YWU Competition Entry – Regency Lady Revived

Related posts

Ten years ago I bought lots of a blue ”synthetic silk” fabric. Already by then, I thought that it would be perfect for a V-lined regency gown, but I was not a confident pattern maker by then, so when I couldn’t find any suitable pattern, it was stowed away.

Thanks to Pinterest and many helpful blogposts, I could at last decipher how the V-lined gowns were constructed. When I also stumbled over this lovely portrait of Tatyana Borisovna Potemkina, I knew that this gown would be my entry in this year’s competition.

I needed better underwear, so I started with making chorded stays (and because I hate hand sewing, I cheated in every way, where there weren’t visible seams), a new chemise and petticoat – faithful to my tradition, I only used old bedsheets.

Chemise, chorded stays and petticoat

Before we left Denmark for the busy holidays in Sweden, I had made a pattern for the bodice, but I had not yet figured out whether the lining should have as much fabric as the outside, or if the outside should be pleated and then stitched down to the lining. After examining some photos of vintage dresses, I ended up using the same pattern for both lining and main fabric. There is now room for all bust sizes! The skirt also ended up being quite voluminous, because I had to fully trust my instincts when I cut the fabric and pleated it to the top, without my dear mannequin at hand.

I had the most fun constructing the sleeves. It was only a bit time consuming to hand stich and arrange the pleating and the thin strings. The trickiest part by far was to make the regency hair. I had to make my own hair pieces, with much help from YWU articles and blogs.

When my mother heard that I needed lightweight cotton for the chemisette she bestowed a sleeveless blouse on me. It consisted mainly of lace, so there was not much fabric to work with. I laid it aside for some months, hoping for a good idea. Our last night before going home for the Christmas Holidays (where my gown waited), I finally had inspiration for the chemisette and cut the blouse to pieces. I made the neck-part on the bus ride to Sweden and then I used the remaining decimeters from the blouses’ shoulders, for fake sleeves. On its own, it does not look much like a historic chemisette, but when only the neck part and the arm pieces are seen under the gown, I think it looks right.

We were both sick and tired when my husband took this photography. Afterwards I found out that we had not arranged the fabric volumes to its advantage. You have to look at the other pictures, from our summer photo session, to see how the dress is really meant to look like.

And can you believe it? I won, alongside these incredibly talented seamstresses! Crazy…

Galet nog, så vann jag, tillsammans med dessa otroligt duktiga sömmerskor! Känner mig grymt hedrad.


Becoming a Doctor and Some Smaller Projects

This Wednesday I had my very last exam and I passed. Crazy! Now there is only the Hippocratic oath, by the end of the month, between the world of medical doctorship and myself. It has been a hard ride, with many sleepless nights, tears of anguish and boring “holidays” filled with studies. But now it has finally come to an end. Wow.

I onsdags hade jag min allra sista tenta och klarade den. Galet! Nu är det bara det Hippokratiska läkarlöftet vid månadsslutet, som ligger mellan mig och världen av dokorskap. Det har varit en hård resa, med många sömnlösa nätter, tårar av ångest och tråkiga ”lov” fyllda av studier. Men nu är det äntligen över. Wow.

This semester has been about as tough as the others and I have not had time for bigger projects (except for grandmothers wedding gown). Here comes some small projects that I have used as distraction, though.

Den här terminen har varit lika tuff som de tidigare och jag har inte haft tid för större project (förutom mormors brudklänning, förstås). Här kommer några småprojekt som jag har haft som distraktion.

I needed a chemisette for completing Tatyana Borisovna Potemkina’s look. I got material from my ever benevolent mother, who sacrificed a sleeveless blouse for this purpose. I sew it on our bus trip back to Sweden, for the Christmas holidays, so nothing is documented, but before and after.

För att fullborda Tatyana Borisovna Potemkina’s klädsel behövde jag en chemisette. Jag fick material av min ständigt nådiga mor, som offrade en ärmlös blus. Jag sydde samman överdelen på bussresan hem till Sverige över jullovet. Därför är ingenting av processen dokumenterat, men åtminstone hur blusen såg ut före och efter.

The blouse before the transformation // Blusen innan förvandlingen

We were so horribly tired, my husband and I, when it was time for photographing the whole look, so the dress does not fit as well as it should. But you have seen the earlier photos, where it is perfect, haven’t you?

Jag och min man var fasansfullt trötta när vi skulle fotografera dräkten, så tyvärr sitter den inte så bra som den borde. Men du har väl sett de tidigare bilderna, där den sitter perfekt, eller hus?

Another look-alike // Ännu ett försök till look-alike-bild

My brother has grown an impressive moustache. It needs some special care. I made a mustache net for his birthday. Therefor I took one of my hair nets and attached an elastic ribbon. I hid the knots underneath some manly bows.

Min bror har fått en präktig mustasch. Den behöver lite extra omvårdnad. Därför gjorde jag ett mustaschnät åt honom i födelsedagspresent. Jag använde ett hårnät och knöt fast ett svart resårband. Knutarna dålde jag under manliga rosetter.

Moustach net // Mustasch-nät

The case for my cell phone was in a horrible state when I should go to my last exam. Because we had the opportunity to use the Internet, while interviewing and examining our patient, I felt that it would be directly disrespectful to use filthy, unhygienic case more. So I used an old scrap fabric (from the lampshade) to dress it up a bit. Sweet. Then I discovered that there was absolutely no time for checking stuff on the internet anyway, but I’m glad I now don’t have to feel gross when I want to use my cell phone.

Mitt mobilfodral såg förfärligt ut när det drog ihop sig för min sista tenta. Vi skulle ha möjlighet att använda internet under journalskrivningen och detta kunde jag bara komma åt via min mobil. Därför kände jag att det skulle vara näst intill respektlöst mot patienten om jag använde detta äckliga fodral. Jag klädde om fodralet med en gammal stuvbit, från när jag klädde om en lampskärm. Det blev ganska fint. Sedan blev det absolut ingen tid över för att använda internet ändå, men det är skönt att slippa känna sig äcklig när man använder sin telefon.

Case for the cell phone // Mobilfodral

After having made my Chinese silk dress, I found out that I maybe should have a fluffy petticoat underneath. I had some fabric at home, so I threw this together.

