dresses.
One night, I had an epiphany. I would sew a childs’ dress in a model that would allow for at least one years growth.
Nästa gång jag träffade barnet i fråga (den mest entusiastiska Jane Austen-nörden), klippte jag till delarna för klänningen med henne som provdocka.
Next time I saw the eldest of my nieces (and also the most enthusiastic Jane Austen fan), I cut the dress on her skin.
Till klänningen använde jag ett vackert gammalt lakan från Second Hand, med infälld spets:
Livet: Jag gjorde två bitar, två dm större än hennes verkliga mått, för överdelen. Efter att ha klippt hål för huvud och armar, nålade jag samman fram- och bakstycke på henne. Framstycket gjordes 2 dm bredare upptill än nedtill, där det matchade hennes verkliga bröstvidd (för att få till de fina vecken från halslinningen). Bakstycket var 2 dm bredare både upptill och nedtill, eftersom klänningsvidden regleras både i hals- och liv-linningen. Jag satte in en dragsko i halslinningen.
Kjol: Jag rev av en lagom lång del av lakanet för kjolen, och använde delen med spetsen nedtil. Allt var ju redan fållat och klart, så jag behövde bara sy samman långsidorna och nåla fast kjolen i livet. Jag började med att nåla fast sömmen mot en av sidorna på linningen och nålade sedan kjolen mot framsidan, helt slätt. Sedan samlade jag allt överflödigt material baktill i jämnt fördelade veck baktill. Sedan sydde jag ihop kjolen och livet.
Puffärmar: Jag klippte till två tygbitar, 2 dm bredare än överarmen på min lilla kund. Sedan klippte jag till den som på bilden. Jag sydde “veck-sömmar” för hand längs övre och nedre kanten. Sedan sydde jag ihop sidorna. Jag samlade tyget i veck, på mitten av nedre delen och sydde sedan in kanten i ett kantband. Efter att ha nålat fast ärmet mot lägsta punkten på armhålet, samlade jag det mesta av det överflödiga tyget i veck högst upp på armkullen, men också jämnt fördelat framtill och baktill. Sedan sydde jag.
Sedan var klänningen klar!
I made the dress from one old bed sheet with fine inserted lace, like this:
Bodice: I made two pieces, two decimeters bigger than the wanted measures for the dresses upper part. I pinned them to each other at her shoulders and then cut holes for arms and neck and pinned the front and back piece together. The front piece was made 2 dm wider at the top than her real shoulder measure, while the bottom measure correlated with her real measure (in order to create the right pleats). The back was 2 dm wider both at the top and bottom, because this is where the real fullness of the dress is regulated. Then the front and back were sewn together and I put a drawstring in the neckline.
Skirt: I used the part of the sheet, where the lace was inserted, with the lace at the bottom. Then I sew the long sides together and pinned the part with the seam to one of the sides of the bodice. I pinned the skirt flat to the front. In the back I gathered all the excessive fabric in pleats, pointing to the middle. The skirt was sewn to the bodice.
Puffed arms: I cut two pieces of fabric, 2 dm wider than the overarm of my little customer, then I cut it as in the picture. I sew “gathering seams” by hand along the upper and lower side. Then I sew the sides together. I gathered the fabric to the middle of the arm, at the bottom, then attached a tape. After having pinned the arm to the bottom om the armhole on the bodice, I gathered the fabric mostly to the top of the arm, but also evenly in front and back. Then I sew.
And then, the dress was finished!
“Gathering seams” along the top and bottom of the arms
The ribbons attached to the bottom of the poofed arms.Front of the dress.Back of the dress, with gathering drawstring in the neckline and at the bottom of the bodice.Klänningen klipptes till och syddes på 4-6 timmar.
När vi strövade omkring i Tjolöholms slottsträdgård stannade många gäster upp och beundrade oss. Bland annat hörde vi flera kommentera om “prinsessorna”, “de som ska spela teater här” och en kvinna som desperat försökte få sin väninna att vända sig om och fota oss genom att väsa: “Skynda, skynda!”. När vi åkte därifrån tror vi att bortåt hundra personer hade fotat oss. Det känns ju som en underbar bekräftelse på att jag lyckats med våra kläder.
The whole dress was completed in about 6 hours.
We were much admired when we walked through the castle gardens and I believe that at least hundred different people took pictures of us. This is a very good compliment to my efforts with our costumes.
The happy family, preparing for the outing.My eldest niece with her beloved new gown and my youngest niece in my chemise with a ribbon around her high regency waist.I pimped up my sister’s dress before our adventure. I made the hat several years ago.Picknick in the castle gardenWalking down the castle stairs.
