Rutig vardagsklänning

DSC03360_zpsd550f588

I somras hittade jag ett rutigt tyg, på utförsäljning. Nu fick jag inspiration till att sy något av tyget, så här följer en beskrivning på hur den kom till. Principerna är till stor del desamma som i det tidigare inlägget, men här tror jag att jag har lyckats visa teknikerna på ett mer pedagogiskt vis.

Drapera klänningsliv

02

Först gjorde jag som jag brukar – placerade tyget så bra som möjligt utifrån mönstret och klippte bort överflödigt tyg steg för steg. På bilden uppe till vänster hänger fortfarande hela tyglängden från dockan. På den nedre bilden har jag klippt ut et hål för halsen och placerat ut nålar, för att tyget ska ligga slätt mot provdockan framtill och på sidorna.

03

Sedan gör jag vecken längs bystens sida och från byst ned mot midjan. Baktil använde jag två tygstycken, eftersom jag tänkte använda dragkedja bak.

Slät kjol

04

När klänningslivet hade fått önskad form, klippte jag ut kjolens fram- och baksida. Tyvärr tänkte jag lite fel den här gången, så jag visar inte upp hur delarna såg ut. Det skulle ha sett ut som i föregående inlägg, men mycket snävare vid midjan, eftersom den här inte skulle vara veckad.

05

Principen för att få fint fall på en kjol utan sydda veck, är att göra en ordentlig rundning upptil och göra motsvarande rundning nedtil. Tänk dig alltså att midjan är en del av bildens mindre cirkel och kjolfållen en del av den större cirkeln.

06

Ju mindre vidd du vill ha i kjolen, desto större ska den inre cirkeln vara i förhållande till den yttre – med andra ord ska midjan på en snävare kjol bestå av en mindre del av cirkeln (färre antal grader) och vara rätare, än om kjolen ska ha mer vidd. Man kan till och med sy helcirkelkjolar. Det blir otroligt fint fall på dem, men det går åt desto mer tyg!

07

Som du kan se, rundade jag den kjolens övre ände för lite för att det skulle bli optimalt fall framtill. Anledningen till att det veckar sig över midjan på dockan, är att jag har längre överkropp än provdockan, så jag tar till extra tyg för at det ska passa på mig.

08

Ett av mina trick för att sy snabbt, men ändå få jämna sömmar, är att sätta nålar ganska tätt och precis där jag ska sy, så att jag kan använda dessa som riktmärke istället för en uppritad linje.

Ärmar

09

Jag hade redan från start bestämt mig för att ge klänningen långa ärmar, men hade fortfarande inte bestämt mig för hur de skulle se ut. Innan jag klippte ut den andra ärmen, testade jag därför några varianter och fastnade för denna.

10

Sedan sydde jag fast de båda ärmarna och sicksackade på vanligt vis. Det känns självklart, men jag nämner det ändå: det underlättar att sy ärmar om man drar undan maskinens “armstöd”, så att man kan trä ärmhålet runt själva sydelen på maskinen.

Rektangulär infordring

11

Här ser du några steg i sömnaden av infordringen. Nere till vänster har infordringen just sytts fast på utsidan av klänningen. Uppe till vänster har infordringen vikts in mot halsringningen och jag syr genom de tre lagren (underst klänningen, mitten och överst infordringen) för att få så fin invikning som möjligt. Till höger ses infordringen från insidan, innan jag har fäst den med en söm. Man kan annars lämna en infordring lös i ytterkanten, om den är tillräckligt bred och kanten inte fransar sig.

12

Jag brukar lämna fållningen av kjolen till sist, men jag var nervös för att tyget skulle hinna fransa sig, så jag fållade nu. Jag älskar min fåll-pressarfot! Den har besparat mig många timmars nålning. Om man använder den till tyger med rätt tjocklek och viker tygkanten framför, efterhand som manskinen matar fram, kan fållen bli felfri på första försöket.

Dold dragkedja

Jag har haft väldigt svårt för dragkedjor och det är inte förrän under de sista åren som jag har börjat förstå hur man ska handskas med dem.

13

Min man var snäll och nålade in mig i klänningen, och lät sedan nålarna sitta kvar på motsvarande plats när han släppte ut mig igen. Sedan vek jag in tyget längs nållinjen och strök.

14

Därefter var det dags att nåla det vikta tyget, kant mot kant, mitt över dragkedjan.

15

När dragkedjan är fastnålad från utsidan, är det dags att flytta nålarna från utsidan till insidan. Börja med att nypa fast tyget med fingrarna, dra ut nålen och sätt i nålen från insidan.

16

Sedan tråcklar jag fast dragkedjan i klänningstyget och därefter syr jag fast den på symaskin. Här ser du hur jag viker upp själva kedjan, för att få sömmen så nära vikningen som möjligt.

17

Så här blev resultatet. Tyvärr verkade jag ha tagit till för mycket längd till min överkropp, så att klänningens midja hamnade nedanför min naturliga midja. Det är därför det är veck i ryggen.

DSC03381_zps9e4a16a6DSC03383_zpsc145a338 DSC03408_zps6bb786f8

Share

50-talsblåsa av ett 70-talslakan

01I vintras sydde jag en klänning av ett 70-talslakan. Detta lakan har jag alltid älskat, så när det var dags att kassera det, tyckte jag att det var värt att se om det gick att skapa en användbar klänning av det. Den blev användbar och gjorde rent av succé!

Jag fick till och med en förfrågan om att sy upp en likadan till en kamrat, av det återstående tyget. Hon bor i en annan del av Sverige, så det skulle bli problem med provningen, men jag kunde ändå inte motstå uppdraget. Eftersom jag redan hade fått så många komplimanger för klänningen och flera gånger för mönsterpassningen på andra klänningar, passade jag nu på att dokumentera processen. Min förhoppning med detta inlägg är att ni ska få idéer till hur man bäst utnyttjar tygets mönster och storlek, samt hur man draperar fram klänningen direkt på dockan.

Tygets egenskaper – mängd och mönster

De faktorer som är viktigast att ta med i beräkningen, när man syr ett plagg utifrån ett tyg man redan har, är främst tygmängden, men också mönstret. Om man använder sig av ett second-hand-tyg, bör man dessutom noga gå igenom hela tygmängden, så att man kan undgå slitna delar.