Efter att jag hade sytt min kinesiska sidenklänning, insåg jag att den kanske skulle sitta bättre med en fluffig underkjol under. Jag hade lite tyg hemma, så jag slängde ihop denna.

Fluffy petticoat // Fluffig underkjol

Today, I also made a bow tie for my husband, in the same fabric as the dress. We’ll see if he can wear it without suffocating.

Idag sydde jag en matchande fluga åt min man. Vi får se om han dessutom kan använda den utan att kvävas.

Bow tie // Fluga

Here is a good tutorial for making bow ties, with a pattern. I had no idea how to tie it, so I found a tutorial for that too.

Här är det en bra instruktion för hur man syr flugor, med tillhörande mönster. Jag hade ingen aning om hur man knyter flugor, så jag hittade en instruktionsvideo för det också.

I also wanted a matching purse, so I took the few scraps left of the silk and cut an old plastic portfolio to pieces. The plastic stabilizes the front, back and lid. There was not enough fabric to match the patterns. The lining is from the same fabric as the petticoat. I was able to make a little pocket at the back of the purse, by overlapping the lining and the main fabric.  For shoulder strap, I used a plastic necklace bought at a Second Hand store many years ago. I was in a real hurry, so I cut the fabric and threw the purse altogether by instinct. In spite of this carelessness, I think the purse looks really nice.

Jag ville ha en matchande liten handväska, så jag tog de sista små stuvbitarna och klippte itu en av mina gamla plastmappar som jag använt under utbildningen. Mappen ger stadga fram, bak och i locket. Fodret kommer från samma tyg som underkjolen. Genom att överlappa fodret och sidentyget, fick jag till en ficka på bakre väggen. Till axelband använde jag ett gammalt plasthalsband från Second Hand. Jag hade väldigt bråttom, så jag klippte till tygbitarna och sydde samman handväskan på ren instinkt.  Trots denna vårdslöshet, tycker jag att den blev riktigt fin.

Inauguration/Hippocratic Oath, the 27th of January

Yesterday was the Inauguration/Hippocratic Oath. Today I am exhausted and so inexplicably happy! It is a big thing to swear to always serve others, always do your best and to never make any difference between patients. But its a good thing.

Igår var Läkarlöftet. Idag är jag helt utpumpad och så extremt glad! Det är en väldigt stor grej att lova att alltid tjäna andra, alltid göra sitt allra bästa och aldrig göra skillnad mellan sina patienter. Men det är en väldigt bra grej!

I was very happy that my parents were able to come and celebrate with me! They have been a huge support to me during this education.

Jag var väldigt glad för att mina föräldrar hade möjlighet att komma och fira med mig! De har varit ett stort stöd för mig under den här långa utbildningen.

My greatest support, though, has been my everpatient and loving husband. Thank you so much!

Mitt allra största stöd har dock varit min alltid tålmodige och älskande man. Tack så otroligt mycket!

Off course there have been many heroes involved during these six years! Among them, I have to mention the rest of my family, the family of my husband and my dear Århus-friends Svea, Ingeborg, Camilla, Frida, Hildegunn, Paulina, Abi and Christina and all other lovely people spread out in over Sweden and the rest of the world. Thank you so much for not giving up on me, when I’m in anguish after many sleepless nights and when I reject fun things because of studies. Thank you for all nice distractions that have made surviving possible. I love you and am so thankful for having got to know you! Hope that we will see each other again.

Det har så klart varit många hjältar inblandade under dessa sex år! Bland dem, måste jag nämna resten av min familj, min mans familj och mina kära Århus-vänner Svea, Ingeborg, Camilla, Frida, Hildegunn, Paulina, Abi, Christina och alla andra underbara människor i Vimmerby och resten av världen. Tack så mycket för att ni har stått ut med mig när jag har haft ångest efter många sömnlösa nätter och när jag har avstått från roliga påhitt på grund av studierna. Tack också för alla trevliga avledande förströelser. Jag älskar er och är så tacksam för att ha fått lära känna er! Hoppas att vi får ses igen.This post ended up being more cheesy than I could have ever imagined. Perhaps it’s because of the cheesy music in the background or just because of that I really have so much to be thankful for.

Have a good day!

Detta blogginlägg blev visst väldigt mycket mer tårdrypande än jag hade tänkt mig. Kanske beror det på den sliskiga musiken jag har i bakgrunden, eller bara på att jag har så otroligt mycket att vara tacksam för.

Ha det fint!


Sketching and a Flower Garland

This weekend was so great. We had sunny walks. There were friendly cats (we are always craving for cats) and ripe apples fell to the frosty ground, as if crying, “Make an apple pie out of us”.

For the first time in weeks, I had both energy and was in mood for singing. At last, I even was brought to sketching, thanks to a very interesting documentary about trappers on the Taiga, in Siberia. They live in an old fashioned way and the nature is so beautiful – several times during the documentary, I told my husband “Oh, I would love to sketch that picture”. When documentary was finished, I fished my sketching stuff out from the back of the closet and started sketching my favorite trapper, fishing in the night, but with a fairytale costume. Hopefully there will be more sketches later on.

Den här helgen var underbar. Vi fick soliga promenader. Vi träffade sällskapliga katter (vi har ju konstant kattabstinens) och mogna äpplen dunsade ned på den frostiga marken, som om de ropade “Gör en äppelpaj av oss”.

För första gången på flera veckor hade jag både energi till och lust att sjunga. Till slut började jag till och med skissa, tack vare en intressant dokumentär om pälsjägare på Taigan. De lever på ett gammeldags, närmast uråldrigt vis och naturen är så vacker. Flera gånger var det scener som jag kände att jag skulle vilja måla själv. När dokumentären var slut, fiskade jag upp mina pennor ur garderobens djup och började skissa min favoritjägare, när han fångar fisk om natten, med hjälp av ett eldklot hängande i båtens för. Jag bytte dock ut hans praktiska militärkläder mot en lite mer sagolik dräkt. Förhoppningsvis kommer det fler bilder framöver.nattfiskeWhile I had the inspiration, I also finished this picture. I started making it on one of the laziest summerdays, by one of my favorite lakes, in the middle of the lingonberry woods.

Medan jag hade inspiration, avslutade jag denna bild. Jag började skissa på den en varm sommardag, då jag låg bland lingonriset under tallarna intill den svala Försjön.lingon

We had a lovely rose bouquet, which had seen its best days. I couldn’t throw it away without at least trying to make something of it first.