As I am already the proud owner of two bib front dresses, I want to make a V-line this time. I had no idea of how to construct such a piece, but roamed Pinterest for answes and found this gown (with several pictures here):
Eftersom mina två andra empirklänningar är sydda efter modellen med nedfällbar framdel och därmed har fyrkantig urringning, vill jag nu sy en klänning med V-ringning. Jag misstänkte att sådana exempel i BBC:s Stolthet och fördom, med knäppning i ryggen, inte var särskilt representativa. Därför letade jag konstruktions-information på Pinterest och Google och fann slutligen detta representativa exemplar (som det dessutom finns mängder av bra bilder på här):
Since the summer of my wedding, I have a blue silk like (probably polyester) fabric in my stash. I have always wanted to sew a regency dress out of this, so now I just wanted to see if there really existed blue V-line gowns at the time. When I looked at fashion plates, museum pieces and portraits, I found out that the V-line was not by far as common as the square neckline and that blue was not a very common colour neither. At last I found this lovely portrait of Tatyana Borisovna Potemkina from 1820 (by Vigée Le Brun) though:
Ända sedan sommaren jag gifte mig, har jag haft ett blått “sidentyg” (antagligen polyester) liggande. Jag har hela tiden velat, men inte kommit mig för att sy en V-ringad empirklänning av denna, så nu ville jag bara försäkra mig om att det verkligen existerade blå klänningar av denna modell. När jag såg på museiexemplar, modebilder och porträtt insåg jag dels att V-ringningar verkar ha varit relativt ovanligt och dels att blått siden var i extrem minoritet (det finns fler porträtt med blå sammetsklänningar). Till slut hittade jag i alla fall detta underbara porträtt av Tatyana Borisovna Potemkina, målat av Vigée Le Brun 1820:
It isn’t only dark blue, it also seems to have the same construction as the dress above!
Den väna damen behagar inte bara att vara klädd i blått, men verkar dessutom ha en klänning med precis den konstruktion jag bestämt mig för!
My dear husband’s birthday was last week. For some time now I have thought about making elastic shorts for his climbing and now I finally pulled myself together and made them. As I wanted to surprise him, I put them together while he was away climbing for three hours. Therefore I was not able to adjust the fit, so the result was as messy as can be expected. Because of the incredible comfort, he loved them from the beginning, even though they made him look twice as heavy. After some adjustments they are actually both practical, comfortable and look okay.
Min dyre make behagade att fylla år i veckan. Jag bestämde mig för att slänga ihop ett par klättershorts åt honom, av gamla T-shirts. Eftersom jag ville göra det i hemlighet, fick jag hålla mig till de tre timmar han var iväg för att klättra. Det syntes, men han var väldigt nöjd med dem och efter lite justeringar i efterhand är de faktiskt både praktiska, sköna och ser helt OK ut.
First, I cut four almost identical panels out of two old T-shirts, from my own poofy-pants-pattern. Then I sewed them together in the front and the back.
Först klippte jag till fyra snarlika delar ur två gamla T-shirts, med mitt pösbyx-mönster. Sedan sydde jag ihop delarna framtill och baktill.
I inserted a pocket in one of the sides. For this I used a T-shirt arm. I tucked the pocket edge in under the hem and stitched these together. Then I sewed both sides of the shorts together.
Jag satte in en ficka (gjord av en ärm) i ena sidan, genom att fästa fickans framsida under fållen och använda baksidan som en del av byxans söm upptill.
I also put a pocket at the back of the patternfree part. I used the original hem of the bottom of the T-shirt for the pocket opening.
Jag sydde även fast en ficka på baksidan av shortsen och använde mig av den befintliga fållen från T-shirtens nederdel.
At last, I cut out two more pieces, from another T-shirt and used this for the hemline of the trousers. Inside of this, I put an elastic.
Sist klippte jag ut ett par våder från en trejde T-shirt och använde som linning. Däri la jag en elastisk dragsko.
This is what they looked like in the front… / Så här såg de ut framifrån…
… and this is how the back looked. /… och så här såg de ut bakifrån.
The shorts looked horrible on the recipient of the gift. The two major problembs were that they were far too wide (because I would rather adjust this afterwards, than having to scrap them if they were too small) and they were quite indecent in front… Suddenly I understood why designers usually don’t use jersey for male trousers.
Shortsen såg dock förfärliga ut på födelsedagsbarnet. Det var två stora fel – dels var de alldeles för vida (en medveten överdrift, eftersom jag hellre ville göra veck i efterhand, än att behöva slänga dem om de var för trånga) och dels var de närmast oanständiga framifrån. Jag förstod plötsligt varför det inte görs manliga shorts i jersey.