02

Tyget som jag hade kvar, var uppdelat i två stycken – en hel lakansvåd och det som syns på bilden. Eftersom kjolen skulle ha mycket vidd, sparade jag det andra, större stycket till kjolen och använde det på bilden till klänningslivet.

Drapera klänningslivet – framtill

För att hitta var mönstret passade bäst i förhållande till själva kroppsformen, flyttade jag runt tyget på provdockan, tills jag hittade den naturliga placeringen. Jag fixerade sedan tyget med nålar i provdockan.

03

Den mörkblå blobban upptill, planerade jag att klippa bort ihop med urringningen, för att överdelen se mindre rörig ut.

04

Utifrån den största vidden på livet, plus ca 1 dm, rev jag bort överflödigt tyg. Detsamma gjorde jag upptill, alltså ca 1 dm över den framtida halsringningen. Anledningen till att jag ofta river i stället för att klippa, är att det blir trådrakt och går otroligt mycket snabbare.

När framsidans tygstycke hade fått en lagom storlek, satte jag nålar mitt fram, så att tyget låg slätt mot provdockan. Sedan klippte jag ut ett hål för halsen.

05

Egentligen skulle jag ha startat med att ha avigan utåt, eftersom alla sömmar sitter på den sidan, men i min iver glömde jag det, så jag fick vända på stycket från och med detta moment. Så här ser alltså framstycket ut med halsringning och nålar som är placerade så att de dels håller tyget slätt mot dockan och dels håller tyget i en vinkel så att det går trådrakt ned mot midjan, både framtill och i sidan.

06

Nu är det dags för att lägga veck vid bystens sida. Vid den framtida sidsömmen, ska vecket vara så djupt att tyget går trådrakt ned mot midjan.

07

Därefter läggs vecken från bysten och nedåt mot midjan. Med hjälp av de nålar som håller fast tyget på provdockan, mitt fram och i sidorna, kan du dra åt tyget ganska hårt för att få till en bra och tight passform.

08

Här ser du både nålarna som förankrar tyget i dockan och nålarna som skapar formen på klänningen.

Drapera klänningslivet – baktill

Jag la tyget så att mönstret var placerat så fint som möjligt, i förhållande till kroppsformen. Sedan nålade jag fast tyget i dockan. Som vanligt, rev jag sedan bort överflödigt tyg utifrån den största nödvändiga vidden och behöll ca 1 dm felmarginal.

09

Nästa steg är att nåla samman bak- och framstycken med varandra över skuldrorna. På denna klänning ville jag utnyttja mönstret, så jag valde att inte sätta axelsömmen mitt upptill, men sluttande nedåt på baksidan.

10

Sedan nålade jag ihop fram- och bakstycken i sidsömmarna. Jag började även experimentera med hur urringningen skulle se ut och har här på bilden nålar i urringningens potentiella hörn.

11

Rätta till sömmar innan de sys

Så här knöligt ser klänningslivet ut efter att ha draperats fram på provdockan. För att undvika veck måste sömmarna vara räta, eller åtminstone jämnt böjda.

12

Som du ser, sitter nålarna inte på en rät linje. Därför tog jag bort alla nålar emellan de högst och lägst placerade. Man måste se till att de båda tyglagren ligger slätt på varandra. Därefter kan man använda sig av något rakt, tex. ett måttband, till att sätta nålarna i en rät linje, nedifrån och upp.

13

Sedan kan man sätta fast en infordring i halsringningen. Denna blev lite liten, upptäckte jag senare, så jag bytte ut den mot en som var ännu vidare och djupare.

14

Eftersom det det inte hade dykt upp något tillfälle för att prova plagget på beställaren, hade jag på detta fotografi ännu inte sytt i dragkedjan i sidan. Det är därför det sticker ut tyg på höger sida.

Kjoldelen – längd och vidd

Till denna klänning har vi inte har köpt lagom med tyg, med utgångspunkt i ett färdigt mönster med beräknad tygåtgång, utan skapar istället ett mönster utifrån vad vi redan har till hands. Därför måste vi nu se hur mycket tyg vi har kvar till kjoldelen. Om vi ska få ut så stor vidd som möjligt för kjolen, måste vi tänka oss noga för innan vi klipper. Vi måste även se hur vi använder mönstret på finaste sätt. Notera att tyget är vikt dubbelt på bilden.

15

När man har bestämt sig för hur man bäst utnyttjar mönstret och tygets längd, kan man klippa som nedan, för att få ut maximal vidd i kjolfållen.

16

Med det tyg jag hade kvar, räckte det till två våder – en fram och en bak.

Kjoldelen – sidsömmar och fickor

17

Så här kan man snabbt sy ett par fickor att sätta i sidsömmarna. Öppningen är mot mitten.

18

Här är fickorna ihopnålade med kjolen. Först sys sidsömmarna ovanför och nedanför fickorna. Sedan sys fickans ena tyglager ihop med kjolens framdel och fickans andra lager med kjolens bakdel.

19

När dessa sömmar är klara, är det dags att fästa kjolen i klänningslivet.

Kjoldelen – veck

20

För att få symmetriska och jämnt fördelade veck, brukar jag göra så här: Först nålar jag fast kjolens sidsömmar mitt för livets sidsömmar. Sedan finner jag varje vecks mittpunkt och sätter en nål där, tills jag har fått önskat antal veck. Jag drar alltså tyget ut mot mig, tills jag får en likbent trekant, med provdockan som bas, och sätter sedan fast kjolen i livet med en nål mitt emellan de två ursprungliga. Detta upprepas för vart veck, tills de är lagom många och stora.

21

Nu är det dags att lägga vecken på ett vis som tar till vara tygets mönster.

22

Framtill lägger jag vecken, så att varje veck bular ut åt vardera sida…

23

… och baktill lägger jag vecken så att de pekar åt mitten.

24

Nu, när vecken ligger rätt, är det dags för det värsta av allt: att vika in vecken och fästa dem i klänningslivet från avigan. Detta tar enormt lång tid.

