Above the baby’s changing table (likewise our washer), we need a shelf. I bought the cheapest shelf I could find, at Clas Olssons (about 100 SEK) and painted it white. Then I drafted some friendly animals and painted these with acrylic colour. From a hook, I hung cuddly toys, originally made for the buggy, bought at a local second hand shop.
Vi behövde en hylla ovanför bebisens skötbord (tillika vår tvättmaskin). Jag köpte det billigaste hyllplanet med konsoller jag kunde hitta på Clas Olssons (ca 100 kr) och målade den vit. Sedan skissade jag några söta djur och färglade dessa med akrylfärg. I en krok hängde jag barnvagns-gosedjur som vi hittat i den fantastiska secondhandbutiken Busfrö.
iPad Case
The iPad was in dire need of protection, so I used the bubble wrap in which it had been delivered and made a fabric case for this and yet another case out of a table tablet. It is closed with push buttons.
Den stackars läsplattan var i stort behov av ett fodral. Jag använde den bubbelplast som den kommit i och sydde ett fodral i tyg och ytterligare ett yttre hölje av en bordstablett. Mitt i öppningen satte jag en tryckknapp.
Quilted Bedspread
After several years of struggle (or lack of inspiration) I have also finished a bedspread, made from leftovers after different dress projects etc. I copied the pattern from my grandmother’s beautiful homemade bedspread, bud did not have the patience to use as small pieces. The last big pieces added are old curtains, perfect for covering the bed’s sides.
Efter många års kämpande (eller snarare brist på motivation) har jag äntligen avslutat ett överkast, sytt av överblivna tygbitar från olika klänningsprojekt mm. Jag kopierade mönstret från mormors vackra hemmasydda överkast, men hade inte tålamod till att använda lika små bitar. De sista stora bitarna kommer från gamla gardiner, perfekta för att täcka sängens sidor.
If I had done this again, I would have skipped the bright red fabric, as it certainly does not match the rest. It represents a lovely memory though…
Om jag skulle ha gjort om detta, skulle jag inte ha använt det klarröda tyget, eftersom det verkligen inte matchar resten. Tyget väcker dock härliga minnen…
I have been so fortunate as to get new commissions from my benevolent mother. She had three wonderful fabrics from earlier trips, laying around and waiting for being transformed into dresses. In order to preserve the beautiful pattern, I had to make some unorthodox construction solutions, especially for the black dress. This has the traditional side darts at the bust, but no darts under the bust and no regular side seam on one side. Here I had to make a diagonal side dart instead, following the line of the pattern.
It all turned out well and after only a few hours on facebook, there has been huge response.
Thank you, dear mum!
Jag har haft lyckan att få tre klänningsbeställningar från min mamma. Hon hade underbara tyger från tidigare resor, som låg och väntade på att förvandlas till klänningar. För att ta vara på de fina mönstren var jag tvungen att hitta några oortodoxa konstruktionslösningar, särskilt för den svarta klänningen. Den har de traditionella insnitten vid bystens sidor, men inga insnitt under och inga normala sidsömmar. Istället har den ett svängt insnitt från byst-insnittet och ned till stussen på ena sidan.
Det blev lyckat och efter bara några timmar på facebook, har bilderna hon lagt upp på klänningen redan fått stor respons.
Tack, snälla mamma!
I have also got at least two new customers. For the first one, we have made a draft for the Edwardian skirt and shirtwaist. Now I wait for the fabric to be delivered, so that I can perhaps get it ready before the baby comes out.
Sista veckorna har jag även fått åtminstone två nya kunder. Till den första kunden har vi tagit fram en skiss på en Edwardiansk kjol och blus. Nu väntar jag på tygleveransen, så att dräkten kanske kan bli klar innan barnet anländer.
As I suppose that my body shape will not be what it used to be for a long time, I wanted to make a modest gown for the last part of my pregnancy and the nursing period. I do not know if the fabric is accurate for regency fashion, but as I still have several metres left, I used the striped cotton fabric yet again!
Eftersom jag är medveten om att min kropp förmodligen inte kommer vara sig lik på väldigt lång tid framöer, ville jag sy en vardagsklänning att använda under sluttampen på graviditeten och under amningsperioden. Jag vet inte om tyget är korrekt för empirmodet, men jag har ju fortfarande tiotals meter kvar, så jag använde samma tyg igen.
I used a bodice, where the lining is laced in the front and the dress fabric is gathered with drawstrings. I was inspired by many different vintage gowns, among which are these:
Jag valde en konstruktion där livet är fodrat och insidan snörs samman framtill och själva klänningstyget samlas med dragsko över och under bysten.
Striped gown found at the Metropolitan Museum of Art. Unfortunately, I cannot find the link again.Gown with detachable sleeve extentions, closed in the front with drawstrings. Colonial Williamsburg Education
Fishu and Cap
For the modest motherly look, I needed a fishu for the neck line and a cap. The fishu will go well together with many of my regency dresses. There is a fantastic blog post about fishus here.
