När jag blev klar med mitt lärarinneprojekt, tänkte jag att jag borde sätta igång med mitt länge uppskjutna projekt – att sy en steampunk-dräkt av det vackra sidentyget, som mamma köpte åt mig i Buchara. Nu har jag dock klarat av min första praktikvecka på avdelningen för hjärtsjukdomar och varje dag har jag varit helt utpumpad vid hemkomsten. Igår hade jag återhämtat mig lite och drog mig till minnes att jag hade ett trevligt tröjtyg liggande i garderoben och beräknade att jag borde kunna slänga ihop ett sådant plagg på några timmar.
Tyget köpte jag på utförsäljning i somras. Jag började med livet, där jag utgick från en välsittande jumper, men la till en centimeter på var sida, för att kunna ha kläder under tröjan. Upptill ville jag ha drapering, så jag experimenterade lite med nålningen och var nöjd när det såg ut så här. Sedan sydde jag detta på maskin. Därefter klippte jag ut ärmar och utgick åter från jumpern, men la till någon centimeter i bredd och längd, samt svängde ut dem en aning nedtill.
Sedan fållade jag allt för hand. Plagget var färdigt på två-tre effektiva arbetstimmar.
Tröjan är lite genomskinlig. Till vardags är det snyggt att ha någon dov färg under, medan den ser festligare ut med något ljust under. Den är redan en ny favorit, men jag misstänker att den kommer förstöras i första tvätten.
Laga stövlar
Jag bor i ett väldigt regnigt land. Första hösten försökte jag uthärda livet utan stövlar, men sedan beklagade jag mig för min hulda moder, som då betalade mina drömstövlar. Tyvärr höll de inte för mina breda fötter i mer än en säsong. Jag har testat att göra diskreta lagningar med lim, men det håller inte för mer än en promenad åt gången. Nu bestämde jag mig därför för att göra en total makeover, med hjälp av silvertejp.
För säkerhets skull, började jag med att än en gång limma i sprickorna. Sedan klippte jag ut bladmönster i silvertejp och fäste utanpå sprickorna. Jag testade att måla på silvertejpen med vattenfast tusch, men färgen fäste inte, så jag fick stå mitt kast och sätta fast glänsande dekorationer. Jag la tre “kvistar” över varandra, tills de tillsammans täckte sprickan och dessutom såg ok ut. Sedan upptäckte jag fler sprickor…
När jag täckt alla sprickor, såg stövlarna ut så här. De är inte särskilt diskreta längre, men förhoppningsvis håller de åtminstone en extra säsong.
Jag läste nyligen en bok, som jag blev alldeles betagen av. Det var en biografi om den viktorianska upptäcktsresanden Mary Kingsley, som på egen hand reste runt i Västafrika på 1890-talet. Anledningen till att jag blev så betagen, var att boken är full av citat från den intelligenta och humoristiska Mary’s iakttagelser och reseskildringar. Det är fascinerande att se hur god kulturförståelse denna kvinna hade och hur hon kunde vända de mest krigiska situationer till rena festligheter, med hjälp av sin diplomati och sitt stora hjärta. Här nedanför vill jag dela med mig av några utdrag ur boken.
“Till det yttre avvek hon åtskilligt från vår vanliga uppfattning om en upptäcktsresande. Ingen tropikhjälm, inga khakibyxor. I sin långa viktorianska kjol, höghalsade vita blus och en liten skinnmössa knuten under hakan, styrde hon sin kanot genom vattenfallen eller vandrade på obanade vägar genom djungler och träskmarker, ensam eller i sällskap av med infödda. Hon föll i floder, ramlade i fångstgropar, skrämde bort krokodiler, flodhästar och leoparder med en smäll av sin paraply eller ett välriktat skott med en lerkruka som projektil.”
Den enda utbildning Mary fick, var hemundervisning i läsning och basal matematik, av modern. Under resten av uppväxten passade hon upp på sin sjukliga mor och hämtade kunskap ur den kringresande faderns böcker. När hon fyllt trettio dog båda hennes föräldrar och brodern reste iväg. Därmed gjorde hon slag i saken och uppfyllde sin dröm, att ge sig ut på äventyr!
Under sin första resa i Västafrika, inträffade följande händelse:
“En dag när Mary ensam vandrade på en djungelstig, öppnade sig plötsligt en glänta och hon fick syn på sju infödingar, sovande i de mest underliga dräkter, huvudprydnader av snäckor och rovfågelsnäbbar och med brokiga lappar hängande överallt.
“Mitt hjärta flög upp i halsen och fötterna fick vingar – för åh, här är förstås ett av stammens Hemliga sällskap i full session. Jag visste att det betydde döden för en oinvigd man eller oinvigd man eller infödingskvinna att närvara. Vad det betydde för mig visste jag inte – ville inte veta. Jag företog vad jag tyckte var ett mästerligt återtåg och hoppades att de inte sett mig. Men snart hörde jag ljudet av en springande man bakom mig… Jag vände mig om och såg på honom:
`Min värderade etiopiske vän, vad vill ni?´
Han tecknade åt mig att följa efter. Nåja, här finns inga poliser och man kan inte heller kalla på en droska, så jag vände åter i sällskap med den extraordinärt klädde främmande mannen. När vi kom fram till skocken av gentlemän, sade de inte ett ord, men hälsade vördnadsfullt och det bar åstad i gåsmarsch på en stig inåt djungeln. /…/ och mina följeslagare gjorde det hela mera muntert genom att alltemellanåt frambringa underliga skrin, långa kluckanden, melankoliska vinanden och ylanden, men ingen sade ett ord. Efter några kilometer kom vi fram till en glänta. Där satte sig mitt sällskap i sovande ställningar – själv stod jag med ryggen mot ett träd och undrade vad som skulle hända.