Vi hade en vacker rosenbukett, som nu blommat över. Jag kunde dock inte slänga den innan jag testat att göra något fint av det som var kvar.img_4928

I made a flower garland, winding the roses together, one by one.

Jag gjorde en blomstergirland,  och tvinnade samman rosorna, en efter en.img_4929

When I had used all roses, I bended the garland into a circle.

När jag hade använt alla rosor, böjde jag girlanden, så att den fick en cirkelform.img_4952

I think it looks quite lovely.

Jag tycker att det ser riktigt trevligt ut.


Grandmothers bridal gown goes goth!

The history of a dress

brudparMy dear grandmother got married 1951. Her bridal gown was made from a beautiful, white silk brocade. Some years later, she dyed and reconstructed the dress, in order to wear it to her sister’s wedding.

About 50 years later, my brother and sister and me, made our own fantasy movie – Snow White And The Skizophrenic Maniac – where my sister, who played the beautiful, wicked queen, wore  the beautiful, salmon coloured dress. Unfortunately, I don’t have any picture of either my grandmother or my sister in the dress, but I have picture of myself wearing the dress to a costume party, playing another queen.

Mormor och morfar gifte sig 1951. Mormors brudklänning var sydd i vacker, vit sidenbrokad. Några år senare färgade hon och sydde om klänningen, för att kunna använda den på sin systers bröllop. 

Ungefär 50 år senare spelade jag och mina syskon in ”Snövit och den skizofrene galningen” (en fantastisk film) och min syster, som spelade den ondskefulla drottningen, använde den numera laxrosa klänningen. Tyvärr har jag varken bild av mormor eller min syster i klänningen. Här är dock en bild av mig själv på en maskerad, där jag skulle spela drottning Silvia.
Soon, hopefully, I will get my medical degree. Then I would like to wear something really festive and elegant. For some years I have dreamed of reconstructing and dying the dress once more to suit my body and skin type. This fall, I finally had the courage to rip all of the seams and get to it, with the goal of wearing the dress at the great party.

Förhoppningsvis tar jag min läkarexamen snart. Då vill jag ha på mig något riktigt festligt och elegant. I flera år har jag drömt om att sy om och färga denna klänning så att den ska passa min kroppstyp och hy bättre. I höst har jag äntligen samlat mod för att sprätta upp alla sömma och sätta igång med projektet, för att kunna ha klänningen på examensfesten.


fullsizerenderI wanted to remove the awkward shoulder straps and tape at the top. I really love the construction at the waist, so I kept the dress as it was from the waist downward, but ripped all seams in the bodice.

Jag ville ta bort de fula axelbanden och bandet upptill på livet. Jag älskar midje-konstruktionen, så jag behöll kjolen som den var, men sprättade upp alla sömmar upptill.

I reduced the bust width with 10 cm, but only 2 cm at the waist.

I wanted a sturdy material underneath the silk, so I traced the pattern of the bodice to a discarded pair of jeans (thanks, bro) and fitted the pieces over my victorian corset.  As you see, there was some discrepancy between the measures of the original wearer’s bust and mine. I was astonished to see that this tall and, in later years very sturdy grandmother of mine, had almost the same measurement around the waist as myself. Then I was reminded that she both was above average height (172 cm) and had to bear viscous comments in the farming community, about how skinny she was in her youth.

When I had finally got the right fit, I sew the pieces together and put boning in the seam allowances. In the front, I used spiral steal. Because I wanted as little bulk as possible, I decided not to hem the boning channels. The edges won’t fray much anyway, facing the dresses inside.

Jag ville ha ett stadigt material under sidenet, så jag kopierade livets mönster till ett par avlagda jeans (tack, Gabriel!) och satte ihop delarna utanpå min viktorianska korsett. Som synes var det en rejäl skillnad mellan mitt och min unga mormors bystmått. Jag förundrades över hur denna långa och på senare år väldigt stadigt byggda kvinna, kunde ha nästan samma midjemått. Mamma påminde mig dock om att mormor var längre än medelmåttet och fick uthärda de nedlåtande lantortsbornas kommentarer, som ”Du är ju mager som en gärdsgårdsstör”.

När jag äntligen fick till rätt passform, sydde jag ihop delarna och placerade jag korsettstål i sömmarna. För att slippa synliga kanaler fällde jag sömsmånerna över stålet och sydde fast utan att fålla. Framtill använde jag spiralstål.

I had planned on dying the dress in a darker red, but discovered some some marks that couldn’t be removed and considered dying the dress black.  I don’t own any enormous pots and I didn’t want to put the beautiful silk gown in its then disintegrated state, in a washing machine, so I couldn’t dye the fabric at home anyway.

Suddenly, I was called to interviews in Sweden, for my medical internship. These interviews were close to my parents home, so now was my chance to dye the dress! It seamed a bit disrespectful to dye my grandmother’s bridal gown black, so I bought the red textile colour (Dylon was the only one I could lay my hands on with that short notice) and left for Sweden the very next day.

Jag hade tänkt färga klänningen mörkare röd, men upptäckte några märken som jag inte kunde tvätta bort och började överväga att färga klänningen svart. Jag äger ingen tillräckligt stor gryta för tygfärgning och jag ville inte stoppa den söndersprättade klänningen i tvättmaskinen, så jag kunde inte färga tyget hemma.

Plötsligt kallades jag till AT-intervjuer i Sverige. Dessa skulle vara nära mina föräldrars hem, så nu såg jag min chans att färga klänningen. Det kändes närmast hädiskt att färga mormors brudklänning svart, så jag köpte röd textilfärg (Dylon var det enda jag kunde få tag i med så kort varsel) och åkte till Sverige nästa dag med en väldigt märklig packning – formella kläder för intervjuerna, en söndersprättad sidenklänning, textilfärg, 1 kg koksalt och latexhandskar.


I started with soaking the dress and was amazed to find that it looked like intestines…

Jag började med att blötlägga klänningen och förundrades över hur mycket den liknade tarmar…


Then I started cooking. I thought I was very careful indeed – I used more colour than prescribed and I kept the fabric in motion most of the time at the stove. When the dress had dried, though, I found that the dress had not aquired the burgundy red I aimed for and that the stains had got an even deeper colour than the rest of the dress. When I discovered something resembling burning marks, I decided to go for the black colour, in order to salvage the remains of my dream dress.