För den anspråkslösa, moderliga looken, behövde jag en chemisette till urringningen och en mössa. Chemisetten kommer passa till flera av mina empirklänningar. Här är ett jättebra blogginlägg om olika typer av chemisetter och schalar.
Cap construction/Mössans konstruktion
My main inspiration for the cap was this one, as it has no laces or expensive fabrics that would match poorly with my crude dress fabric. In my parents basement, there is a cupboard where they put old clothes, curtains and bed sheets, which have forfeited their purpose but could perhaps find a new use later on. Last week I dug deep and found an old, stained shirt with just enough unstained fabric for making a cap and a fishu!
Inspirationen för mössan kommer huvudsakligen från denna, eftersom den inte är gjord i något dyrt tyg eller har någon spets, vilket skulle matcha mitt grova bomullstyg väldigt dåligt. I mina föräldrars källare finns det en garderob full av gamla undanlagda gardiner, kläder och sängkläder. Där grävde jag runt förra veckan och hittade faktiskt en gammal fläckig skjorta, som hade precis lagom med rent tyg över för att räcka till mössan och chemisetten.
This is how it came out. I think that you can figure out how it is done by yourselves, so I will not linger at that.
Så här blev det. Jag tror att ni själva kan räkna ut hur man gör dessa enkla plagg, så jag går hastigt vidare.
The finished gown with fishu and cap
I did not believe that you were interested in construction process of this one, as it is very similar to my other regency gowns. Here is how it is put on, anyway.
Jag trodde inte att ni var intresserade av att se hur denna klänning syddes, eftersom den påminner om de jag har gjort tidigare. Här ser ni åtminstone hur den tas på, över chemisetten.
My new hometown, Västervik, is really beautiful this time of year. Maybe these pictures might tempt you to come and visit this dear part of Sweden?
Min nya hemstad, Västervik, är så vackert vid den här tiden på året. Kanske kan dessa bilder locka dig att besöka den här delen av Sverige?
As I made the last dress and also made the pregnancy public, my inspiration for sewing came back with full power. I delved into the fabrics, which I have gathered through the years, and found this 70’s flower power fabric. I inherited it some years ago and never thought that I might use it for myself (you might have noticed that I usually use more somber colours and less chaotic patterns). Now I am in dire need of many new pieces of clothes for my transforming figure, so I set these preferations aside.
När jag sydde förra klänningen och dessutom lät graviditeten bli officiell, återvände sömnadsinspirationen tillbaka med full kraft. Jag dök ned bland tygerna som jag har samlat på mig genom åren och hittade detta härliga flower-power-tyg från 70-talet. Jag ärvde det för några år sedan och trodde aldrig att jag skulle sy något åt mig själv av det (du har kanske lagt märke till att jag oftast använder dovare färger med mindre kaotiska mönster). Nu är jag i akut behov av nya kläder för min skiftande figur, så jag lägger dessa idéer åt sidan.The dress is constructed out of two pieces of fabric only – one in front and one in the back. In the front, there are four pleats under the bust and two pleats on each side of the growing belly. In the back, I made a seam in the center back and one on each side, in order to give some kind of shape to the dress. It took four hours.
Klänningen består av endast två tygbitar – en fram och en bak. Framtill finns fyra veck under bysten och två veck på var sida om den växande magen. Mitt bak och på var sida sydde jag veck för att ge någon form av figur. Den var klar på fyra timmar.
I have not made any new clothes since I had my doctors degree and my body started this metamorphosis, called pregnancy. I don’t take anything for granted, so I haven’t shared these news officially until today. Hopefully all will end well and then our family will expand in July. I am in need of pregnancy clothing and I have bought too much of this striped fabric at Second Hand, so you can expect to see many striped, huge garments in the near future.
Jag har inte sytt några nya kläder sedan jag tog min läkarexamen och min kropp påbörjade metamorfosen som kallas för graviditet. Jag vågar inte ta något för givet, så jag har inte delat med mig av dessa nyheter officiellt förrän idag. Förhoppningsvis går allt som det ska och i så fall utökas vår familj i juli. Jag behöver gravid-kläder och har köpt på tok för mycket av detta randiga tyg på Second Hand, så du kommer förmodligen se många randiga, stora plagg inom den närmsta framtiden.
Before starting making the dress, I had to transform my dress form. Fortunately, I had a very moldable pillow, which I put on the mannequin with needles.
Innan jag kunde börja göra klänningen, var jag tvungen att ändra form på min provdocka. Som tur var hade jag en väldigt formbar kudde till övers. Den satte jag fast med en massa nålar.Then I cut half circles out of the fabric and hung them over the mannequin’s shoulders.
Sedan klippte jag ut två halvcirklar och hängde dem över provdockans axlar.
Next, I made a string out of the same fabric and tied it just beneath the bust. I put needles along the string and then put a tape in the same fabric along this line.