Snart förstod jag. Vi var inte ett Hemligt Sällskap, vi var ute för att jaga apor! Så här hänger det ihop: Apor är varelser, i vilkas inre ständigt pågår kamp mellan nyfikenhet och försiktighet. Mina svarta vänner vet det, så genom att klä ut sig så ovanligt att apornas nyfikenhet väcks, och sedan låtsas sova, visar de verklig ap-försiktighet.”
Så småningom, när de fällt sitt byte, förklarade männen för Mary att hon “var den konstigaste uppenbarelse, de någonsin sett – jag var ett himlasänt tillskott till deras apjakt“.
Denna bild fick jag inspiration till att måla, när jag läste om Ms. Kingsley’s apjakt.
Mary reste också runt med handelsvaror bland kannibalstammar. Hon kände sig trygg, eftersom hon visste att de inte hade något intresse av att äta sina handelsmän. En gång, när hennes medresenärer blev försenade på en handelsutflykt, skriver hon så här:
Alla varorna var slut och nu fick jag börja sälja mina egna tillhörigheter. För första gången beklagade jag att förrådet var så dåligt. Kläderna sålde jag dyrt och framhöll, att de var både sällsynta och märkvärdiga. Ett dussin vita damblusar gick fort åt. Jag kan inte säga, att de var klädsamma på en muskulös krigare i förening med ingenting annat än rödmålning och en knippa leopardsvansar, särskilt när krigaren inte knäppte blusen bak.
Men naturligtvis gjorde jag inte några anmärkningar och jag förstår fullt och helt, att ett par strumpor kan användas på andra sätt än vi brukar göra, genom att fungera en i taget som mössa med fotändan fladdrande i brisen. Men jag hade för få, och de var alla gångna, innan kanoten kom, ja sannerligen allt utom vad jag hade på mig var borta. Sista persedeln jag sade adjö till var min tandborste och just som jag började fundera på att öppna praktik som trolldoktor kom kanoten.
Hoppas att du också har fått lust att läsa boken. Den heter alltså: “Mary Kingsley: forskningsresande i Västafrika – En biografi av Signe Höjer”
Last year, I received some vintage underpinnings that my parents had found in an old clothes chest, stored in the attic of the family farmhouse. Amongst these clothes, there were a corset, drawers and a petticoat. The same summer, I also got a vintage sewing machine, of the same age, but from my husbands family.
When the theme for this competition was announced, I decided to sew clothes matching my heirloom, on my vintage machine. I wanted to create something that might actually have been worn by my relative, who owned these clothes, if she would have had my taste and interests. Further, I wanted to find an occupation for this fictional Edwardian self, where my eagerness to learn could be matched with staying on the farm. After some research, I decided to go for a country teacher (I have teachers on both of my parents sides of the family), as this was the primary occupation for ambitious Swedish women of the time, who wanted to study and work. As education is the most powerful weapon against war, I consider this as my contribution against the Great War!
The original corset, that my parents found in a chest, which had been locked for at least sixty years. Dated to about 1908.
I had already sewn a Victorian chemise and drawers, so now I wanted to make something else and decided upon a combination of chemise and drawers (1913). I translated the lovely, expensive versions I had seen at museum pages, into something affordable for a farmer’s daughter. Except for the green ribbon, I solely used inherited materials, from bed sheet and laces removed from pillow cases, down to the thread and buttons.
Combination of chemise and drawers – closes with buttons, otherwise open up to the back.
When I reconstructed the corset, I used coutil and other material from VenaCavaDesign. The lace reminds of the lace on my vintage drawers. The suspender end grips was a gift from a friend.
After having finished the corset and combination, I had no inspiration left for the corset cover and petticoat. Therefore, I made a simple combined corset cover and chemise (1910-12). In the picture, I wear the corset cover under my inherited petticoat.
Combination of corset cover and chemise. To the right, worn together with my vintage petticoat, from the same clothes chest.
Hilda, the owner of the under-pinnings, was born in 1894. At this photo, from 1915, she stands at the left, together with her older sister and mother Matilda.
The income of country teachers was modest. Swedish literature from this time praises the woman who knows how to dress beautifully without following the fashion too anxiously, and who knows how to keep her clothes in a fine condition. Thus, I can confidently argue for combining the differently dated parts of the costume with each other.
Unfortunately, I was not able to move the sewing machine to my Danish home, so intsead of historically accurate techniques, I used my modern machine and all its advantages. My first project was to recreate the corset, which is supposedly dated to 1908. I ordered the materials needed from England, but forgot the suspender end grips. Last week I received this from a friend, who had inherited them from an old relative.
For Sunday wear, my fictional self would wear my previously sewn woollen skirt and machine embroidered cotton blouse (about 1910).
This costume (1910) I sew two years ago, but now it was finally complete, with all the right underwear and the beautiful belt, which clasps I also got from a friend.
The blouse is made of cotton, with machine embroideries. In the back, the skirt closes with hooks and sewn eyes.
The fun part was creating the clothes that the teacher would wear for work. She should look neat and respectable, at the same time as the clothes should be practical and at least a bit modern. After some research, I decided to sew a shirtwaist with pin tucks (about 1910) to combine with a modern skirt (1914). Three days ago, I was worried that I had failed completely, as my husband looked sceptically at my half finished costume, but when the costume was finally finished, both he and I were pleased to see it was all I had planned for my costume to be.