Sedan påbörjade jag matlagningen. Jag tyckte att jag var otroligt noggrann – jag använde dubbelt så mycket textilfärg för att verkligen få en mörk färg, eftersom färgen inte var anpassad för siden och jag rörde ihärdigt runt tyget i grytan. När klänningen hade torkat, upptäckte jag dock att klänningen, trots all extra färg inte hade blivit vinröd utan vackert rosenrosa. Fläckarna som färgen skulle täcka, var nu istället mycket mörkare än resten av tyget och nu hade tillkommit fasansfulla brännmärken över hela kjolen. Jag var nära att ge upp, men ville ändå testa att färga klänningen svart, för att se om den kanske kunde räddas ändå


I went to the local grocery store and hope to find Herdins textile hand wasch-colour for natural fibers, but only found Herdins “wash it back – black”, that could only be used in washing machine. This seemed like a risky project, so I was not too glad to spend more money on it. Then my sweet mother stepped in and financed the purchase.  Anxiously I put the fine silk in the washing mashine and waited for my doom. The result of this colouring was amazing!

Back in Denmark, I did not only have a future job to look forward to, but also a beautiful fabric to work with. I sewed the pieces together according to the boned bodice and made a heart-form at the bust lining.

Jag gick till alla Vimmerbys mataffärer, i hopp om att finna Herdins textilfärg för naturfiber, men förgäves. På ICA hittade jag dock Herdins ”Wash it back – black”, som bara kunde användas i tvättmaskin. Det verkade vara ett riktigt riskprojekt, så jag var tveksam till att spendera mer pengar på det. Men då trädde mamma in som en räddande ängel och finansierade detta inköp. Med hjärtat i halsgropen stoppade jag in sidenklänningen i tvättmaskinen och väntade nervöst på att se hur det gått. Resultatet blev underbart!

Tillbaka i Danmark hade jag nu både ett framtida jobb att se fram emot och ett underbart tyg att arbeta med. Jag sydde samman bitarna utifrån jeansstommen och klippte till en hjärtform i urringningen.


After having lined the upper part with the remains of the original hemline, the dress was finished.

Efter att ha fållat upptill med tyg från orginalklänningens bortsprättade bitar, var klänningen äntligen klar.

The dress, with goth styling – since it is Halloweenpa-trappan-retuscherad2img_4857dsc05489 img_4841dsc05483dsc05481img_4865dsc05491img_4875Happy Halloween!


Short Summary of the Summer

This summer was intense! After the marathon of exams and preparations for selling our old apartment, I came home to Sweden, where I started with two weeks work as a doctor’s assistant, abruptly finished with singing at a funeral at my last lunch break. After the “real work” I had my own concert, in Vimmerby kyrka, together with Olle Långström:

Den här sommaren var fullspäckad! Efter galna veckor med lägenhetsförsäljning och tentor, kom jag hem till Sverige och arbetade två veckor som läkarassistent, abrupt avslutat med begravningssång på min sista lunchrast. Tre dagar efter att mitt “riktiga sommarjobb” var avslutat hade jag min egen konsert i Vimmerby kyrka, med Olle Långström.

Next, I had to sew a few things for the castle adventure and the next concert.

Sedan behövde jag sy några plagg inför vår slottsutflykt och nästa konsert.

I designed and sew the girl’s dress and remade the blue dress. I also made the petticoat shown in the last post.

Jag designade och sydde flickans klänning och sydde om den blå klänningen. Dessutom sydde jag underkjolen, som jag visade i förra inlägget.


I had such grand plans for this gown. Alas, I could never fulfill my dreams. The black satin dress underneath would be wearable on its own, but I could not make the darts at the bust without wrinkling and bulking. As I had feared, it also proved to be impossible to drape a chiffon dress without mannequin. This is the best picture, where you cannot see all of the horrible bulk.

Jag hade så storslagna planer för denna klänning. Men ack, mina drömmar gick inte i uppfyllelse. Den svarta satinklänningen, under, skulle gå att använda för sig, men jag kunde inte få till de eländes inprovningarna vid bysten. Dessutom visade det sig, som jag fruktat, vara omöjligt att drapera chiffongtyget utan provdockan. Klänningen såg slutligen ut som en billig, illa sydd tärnklänning. Detta är den bästa bilden, man ser inte alla fel.

A lovely pick nick with a long lost friend and my husband.

Then there were some more funerals, weddings and our annual  concert at Kröngården. Oh, what fun it was! =D

The video is terrible, but you get a glimps of what it was like:

Sedan sjöng jag på några fler begravningar, bröllop och vår årliga konsert med Martin Carlsson, Hanna Karlsson och Henry Trejos Muños på Kröngården. Åh, så roligt det var!

Videon har inte särskilt hög kvalitet, men du får åtminstone ett hum om hur det lät.


The last two weeks, where I had nothing yet planned, I had decided to start working with my last year project, about pregnancy diabetes. I lasted one day. Then I felt how terribly tired I was! I just had to take a real break before returning to my studies. That was my excuse for making the regency gown instead.

Under de sista veckorna, som var helt oplanerade, hade jag tänkt börja med mitt specialarbete, om graviditetsdiabetes. Jag höll ut en hel dag. Sedan kände jag hur offantligt trött jag verkligen var! Jag var helt enkelt tvungen att ta ledigt innan jag återvände till studierna. Det var min ursäkt för att sy en empirklänning istället.

All together, it has been a wonderful, hectic summer, full of friends, fun projects, music and family. Tomorrow the reality starts – hopefully my last semester at the University of Århus.

Sammantaget, har det varit en underbar, hektisk sommar, full av vänner, roliga projekt, musik och familj. Imorgon tar verkligheten vid – förhoppningsvis min sista termin på läkarutbildningen vid Århus Universitet.


Regency gown, layers beneath and the hair!

Hi there!

Today, I finished the blue regency gown, which I have thought about during the whole summer! I had planned for wearing it at the castle pick nick with my friends, but this was cancelled, so I had to find some other location for my photo session.

In this post I will first give you a quick look at the construction, then the new underpinnings put on in the right order, the gown put on and last, all of the romantic pictures of the gown.