Därefter sydde jag ett snöre i samma tyg och knöt det under bysten. Jag nålade längs snöret och sydde sedan fast ett band i samma tyg längs denna linje.
Then, after pulling the strings together, the dress was about finished, but I found out that it would be much prettier with some kind of arms.
Sedan, efter att ha dragit åt dragskon, var klänningen typ klar, men jag insåg att den skulle vara mycket finare med någon slags ärm.
I decided on puff sleeves, with elastics in the welt.
Jag bestämde mig för att göra små puffärmar, med resårband i fållen.
When these were attached to the dress, we went out for taking pictures in the lovely spring weather. Alas, the sun was too bright and the sweet flowers were not where I thought they would be. These were the only pictures that are good enough to show. Perhaps we make a new try when there are some forgiving clouds in the sky.
När ärmarna var fastsydda på klänningen, gick vi ut för att ta kort i det härliga vårvädret. Men ack, solen sken för starkt och de söta blommorna var inte där jag mindes. Dessa bilder är de enda som är bra nog för att visa upp utan att skämmas alltför mycket. Om vi orkar, kanske vi gör ett nytt försök när det är lite förltande moln på himlen.
Ten years ago I bought lots of a blue ”synthetic silk” fabric. Already by then, I thought that it would be perfect for a V-lined regency gown, but I was not a confident pattern maker by then, so when I couldn’t find any suitable pattern, it was stowed away.
Thanks to Pinterest and many helpful blogposts, I could at last decipher how the V-lined gowns were constructed. When I also stumbled over this lovely portrait of Tatyana Borisovna Potemkina, I knew that this gown would be my entry in this year’s competition.
I needed better underwear, so I started with making chorded stays (and because I hate hand sewing, I cheated in every way, where there weren’t visible seams), a new chemise and petticoat – faithful to my tradition, I only used old bedsheets.
Chemise, chorded stays and petticoat
Before we left Denmark for the busy holidays in Sweden, I had made a pattern for the bodice, but I had not yet figured out whether the lining should have as much fabric as the outside, or if the outside should be pleated and then stitched down to the lining. After examining some photos of vintage dresses, I ended up using the same pattern for both lining and main fabric. There is now room for all bust sizes! The skirt also ended up being quite voluminous, because I had to fully trust my instincts when I cut the fabric and pleated it to the top, without my dear mannequin at hand.
I had the most fun constructing the sleeves. It was only a bit time consuming to hand stich and arrange the pleating and the thin strings. The trickiest part by far was to make the regency hair. I had to make my own hair pieces, with much help from YWU articles and blogs.
When my mother heard that I needed lightweight cotton for the chemisette she bestowed a sleeveless blouse on me. It consisted mainly of lace, so there was not much fabric to work with. I laid it aside for some months, hoping for a good idea. Our last night before going home for the Christmas Holidays (where my gown waited), I finally had inspiration for the chemisette and cut the blouse to pieces. I made the neck-part on the bus ride to Sweden and then I used the remaining decimeters from the blouses’ shoulders, for fake sleeves. On its own, it does not look much like a historic chemisette, but when only the neck part and the arm pieces are seen under the gown, I think it looks right.
We were both sick and tired when my husband took this photography. Afterwards I found out that we had not arranged the fabric volumes to its advantage. You have to look at the other pictures, from our summer photo session, to see how the dress is really meant to look like.
And can you believe it? I won, alongside these incredibly talented seamstresses! Crazy…
Galet nog, så vann jag, tillsammans med dessa otroligt duktiga sömmerskor! Känner mig grymt hedrad.
This Wednesday I had my very last exam and I passed. Crazy! Now there is only the Hippocratic oath, by the end of the month, between the world of medical doctorship and myself. It has been a hard ride, with many sleepless nights, tears of anguish and boring “holidays” filled with studies. But now it has finally come to an end. Wow.
I onsdags hade jag min allra sista tenta och klarade den. Galet! Nu är det bara det Hippokratiska läkarlöftet vid månadsslutet, som ligger mellan mig och världen av dokorskap. Det har varit en hård resa, med många sömnlösa nätter, tårar av ångest och tråkiga ”lov” fyllda av studier. Men nu är det äntligen över. Wow.
This semester has been about as tough as the others and I have not had time for bigger projects (except for grandmothers wedding gown). Here comes some small projects that I have used as distraction, though.
Den här terminen har varit lika tuff som de tidigare och jag har inte haft tid för större project (förutom mormors brudklänning, förstås). Här kommer några småprojekt som jag har haft som distraktion.
I needed a chemisette for completing Tatyana Borisovna Potemkina’s look. I got material from my ever benevolent mother, who sacrificed a sleeveless blouse for this purpose. I sew it on our bus trip back to Sweden, for the Christmas holidays, so nothing is documented, but before and after.