Det händer då och då att jag får fantastiska gåvor, från de mest oväntade håll. Förra hösten kunde jag fullborda min kappa, tack vare en snäll medresenär som skänkte mig en vacker pälskrage. Förra sommaren fick jag flera kassar med tyger av en bekant och för någon månad sedan fick jag, förutom en ny favoritfilm, tillskickat vackra spännen för att dekorera min edwardianska dräkt. De passar inte till lärarinnekjolen, men väldigt bra till min tidigare dräkt! Tack, Ulrika!
Förra veckan lät en vän mig gå amok i hennes sybord, som hon ärvt efter sin mormorsmor. Dessa skatter fick jag med mig hem!
From time to time it happens that I receive fantastic gifts, out of the blue. Last autumn I was able to complete my winter coat, thanks to a lovely travel companion who thought that I had better use of her old fur collar than her. Last summer I received several bags with fabrics, which have resulted in two dresses yet. About a month ago a dear acquaintance sent a movie (which has already become a new favourite) and a pair of beautiful belt buckles for my Edwardian outfit. They don’t match the new skirt, but go very well together with my other Edwardian outfit. Thank you, Ulrika!
Last week, another dear friend of mine let me harvest what treasures I could find in her great grandmother’s sewing table.
Till höger ligger, vad jag tror har varit, strumpebandshållare, men utan knappdelen. Den vita spetsen har hon själv virkat!
To the left is what I believe have been used in garters, but it lacks its buttons. The white lace, the great grandmother has knitted herself!
Jag kunde ju inte fullborda min edwardianska korsett i höstas, eftersom jag saknade strumpebandshållare. Vid fotosessionen promenerade jag utan denna elementära del och fick genast inspiration att använda gåvan från väninnan. Originalkorsettens strumpebandshållare ser ut så här.
I wasn’t able to fully complete my teacher’s outfit last autumn, because I couldn’t get hold of appropriate garters. When I walked around without this elementary piece during our photo session, the stockings went down again and again I got inspiration for using what I had found in that sewing table. The garters of my vintage corset look like this.
Strumpebandshållare – konstruktion
Dessa delar använde jag: strumpebandshållare, sidenband, resårband och pärlemorsknappar.
For making the garters, I used: “garter clasps”, broad ribbon, elastics and mother of pearl buttons.
Jag sydde fast bandet (dubbelt) för hand och lät den främre delen gå ned som fäste för knappen.
I handstitched two layers of the ribbon together and left one layer longer than the other, for fastening of the button that hooks in the clasp.
Sedan fäste jag två resårband nederst och sydde in dem i kanaler.
Then I fastened two elastics in that part of the ribbons sewed channels for them.
En stund senare var de redo att fästas i korsetten.
A little while later they were ready for being fastened to the corset.
De fungerade utmärkt!
They work perfectly!
Originalunderklädernas ägarinna
Mina omtänksamma släktingar, på andra sidan Atlanten, har nu skickat några bilder och information om Hilda, som bland annat bar korsetten som jag har återskapat.
My thoughtful relatives on the other side of the Atlantic Sea have recently sent pictures and information about Hilda, the owner of the vintage clothes in the treasure chest.
Hilda var syster till min farmors far, Gottfrid. Hon föddes 1894. På denna bild står hon till vänster, med sin storasyster till höger och sin mor sittande framför sig. Bilden är tagen 1915, året efter vad jag försökte återskapa ur fantasin!
Hilda was the sister of my grandmothers father, Gottfrid. She was born in 1894. In this picture she is the girl on the left, with her sister on the right and their mother sitting in front of them. The picture is from 1915, only one year after what I was trying to recreate clothes for!
Här är Hilda tillsammans med sin bror Gottfrid. Mina släktingar tycker att vi är hiskeligt lika varandra och jag håller nog med om att vi verkar dela både ansiktsform och klädsmak. Hon var tydligen också en duktig sömmerska.
Here Hilda is seen together with her brother Gottfrid. My relatives think that we remind terribly much of each other. I can agree with that we share the shape of our faces and taste in clothes. She was also known for being a good seamstress.
1923 gifte hons sig med göteborgaren Georg. Hon sydde sin bröllopsklänning.
In 1923 she married Georg, from Gothenburg. Of course she made her own dress.
Bilden ovan är ett passfoto från 1927, antagligen taget inför flytten till USA.
This picture usher passport photo from 1927, probably before moving to the states.
Detta foto är taget runt 1930. Hilda står tillsammans med en av min farmors bästa vänner, kusinen Brita.
This photo is from about 1930. Hilda stands together with one of my grandmother’s best friends, cousin Brita.
Hilda bodde i det här trevliga huset, som byggdes under 1700-talet.
Hilda grew up in this nice house that was built in the 18th century.
Denna härliga utsikt har man uppifrån vindsrummet, där min farmor har berättat att hon brukade sova om somrarna. I samma rum står den åtråvärda skattkistan.
This is the view from the attic, where my grandmother has told they used to sleep during the summers. The desirable travel chest stands in the same room.
Jag avslutar inlägget med en bild från Jämtland, 1914. Denna pittoreska bild visar en lärarinna tillsammans med hennes elever. Det påminner om min egen romantiska bild av den tidens lärarinnor, tack vare Astrid Lindgren…
Åter igen vill jag tacka alla er snälla människor, som har bidragit till mitt projekt med material och inspiration! Tack!
I end this blog post with a photo from the north of Sweden, 1914.
This picturesque photo shows a teacher with her young students. It reminds of my romantic idea of the teachers of that era, and Astrid Lindgren is the one to blame. ?
Once again, I want to say thanks to all you wonderful people, who have contributed to my project with material and inspiration!