Idag blev jag äntligen färdig med min nya empirklänning, som jag har tänkt på hela sommaren. Jag hade ju tänkt använda den på Tjolöholmsutflykten, tillsammans med mina vänner, men utflykten blev inställd, så jag var tvungen att hitta ett annat ställe att fota på.

I detta inlägg visar jag först lite av klänningskonstruktionen, sedan alla underklädeslager och sist själva klänningen.

Construction of the gown

I made a mock-up for the bodice part, on my mannequin before I left it for Sweden. The mock-up was used as a pattern when I cut the fabric.

Jag gjorde en toille på min provdocka i Danmark och använde nu denna som mönster när jag klippte ut tyget.

Thus, I constructed the mock-up. The pinned tucks represent the tucks that will be created by drawstrings at the high waist.
Thus, I constructed the mock-up. The pinned tucks represent the tucks that will be created by drawstrings at the high waist.

First I put the bodice together and hand stitched the hem in the neckline. Then I put on the arms and last, I made the skirt. I cut some corners by sewing long loose machine seams for gathering the fabric in the arms and skirt.

Först satte jag ihop livet och fållade sömmarna i halsringningen. Sedan fäste jag ärmarna och sist kjolen. Jag struntade i att göra vecksömmar för hand, genom att i stället sy långa lösa raksömmar på symaskinen för att rynka puffärmarna och kjolen.

1) The bodice parts are put together after hand stitching all the parts of the neck line. 2) The inside fabric comes from an old pillow case. 3) The fabric of the arms is gathered both at the shoulder and bottom and also vertically by thin strings attatched to the shoulder and tape at the bottom om the arm.
Poofy arm with fabric gathered beneath handsewn strings
Poofy arm with fabric gathered beneath handsewn strings
Inside the bodice and the closing of it.


The Underpinnings

Here are all the layers of underpinnings (except for stockings and shoes), then the making of the hair and at last comes the wonderful gown:

Här får ni se hur alla underkläder tas på i rätt ordning (utom strumpor och skor), sedan hur frisyren görs i ordning och slutligen den nya klänningen ses i all sin glans:



Petticoat sewn from an old bed sheet, closed in the back with hooks and eyes. Held up with suspenders.


The Regency Hair

Now it is time for making the hair! I have long, straight hair, that never hold the curls for more than five minutes. After some lovely articles at Your Wardrobe Unlocked and the wonderful blog Places in Time, I have finally gathered up enough courage to make my own hair pieces.

Nu är det dags för att fixa håret! Jag har långt, rakt hår, som aldrig låter lockarna stanna i mer än fem minuter. Efter några uppmuntrande artiklar på Your Wardrobe Unlocked och den underbara bloggen Places in Time, har jag äntligen samlat tillräckligt med mod för att fixa eget löshår!

The hair pieces - my own hair glued to barrets.
Using the hair pieces (my own hair glued to barrets). After fastening the hairpieces at my temples, I loosened my “curled hair” from the knot at the back of my head (I had hoped for these to be curly, but off course they were as straight as allways) and destributed this hair forward on the top of my head, in a way that made it look a little bit curly. Then I hid the barrets of the hair pieces under a ribbon.

I am too greedy to buy synthetic wig hair, so… I know some of you will think that this is truly shocking… I harvested all the hair that got stuck in my brush for one month, taped it together and finally glued it to a small piece of fabric and to barrets. Then I wound the hair up around my finger and fastened the curl with hair pins. These new hair pieces were put away for about two weeks before I could use them (I tried them after just one week, but that wouldn’t do at all!).

Jag är för gniden för att köpa syntetiskt löshår, så… jag vet att några av er kommer rygga tillbaka i avsky, men… jag sparade allt hår som fastnade i hårborsten i en månad, tejpade samman det och limmade slutligen fast det på hårspännen, samman med en liten tygbit. Sedan rullade jag upp håret runt fingret och fäste lockarna i hårnålar och la undan allt i två veckor innan fotosessionen (jag testade löshåret efter bara en vecka, men då släppte lockarna på en minut).

I have divided my hair into several parts, that I have twined loosely and layed over each other, in order to make it resemble curls. The barrets of the hair pieces are hidden beneath the ribbon.

For those of you, who have shorter hair, I believe that Diary of a Mantua Maker may be helpful.

För er som har kortare hår, tror jag att Diary of a Mantua Maker kan fungera.


Putting the gown on!

I had to read several blogs and examine many photos of vintage gowns, before I understood how the V-lined gowns are constructed (which is shown in this post), so I will kindly show you how it is put on.

Jag var tvungen att läsa igenom flera bloggar och kolla på många fotografier av vintageklänningar, innan jag förstod hur dessa V-ringade klänningar var konstruerade (vilket syns i detta inlägg). Eftersom kanske fler än jag är förvirrade över detta, visar jag hur man tar på sig den.

Making a knot for one side of the bodice.
Pulling the drawstrings together for making a knot for the other side of the bodice.
Making the last knot.
Pulling the outer ribbon together behind the back.
Obviously, it was impossible for me to tie the bow behind my back, so I got help from my skilled husband.

Finally, I am fully dressed!

By the window
Empirporträtt - porträtt och SA
The portrait and myself.

Clearly, we aren’t twins, the lady in the portrait and me, but I am very satisfied with the likeness of the dress. I hope to find a fabric for a similar chemisette with long arms too.

At first, I thought that the lady sat in a velvet sofa, but after a closer look, I think that she is seated in the moss, by a waterfall. Well, I won’t find that in my neighbourhood, so I will make do with the woods of Vimmerby.

Damen i porträttet och jag är kan inte misstas för att vara tvillingar, men jag är väldigt nöjd med hur lika klänningarna blev. Jag hoppas på att hitta ett tyg för en likadan chemisette, med långa ärmar.

Först trodde jag att hon satt i en sammetssoffa (som jag), men när jag tittade närmare på bilden, insåg jag att hon sitter i mossan, intill ett vattenfall. Det finns inte i grannskapet, så jag får nöja mig med mossiga bilder från Vimmerbys skogar.

Taking the gown for a walk

In the woods
Chasing the mosquitoes, ladylike…
Oh, how terrifying!
I believe I will faint!
Happy in the woods. See my detachable arms? Suddenly the day gown is transformed to a ball gown. =)


And thus, the lady wishes you all a good day, while she tries to find her way back home to Denmark.

Så önskar damen eder alla en fin dag, medan hon försöker hitta vägen tillbaka till Danmark.