För att fullborda Tatyana Borisovna Potemkina’s klädsel behövde jag en chemisette. Jag fick material av min ständigt nådiga mor, som offrade en ärmlös blus. Jag sydde samman överdelen på bussresan hem till Sverige över jullovet. Därför är ingenting av processen dokumenterat, men åtminstone hur blusen såg ut före och efter.
The blouse before the transformation // Blusen innan förvandlingen
We were so horribly tired, my husband and I, when it was time for photographing the whole look, so the dress does not fit as well as it should. But you have seen the earlier photos, where it is perfect, haven’t you?
Jag och min man var fasansfullt trötta när vi skulle fotografera dräkten, så tyvärr sitter den inte så bra som den borde. Men du har väl sett de tidigare bilderna, där den sitter perfekt, eller hus?
Another look-alike // Ännu ett försök till look-alike-bild
My brother has grown an impressive moustache. It needs some special care. I made a mustache net for his birthday. Therefor I took one of my hair nets and attached an elastic ribbon. I hid the knots underneath some manly bows.
Min bror har fått en präktig mustasch. Den behöver lite extra omvårdnad. Därför gjorde jag ett mustaschnät åt honom i födelsedagspresent. Jag använde ett hårnät och knöt fast ett svart resårband. Knutarna dålde jag under manliga rosetter.
Moustach net // Mustasch-nät
The case for my cell phone was in a horrible state when I should go to my last exam. Because we had the opportunity to use the Internet, while interviewing and examining our patient, I felt that it would be directly disrespectful to use filthy, unhygienic case more. So I used an old scrap fabric (from the lampshade) to dress it up a bit. Sweet. Then I discovered that there was absolutely no time for checking stuff on the internet anyway, but I’m glad I now don’t have to feel gross when I want to use my cell phone.
Mitt mobilfodral såg förfärligt ut när det drog ihop sig för min sista tenta. Vi skulle ha möjlighet att använda internet under journalskrivningen och detta kunde jag bara komma åt via min mobil. Därför kände jag att det skulle vara näst intill respektlöst mot patienten om jag använde detta äckliga fodral. Jag klädde om fodralet med en gammal stuvbit, från när jag klädde om en lampskärm. Det blev ganska fint. Sedan blev det absolut ingen tid över för att använda internet ändå, men det är skönt att slippa känna sig äcklig när man använder sin telefon.
Case for the cell phone // Mobilfodral
After having made my Chinese silk dress, I found out that I maybe should have a fluffy petticoat underneath. I had some fabric at home, so I threw this together.
Efter att jag hade sytt min kinesiska sidenklänning, insåg jag att den kanske skulle sitta bättre med en fluffig underkjol under. Jag hade lite tyg hemma, så jag slängde ihop denna.
Fluffy petticoat // Fluffig underkjol
Today, I also made a bow tie for my husband, in the same fabric as the dress. We’ll see if he can wear it without suffocating.
Idag sydde jag en matchande fluga åt min man. Vi får se om han dessutom kan använda den utan att kvävas.
I also wanted a matching purse, so I took the few scraps left of the silk and cut an old plastic portfolio to pieces. The plastic stabilizes the front, back and lid. There was not enough fabric to match the patterns. The lining is from the same fabric as the petticoat. I was able to make a little pocket at the back of the purse, by overlapping the lining and the main fabric. For shoulder strap, I used a plastic necklace bought at a Second Hand store many years ago. I was in a real hurry, so I cut the fabric and threw the purse altogether by instinct. In spite of this carelessness, I think the purse looks really nice.
Jag ville ha en matchande liten handväska, så jag tog de sista små stuvbitarna och klippte itu en av mina gamla plastmappar som jag använt under utbildningen. Mappen ger stadga fram, bak och i locket. Fodret kommer från samma tyg som underkjolen. Genom att överlappa fodret och sidentyget, fick jag till en ficka på bakre väggen. Till axelband använde jag ett gammalt plasthalsband från Second Hand. Jag hade väldigt bråttom, så jag klippte till tygbitarna och sydde samman handväskan på ren instinkt. Trots denna vårdslöshet, tycker jag att den blev riktigt fin.
Inauguration/Hippocratic Oath, the 27th of January
Yesterday was the Inauguration/Hippocratic Oath. Today I am exhausted and so inexplicably happy! It is a big thing to swear to always serve others, always do your best and to never make any difference between patients. But its a good thing.
Igår var Läkarlöftet. Idag är jag helt utpumpad och så extremt glad! Det är en väldigt stor grej att lova att alltid tjäna andra, alltid göra sitt allra bästa och aldrig göra skillnad mellan sina patienter. Men det är en väldigt bra grej!
I was very happy that my parents were able to come and celebrate with me! They have been a huge support to me during this education.
Jag var väldigt glad för att mina föräldrar hade möjlighet att komma och fira med mig! De har varit ett stort stöd för mig under den här långa utbildningen.