Bilden intill ska föreställa en lärarinna, fotograferad 1914. Detta bekräftade vad jag hade hoppats på, att en proper lärarinna under första världskriget kunde fortsätta ha sina höghalsade blusar från starten av 1910-talet, trots att det verkar ha varit modernt med lägre kragar under 1914-1915.
The young lady in the picture, from 1914, is a teacher. This proved my thesis, that a decent teacher during the First World War could continue wearing her high necked shirtwaists, even though lower necklines had come into fashion in 1914-1915.
Ytterligare ett exempel, som gav mig vatten på min kvarn, fick jag nu sänt till mig från en annan som är lika tokig i historiska kläder. Fotografiet är från 1916 och lärarinnans dräkt är faktiskt ganska lik den jag har sytt:
Yet another example that kept my hopes of a high necked shirtwaist up, was sent to me by another dear historic fashion nerd. The photo is from 1916 and the teacher actually wears clothes quite similar to those in my sketch.
Denna unga dam är också fotograferad 1914. Jag försökte fixa den moderiktiga frisyren igår, men mitt egensinnigt raka hår vägrade.
Som ni förstår, var jag väldigt sugen på att sy just en höghalsad blus, i stil med vad de väna lärarinnorna har i Astrid Lindgren-filmerna. Jag lyckades inte hitta något mönstrat tyg i rätt stil, så jag köpte ett tunt vitt bomullstyg och bestämde mig för att dekorera plagget med stråveck (se skissen i förra inlägget). Jag studerade olika varianter och fann inspiration från följande bilder.
As you are probably well aware, I was very into the idea of making a high necked shirtwaist, in the same style as the lovely teachers in the Astrid Lindgren movies. I wasn’t able to find any cotton with the right type of print, so I ended with buying a white cotton and decided to decorate it with pin tucks (see the sketch in the last blog post). I studied different options and was inspired by the following pictures:
Den här modebilden är från 1912. Visst ser dräkten lite lärarinneaktig ut?
Denna blus (från starten av 1910-talet) vann slutligen mitt hjärta! Jag tycker om hur stråvecken är grupperade och lämnar mer genomskinliga ytor.
This shirtwaist (from the early teens) finally won my heart! I like how the pin tucks are grouped and leave some areas more transparent.
Konstruktionen
Detta mönster är till corset cover, men i boken beskrivs hur man anpassar det för blus.Ärmkonstruktionen är helt densamma som på bilden.
Med mycket dåligt samvete, valde jag att inte följa bokens instruktioner för hur man ritar det perfekt anpassade mönstret, med hjälp av måttband, linjal och penna. Istället tog jag den snabba vägen och hängde upp tyget på provdockan och klippte ut rätt form och justerade tills det motsvarade befintliga mönster.
My conscience was very heavy indeed when I chose not to follow the book’s instructions for making the perfectly fitted pattern with the help of measuring tape, ruler and pencil. Instead I took a shortcut, hanging the mockup fabric on the mannequin and cutting the appropriate form and adjusting until it looked like the book’s pattern.
Baktill klippte jag fram passande form på ena halvdelen och kopierade denna till andra halvdelen.
In the back I cut an appropriate form at one side and then copied this to the other side.
Så här såg alla mönsterdelar ut. Den knubbiga rektangeln (manschett) ska klippas ut gånger 2 och den långsmala (krage) gånger 4.
The pattern pieces looked like this. There shall be cut two shubby rectangles (cuff) and four long ones (collar).
Problemen började när jag skulle klippa ut blusens framsida. Först klippte den sömnlösa enligt mönstret, men detta är inte anpassat till stråveckens extra tygåtgång. Sedan räknade jag stråvecken på favoritblusen och kom fram till att det var 9 st på var sida och att de var ungefär 1 cm breda. Därmed la jag till 18 cm över vardera axeln (9*2). Senare insåg jag att inspirationskällans stråveck måste vara smalare, för med 1 cm breda veck fick det inte plats 9 st över mina medelbreda skuldror. Därmed sprättade jag upp dessa yttre veck. Alltså tror jag att man gott kan nöja sig med att lägga till 14-16 cm över skuldrorna. Dessutom skulle jag ha lagt till ytterligare en decimeter mitt fram, på höger framsida, till dekorationen som döljer knäppningen.
The problems came when I started cutting the from of the shirtwaist. First, the sleepless seamstress cut just like the pattern, although this wasn’t adjusted to the extra amount of fabric for the pin tucks. Then I counted the pin tucks on my favourite Pinterest shirtwaist and got nine at each side, about one cm wide. Thus I added 18 cm at the shoulders (9*2). After cutting the fabric, I realised that the pleats of the inspiration source must have been thinner, because the with my one cm wide pleats, the whole width was now too wide for my regular broad shoulders. So I unpicked the peripheral pin tucks. I believe that 14-16 cm extra over the shoulders would suffice. Yet another misstep, was that I should have added one dm at the right part’s front, for the decorative “button hiding place”.
Så här vek jag tyget över knäppningen. Knapphålen sitter i det undre lagret.
This is how I folded the fabric that covers the buttons in the front. The button holes are placed in the lowest layer.
Utecklad, ser viknings-dekorationen, över knäppningen, ut så här. “2 cm-delen” är alltså den del som ligger längst fram. Bredden blir totalt 14 cm från “mitt fram”.
Folded out, the decoration looks like this. The “2 cm part” is the one that is the top layer. The width adds up to 14 cm.
Här syr och stryker jag dekorationen som döljer knäppningen.
Here, I sew and iron the decorative button hiding place.
Här stryker och syr jag stråvecken. Jag tyckte att det var fint att ha 0,5 cm mellanrum mellan de grupperade stråvecken, så avståndet från befintligt veck till nästa vikning är alltså 1,5 cm. Detta stryks och sedan sys med vanlig raksöm 1 cm från den vikta kanten.