25

Steg 1) Ta ur nålarna ur klänningslivet/provdockan, men behåll dem i kjolvecket
Steg 2) Fäll ned den övre kanten in mot klänningslivet
Steg 3) Nåla igenom både kjolvecket och klänningslivet
Steg 4) Gå in från avigsidan och nyp ihop klänningslivets och kjolens sömsmåner nåla inifrån. Se upp så att du inte tappar vecken!

Ärmar

26

Jag hade ganska stora tygbitar över till att prova mig fram till fina ärmar. Jag la vikten på att utnyttja mönstret på bästa sätt över ärmkupolen (?). Sedan kapade jag av vid passande längd och fållade.

Urringning med infordring

27

En infordring syr man fast på utsidan. Sedan klipper man ner sömsmånen till lämplig bredd, exempelvis 0,5 cm. För att infordringen sedan inte ska synas utifrån, har jag lärt mig knepet att sy en söm utifrån, igenom de tre tyglagren, tätt intill själva klänningstyget. När infordringen sedan viks ned på insidan, kommer det sticka ut mycket mindre än utan denna söm.

28

Här klipps sömsmånen på infordringen ner till ca 1,5 cm.

29

Sedan behandlas infordringen som en vanlig fåll – kanten viks in och nålas fast inför maskinsömnaden.

Dold dragkedja

30

När jag syr fast dolda dragkedjor, brukar jag börja med att stryka klänningslivets kanter, där de ska mötas i dragkedjan. Sedan fäster jag nålar i dragkedjan, utifrån, så att fram- och baksida möts.

31

Sedan nyper jag fast dragkedjan och sömsmånen och flyttar över nålarna från utsidan till denna plats. De resterande stegen är tyvärr inte dokumenterade, eftersom jag plötsligt fick väldigt bråttom. De innefattar i alla fall att man tråcklar fast dragkedjan i tyget. Sedan använder man dragkedjepressarfot till att fästa dragkedjan och syr så tätt inpå själva kedjan som möjligt. Jag brukar vika ut kedjan medan jag syr, för att få klänningens fram- och baksida så tätt inpå varandra som möjligt. Resultatet brukar bli väldigt fint!

Sedan är det bara småpillet kvar, som att fålla kjolen, fixa till på insidan osv.

Klänning1

Klänning2

Hoppas att du har fått någon glädje av detta inlägg och att du nu har fått inspiration till att själv sy något, lite mindre ostrukturerat än detta projekt.

Share

Smått och gott till medeltidsveckan

I år var det dags för att återvända till medeltidsveckan på Gotland. Det behövdes många nya plagg för att komplettera våra tidigare snabbt hophafsade dräkter. Till att börja med fick herrn tidstypiska underkläder.

Skjorta och brokor
01

Dessa underkläder består av en kjortel och brokor i linne, med utgångspunkt i mönstret i Sarah Thursfield’s “The Medieval Tailor’s Assistant“. Plaggen är konstruerade, som de flesta medeltidskläder, av rektanglar och kilar.

1100-talsinspirerad kjortel

02

Fåfäng som jag är, sörjde jag att jag skulle behöva gå ensam som 1100-talsmänniska på medeltidsveckan. Sista veckan hittade jag dock ett fint, vitt ylletyg. Detta färgade jag blått och sydde sedan hastigt ihop på symaskin och ägnade kvällarna åt att fälla sömmar och fålla för hand.

03

Eftersom jag var så ohyggligt stressad, när jag skulle skapa denna kjortel, utgick jag inte från något speciellt manuskript, men baserade konstruktionen på “allmänna trender” under sent 1100-tal och använde mig av mönstret ovan, som är hämtat frånhttp://www.threeriver.org/marshal/wm_clothing.html

04

Som ni kanske har sett tidigare, brukar jag klippa till tyget snabbt, med hjälp av att vika tyget, så att det blir så brett som där plagget ska ha sin största vidd. I det här fallet, tillkommer det kilar från midjan och neråt. Tyget har dubbel längd, eftersom det inte är några sömmar över axlarna, utan bara är vikt där. I all stress glömde jag naturligtvis detta och klippte två dubbla längder… smiley

05

Här är tyget vikt och har fått ett halshål klippt på mitten. Jag har även lagt ut kilarna med toppen där jag hoppades att att herrns midja satt. Det är smart att prova på sitt offer innan man syr, men detta fanns det inte tid till.
Tyvärr glömde jag att ta kort på när jag klippte ut ärmarna och satte fast dessa och kilarna, men det motsvaras exakt av mönstret ovan.

06

De sista kvällarna sydde jag som en tok, för att få kjorteln användbar i tid till Medeltidsveckan. På marknaden i Visby, hittade jag sedan ett trevligt dekorationsband i en andrasorteringskorg. Detta sydde jag på tillfälligt, för att minska intrycket av bondlurk och för att få min man att matcha min egen dräkt bättre. smiley Nu har jag dock fått tips av den eminenta Sarah Wagner, att man kan sy fast sidenremsor, så att det blir både snyggare och rent av korrekt! Det får jag göra när jag återvänder till fäderneslandet och dräkten.

Bliaut

07

Så här ser alltså min bliaut ut, sydd i tuskaftvävd ylle, med en veckad linnesärk under. Till detta har jag ett bälte av modert brokadvävt dekorband och syntetiska gardinsnoddar. På huvudet har jag en “circlet” av siden, med fastsydda pärlor och metallblommor från Panduro.

08

Dräkten är inspirerad av modet som bärs av de tjusiga skulturerna, som dekorerar katedralen i Chartre. Jag hittar tyvärr inte den specifika skulpturen som jag ursprungligen föll för.

09

Doket är splitternytt, sytt av tunn, handvävd bomull från Handelsgillets stånd på Kapitelhusgården. Den trevlige försäljaren övertygade mig om att detta var det självklara valet för mig, eftersom tyget fanns i Europa från 1000-talet och användes av de allra rikaste. Det passar ju denna karaktär utmärkt.

10

Uppenbarligen var det fler som gillade min dräkt, för när jag och min man passerade genom Almedalen, kom det fram en kvinna och undrade om hon fick ta kort på mig. När hon tog upp kameran kom det fram fler och fler och till slut stod hade jag en grupp på åtta stycken som fotograferade mig. Mycket trevligt för självförtroendet. smiley

Dok till 1300-talsdräkt

Jag sydde en Birgittahätta tidigare i somras. Tyget var för tjockt, den blev för stor och kantig och jag gjorde ett totalt misslyckat försök till mittsömsbroderi. Därför får ni inte se hättan på mig. Jag utgick från Cathrins ypperliga instruktion.