My greatest support, though, has been my everpatient and loving husband. Thank you so much!
Mitt allra största stöd har dock varit min alltid tålmodige och älskande man. Tack så otroligt mycket!
Off course there have been many heroes involved during these six years! Among them, I have to mention the rest of my family, the family of my husband and my dear Århus-friends Svea, Ingeborg, Camilla, Frida, Hildegunn, Paulina, Abi and Christina and all other lovely people spread out in over Sweden and the rest of the world. Thank you so much for not giving up on me, when I’m in anguish after many sleepless nights and when I reject fun things because of studies. Thank you for all nice distractions that have made surviving possible. I love you and am so thankful for having got to know you! Hope that we will see each other again.
Det har så klart varit många hjältar inblandade under dessa sex år! Bland dem, måste jag nämna resten av min familj, min mans familj och mina kära Århus-vänner Svea, Ingeborg, Camilla, Frida, Hildegunn, Paulina, Abi, Christina och alla andra underbara människor i Vimmerby och resten av världen. Tack så mycket för att ni har stått ut med mig när jag har haft ångest efter många sömnlösa nätter och när jag har avstått från roliga påhitt på grund av studierna. Tack också för alla trevliga avledande förströelser. Jag älskar er och är så tacksam för att ha fått lära känna er! Hoppas att vi får ses igen.This post ended up being more cheesy than I could have ever imagined. Perhaps it’s because of the cheesy music in the background or just because of that I really have so much to be thankful for.
Have a good day!
Detta blogginlägg blev visst väldigt mycket mer tårdrypande än jag hade tänkt mig. Kanske beror det på den sliskiga musiken jag har i bakgrunden, eller bara på att jag har så otroligt mycket att vara tacksam för.
My dear grandmother got married 1951. Her bridal gown was made from a beautiful, white silk brocade. Some years later, she dyed and reconstructed the dress, in order to wear it to her sister’s wedding.
About 50 years later, my brother and sister and me, made our own fantasy movie – Snow White And The Skizophrenic Maniac – where my sister, who played the beautiful, wicked queen, wore the beautiful, salmon coloured dress. Unfortunately, I don’t have any picture of either my grandmother or my sister in the dress, but I have picture of myself wearing the dress to a costume party, playing another queen.
Mormor och morfar gifte sig 1951. Mormors brudklänning var sydd i vacker, vit sidenbrokad. Några år senare färgade hon och sydde om klänningen, för att kunna använda den på sin systers bröllop.
Ungefär 50 år senare spelade jag och mina syskon in ”Snövit och den skizofrene galningen” (en fantastisk film) och min syster, som spelade den ondskefulla drottningen, använde den numera laxrosa klänningen. Tyvärr har jag varken bild av mormor eller min syster i klänningen. Här är dock en bild av mig själv på en maskerad, där jag skulle spela drottning Silvia. Soon, hopefully, I will get my medical degree. Then I would like to wear something really festive and elegant. For some years I have dreamed of reconstructing and dying the dress once more to suit my body and skin type. This fall, I finally had the courage to rip all of the seams and get to it, with the goal of wearing the dress at the great party.
Förhoppningsvis tar jag min läkarexamen snart. Då vill jag ha på mig något riktigt festligt och elegant. I flera år har jag drömt om att sy om och färga denna klänning så att den ska passa min kroppstyp och hy bättre. I höst har jag äntligen samlat mod för att sprätta upp alla sömma och sätta igång med projektet, för att kunna ha klänningen på examensfesten.
Construction
I wanted to remove the awkward shoulder straps and tape at the top. I really love the construction at the waist, so I kept the dress as it was from the waist downward, but ripped all seams in the bodice.
Jag ville ta bort de fula axelbanden och bandet upptill på livet. Jag älskar midje-konstruktionen, så jag behöll kjolen som den var, men sprättade upp alla sömmar upptill.
I reduced the bust width with 10 cm, but only 2 cm at the waist.
I wanted a sturdy material underneath the silk, so I traced the pattern of the bodice to a discarded pair of jeans (thanks, bro) and fitted the pieces over my victorian corset. As you see, there was some discrepancy between the measures of the original wearer’s bust and mine. I was astonished to see that this tall and, in later years very sturdy grandmother of mine, had almost the same measurement around the waist as myself. Then I was reminded that she both was above average height (172 cm) and had to bear viscous comments in the farming community, about how skinny she was in her youth.
When I had finally got the right fit, I sew the pieces together and put boning in the seam allowances. In the front, I used spiral steal. Because I wanted as little bulk as possible, I decided not to hem the boning channels. The edges won’t fray much anyway, facing the dresses inside.