Girls’ quick regency dress

Som några av er vet, har jag och mina vänner länge planerat att besöka Tjolöholms slott i augusti, för att se deras utställning med dräkter från Jane Austen-filmer. Vi har tänkt passa på att själva klä upp oss i empirdräkter, men för att de ska räcka till oss alla fyra, måste jag sy ytterligare en klänning. När min syster fick höra om utställningen blev hon också väldigt sugen. Därför bestämde vi oss för att göra samma utflykt med dem också. Då uppstod problemet att flera barn inte hade lämpliga kläder.

En natt fick jag en snilleblixt. Jag skulle sy en barnklänning i en modell som tillät åtminstone ett års växt innan den skulle vara urvuxen.

As some of you are well aware, I have planned for a visit to a Swedish castle with my friends, in August. In order to have enough gowns for us all, I had planned to create a new gown for myself. As it happened, my sister became as excited as myself, to see the exhibition of Jane Austen film costumes. Therefore my husband and I decided to go there with them too. Then there was the new problem that my nieces didn’t have any appropriate dresses.

One night, I had an epiphany. I would sew a childs’ dress in a model that would allow for at least one years growth.

FullSizeRender (1)

Nästa gång jag träffade barnet i fråga (den mest entusiastiska Jane Austen-nörden), klippte jag till delarna för klänningen med henne som provdocka.

Next time I saw the eldest of my nieces (and also the most enthusiastic Jane Austen fan), I cut the dress on her skin.


Till klänningen använde jag ett vackert gammalt lakan från Second Hand, med infälld spets:

  1. Livet: Jag gjorde två bitar, två dm större än hennes verkliga mått, för överdelen. Efter att ha klippt hål för huvud och armar, nålade jag samman fram- och bakstycke på henne. Framstycket gjordes 2 dm bredare upptill än nedtill, där det matchade hennes verkliga bröstvidd (för att få till de fina vecken från halslinningen). Bakstycket var 2 dm bredare både upptill och nedtill, eftersom klänningsvidden regleras både i hals- och liv-linningen. Jag satte in en dragsko i halslinningen.
  2. Kjol: Jag rev av en lagom lång del av lakanet för kjolen, och använde delen med spetsen nedtil. Allt var ju redan fållat och klart, så jag behövde bara sy samman långsidorna och nåla fast kjolen i livet. Jag började med att nåla fast sömmen mot en av sidorna på linningen och nålade sedan kjolen mot framsidan, helt slätt. Sedan samlade jag allt överflödigt material baktill i jämnt fördelade veck baktill. Sedan sydde jag ihop kjolen och livet.
  3. Puffärmar: Jag  klippte till två tygbitar, 2 dm bredare än överarmen på min lilla kund. Sedan klippte jag till den som på bilden.  Jag sydde “veck-sömmar” för hand längs övre och nedre kanten. Sedan sydde jag ihop sidorna. Jag samlade tyget i veck, på mitten av nedre delen och sydde sedan in kanten i ett kantband. Efter att ha nålat fast ärmet mot lägsta punkten på armhålet, samlade jag det mesta av det överflödiga tyget i veck högst upp på armkullen, men också jämnt fördelat framtill och baktill. Sedan sydde jag.
  4. Sedan var klänningen klar!

I made the dress from one old bed sheet with fine inserted lace, like this:

  1. Bodice: I made two pieces, two decimeters bigger than the wanted measures for the dresses upper part.  I pinned them to each other at her shoulders and then cut holes for arms and neck and pinned the front and back piece together. The front piece was made 2 dm wider at the top than her real shoulder measure, while the bottom measure correlated with her real measure (in order to create the right pleats).  The back was 2 dm wider both at the top and bottom, because this is where the real fullness of the dress is regulated. Then the front and back were sewn together and I put a drawstring in the neckline.
  2. Skirt: I used the part of the sheet, where the lace was inserted, with the lace at the bottom. Then I sew the long sides together and pinned the part with the seam to one of the sides of the bodice. I pinned the skirt flat to the front. In the back I gathered all the excessive fabric in pleats, pointing to the middle. The skirt was sewn to the bodice.
  3. Puffed arms: I cut two pieces of fabric, 2 dm wider than the overarm of my little customer, then I cut it as in the picture. I sew “gathering seams” by hand along the upper and lower side. Then I sew the sides together. I gathered the fabric to the middle of the arm, at the bottom, then attached a tape. After having pinned the arm to the bottom om the armhole on the bodice, I gathered the fabric mostly to the top of the arm, but also evenly in front and back. Then I sew.
  4. And then, the dress was finished!

“Gathering seams” along the top and bottom of the arms


The ribbons attached to the bottom of the poofed arms.
Front of the dress.
Back of the dress, with gathering drawstring in the neckline and at the bottom of the bodice.
Klänningen klipptes till och syddes på 4-6 timmar.

När vi strövade omkring i Tjolöholms slottsträdgård stannade många gäster upp och beundrade oss. Bland annat hörde vi flera kommentera om “prinsessorna”, “de som ska spela teater här” och en  kvinna som desperat försökte få sin väninna att vända sig om och fota oss genom att väsa: “Skynda, skynda!”. När vi åkte därifrån tror vi att bortåt hundra personer hade fotat oss. Det känns ju som en underbar bekräftelse på att jag lyckats med våra kläder.

The whole dress was completed in about 6 hours.

We were much admired when we walked through the castle gardens and I believe that at least hundred different people took pictures of us. This is a very good compliment to my efforts with our costumes.

The happy family, preparing for the outing.
My eldest niece with her beloved new gown and my youngest niece in my chemise with a ribbon around her high regency waist.
I pimped up my sister’s dress before our adventure. I made the hat several years ago.
Picknick in the castle garden
Walking down the castle stairs.