11

Birgittahättan fyllde i alla fall sin funktion – att hålla doket på plats.

12

 

Doket är sytt i ett ganska tunnt linne, med utgångspunkt i en 90*90 cm kvadrat. Två hörn rundades av och bildar tillsammans alltså en halvcirkel. I like it!

Share

Bussarong

01

I sommar jobbar jag inom den kommunala hemsjukvården, där vi semestervikarier inte erbjuds några arbetskläder. Eftersom bussaronger kostar multum, bestämde jag mig för att sy ett par egna, av rea-tyg som jag hittade på Stoff och Stil för 29 kr/m.

02

Först tog jag mått: axelvidd, omkrets över byst och stuss. Sedan klippte jag ut tygstycken som var rektangulära (med halva bystmåttets bredd) ner till midjan, där jag svängde ut dem för att passa över stussen. Om man har större omkrets över midjan än bysten, bör detta vara den övre rektangelns bredd.

03

Ovan ser du hur jag viker tyget dubbelt, med utgångspunkt från stussens halva omkrets och får på så vis ut två bakdelar på en gång.

04

Här är ena bakdelen vikt på mitten, så att jag på fri hand kan klippa ut formen – halsringning, ärmhål, rak torso och utsvängning i midjan med rät linje ned mot stussen.

05

Här utgår jag från baksidans form, för att klippa ut lämplig form på de båda framdelarna, som täcker bysten upptill. Därefter klipper jag, utifrån bakdelen, en lagom lång nedre del.

06

Nästa steg är att förstärka halsringningen. Jag gjorde egna kantband av stuvbitarna som blev över (dessa är kortare än vad jag rekommenderar).

07

Här ar kantbanden fastsydda från rätsidan, och viks över mot avigan, för att sedan åter sys från rätan. Om ni undrar över den fula sömmen, så kommer jag inte överens med symaskinen som jag får låna i sommar. Undertrådspänningen är på tok för lös. smiley

08

Här viks kantbandets baksida in över den första sömmen.

09

Här är det färdigvikt och redo för att sys.

10

Nu är kantbanden fastsydda och det är dags för att sy livets sömmar.

11

Nu är alla torsons sömmar sydda och det är dags att sätta fast fickor och ärmar. Jag valde att lämna sidsömmarna öppna vid “höftfickorna”, för att slippa bli alldeles stel när fickorna fylls.
De mittersta sömmarna på dessa fickor sydde jag från avigan och vek sedan över fickan och fållade fickans kanter ihop med resten av tyget.
För att tyget skulle räcka, fick jag skarva lite på ärmarna. Dessa klippte jag ut på fri hand, med utgångspunkt i ärmhålets rundning, för den övre rundningen på ärmen.

12

Så här blev arbetsblusen till sist.

14

Här är den färdiga versionen och nedan följer några närbilder på fickorna.

15 16 17 18

Hoppas att detta inlägg gav någon slags hjälp till att göra egna, billiga och bra bussaronger!

Ta nu hand om er, så att jag inte behöver åka ut i obygden för att göra det åt er!

Share

Ljuv sommarklänning på en eftermiddag

Förra sommaren fick jag en flera kassar med tyger av en bekant, som gillar vad jag syr. Bland annat fanns där ett vitt gardintyg i spets. I söndags fick jag plötsligt inspiration till att sy en sommarklänning av tyget.01

Ett vackert luftslott

Först var jag tvungen att ta reda på hur mycket av tyget jag skulle använda, för jag har en hemlig önskan om att sy en riktigt romantisk 50-talsklänning av resten…
02

Sedan skulle jag hitta något lämpligt tyg att ha under. Utan, skulle klänningen bli ytterst oanständig… smiley Jag testade både med vitt silkigt, matt och ljust gult och detta gyllene “sidenlakan” från second hand. Över axeln hänger även en idé till ett tygbälte, gjort av farmors knypplade glasunderlägg.

03

När jag bestämt mig för att använda det gyllene lakanet, var det dags att sy själva underklänningen.

04

Tyvärr syns det väl inte så bra, men så här nålade jag. Eftersom klänningen varken ska vara figursydd eller ha dragkedja, utgår jag från det bredaste måttet över bysten och nålar sedan ned i en jämn linje mot tygets ytterkanter längst ned.

05

Därpå nålade jag spetstyget direkt på dockan. Jag satte veck med jämna mellanrum runt midjan, så att midjevidden blev ungefär lika vid som på underklänningen. På baksidan veckade jag spetstyget längs halsringningen och på framsidan veckade jag över axlarna. Sedan vek jag in tyget runt underklänningen och sydde fast för hand. Så här ser klänningen ut utan något som håller in midjan.

06

Jag har planerat att sy fast ett resårband i midjan, men eftersom det ändå ska döljas av något slags skärp, använder jag tills vidare denna tygstuv, som blev över när jag sydde en tärn-klänning.

07 08 09

Jag passar inte alls i denna ljuvliga gula färg, så jag hoppas på att hitta någon som vill ta över klänningen när den är klar.

Fullborda verket – en vecka senare

Eftersom jag vill skänka bort klänningen, måste jag göra den mer lättanvänd och hållbar. Därför fållade jag ordentligt nedtill och genomförde planen att sätta resår i midjan och göra ett riktigt skärp av tygstuven som är med på bilderna ovan.

10

Jag satte fast resårbandet med nålar i sidorna på underklänningen, på rätt höjd.

11

Sedan märkte jag ut midjelinjen med nålar, jäms med resårbandet, i spetstyget.

12

Därefter satte jag nålar “mitt fram”, “mitt bak” och punkterna mitt emellan befintliga nålar, både på underklänningen och resårbandet…

13

… och nålade sedan fast resårbandet i under klänningen, vid dessa nålar.

14

Sedan nålade jag även fast spetstyget vid dessa punkter, varpå jag gjorde småjusteringar på provdockan. Vid varje nål sydde jag ca en cm lång sicksack-söm.