Jag ville ha ett stadigt material under sidenet, så jag kopierade livets mönster till ett par avlagda jeans (tack, Gabriel!) och satte ihop delarna utanpå min viktorianska korsett. Som synes var det en rejäl skillnad mellan mitt och min unga mormors bystmått. Jag förundrades över hur denna långa och på senare år väldigt stadigt byggda kvinna, kunde ha nästan samma midjemått. Mamma påminde mig dock om att mormor var längre än medelmåttet och fick uthärda de nedlåtande lantortsbornas kommentarer, som ”Du är ju mager som en gärdsgårdsstör”.
När jag äntligen fick till rätt passform, sydde jag ihop delarna och placerade jag korsettstål i sömmarna. För att slippa synliga kanaler fällde jag sömsmånerna över stålet och sydde fast utan att fålla. Framtill använde jag spiralstål.
I had planned on dying the dress in a darker red, but discovered some some marks that couldn’t be removed and considered dying the dress black. I don’t own any enormous pots and I didn’t want to put the beautiful silk gown in its then disintegrated state, in a washing machine, so I couldn’t dye the fabric at home anyway.
Suddenly, I was called to interviews in Sweden, for my medical internship. These interviews were close to my parents home, so now was my chance to dye the dress! It seamed a bit disrespectful to dye my grandmother’s bridal gown black, so I bought the red textile colour (Dylon was the only one I could lay my hands on with that short notice) and left for Sweden the very next day.
Jag hade tänkt färga klänningen mörkare röd, men upptäckte några märken som jag inte kunde tvätta bort och började överväga att färga klänningen svart. Jag äger ingen tillräckligt stor gryta för tygfärgning och jag ville inte stoppa den söndersprättade klänningen i tvättmaskinen, så jag kunde inte färga tyget hemma.
Plötsligt kallades jag till AT-intervjuer i Sverige. Dessa skulle vara nära mina föräldrars hem, så nu såg jag min chans att färga klänningen. Det kändes närmast hädiskt att färga mormors brudklänning svart, så jag köpte röd textilfärg (Dylon var det enda jag kunde få tag i med så kort varsel) och åkte till Sverige nästa dag med en väldigt märklig packning – formella kläder för intervjuerna, en söndersprättad sidenklänning, textilfärg, 1 kg koksalt och latexhandskar.
I started with soaking the dress and was amazed to find that it looked like intestines…
Jag började med att blötlägga klänningen och förundrades över hur mycket den liknade tarmar…
Then I started cooking. I thought I was very careful indeed – I used more colour than prescribed and I kept the fabric in motion most of the time at the stove. When the dress had dried, though, I found that the dress had not aquired the burgundy red I aimed for and that the stains had got an even deeper colour than the rest of the dress. When I discovered something resembling burning marks, I decided to go for the black colour, in order to salvage the remains of my dream dress.
Sedan påbörjade jag matlagningen. Jag tyckte att jag var otroligt noggrann – jag använde dubbelt så mycket textilfärg för att verkligen få en mörk färg, eftersom färgen inte var anpassad för siden och jag rörde ihärdigt runt tyget i grytan. När klänningen hade torkat, upptäckte jag dock att klänningen, trots all extra färg inte hade blivit vinröd utan vackert rosenrosa. Fläckarna som färgen skulle täcka, var nu istället mycket mörkare än resten av tyget och nu hade tillkommit fasansfulla brännmärken över hela kjolen. Jag var nära att ge upp, men ville ändå testa att färga klänningen svart, för att se om den kanske kunde räddas ändå
I went to the local grocery store and hope to find Herdins textile hand wasch-colour for natural fibers, but only found Herdins “wash it back – black”, that could only be used in washing machine. This seemed like a risky project, so I was not too glad to spend more money on it. Then my sweet mother stepped in and financed the purchase. Anxiously I put the fine silk in the washing mashine and waited for my doom. The result of this colouring was amazing!
Back in Denmark, I did not only have a future job to look forward to, but also a beautiful fabric to work with. I sewed the pieces together according to the boned bodice and made a heart-form at the bust lining.
Jag gick till alla Vimmerbys mataffärer, i hopp om att finna Herdins textilfärg för naturfiber, men förgäves. På ICA hittade jag dock Herdins ”Wash it back – black”, som bara kunde användas i tvättmaskin. Det verkade vara ett riktigt riskprojekt, så jag var tveksam till att spendera mer pengar på det. Men då trädde mamma in som en räddande ängel och finansierade detta inköp. Med hjärtat i halsgropen stoppade jag in sidenklänningen i tvättmaskinen och väntade nervöst på att se hur det gått. Resultatet blev underbart!
Tillbaka i Danmark hade jag nu både ett framtida jobb att se fram emot och ett underbart tyg att arbeta med. Jag sydde samman bitarna utifrån jeansstommen och klippte till en hjärtform i urringningen.
After having lined the upper part with the remains of the original hemline, the dress was finished.
Efter att ha fållat upptill med tyg från orginalklänningens bortsprättade bitar, var klänningen äntligen klar.
The dress, with goth styling – since it is HalloweenHappy Halloween!