The gown

As I am already the proud owner of two bib front dresses, I want to make a V-line this time. I had no idea of how to construct such a piece, but roamed Pinterest for answes and found this gown (with several pictures here):

Eftersom mina två andra empirklänningar är sydda efter modellen med nedfällbar framdel och därmed har fyrkantig urringning, vill jag nu sy en klänning med V-ringning. Jag misstänkte att sådana exempel i BBC:s Stolthet och fördom, med knäppning i ryggen, inte var särskilt representativa. Därför letade jag konstruktions-information på Pinterest och Google och fann slutligen detta representativa exemplar (som det dessutom finns mängder av bra bilder på här):

Since the summer of my wedding, I have a blue silk like (probably polyester) fabric in my stash. I have always wanted to sew a regency dress out of this, so now I just  wanted to see if there really existed blue V-line gowns at the time. When I looked at fashion plates, museum pieces and portraits, I found out that the V-line was not by far as common as the square neckline and that blue was not a very common colour neither. At last I found this lovely portrait of Tatyana Borisovna Potemkina from 1820 (by Vigée Le Brun) though:

Ända sedan sommaren jag gifte mig, har jag haft ett blått “sidentyg” (antagligen polyester) liggande.  Jag har hela tiden velat, men inte kommit mig för att sy en V-ringad empirklänning av denna, så nu ville jag bara försäkra mig om att det verkligen existerade blå klänningar av denna modell. När jag såg på museiexemplar, modebilder och porträtt insåg jag dels att V-ringningar verkar ha varit relativt ovanligt och dels att blått siden var i extrem minoritet (det finns fler porträtt med blå sammetsklänningar).  Till slut hittade jag i alla fall detta underbara porträtt av Tatyana Borisovna Potemkina, målat av Vigée Le Brun 1820:

It isn’t only dark blue, it also seems to have the same construction as the dress above!

Den väna damen behagar inte bara att vara klädd i blått, men verkar dessutom ha en klänning med precis den konstruktion jag bestämt mig för! 

Tackar och bockar.


Thus, I will use this construction. Yey!


Regency – to the very skin

I have dived into a new, big, lovely project: a new regency gown with all the right underpinnings. This lunacy is partly due to a need to escape the far too big study load this term and partly due to the dear problem that I will have two friends to company me at a regency event this summer, but only own two gowns.

Jag har dykt ned i ett nytt, stort och underbart projekt: en ny empirklänning med alla matchande underkläder. Denna galenskap beror dels på att jag behöver en undanflykt från denna termins alldeles för stora läsebörda och dels på ett kärt problem – jag får med mig två kamrater på ett historiskt evenemang men äger bara två empirklänningar.image

I aimed for a costume somewhere in between 1810-1820 and was inspired by museum pieces, fashion plates, portraits and several fantastic blogs.

Jag siktar på att sy en dräkt överensstämmande med mode från början av 1810-talet. Inspiration har jag hämtat från museiexemplar, modebilder, porträtt och en massa fantastiska bloggar.

The Corset

In order to have a proper fit of the gown, I started with the corset. Here are some pictures from today’s photo shoot and further down comes the research and construction process.

För att kunna få en bra passform på klänningen började jag med att sy korsetten. Här kommer några bilder från dagens fotosession. Längre ned skriver jag om bakgrundsinformation och konstruktion.

The corset is not boned, as its purpose isn’t to slim the waist, but only to push up the breasts – sideways. This is helped by a thin piece of wood in the front.
Here you see how the piece of wood (a busk) is in its channel. The stability of the corset comes from the chording. I must add that I didn’t try to highlight my push-up, I swear.
The back isn’t very pretty, but it needn’t be, as the outer layers are very loose. The lacing should, off course , be white. I just couldn’t resist the lovely weather, so I will by white cord later.
Here, the busk channel is very evident and so are the gussets and chording.
This is how happy I am for owning a pretty accurate corset, shift and taking springtime walks with my dear.


Inspiration for the corset

In my regency corset research, was finally most Inpired by these pictures:

Under mina efterforskningar inspirerades jag främst av dessa bilder:

1815-1825 – Met Museum
Ca 1815
Early 19th century – Museum of Fine Arts, Boston
Early 19th century – Nordisk museum

I chose to have the beige one as a model, because it can go under the most part of the regency era and also early 1820’s and even 1830’s costumes, if I may be so bold. It has three panels (one whole front and two in the back) and two shoulder straps.

Jag bestämde mig för att utgå från den beiga korsetten eftersom den fungerar under de flesta empirkläder, tidigt 1820-tal och eventuellt även 1830-tal, om jag skulle vara riktigt djärv. Den består av tre paneler (en hel framsida och två baktill), samt två axelband.


Constructing the corset

I didn’t know if the corsets that inspired me consisted of two or four layers of fabric. The blogs I’ve read to prepare myself for the task, often show four layers, but I didn’t gather whether this was due to the bloggers’ vast knowledge or that they simply preferred the greater sturdiness of four layers. I had less than one meter cotton cloth at home, the choise was easy.

Jag visste inte om mina inspirations-korsetter bestod av två eller fyra lager tyg. Bloggarna som jag läst som förberedelse inför projektet, brukar visa fyra tyglager, men det framgår inte om det är för att de kunniga bloggarna vet att detta är rätt eller för att de bara vill ha ökad stadga. Jag hade bara hemma mindre ön en meter vitt bomullstyg, sp valet blev lätt.


First, I constructed a toille on myself and got these parts. I bought a 1,5 mm thick piece of wood and saw it to about 36 cm.

Jag började med att göra en toille på mig själv och fick dessa bitar. Jag köpte en 1 mm tjock träpinne och sågade till ca 36 cm.


Here are all the pattern pieces on one fold.

Jag fick plats med alla mönsterdelar på en vikning.


After having put the panels together and then also gathered the inner and outer layer (on machine), I inserted the gussets by hand.

Efter att ha sytt ihop alla paneler och sedan även satt ihop inre och yttre del (på symaskinen), satte jag in kilarna för hand.


Then I cheeted, badly. I thought that I would save myself time by machine sewing the chords onto another piece of cloth and then put it between the existing layers and make the hand sewing last. I also thought that this would add the needed sturdiness that I otherwise would lack, due to the two layers of fabric. When I tried this, I discovered that my coarse chord showed through the white cotton. Therefore I sewed a piece of cloth to the other side too.

Sedan fuskade jag, mycket fult. Jag trodde att jag skulle bespara mig själv tid och arbete genom att sy fast snöret på en tygbit, som jag sedan skulle stoppa in mellan korsettens båda tyglager. Dessutom hoppades jag att detta skulle kompensera för min bortprioritering av de två inre lagren tyg. Jag upptäckte dock att snöret syntes igenom tyget, så jag fick sy fast en bit tyg på andra sidan också (med passpoalpressarfoten).