15

Så här såg det ut sedan. Tanken var dock att dölja resårbandet med något fint skärp, så jag använde stuvbiten som är med på tidigare bilder.

16

Tygbiten veks dubbel och en raksöm syddes längs kanten. För att stadga tyget, för att det inte skulle vecka sig i midjan, använde jag rigelinband. De skulle sitta dels i sidorna och dels baktill, med resårband och rynkat tyg däremellan, så att man skulle kunna åla sig i klänningen. Med nålar märkte jag ut rigelinbandens positioner – sidorna och baktill. Tyget var långt nog för ordentlig veckning baktill.

17

Först sydde jag fast resårbanden och det första rigelinbandet i skärpets ena ände. Sedan fäste jag rigelinbanden för hand i tyget vid nålarna, allteftersom jag vrängde skärpet. Den värsta utmaningen var att fästa det sista rigelinbandet och resåren, eftersom detta skulle sitta en bra bit in i skärpet. Jag höll på att bli tokig, och till slut, när jag upptäckte att jag hade råkat korsa resårbanden (som skulle döljas inuti skärpet) gav jag upp. Det var ju ändå funktionellt.

18

Så här såg det i alla fall ut till slut, när jag hade sytt ihop ändarna för hand. De knypplade glasunderläggen, nålade jag tillfälligt fast på skärpet för att göra det ännu lite festligare.

19

Det gav ju inget vidare gott resultat, så jag tog bort dem igen…

Vår 2014 - 48 - SA i spetsklänning

… och blev lycklig som i en shampooreklam!
Vår 2014 - 49 - SA i spetsklänning

Ha en jättebra dag!

Share

Babyklänning på en kväll

Babyklänning

En av mina bästa vänner fick nyligen en liten flicka. Jag fick lite tid över igår, så jag bestämde mig för att sy något åt min “tantunge”. I mitt lager av stuvar, var det detta 60-talstyg som passade bäst för ändamålet. Eftersom tyget är väldigt extremt – både i kvalitet och färg – var det givet att det skulle bli en liten retroklänning. Allt klipptes och syddes på fri hand, vilket visserligen syns på slutresultatet, men som också är orsaken till att jag över huvud taget vågade starta projektet och genomföra det, mitt i examenstider.

Utklippt mall

Axelbanden för baksidan gjorde jag längre, för att de skulle kunna överlappa framåt. Sedan rundade jag deras ändar.
03

Nästa steg var att sy ihop sidorna. När sömmar är korta och raka, tillåter jag mig att nåla glest och att sätta nålarna på tvären. Annars brukar jag nåla tätare och i linje med sömmen, för att slippa veck i plagget. Jämnast blir det förstås om man tråcklar istället, men detta mästartrick sparar jag för de finaste kreaktionerna. 04

Eftersom klänningen ska bäras med en body under, sydde jag en vanlig sicksack-söm. Annars, om den skulle ha legat emot den ömtåliga babyhuden, skulle jag ha gjort en “fälld söm”. Därpå fållade jag kjolen. 05

Nästa steg var att sätta kantband hela vägen upptill. Jag använde ett elastiskt, mjukt kantband som jag hade kvar från ett tidigare barnklädesprojekt. När jag hade nålat halvvägs runt, insåg jag till mitt förtret att det inte skulle räcka.  Så jag vände upp och ned på mina sygömmor, men kunde inte hitta något annat matchande kantband. Jag övervägde att låta projektet vila och köpa nytt kantband i veckan, så att jag kunde fullborda klänningen under nästa helg. Jag hade dock planerat att jag skulle köpa en vit body till klänningen och posta dem tillsammans på fredag, när jag ändå skulle vara inne i staden. Därför slutade det med att jag valde den halvbra lösningen att göra eget kantband av ett fodertyg i vit polyester (totalt 4 cm brett, med invikta kanter). Så här såg det nålade resultatet ut:06

Som du ser är det redan nu väldigt buckligt. Nu förstår jag att jag borde ha sytt fast kantbandet för hand, men jag valde att sy det på maskin (med Eurovision Song Contest pockande i bakgrunden) och efteråt såg det ännu buckligare ut. Lite bättre blev det efter att jag strukit klänningen.Babyklänning

Medan jag tittade på de mer eller mindre obehagliga bidragen i tävlingen, sydde jag knapphålen för hand och satte fast knapparna. Just nu överlappar fram- och bakdelen varandra med 1 dm. Tanken är att knapparna ska kunna klippas bort och flyttas upp på axelbandet när barnet växer. 08

Även om jag hellre hade gett ett perfekt plagg till barnet, hoppas jag att modern ska bli uppskatta gesten och flickan trivas i den, så nu stoppar jag ner den i kuvertet och på fredag ska den få en matchande body till sällskap och flyga till Norge.

09

Den älskvärda lilla varelsen uppskattade klänningen, i sommarhettan.

 

 

Share

Sovmask

01Jag är en av de där varelserna som inte kan sova alls, om jag är någon annanstans än i mitt eget sovrum. För att lura mig själv till att ändå klara detta, bestämde jag mig igår för att sy en sovmask (ett ord som hos mig väcker obehagliga associationer till parasiter).

Till den första sovmasken tog jag de trevligaste restmaterial jag hade till hands och reflekterade inte över utseendet, förrän jag hade det färdiga resultatet, som var alldeles för sockersött för min smak. Därför sydde jag kvickt en tråkig snabbvariant också. I detta inlägg ska du få se båda metoderna.

Den sockersöta, handsydda sovmasken

Jag valde ut tyger bland mina spillbitar, som skulle vara bekväma att ha direkt mot den känsliga huden runt ögonen. Dessutom skulle åtminstone ett av lagren vara mörkt nog för att utestänga ljus. Genom att helt enkelt lägga tygbiten direkt över ögonen, kände jag efter vilken bredd som var mest bekväm. Denna klippte jag till. Därefter la jag åter biten över ögonen och kände efter vilken höjd som var bäst – här bestäms både hur sovmasken sitter och hur mycket ljus som stängs ute.