Here, I iron and sew the pin tucks. I thought it looked nice with 1/2 cm space between the pleats, so from one pin tuck to the next fold, there is 1,5 cm. This fold is ironed and then stitched with a regular straight seam 1 cm from the fold.
För att blusen inte skulle bli helt oformlig, satte jag in en inpassning, från bysten till botten, ca 2 cm djupt. Till höger ser du vänster framsida innan den sätts ihop med de andra delarna. Vecket längst till höger sprättades upp senare och det överflödiga tyget klipptes bort.
In order to prevent the shirtwaist from becoming totally shapeless, I made a dart from the bust to the bottom, about 2 cm deep. To the right, you see the left front part, before it is put together with the other parts. The pleat at the very right was later unpicked and the superfluous fabric was cut away.
Så här såg det ut när fram- och baksida nålades samman.
This is what it looked like when I had pinned the front panels to the back panel.
Här är ärmar fastnålade och jag experimenterar med kragen, som jag konstaterade faktiskt inte behövde rundas, men kunde vara helt rektangulär, eftersom den skulle sluta tätt runt halsen. Bredden är lika med halsens omkrets plus någon centimeters överlapp, så att man kan knäppa.
Here, the arms are pinned to the bodice and I experiment with the collar – I had expected a need for making the collar rounded, but found out that it actually would fit nicely round the neck when just left rectangular. The collar width is the same as the neck width plus some cm overlap for buttoning.
Jag sydde först längs kanterna på den nerfällda delen av kragen, vrängde, strök och la in mellan de båda styckena närmast halsen. Sedan sydde jag längs vikningskanten. Därefter strök jag igen och sedan kunde jag fästa kragen på blusen.
First I sewed along the borders of the collar on the wrong side, then turned the right side ought, ironed it and put the collar in between the standing part of the collar, closest to the neck. Then I stitched these parts together. I ironed again and then I attached the collar to the shirtwaist.
Jag märkte ut knapphålens placering med 4,5 cm avstånd, från kragens topp ned till botten.
I marked the placement of the button holes, 4,5 cm apart, from the top of the collar to the hemline.
Sedan sydde jag knapphålen på maskin och fäste gamla ärvda plastknappar med motsvarande placering.
Then I sewed the button holes on machine and fastened some inherited plastic buttons accordingly.
Sist av allt fållade jag nederkanten och fäste manschetterna. Jag använde ärvda knappar även till dessa, men här är de av pärlemor.
Last of all, I hemmed the bottom of the bodice and attached the cuffs. I used inherited buttons here too, but these were mother of pearl.
När jag bestämde mig för design på kjolen, försökte jag väga in både att kjolen skulle bäras av en modeintresserad kvinna, men även att hennes ekonomi skulle vara begränsad och att hon gärna skulle kunna cykla i den. Alltså fick den inte vara för uppseendeväckande och säsongsbunden, och helst ganska kort, men gärna med en “modern” siluett.
When I decided what design I would use for the skirt, I tried to consider that it would be worn by a fashion forward young woman, who had a strained economy and used her bicycle on her way to work. Thus it mustn’t be too fancy, but more decent and timeless and with that shorter, more bicycle friendly length that had recently come into fashion.
Modetidningen intill är från 1916, men liknande modeller på kjolar finns redan 1914. Skissen, härunder, baserar jag på en kombination av flera kjolmodeller, som jag har sett på modebilder och i klädkataloger. Samma kjollängd, har jag dessutom sett på “street fashion”-bilder från 1906. Sent omsider beslutade jag mig för att även sätta fickor på kjolen, eftersom det ändå är en praktisk lärarinna som ska bära den.
This fashion plate is from 1916, but I have seen similar skirt models from as early as 1914. The sketch shows a combination of several skirts that I have seen on fashion plates and in catalogs. This length I have also seen in photos of street fashion from 1906. I also added pockets, as it would be very practical for the teacher who would wear it.
Skiss på hur jag vill sy kjolen.
Toille
Som vanligt, när jag har en begränsad mängd tyg, börjar jag med att göra en toille.
As usual, when I have a limited amount of fabric and no pattern, I start with making a mockup.
Till vänster ser du midjedelen, medan själva kjoldelen syns till höger. Den är inte på långa vägar klar, men man kan se vilket fall kjolen får, med den rundning kjolen har i midjan, på denna bild.
To the left you see the “waist part”, while the skirt is at the right. It isn’t even close to finished, but at least you get an idea of how the skirt falls (?) with the current shape of the waistline.
Kjolen
Jag tog en bild av när alla delar var urklippta ur tyglängden, men insåg sedan att jag behövde justera avsevärt, så att det inte var värt att förvirra er med den bilden. Så här ser i alla fall framsidans bitar ut, innan de har sytts samman. Ovanför ligger också baksidans midjedel.
I took a picture when all parts were cut out of the proper fabric, but then I realised that I had to adjust many things, so let’s not confuse you with that picture. Anyhow, this is what the front parts look like, before put together. Above them, there lays also the back “waist part”.
Jag började med att nåla de fyra våderna samman, testa och justera. Sedan sydde jag dem samman, men lämnade de översta decimeterna öppna framtill. Därefter nålade jag fast midjedelen fram och bak.
I started with pinning the four panels together, test and adjust. Then I sewed them together, but left the upper decimetres open. Then I pinned the waist parts to the front and back of the skirt.
Så här såg midjedelen ut framtill. Sedan sydde jag knapphål för hand och klädde knappar (ärvda efter svärfarmor Saga), i en rasande fart, sista kvällen innan vi åkte till Svea rike över jul.