This summer was intense! After the marathon of exams and preparations for selling our old apartment, I came home to Sweden, where I started with two weeks work as a doctor’s assistant, abruptly finished with singing at a funeral at my last lunch break. After the “real work” I had my own concert, in Vimmerby kyrka, together with Olle Långström:
Den här sommaren var fullspäckad! Efter galna veckor med lägenhetsförsäljning och tentor, kom jag hem till Sverige och arbetade två veckor som läkarassistent, abrupt avslutat med begravningssång på min sista lunchrast. Tre dagar efter att mitt “riktiga sommarjobb” var avslutat hade jag min egen konsert i Vimmerby kyrka, med Olle Långström.
Next, I had to sew a few things for the castle adventure and the next concert.
Sedan behövde jag sy några plagg inför vår slottsutflykt och nästa konsert.
I designed and sew the girl’s dress and remade the blue dress. I also made the petticoat shown in the last post.
Jag designade och sydde flickans klänning och sydde om den blå klänningen. Dessutom sydde jag underkjolen, som jag visade i förra inlägget.
I had such grand plans for this gown. Alas, I could never fulfill my dreams. The black satin dress underneath would be wearable on its own, but I could not make the darts at the bust without wrinkling and bulking. As I had feared, it also proved to be impossible to drape a chiffon dress without mannequin. This is the best picture, where you cannot see all of the horrible bulk.
Jag hade så storslagna planer för denna klänning. Men ack, mina drömmar gick inte i uppfyllelse. Den svarta satinklänningen, under, skulle gå att använda för sig, men jag kunde inte få till de eländes inprovningarna vid bysten. Dessutom visade det sig, som jag fruktat, vara omöjligt att drapera chiffongtyget utan provdockan. Klänningen såg slutligen ut som en billig, illa sydd tärnklänning. Detta är den bästa bilden, man ser inte alla fel.
A lovely pick nick with a long lost friend and my husband.
Then there were some more funerals, weddings and our annual concert at Kröngården. Oh, what fun it was! =D
The video is terrible, but you get a glimps of what it was like:
Sedan sjöng jag på några fler begravningar, bröllop och vår årliga konsert med Martin Carlsson, Hanna Karlsson och Henry Trejos Muños på Kröngården. Åh, så roligt det var!
Videon har inte särskilt hög kvalitet, men du får åtminstone ett hum om hur det lät.
The last two weeks, where I had nothing yet planned, I had decided to start working with my last year project, about pregnancy diabetes. I lasted one day. Then I felt how terribly tired I was! I just had to take a real break before returning to my studies. That was my excuse for making the regency gown instead.
Under de sista veckorna, som var helt oplanerade, hade jag tänkt börja med mitt specialarbete, om graviditetsdiabetes. Jag höll ut en hel dag. Sedan kände jag hur offantligt trött jag verkligen var! Jag var helt enkelt tvungen att ta ledigt innan jag återvände till studierna. Det var min ursäkt för att sy en empirklänning istället.
All together, it has been a wonderful, hectic summer, full of friends, fun projects, music and family. Tomorrow the reality starts – hopefully my last semester at the University of Århus.
Sammantaget, har det varit en underbar, hektisk sommar, full av vänner, roliga projekt, musik och familj. Imorgon tar verkligheten vid – förhoppningsvis min sista termin på läkarutbildningen vid Århus Universitet.
Today, I finished the blue regency gown, which I have thought about during the whole summer! I had planned for wearing it at the castle pick nick with my friends, but this was cancelled, so I had to find some other location for my photo session.
In this post I will first give you a quick look at the construction, then the new underpinnings put on in the right order, the gown put on and last, all of the romantic pictures of the gown.
Idag blev jag äntligen färdig med min nya empirklänning, som jag har tänkt på hela sommaren. Jag hade ju tänkt använda den på Tjolöholmsutflykten, tillsammans med mina vänner, men utflykten blev inställd, så jag var tvungen att hitta ett annat ställe att fota på.
I detta inlägg visar jag först lite av klänningskonstruktionen, sedan alla underklädeslager och sist själva klänningen.
Construction of the gown
I made a mock-up for the bodice part, on my mannequin before I left it for Sweden. The mock-up was used as a pattern when I cut the fabric.
Jag gjorde en toille på min provdocka i Danmark och använde nu denna som mönster när jag klippte ut tyget.
Thus, I constructed the mock-up. The pinned tucks represent the tucks that will be created by drawstrings at the high waist.
First I put the bodice together and hand stitched the hem in the neckline. Then I put on the arms and last, I made the skirt. I cut some corners by sewing long loose machine seams for gathering the fabric in the arms and skirt.
Först satte jag ihop livet och fållade sömmarna i halsringningen. Sedan fäste jag ärmarna och sist kjolen. Jag struntade i att göra vecksömmar för hand, genom att i stället sy långa lösa raksömmar på symaskinen för att rynka puffärmarna och kjolen.