02

Folk brukar fråga mig hur jag kan sy så snabbt. Jag tror att svaret är: jag syr långsamt och noggrant där det syns, men sparar in tid på att klippa eller riva snabbt och sy mindre noggrant där det inte syns. Här ser du hur jag struntar i att göra en riktig mall, struntar i att måla upp, utan bara klipper utifrån vad som är symmetriskt och sedan använder den första utklippta biten som mall för de andra två lagren. Naturligtvis håller jag i bitarna som jag klipper i, när jag inte fotograferar. smiley

03

Plötslig romantisk inspiration fick mig att använda en spetsstump som ytterligare dekoration. Runt de tre tyglagren och spetsen satte jag kantband i polyester.

04

Nackbandet gjorde jag av samma polysterband och dolde däri det fula resårbandet. Resårbandet är fäst för hand, innanför kantbandets ändar.

05

Så här gör jag de små dekorativa rosetterna, som är en del av nackbandet. Jag fäster rosetten direkt i sovmasken.

06

Så här blev slutresultatet. Jag och min bror brukar kalla sovmask för “skönhetsmask”. Om man ger den till någon, kan den ju tro att man är supervacker, medan den har på sig skönhetsmasken!

Den maskinsydda, lite mer diskreta sovmasken

Jag började med att klippa ut bitar i ungefär samma format som den ovanstående sovmasken. Ovansidan lämnade jag dock rak.

07

Även detta resårband valde jag att dölja i ett kantband. Jag mätte ut hur långa de skulle vara för att kunna träs över huvudet och sedan sitta bekvämt. Sedan satte jag en nål i var ände av kantbandet och restårbandet. Därefter knölade jag in allt emellan de båda lagren av sovmasken som jag ville skulle vända utåt, och fäste ändarna med nålar på båda sidor. För undvika att råka sy i nackbandet eller sy veck, satte jag i fler nålar längs kanten.

08

Sedan sydde jag längs kanten på maskin (igenom nackbandets ändar), men lämnade några centimeter för att kunna vränga fram rätsidan.

09

Efter att ha vrängt, sydde jag igen hålet för hand. Kantbandet sydde jag ihop runt resårbandet för hand. Om jag hade haft ett finare resårband, skulle jag ha lämnat det som det var. Själva sovmasken var ganska knölig, så jag nålade längs kanten och bestämde mig för att göra en dekorativ handsöm för att hålla nere tyglagren.

10

Jag vet egentligen inte vad jag tycker om detta slutresultat heller, men sovmasken är i alla fall bekväm och funktionell. Kanske gör jag en till, när jag har finare material till hands.

11

Här ser du båda maskerna framifrån och bakifrån.

12

Se, så avslappnande det är att ha sovmask!

Share

YWU Competition – My Favourite Things – Regency Fashion

For long, I have adored Mr. Darcy and the characters from Jane Austen’s novels. As a fashion obsessed history nerd, I have also fallen in love with the fashion of their time.

The reason for my learning to sew was that I too wanted to wear as beautiful clothes as I saw in pictures and films. Because medieval clothes did not require advanced sewing skills, I started there. Then I went on to regency fashion, using “Recreating History” patterns. As an impatient, poor student, I chose to sew my regency underwear out of old bed sheets, on machine. In the corset I used plastic boning. Recently, I improved the chemise and corset.chemise-corset

The white muslin dress is the only part of the costume that I have bought fabric for. It is mostly hand sewn.img_0069In the hopes of making it my passport to a historic tailoring education, I made an effort to show my abilities, with correct materials, precise pleats and unnoticeable stitches. As I lacked experience within all other fields of tailoring, I was not accepted. I have enjoyed my dress at picnics though, feeling beautiful, but awfully cold. Two years ago, I made removable arms for it and a matching bonnet, out of an old sun hat and fabric leftovers.

empir-muslinklaumlnningochbahytt

Last year, I sew a regency outfit for my husband. For this, I used both bought and homemade patterns, to finally achieve a costume including a cotton shirt with cravat, fall front knee breeches in moleskin, a satin waist coat and a woolen frock coat. The shoes, stockings and hat were bought.empir-ca

Researching men’s clothing awoke cravings for outdoor clothes for me, so after completing Christian’s outfit, I decided to set for a spencer and hat. I would use the velvet from our old sofa!fin-halvtframifraringn

The regency fashion reflects contemporary events. The French revolution got rid of the “suppressors’” fashion and a new fashion was born. The Napoleonic war inspired military decorations.  I suppose the popularity of the second Earl of Spencer explains why the accidentally created spencer became fashion.fin-sida

My outdoor clothes are good representatives for my thesis; both the hat and the spencer are feminized (and off course) “unpracticalized” uniform pieces. The spencer is completely hand sewn. It closes with hooks and eyes, and a drawstring at the waist. I almost went mad when trying to attach the ribbon to the “long haired” velvet that constantly pushed the ribbon in the wrong direction. The inside of the spencer is lined with cotton leftovers. The hat gets its structure from cardboard from old notebooks. The pieces are hand sewn and glued together.goumlraenhatt

I have not made exact copies of historical cloth pieces, but translated my favourite things from the Regency Era to what might pass for contemporary and what suits me and my purse (and after I saw Vanity Fair, I could not refuse the stylish hat, even though it should go with the trainless dresses that came later). The outside is always prioritized before the inside, where I cheat as I like, when I sew for myself. This is a philosophy that actually seems to have been practiced even then. My primary aim, though, has always been to create something that I would want to wear, and I succeeded!bra-caosa

Share

Sagolik klänning

Guldklänning 21 SA

I somras ärvde jag lite tyger från en dam med förkärlek för gyllene ting. När jag fick syn på två gyllene dukar, satte min fantasi genast igång och jag bestämde mig för att sy en fantasyklänning, i stil med dem som finns i de illustrerade sagoböcker jag älskade som barn.