Then, after having sewn the channel for the busk, I could at last put the chorded pieces in between the layers. I hand stitched  around the chords, so that it at least looked right…

I also chorded in the back, oround the hand stitched lacing holes.

Sedan, efter att ha sytt en kanal för pinnen, kunde jag äntligen sätta in snördelarna. Jag sydde för hand runt snöret, så att det åtminstone skulle se rätt ut.

Jag sydde in snören baktill också, på båda sidor om de handsydda snörhålen.


At last, I made matching baning out of the same fabric and put in a thick thread in the front, so that it can be gather if needed.

Sist gjorde jag egna kantband i samma tyg och tvinnade mormors gamla brodertråd till lagom tjocka snören att dra till upptill, vid behov.


Here is a view of the inside, with the threads coming out of the lacinghole.

Här syns mitt lilla snörhål med snörena som kommer ut.

The shift

I made a shift in two hours (mostly  by machine, off course). The construction is very simple and is just like it was at the 11th century: One panel in front and one in the back, gussets in the sides of the skirt and between the skirt and arms:

Jag sydde en särk på två timmar (mestadels på maskin, så klart). Konstruktionen är väldigt enkel och är densamma som den var på 1100-talet: en panel fram och en bak, triangulära kilar i kjolens sidor och fyrkantiga kilar mellan klänningsdelen och ärmarna:


Good morning to you!


Shorts out of T-shirts

Shorts For Bouldering /Klättershorts

IMG_3728My dear husband’s birthday was last week. For some time now I have thought about making elastic shorts for his climbing and now I finally pulled myself together and made them. As I wanted to surprise him, I put them together while he was away climbing for three hours. Therefore I was not able to adjust the fit, so the result was as messy as can be expected. Because of the incredible comfort, he loved them from the beginning, even though they made him look twice as heavy.  After some adjustments they are actually both practical, comfortable and look okay.

Min dyre make behagade att fylla år i veckan. Jag bestämde mig för att slänga ihop ett par klättershorts åt honom, av gamla T-shirts. Eftersom jag ville göra det i hemlighet, fick jag hålla mig till de tre timmar han var iväg för att klättra. Det syntes, men han var väldigt nöjd med dem och efter lite justeringar i efterhand är de faktiskt både praktiska, sköna och ser helt OK ut.

FullSizeRender 7First, I cut four almost identical panels out of two old T-shirts, from my own poofy-pants-pattern. Then I sewed them together in the front and the back.

Först klippte jag till fyra snarlika delar ur två gamla T-shirts, med mitt pösbyx-mönster. Sedan sydde jag ihop delarna framtill och baktill.

FullSizeRender 5

I inserted a pocket in one of the sides. For this I used a T-shirt arm. I tucked the pocket edge in under the hem and stitched these together. Then I sewed both sides of the shorts together.

Jag satte in en ficka (gjord av en ärm) i ena sidan, genom att fästa fickans framsida under fållen och använda baksidan som en del av byxans söm upptill.


I also put a pocket at the back of the patternfree part. I used the original hem of the bottom of the T-shirt for the pocket opening.

Jag sydde även fast en ficka på baksidan av shortsen och använde mig av den befintliga fållen från T-shirtens nederdel.


At last, I cut out two more pieces, from another T-shirt and used this for the hemline of the trousers. Inside of this, I put an elastic.

Sist klippte jag ut ett par våder från en trejde T-shirt och använde som linning. Däri la jag en elastisk dragsko.FullSizeRender 2

This is what they looked like in the front… / Så här såg de ut framifrån… FullSizeRender 3

… and this is how the back looked. /… och så här såg de ut bakifrån.

The shorts looked horrible on the recipient of the gift. The two major problembs were that they were far too wide (because I would rather adjust this afterwards, than having to scrap them if they were too small) and they were quite indecent in front… Suddenly I understood why designers usually don’t use jersey for  male trousers.

Shortsen såg dock förfärliga ut på födelsedagsbarnet. Det var två stora fel – dels var de alldeles för vida (en medveten överdrift, eftersom jag hellre ville göra veck i efterhand, än att behöva slänga dem om de var för trånga) och dels var de närmast oanständiga framifrån. Jag förstod plötsligt varför det inte görs manliga shorts i jersey.

FullSizeRender 4

Therefore I cut another ancient T-shirt and made a kind of underpants out of it.

Därför klippte jag sönder ännu en uråldrig T-shirt och sydde en slags inre kalsongdel av tyget.IMG_3768

I also made two folds in the back of the shorts, to enhance the fit. Then I placed the underpants on the inside and took a shortcut – I just made a straight seem, without even folding the raw edge. We’ll see how long this lazy work lasts.

Jag sydde även två veck på baksidan för att få till en bättre passform. Sedan nålade jag fast kalsongdelen på insidan och gjorde sedan en väldigt lat lösning – jag sydde fast delen med raksöm, utan att ens vika in den ofållade kanten. Det blir spännande att se hur länge det håller.

The shorts are already covered with chalk. I’m so pleased. =)
On the stairway to heaven.
Fortunately, the shorts seem to endure many stange positions. Both the seamstress and the climber are as happy as can be!

Minor art projects/Små konstprojekt


I have wanted a frame for my fantasy metal musician for ten years,  but have been too greedy to let a real frame maker make one for me. When I was at IKEA, I found black plastic frames for 40 SEK and thought that it at least was worth to give it a try.

I painted the rounded part of the frame with gold colour and the white passpartou with yellow water colour. I am quite happy with the result.

I tio år har jag suktat efter en lämplig ram till min fantasy-hårdrockare, men har varit för snål för att lägga pengar på en specialbeställd ram. När jag var på IKEA sist, hittade jag en ful, svart plastram för 40 kr och tänkte att det var värt att åtminstone göra ett försök att pimpa ramen.

Jag målade den rundade delen med guldfärg och den vita passpartoun med gul akvarellfärg. Jag är faktiskt ganska nöjd med resultatet.

Jag tänker hugga från höften

Last autumn, I made this picture for my father, illustrating his famous quote: “I’ll strike from the hip”. It was much appreciated.

I höstas målade jag denna bild till min pappa. Den illustrerar hans underbara citat: “Jag tänker hugga från höften”, en sammansättning av att hugga till med något” och “att höfta…”.

Happy Easter! / Glad påsk!


– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.