Therefore I cut another ancient T-shirt and made a kind of underpants out of it.
Därför klippte jag sönder ännu en uråldrig T-shirt och sydde en slags inre kalsongdel av tyget.
I also made two folds in the back of the shorts, to enhance the fit. Then I placed the underpants on the inside and took a shortcut – I just made a straight seem, without even folding the raw edge. We’ll see how long this lazy work lasts.
Jag sydde även två veck på baksidan för att få till en bättre passform. Sedan nålade jag fast kalsongdelen på insidan och gjorde sedan en väldigt lat lösning – jag sydde fast delen med raksöm, utan att ens vika in den ofållade kanten. Det blir spännande att se hur länge det håller.
The shorts are already covered with chalk. I’m so pleased. =)On the stairway to heaven.Fortunately, the shorts seem to endure many stange positions. Both the seamstress and the climber are as happy as can be!
Minor art projects/Små konstprojekt
I have wanted a frame for my fantasy metal musician for ten years, but have been too greedy to let a real frame maker make one for me. When I was at IKEA, I found black plastic frames for 40 SEK and thought that it at least was worth to give it a try.
I painted the rounded part of the frame with gold colour and the white passpartou with yellow water colour. I am quite happy with the result.
I tio år har jag suktat efter en lämplig ram till min fantasy-hårdrockare, men har varit för snål för att lägga pengar på en specialbeställd ram. När jag var på IKEA sist, hittade jag en ful, svart plastram för 40 kr och tänkte att det var värt att åtminstone göra ett försök att pimpa ramen.
Jag målade den rundade delen med guldfärg och den vita passpartoun med gul akvarellfärg. Jag är faktiskt ganska nöjd med resultatet.
Last autumn, I made this picture for my father, illustrating his famous quote: “I’ll strike from the hip”. It was much appreciated.
I höstas målade jag denna bild till min pappa. Den illustrerar hans underbara citat: “Jag tänker hugga från höften”, en sammansättning av att hugga till med något” och “att höfta…”.
Maybe you’re beginning to get sick of hearing about all the wonderful fabrics my mother gives to me? Sorry, but here’s yet another such post. This Chinese silk she purchased on my behalf, on a trip to that Eastern fabric wonderland. The pattern is lovely, with many different motives, like happy dragons, sea folk and floral patterns. I think it is quite like a fairytale.
My greatest challenge was to use the 3 metres long and 72 cm wide fabric wisely. Because of the motives, the fabric could only be used in one direction, so I couldn’t get as much fabric from it as if I could have used it in both directions. Therefore I sketched and scrapped several ideas before I started the pattern making.
Making the mockup
As usual, I layed the fabric out on the mannequin and pinned it down and cut away superfluous fabric, in the way that made the fewest wrinkles.The vest-like top of the dress, cut in one piece, with the only two seams in the sides.The skirt part, where I tried to get as great a circumference as possible out of the narrow fabric. I ended up with three panels – one in the front and two in the back. As you can see, I had not yet decided whether to make the vest and skirt as separate pieces, only sewn together in the back and closed with push buttons in front, or sewn together the whole way around. Because of limited amounts of fabric and lack of persistence, I ended with the latter.
After having made the mockup and transferred it to pattern paper, I was ready to cut the precious fabric. To my horror, I found out that I had made the fancy “one-piece-vest-part” too wide for the fabric. I had to divide this part in three, by making seams at the usual place, at the shoulders.
The unfortunate disproportion of the pattern (with “breast-fronts” in one part with the back)A wiser dressmaker would have folded the pattern at the shoulder, to match the side seams, and the have cut it at the fold. I didn’t, but it turned out alright anyway.
Then, I was finally ready for cutting the fabric and sewing the dress!
I made my own Chinese fabric buttons. There are great instructions on Google.
The finished dress
Actually I haven’t tried the dress on since it was finished. I posted a photo of it on Facebook the same night, though, and received so many lovely comments, that I am highly motivated to make a proper photo shoot soon! Unfortunately there’s freezing wind roaming outside, so I will wait some days, until spring find its way back to Denmark.
Spring Photoshoot!
I remember well how we laughed at our Swedish friend, when we visited her in England and she proudly took us to a pond, which was called the “lake”. After five years in Denmark, my husband and I experience something similar, but concerning the “woods”. We are so happy to have found a Christmas tree plantage. This our piece of wood. <3
We are also very happy to have discovered a park, surrounding parts of preserved countryside. Here are some beautiful cherry trees, that are now covered with blossoms!