The waist part looked like this in the front. I hand stitched the buttonholes and made covered buttons (inherited) in a great hurry, at the last evening before going home to Sweden for Christmas.
Kjolen saknade alltså endast fåll och fickor, när vi återvände till verkligheten.
The skirt only lacked hemming and the pockets, when we returned to the grave reality.
Fickor
När jag började med fickorna, hade jag fortfarande inte helt bestämt mig för hur de skulle se ut. Jag klippte ut några tyglappar och började experimentera. Jag hade sett flera trevliga veckade fick-varianter, bland annat på denna modebild från 1915:
When I began making the pockets, I still hadn’t figured out exactly how they would look. I cut some bits of fabric and experimented with these. I had seen many different types of pockets, for example in this nice fashion plate from 1915:
Jag testade några olika varianter på kjolen och bestämde mig för att göra något liknande bilden intill, men utan knappar och volanger upptill.
I tested some different variants on the skirt and decided to go for something similar to the one in the picture, but without buttons and flounce.
Jag insåg att det skulle krävas väldigt mycket arbete för att få till en rynkad, men ändå rät nedre kant på fickorna, så jag testade mig fram till denna variant.
I realised that it would take some work in order to get that ruffled but at the same time straight bottom edge, so I ended up with this alternative.
Man ser ganska rolig ut, när man försöker föreviga processen, från topp till tå.
One looks kind of funny when trying to document the process, from top to toe.
Sedan var det bara att sy fast fickorna med raksöm och fålla kjolen.
Then all that remained was to stitch down the pockets with a straight seam and hem the skirt.
Den färdiga kjolen
Dags att dra med min hängivne fotograf ut i naturen för en kylig fotosession!
Time to take my dedicated photographer out for a refreshing photo session.
Jag har precis kommit tillbaka från ett besök i min barndoms hemtrakter, i Tanzania. Det är regntid där nu, vilket innebär ett oerhört fuktigt klimat, med temperaturer mellan 27-37 grader Celcius. Området vi skulle besöka är till stor del muslimskt, så jag kände inte att jag kunde använda alltför genomskinliga, eller korta klänningar.
Jag bestämde mig för att utöka min garderob med en ny sval omlott-klänning, utan BH-behov, sydd i tyg från vårt förra besök där. Här är de första skisserna.
Jag hade väldigt begränsad tygmängd, så för att kunna få ut en klänning som både skulle täcka axlar och knän, var jag tvungen att först experimentera med en toille.
Som vanligt hänger jag först upp tyget, så att det faller som jag vill. Sedan klipper jag bort överflödigt tyg och börjar nåla fram en form.
När överdelens delar var färdigklippta, klippte jag ut tyg för kjolen. Det räckte att ta ut för bakddelen, för att se hur mycket som skulle gå åt av det riktiga tyget.
Sedan klippte jag ut delarna i “det riktiga tyget”. Detta tyg var extremt svårbearbetat, eftersom det dels var mönstrat i syfte för att användas som ketenge, dels för att det var skevt vävt och skevt tryckt, dels bestod av något hiskeligt syntetmaterial som levde sitt eget liv. Efter mycket pusslande, lyckades jag slutligen få ut den tygmängd jag behövde för de olika delarna. Ärmarna lämnade jag för att ta itu med senare, när jag visst hur mycket tyg jag hade kvar att arbeta med.
Eftersom jag hade så lite tyg att arbeta med, valde jag att använda stussen som kjolens maxvidd. Jag satte ihop de två framdelarna med bakdelen och hängde dem rakt. Sedan började jag forma livet med nålar.
Sedan gick jag vidare med överdelen. Tyget la jag så att det skulle ligga slätt i själva urringningen och sedan skulle resten formas med hjälp av insnitt.
Här har överdelen börjat formas.
Till vänster har överdelen precis fästs vid kjolen och till höger är båda sidorna i ordning. Notera att detta är avigan, så när klänningen vrängs kommer visdomsordet längs kjolbården, döljas av den yttre “omlott-delen”.
Samma procedur baktill – först insnitt på kjolen…
… och så passar jag överdelen och fäster den sedan i kjoldelen.
Innan jag sydde allt, provade jag klänningen för att se passformen. Jag passade även på att prova olika ärmtyper. Jag höll på att bli tokig, eftersom detta syntettyg på egen hand puttade ut nålarna på nolltid.
När jag testade klänningen, insåg jag att tyget behövde förankras på fler ställen än bara under bysten, om den inte skulle bli ohyggligt oanständig vid minsta bris. Därför sydde jag i tryckknappar längs omlottstyckets bård. Om jag hade haft svarta tryckknappar till hands, hade jag föredragit det.
Jag bestämde mig för att sätta snöre i omlottdelen och sidan, så att klänningen kunde knytas ihop, förutom att knäppas med tryckknappar, som ju så gärna flyger upp om man äter för mycket. Så här blev det.
Mitt lärarinnedräktsprojekt har fått vila i några veckor och nu känner jag äntligen hur inspirationen börjar rinna till igen. Jag har googlat för att skapa mig en mer rättvis bild av 1914:s lärarinnor. Annars har jag en ganska romantisk bild, från bland andra författare som Astrid Lindgren och L.M. Montgomery.
Folkskolan grundades 1842. Från högstadiet minns jag det som om det framstod som att folkskolans införande var ett steg mot ett mer rättvist och demokratiskt samhälle, men endligt Wästerfors verkar verkligheten ha varit mer komplex:
“Idén om en allmän skola hörde samman med en önskan att kontrollera denna växande befolkning för att undvika uppror eller oroligheter. Samtidigt ville bönderna fostra och utbilda det uppväxande släktet i nationell och kristen anda för att bredda sitt kommunala och politiska inflytande.”