När jag skapar ett nytt klädesplagg, brukar jag antingen drapera fram det direkt på provdockan, eller starta med att göra en skiss, som visar plaggets skärning. 02

Mönster till livet

Eftersom jag hade begränsad tygmängd för en klänning med släp, bestämde jag mig för att göra ett mönster, innan jag började klippa i tyget. Det gjorde jag direkt på dockan med skräptyger. Den här gången startade jag med att ordna de centrala tygbitarna. 03

Biten mitt fram (som jag kallar “stomacher” i brist på svensk översättning) ska inte sys ihop med resten av klänningen, så den fyller bara funktionen att kunna fästa de omgivande tygbitarna i under mönsterframställningen. Här ser du, förhoppningsvis, hur jag formar “första biten till höger”, som jag kallar för A. Det är viktigt att få tyget att ligga slätt, annars kommer mönstrets passform bli dålig och klänningen bli knölig. Det är också viktigt att göra mönstrets linjer så jämna som möjligt, för att undvika veck. Här ser du hur jag med hjälp av måttbandet, ritar en rät linje.

04

A’s andra gräns ritar jag också med hjälp av måttbandet. Linjen gränsar precis mot det område där tyget börjar vecka sig.

05

Nästa bit, B, nålar jag fast på samma sätt och ritar ut linjer med hjälp av måttbandet. Tyvärr finns ingen bild på C, som gränsar mot B och bakstycket, men den är skapad på samma sätt som A och B.

06

När A, B och C för höger sida är färdiga rättar jag till linjerna, om de är för krokiga från att ha ritats upp direkt på dockan. Sedan kopierar jag dem, spegelvänt, för att få motsvarande bitar för vänster sida. Ovanför ser du hur jag gör detta – jag lägger den uppritade biten med mönstret/rätan nedåt och vänder sedan upp rätan undan för undan och märker ut motsvarande linje på den nya biten. Nedanför ser du framsidans samtliga bitar (stomachern ska vara i ett annat tyg).

07

När framsidans delar är klara, sätter jag igång med baksidan. Jag startar med biten mitt bak, D. Som vanligt, är det första steget att nåla fast tyget så att det ligger slätt. I halsringningen har jag här passat på att anpassa till framsidan på vänster framsida, men detta kan man göra senare. Mittlinjen är utmärkt med nålar, som tyvärr syns dåligt på bilderna.
08

När framsidans delar är klara, sätter jag igång med baksidan. Jag startar med biten mitt bak, D. Som vanligt, är det första steget att nåla fast tyget så att det ligger slätt. I halsringningen har jag här passat på att anpassa till framsidan på vänster framsida, men detta kan man göra senare. Mittlinjen är utmärkt med nålar, som tyvärr syns dåligt på bilderna.

09

Vid ärmhålet gör jag en mjuk rundning, som övergår i en rät linje ned mot midjan.

11

När linjen är utritad, tar jag ned biten. Jag viker den längs mittlinjen och kopierar den vänstra linjen spegelvänt, på samma vis som tidigare. Den färdiga mönsterbiten ses till höger.

12

Sedan är det dags för biten bak till höger, E. Här använder jag en helt annan metod än framtill, inte för att den nödvändigtvis är bättre för detta ändamål, men bara för att visa att det finns flera olika metoder. Efter att ha nålat så att tyget ligger slätt och går trådrakt ned mot midjan, viker jag in “sömsmånen” och nålar längs E’s gräns. Sedan ritar jag längs vikningen. Jag kopierar E på samma vis som de andra bitarna.

Eftersom jag hade så lite tyg för klänningen, var jag orolig att det inte skulle finnas tillräckligt, om jag skulle upptäcka något fel efter att varje del var utklippt. Dessutom fick jag för mig att jag kanske ville sälja den här klänningen, så därför skulle den vara fin både inuti och utanpå. Därmed beslutade jag mig för att göra foder till livet och kunde på så sätt se om mönstret var optimalt, innan jag klippte i klänningstyget.

13

Min överkropp är längre än dockans, så därför måste jag låta överdelens tyg gå ned över höftpartiet och strunta i att det veckar sig runt midjan. Detta får jag anpassa direkt på min kropp istället.

Sy livet, med passpoaler och rigelinband

För att minska risken för veck i livet och även öka klänningens “sagolikhet”, syr jag passpoaler, som jag placerar i sömmarna framtill.

14

Till detta använder jag blixtlåspressarfot.

15

Här ser du hur passpoalen fästs mot rätsidan av A, för att sedan bli vänd mot mitten, när den är fastsydd. Jag är ingen passpoalexpert, så jag hade lite problem med att få till dem att sitta som de skulle mellan de andra tygstyckena. Nålar man noggrant, brukar det bli ett bra resultat till slut i alla fall. Eftersom jag inte kunde hitta min skräddarpenna och verkligen ville bli klar med klänningen samma helg, gjorde jag något man absolut inte får – jag märkte jag ut linjerna med bläck. smiley

16

Eftersom tanken är snörningen ska ge klänningen dess passform, riskerar den att dra i tyget och få det att vecka sig. Därför använder jag här rigelineband till att ge stadga. Det sätts emellan fodret och passpoalens sömsmån. Denna sömsmån, som består av en stadkant, syr jag sedan fast i fodret för hand.

17

Här ser du hur olika tyget beter sig med och utan rigelineband (bandet är fastsytt på livets högra del, men inte vänstra). Sömsmånerna i livets framsida är vikta åt var sitt håll och pressade, både i fodret och klänningstyget. Baksidan är utan passpoaler och har sömsmånen nedvikt och pressad mot mitten.
Mönster till ärmar

Jag använder mig att skräptyg även för att göra ärmen. Egentligen ska detta göras med bara armar, men jag orkade inte ta av mig blusen, så jag nålade utanpå den – vid armhålet, armbågen, samt handleden.

18

Som du ser, är tyget väldigt knöligt nu. Mitt trick är att då fästa en ny nål i det undre lagret vid varje nål och sedan dra ur nålen som håller sidorna samman, så att den bara sitter i det övre lagret.

 

 

19

Sedan lägger jag tyget slätt, med en trådrak vikning från axelns högsta punkt ned till handleden. Därefter nålar jag igenom båda lagren med det undre lagrets nålar, så att jag från framsidan ser var de sitter (1a bilden). Därefter sätter jag en nål igenom båda tyglagren, mitt emellan det övre och det undre lagrets nål och får alltså fram “genomsnittet” (2a bilden). Sedan tar jag bort nålarna runt “genomsnittsnålarna”, så att det bara är dessa kvar (3e bilden).