I made a new aquintance today. While trying to attract some pleasant ducks with bits of pizza, there came a white furry ball crashing through the bushes, towards me. This dog was super happy to get some cuddling from a new friend, but his owner was a bit embarrased for him.
Min främsta mecenat, tillika min hulda moder, har under något år hintat om att hon skulle kunna tänka sig att ha en Susanna Art-klänning. Tyvärr har det varit alltför uppbokade scheman när vi två har befunnit oss i samma land, så det har inte blivit av.
I julas kom jag direkt från en psykiatritenta och skulle börja plugga till nästa tenta så snart som möjligt. Hela hösten har dock varit förfärlig och nu var jag helt utpumpad. Förutom tentaplugget, hade jag under julhelgen planerat in åtta sångtillfällen (så här lät det vid ett av tillfällena: https://www.youtube.com/watch?v=V9oaLkCUV9A ). Jag bara längtade efter en ursäkt att slippa plugga. Därför kunde jag inte motstå frestelsen när mamma frågade om jag inte ville sy en sval klänning åt henne, inför en resa till Tanzania, av tyget hon fått av en av sina bästa väninnor där för flera år sedan.
My greatest benefactor, and also my dear mother, has hinted for some years at the possibility of owning a Susanna Art dress. Unfortunately both our calendars have been too crowded during the short times we’ve been in the same country, so hear humble wishes haven’t been fulfilled.
This Christmas I visited my Swedish home, coming directly from an exam in Psychiatry anc had planned to start studying for the next exam as soon as possible. I’ve had a really bad time through all this semester, though, so now I was totally exhausted. Except for the studies, I was booked for singing at eight different events during the Christmas holidays (this is what it sounded like at one of them: https://www.youtube.com/watch?v=V9oaLkCUV9A). I just begged for an excuse for not studying. You might understand that I couldn’t resist the temptation when mum asked me to sew a cool dress for her trip to Tanzania. She had been given the fabric by one of her best friends there, many years ago. Now it would finally be used.
Det första jag gjorde, var att lägga ut en av hennes välsittande, figursydda klänningar på tyget. Sedan klippte jag till tyget med 1 dm marginal på alla sidor, för att ge utrymme för insnitt och felberäkningar.
Sedan nålade jag längs sidorna och upptill (markerat med rött på bilden). Detta tält fick hon dra över huvudet och sedan kunde jag justera den befintliga nålningen, för att ta bort veck.
Därefter nålade jag insnitt vid bystens sidor (blått på bilden), så att tyget nedanför insnitten föll trådrakt ned mot golvet.
Nästa steg var att nåla två insnitt med start utför bysten till ca 1 dm under midjan, samt i ryggen (grönt på bilden).
När klänningen satt perfekt och den även kunde dras av min kära kund, sydde jag längs alla nålningar (först byst-insnitten, sedan sidor och axlar och sist insnitten fram och bak).
Därefter fållades kjolen till passande längd.
Sist sydde jag infodring i ärmsprunden och halslinningen, med hjälp av kantband, gjort av samma tyg.
Så här fin blev hon!
First, I lay one of her well fitted dresses out on the quite narrow fabric. Then I cut the fabric with one decimetre margin at every side, in order to make space for fitting and wrong cuts.
Next, I pinned the sides and shoulders (marked with red in the picture). Then she had to crawl inte the saggy dress and j was able to adjust the primary pinning to smooth the puckering parts out.
Then I pinned darts at the sides of the bust (blue in the picture) so the fabric below fell on the grain towards the floor.
The next step was to pin two darts starting by the bust and stopping about one decimetre below the waist, plus a pair of darts in the back too (green in the picture).
When the dress was both perfectly fitted and possible to get out of, I stitched together all the pinned seams (first the darts at the bust, then the side seams and shoulders, then the darts in the front and back).
Then I hemmed the skirt at a Islamic friendly length.
Last, I made a tape out of the same fabric and used it as interface (?) for the inside if the arms and neck line.
This is how great she looked in the dress!
Tack, underbara mamma, för denna förträffliga förströelse och de fina bilderna, samt alla fantastiska sömnadsgåvor som jag fått genom åren!
Thank you, dear mother, for this wonderful distraction and the beautiful pictures and for all the fantastic seamstressy gifts that you have bestowed on me the last ten years!
– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.
![IMG_4383[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43831.jpg)
![IMG_4384[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43841.jpg)
![IMG_4385[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43851.jpg)
![IMG_4387[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43871.jpg)
![IMG_4389[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43891-e1470329062519.jpg)
![IMG_4396[1]](https://blogging.susannaart.se/wp-content/uploads/2016/08/IMG_43961-e1470328999232.jpg)