Införandet av allmän skolplikt dröjde dessutom och kvaliteten på folkskolorna (både själva lokalerna, undervisningen och barnens närvaro) varierade betydligt runt om i landet. “Folkskolan blev en skola just för vanligt folk medan de mer välsituerade samhällsklasserna fortsatte att skicka sina barn till privatskolor och läroverk. När de fristående folkhögskolorna bildades framåt 1868 var det ett uttryck för böndernas missnöje med den folkskola som skapats – den hade inte blivit den medborgarskola som framstående bondefamiljer önskade, den hade blivit en skola för torparens barn.”
Lärarinnan Alma Backlund, år 1914. Bilden är tagen från internet. Hoppas att jag inte är brottsligt att dela den…
För kvinnor verkar läraryrket ha varit i princip den enda möjligheten till att göra karriär. Mellan 1850-1919 var folkskolan uppdelad i den tvååriga småskolan och den fyraåriga folkskolan. I småskolan arbetade huvudsakligen kvinnor. Den stora mängden lärarinnor betraktades tydligen som ett hot av de manliga lärarna, så 1909 såg regeringen till att åtminstone säkra löneskillnaderna mellan män och kvinnor (tidigare hade de haft samma mini-ingångslön). Det gav en högre status att undervisa i folkskolan än i småskolan. Person skriver dock:
“Folkskollärarna /…/ hade förhållandes kortare utbildning [jämfört med läroverks- och universitetsutbildningarna], de hade gått folkskollärarseminarium, vilket vid tiden ibland kallades för `fattigmans gymnasium´. Folkolläraryrket utgjorde /…/ inte sällan en klassresa för personer med läshuvud från enklare hemförhållanden.”
Så även om det inte var ett arbete som gav hög status, passar nog folkskolläraryrket min lärarinna perfekt, med tanke på att jag tänkte låta henne komma från samma familj som min farmors faster och ha samma vetgirighet som mig själv.
Det var en spännande tid, där suffragetter kämpade för kvinnlig rösträtt och samhället motvilligt fick börja omvärdera sin syn på kvinnan. Lärare var aktiva inom de flesta demokratiseringsprocesser:
“Under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal var folkskollärarna en yrkesgrupp på offensiven. De formerade sig i föreningar, engagerade sig i politiken, sociala rörelser, fackliga aktiviteter samt i närsamhället /…/ I Sveriges Folkskollärarinneförbunds tidning framhölls vissa lärarinnor som pionjärer och förebilder. Dessa framställningar kommunicerar hur lärarinnor med fördel kunde ge uttryck för vad som kan betraktas som `kvinnlighet´ i form av omsorg om barn och svaga, ha ett varmt hjärta och en ständigt öppen famn, men också att det var önskvärt att lärarinnor uppvisade styrka, handlingskraft och mod som motbild till föreställningar om kvinnor som passiva och svaga.”
Utifrån modebilder, fotografier och egen fantasi, har jag nu skissat upp denna kombination av blus och kjol, som jag tänker skulle kunna passa en lärarinna. Dräkten är tillräckligt värdig för lärarinnerollen, ganska moderiktig, men ändå så diskret att den kan användas flera säsonger (för den begränsade inkomstens skull) och kjolens vidd och längd borde göra det möjligt att cykla till och från arbetet. Jag har redan börjat arbeta med kjolen, så förhoppningsvis kommer det ett till blogginlägg innan jul.
Eftersom jag känner mig föga presentabel i mina vågade underkläder, ville jag inte fotografera dem utomhus, så ni får hålla till godo med dessa bilder. Här ser du också i vilken ordning man ska klä på sig de olika plaggen.
As I don’t feel quite decent in my daring underwear, I didn’t want to take the pictures outdoors, so you have to be contented with these pictures. Here you see in what order the different pieces should be put on.
Kombination av särk och mamelucker – ca 1913
Combination of chemise and drawers
Korsett – ca 1908
Corset
Corset cover kombinerat med särk
Corset cover combined with chemise
Underkjolen – från skattkistan – 1905-1920
The original petticoat from the treasure chestSedan är det bara de “riktiga” kläderna som fattas.
Now I only have the “real” outer clothes left.
Visdomar från “Kvinnans bokskatt”
När jag skulle sätta igång med detta projekt, skickade den omtänksamma Ulrika ett utdrag till mig, ur Kvinnans bokskatt från 1913. Boken är läsvärd, både för att författarinnan skriver underhållande och för att boken ger god inblick i sin tids resonemang och vardagsliv. Jag kan inte låta bli att dela med mig av några favoritstycken:
Jag må vara gammal och bakåtsträvande, men låter inte detta ganska bekant?
”Ett mod må för övrigt vara aldrig så löjligt, det finner i alla fall sina anhängare, och sömmerskor och modister äro dess trogna förkämpar.”
Något jag får tänka på, när jag ska välja kläder som matchar min enkla lärarinna:
”Den kvinna förblir alltid bäst klädd, som förstår att förena enkelheten med prydlighet, att välja sina färger efter sitt ansikte och sina kläder efter sin figur. Den enkla, väl skurna, omsorgsfult sydda och välsittande klänningen, som naturligt och smidigt följer figuren, blir alltid elegant utan alla garnityr eller tillsatser och verkar alltid förnämt, allra helst om tygets kvalitet är av bättre slag.”
Är inte detta uttalande fantastiskt likt Miss Bingly’s uttalande, när hon vill belysa Lizzy’s svagheter och framhäva sin egen överlägsenhet inför Mr. Darcy?