20

När jag har nålarna för handleden, armbågen och armhålet på plats, sätter jag ut nya nålar på en rät linje emellan dessa. Sedan testar jag om ärmen sitter bra. I detta fallet gjorde den det.

21

Innan jag avslutar ärmmönstret, ser jag till att linjen från armhålan till handleden är helt rak.

22

För att se hur jag bäst kunde få tyget att räcka till både släp och ärmar, nålade jag här fast den överblivna duken på livet. Detta var ju snyggt, men det fanns inte tillräckligt med tyg för att få den vidd som skulle krävas för ett så långt släp. Därmed kunde jag istället ta till lite extra tyg för att få den finaste mönsterpassningen till ärmarna.

Fullborda klänningen

23

Jag sydde fast ärmarna på livet. I midjan fäste jag en passpoal, som jag sedan nålade kjoldelen till. Baktill gjorde jag likadana veck som syns på den tidigare bilden. Eftersom midjelinjen är horisontal baktill, gick det mycket enkelt att fästa kjoldelen där. Framtill var dock en mardröm!

När jag får en idé vill jag sällan kompromissa mig fram till en mindre fin variant. Det hade varit otroligt mycket lättare att sy livet och kjolen för sig, med “stomachern” fastsydd i livet och med endast en dekorativ snörning. Istället för funktionell snörning hade jag kunnat ha en dragkedja i sidan. Jag hade dock bestämt mig för att snörningen skulle vara funktionell, så jag fick bara bita ihop och sy fast kjolen för hand, bit för bit. Det blev inte helt perfekt, men helt klart tillräckligt fint för att jag ska vara nöjd.

24

Egentligen hade jag tänkt använda mig av metallöglor för snörningen, men kunde inte hitta dem när det vara dags för detta moment. Därför sydde jag egna öglor av vaxad lintråd (två lösa stygn i lagom storlek på samma ställe, därefter lindad tråd runt dessa stygn).

Från början planerade jag att sy en 1400-talsunderklänning till denna dräkt, i vars urringning jag kunde förankra stomachern. Eftersom det var så otroligt vacker körsbärsblomning medan jag sydde, ville jag dock bli klar med klänningen så fort som möjligt, så att vi kunde fotografera innan allt var överblommat eller bortblåst. Därför tog jag en genväg och nålade fast en sammetsbit på lagom höjd i urringningen och lät den hänga löst på insidan. När jag har tid och lust tänker jag istället sy fast stomachern längs ena sidan, innanför snörningen, så att jag kan fästa den på andra sidan med ett få antal hyskor och hakar.

Den färdiga dräkten

Med dessa bilder vill jag avsluta detta första blogginlägg. Hoppas att det har givit dig något – om inte ny kunskap, så kanske lite inspiration. Titta gärna in på min hemsida och skriv gärna en kommentar.
Guldklänning 05 SA Guldklänning 22 SAGuldklänning 14 SA Guldklänning 25 SA

Share

Edwardian skirt

On request, I share the basic construction of my first Edwardian skirt. I made it after having seen the first season of Downton Abbey. The skirt is made of very fine lightweight wool, approximately 1,5 x 1,5 m. Keep in mind that by this stage I had no experience of and no knowledge about Edwardian clothes. I experimented until I was happy with the look. As usual, I made it quickly, with no thought of ever showing the inside…

Efter att ha blivit tillfrågad, lägger jag nu ut en enkel beskrivning av min första Edwardianska kjol. Jag sydde den 2012, efter att ha sett första säsongen av Downton Abbey. Kjolen är sydd av väldigt fint, tunnt ylle, uppskattningsvis 1,5 x 1,5 m. Kom ihåg att jag vid det laget inte hade någon erfarenhet och kunskap om edwardiansk dräktkonstruktion. Jag experimenterade mig fram tills jag tyckte att det såg bra ut. Som vanligt sydde jag den snabbt och hade ingen tanke på att någonsin visa upp avigsidan…

Unfortunately, these are the best pictures that I have of the skirt and I only have them stored in low resolution.

Tyvärr är dessa bilder de enda jag har av hela kjolen och jag har dem inte i högre upplösning, eftersom datorn som jag hade sparat bilderna på havererade.

The skirt has three panels, one in front and two in the back. The side seams are placed slightly more to the back and there is a center back seam. If I had made the skirt now, I would have made a hidden placket opening, as is shown at Historical Sewing (and in my sketch).

Kjolen består av tre paneler, en fram och två bak. Sömmarna sitter något baktill i sidorna och mitt bak. Om jag hade sytt kjolen nu hade jag sytt en riktigt stadig, historiskt korrekt öppning, som visas på Historical Sewing (och i min skiss).

Here you see how I received the nice folds in the back by draping the fabric on the mannequin (sorry for the crappy pictures and the wrinkled fabric). Imagine that the fabric was placed 5 cm higher.

Här ser du hur jag fick de fina vecken baktill, genom att drapera tyget på provdockan (ursäkta de dåliga bilderna och det skrynkliga tyget). Tyget skulle naturligtvis placeras 5 cm högre upp.

I sew the folds down by machine about 15 cm (corresponding to the greatest measurement of the buttocks) in order to get the nicest effect.

Jag sydde ned vecken på symaskin, ca 15 cm (motsvarande högsta omkretsen för stussen) för att tyget skulle falla optimalt.
Here you see both the upper part of the folds that is sewn and the lower part that is “free”. You can also see that I have sewn my own eyes for the hooks, as I could not find straight eyes. The edge is only zigzagged by machine, as I had too little fabric (and knowledge) to make a hidden placket opening.

Här ser du både den övre delen av vecken, som är sydd, och den nedre delen som hänger fritt. Du ser även att jag har sytt egna öglor, eftersom jag inte kunde hitta några raka öglor i metall till hakarna. Kanten är endast sicksackad eftersom jag hade för lite tyg (och kunskap) för att sy den korrekta öppningen som jag länkat till tidigare.This is what it looks like from the inside, at the side of the hooks.

Så här ser det ut inifrån, från sidan med hakarna.

And this is what it looks like when closed.

Och så här ser det ut när kjolen är stängd.

I really hope that this answered your question. Otherwise you are welcome to ask again.

Jag hoppas verkligen att detta besvarade din fråga. Annars får du fråga igen.

Share

– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.