1) The bodice parts are put together after hand stitching all the parts of the neck line. 2) The inside fabric comes from an old pillow case. 3) The fabric of the arms is gathered both at the shoulder and bottom and also vertically by thin strings attatched to the shoulder and tape at the bottom om the arm.Poofy arm with fabric gathered beneath handsewn stringsInside the bodice and the closing of it.
The Underpinnings
Here are all the layers of underpinnings (except for stockings and shoes), then the making of the hair and at last comes the wonderful gown:
Här får ni se hur alla underkläder tas på i rätt ordning (utom strumpor och skor), sedan hur frisyren görs i ordning och slutligen den nya klänningen ses i all sin glans:
ChemiseCorset
Petticoat sewn from an old bed sheet, closed in the back with hooks and eyes. Held up with suspenders.
The Regency Hair
Now it is time for making the hair! I have long, straight hair, that never hold the curls for more than five minutes. After some lovely articles at Your Wardrobe Unlocked and the wonderful blog Places in Time, I have finally gathered up enough courage to make my own hair pieces.
Nu är det dags för att fixa håret! Jag har långt, rakt hår, som aldrig låter lockarna stanna i mer än fem minuter. Efter några uppmuntrande artiklar på Your Wardrobe Unlocked och den underbara bloggen Places in Time, har jag äntligen samlat tillräckligt med mod för att fixa eget löshår!
Using the hair pieces (my own hair glued to barrets). After fastening the hairpieces at my temples, I loosened my “curled hair” from the knot at the back of my head (I had hoped for these to be curly, but off course they were as straight as allways) and destributed this hair forward on the top of my head, in a way that made it look a little bit curly. Then I hid the barrets of the hair pieces under a ribbon.
I am too greedy to buy synthetic wig hair, so… I know some of you will think that this is truly shocking… I harvested all the hair that got stuck in my brush for one month, taped it together and finally glued it to a small piece of fabric and to barrets. Then I wound the hair up around my finger and fastened the curl with hair pins. These new hair pieces were put away for about two weeks before I could use them (I tried them after just one week, but that wouldn’t do at all!).
Jag är för gniden för att köpa syntetiskt löshår, så… jag vet att några av er kommer rygga tillbaka i avsky, men… jag sparade allt hår som fastnade i hårborsten i en månad, tejpade samman det och limmade slutligen fast det på hårspännen, samman med en liten tygbit. Sedan rullade jag upp håret runt fingret och fäste lockarna i hårnålar och la undan allt i två veckor innan fotosessionen (jag testade löshåret efter bara en vecka, men då släppte lockarna på en minut).
I have divided my hair into several parts, that I have twined loosely and layed over each other, in order to make it resemble curls. The barrets of the hair pieces are hidden beneath the ribbon.
For those of you, who have shorter hair, I believe that Diary of a Mantua Maker may be helpful.
I had to read several blogs and examine many photos of vintage gowns, before I understood how the V-lined gowns are constructed (which is shown in this post), so I will kindly show you how it is put on.
Jag var tvungen att läsa igenom flera bloggar och kolla på många fotografier av vintageklänningar, innan jag förstod hur dessa V-ringade klänningar var konstruerade (vilket syns i detta inlägg). Eftersom kanske fler än jag är förvirrade över detta, visar jag hur man tar på sig den.
Making a knot for one side of the bodice.Pulling the drawstrings together for making a knot for the other side of the bodice.Making the last knot.Pulling the outer ribbon together behind the back.Obviously, it was impossible for me to tie the bow behind my back, so I got help from my skilled husband.
Finally, I am fully dressed!
By the windowThe portrait and myself.
Clearly, we aren’t twins, the lady in the portrait and me, but I am very satisfied with the likeness of the dress. I hope to find a fabric for a similar chemisette with long arms too.
At first, I thought that the lady sat in a velvet sofa, but after a closer look, I think that she is seated in the moss, by a waterfall. Well, I won’t find that in my neighbourhood, so I will make do with the woods of Vimmerby.
Damen i porträttet och jag är kan inte misstas för att vara tvillingar, men jag är väldigt nöjd med hur lika klänningarna blev. Jag hoppas på att hitta ett tyg för en likadan chemisette, med långa ärmar.
Först trodde jag att hon satt i en sammetssoffa (som jag), men när jag tittade närmare på bilden, insåg jag att hon sitter i mossan, intill ett vattenfall. Det finns inte i grannskapet, så jag får nöja mig med mossiga bilder från Vimmerbys skogar.
Taking the gown for a walk
In the woodsChasing the mosquitoes, ladylike…Oh, how terrifying!I believe I will faint!AlasHappy in the woods. See my detachable arms? Suddenly the day gown is transformed to a ball gown. =)
And thus, the lady wishes you all a good day, while she tries to find her way back home to Denmark.
Så önskar damen eder alla en fin dag, medan hon försöker hitta vägen tillbaka till Danmark.
– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.