” … det enda mål, som är eftersträvansvärt, är detta outsägligt tilldragande behag hos kvinnan, som ligger i ett `distingerat´ väsen, denna sammanfattning av harmoniska rörelser, tal, ton, sätt att vara, kläda och föra sig, som man genast märker och känner, men som är nästan omöjligt att beskriva.”
Med denna underbara iakttagelse, vill jag avsluta dagens blogginlägg:
”Krinolinen var på sin tid ett förskräckligt plagg och drog i sin fulländning så mycket tyg, att en stackars familjeförsörjare med fru och flera giftasvuxna döttrar såg nära nog en hel förmögenhet gå åt till tyg, kappor och volanger, som skulle kläda dessa förskräckliga underplagg av band och stålfjädrar, till vilka mönstret tycktes vara taget från stommen till en kafferkraal i södra Afrika. Och ändå kan man knappast säga, att den tidens kvinnor togo sig på långt när så löjliga ut som nutidens damer
med sina smala kjolar och ofantliga hattar, som komma dem att likna vandrande champinjoner, där icke den över huvudet neddragna hatten i krukfacon gör, att de likna ett vandrande spöke utan huvud alls.”
Hu. Detta plagg hade jag verkligen noll inspiration inför, så det gick undan och blev inte optimalt.
Oh dear. I truly had non inspiration whatsoever for making this piece, so I made it ultra quickly and the result wasn’t optimal.
Här ser du en förnäm variant av “corset cover combined with chemise”, från 1910-1912. De flesta “corset covers” täckte bara just korsetten, eftersom deras främsta syfte var att skydda kläderna utanpå från slitage. Jag ville dock ha ytterligare ett lager nedtill, så jag valde denna variant. Eftersom plagget ska passa en person utan pengar till övers för krimskrams, gjorde jag en mycket enkel variant.
In this picture, from a fashion magazine from 1910-1912, you see an elegant version of a “corset cover combined with chemise”. Most corset covers obviously used to cover just the corset and a little bit more, because it’s purpose was to protect the clothes from the wear of the corset. Because of my combination underneath the corset, I needed another layer under the petticoat, so I chose to make this long version of corset cover. As the cloths should suit a person without much ready money, I set for a very simple model.
Särken är sydd i bomull, med raksömmarna sydda på maskin. När jag orkar och får tillbaka lusten, ska jag fälla sömmarna för hand. Eventuellt lägger jag till en kanal för en snodd, runt midjan.
The chemise/long corset cover is made of cotton and all straight seams are made on the sewing machine. When the inspiration returns, I will fell the seams by hand. Perhaps I will also add a channel for a gathering drawstring at the waist.
Detta är formen på särken.
This is the corset cover’s outlines.
För att ge mer stöd till underkjolen, sydde jag volanger längst ned. Om jag hade lyckats uppamma lite mer motivation, hade jag även sytt ett par stråveck.
In order to give more support to the petticoat, I made flounces at the hemline. If I had been able to muster a greater motivation, I’d even added some pin tucks.
I halsringningen och runt ärmhålen fäste jag en smal spets.
In the neckline and around the armholes I put lace.
Efterkloka tankar: tyget borde ha varit mindre kritvitt – detta plagg ska ju helst inte synas så tydligt genom kläderna – och ännu tunnare, eller figursytt med knäppning. Nu ger det extra tyget i midjan tyvärr en förstorande effekt.
In hindsight, I see that the fabric should have been of lighter weight and less white, as it now shines through the outer layer. It would also have been a good idea to make it more fitted, maybe even buttoned. As it is now, the extra fabric adds some unflattering weight at waist.
– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.
Jag läste nyligen en bok, som jag blev alldeles betagen av. Det var en biografi om den viktorianska upptäcktsresanden Mary Kingsley, som på egen hand reste runt i Västafrika på 1890-talet. Anledningen till att jag blev så betagen, var att boken är full av citat från den intelligenta och humoristiska Mary’s iakttagelser och reseskildringar. Det är fascinerande att se hur god kulturförståelse denna kvinna hade och hur hon kunde vända de mest krigiska situationer till rena festligheter, med hjälp av sin diplomati och sitt stora hjärta. Här nedanför vill jag dela med mig av några utdrag ur boken.
Det händer då och då att jag får fantastiska gåvor, från de mest oväntade håll. Förra hösten kunde jag fullborda min kappa, tack vare en snäll medresenär som skänkte mig en vacker pälskrage. Förra sommaren fick jag flera kassar med tyger av en bekant och för någon månad sedan fick jag, förutom en ny favoritfilm, tillskickat vackra spännen för att dekorera min edwardianska dräkt. De passar inte till lärarinnekjolen, men väldigt bra till min tidigare dräkt! Tack, Ulrika!
Bilden intill ska föreställa en lärarinna, fotograferad 1914. Detta bekräftade vad jag hade hoppats på, att en proper lärarinna under första världskriget kunde fortsätta ha sina höghalsade blusar från starten av 1910-talet, trots att det verkar ha varit modernt med lägre kragar under 1914-1915.
När jag bestämde mig för design på kjolen, försökte jag väga in både att kjolen skulle bäras av en modeintresserad kvinna, men även att hennes ekonomi skulle vara begränsad och att hon gärna skulle kunna cykla i den. Alltså fick den inte vara för uppseendeväckande och säsongsbunden, och helst ganska kort, men gärna med en “modern” siluett.
När jag började med fickorna, hade jag fortfarande inte helt bestämt mig för hur de skulle se ut. Jag klippte ut några tyglappar och började experimentera. Jag hade sett flera trevliga veckade fick-varianter, bland annat på denna modebild från 1915:
