Ten years ago I bought lots of a blue ”synthetic silk” fabric. Already by then, I thought that it would be perfect for a V-lined regency gown, but I was not a confident pattern maker by then, so when I couldn’t find any suitable pattern, it was stowed away.
Thanks to Pinterest and many helpful blogposts, I could at last decipher how the V-lined gowns were constructed. When I also stumbled over this lovely portrait of Tatyana Borisovna Potemkina, I knew that this gown would be my entry in this year’s competition.
I needed better underwear, so I started with making chorded stays (and because I hate hand sewing, I cheated in every way, where there weren’t visible seams), a new chemise and petticoat – faithful to my tradition, I only used old bedsheets.
Before we left Denmark for the busy holidays in Sweden, I had made a pattern for the bodice, but I had not yet figured out whether the lining should have as much fabric as the outside, or if the outside should be pleated and then stitched down to the lining. After examining some photos of vintage dresses, I ended up using the same pattern for both lining and main fabric. There is now room for all bust sizes! The skirt also ended up being quite voluminous, because I had to fully trust my instincts when I cut the fabric and pleated it to the top, without my dear mannequin at hand.
I had the most fun constructing the sleeves. It was only a bit time consuming to hand stich and arrange the pleating and the thin strings. The trickiest part by far was to make the regency hair. I had to make my own hair pieces, with much help from YWU articles and blogs.
When my mother heard that I needed lightweight cotton for the chemisette she bestowed a sleeveless blouse on me. It consisted mainly of lace, so there was not much fabric to work with. I laid it aside for some months, hoping for a good idea. Our last night before going home for the Christmas Holidays (where my gown waited), I finally had inspiration for the chemisette and cut the blouse to pieces. I made the neck-part on the bus ride to Sweden and then I used the remaining decimeters from the blouses’ shoulders, for fake sleeves. On its own, it does not look much like a historic chemisette, but when only the neck part and the arm pieces are seen under the gown, I think it looks right.
We were both sick and tired when my husband took this photography. Afterwards I found out that we had not arranged the fabric volumes to its advantage. You have to look at the other pictures, from our summer photo session, to see how the dress is really meant to look like.
And can you believe it? I won, alongside these incredibly talented seamstresses! Crazy…
Galet nog, så vann jag, tillsammans med dessa otroligt duktiga sömmerskor! Känner mig grymt hedrad.
Today, I finished the blue regency gown, which I have thought about during the whole summer! I had planned for wearing it at the castle pick nick with my friends, but this was cancelled, so I had to find some other location for my photo session.
In this post I will first give you a quick look at the construction, then the new underpinnings put on in the right order, the gown put on and last, all of the romantic pictures of the gown.
Idag blev jag äntligen färdig med min nya empirklänning, som jag har tänkt på hela sommaren. Jag hade ju tänkt använda den på Tjolöholmsutflykten, tillsammans med mina vänner, men utflykten blev inställd, så jag var tvungen att hitta ett annat ställe att fota på.
I detta inlägg visar jag först lite av klänningskonstruktionen, sedan alla underklädeslager och sist själva klänningen.
Construction of the gown
I made a mock-up for the bodice part, on my mannequin before I left it for Sweden. The mock-up was used as a pattern when I cut the fabric.
Jag gjorde en toille på min provdocka i Danmark och använde nu denna som mönster när jag klippte ut tyget.
First I put the bodice together and hand stitched the hem in the neckline. Then I put on the arms and last, I made the skirt. I cut some corners by sewing long loose machine seams for gathering the fabric in the arms and skirt.
Först satte jag ihop livet och fållade sömmarna i halsringningen. Sedan fäste jag ärmarna och sist kjolen. Jag struntade i att göra vecksömmar för hand, genom att i stället sy långa lösa raksömmar på symaskinen för att rynka puffärmarna och kjolen.
The Underpinnings
Here are all the layers of underpinnings (except for stockings and shoes), then the making of the hair and at last comes the wonderful gown:
Här får ni se hur alla underkläder tas på i rätt ordning (utom strumpor och skor), sedan hur frisyren görs i ordning och slutligen den nya klänningen ses i all sin glans:
The Regency Hair
Now it is time for making the hair! I have long, straight hair, that never hold the curls for more than five minutes. After some lovely articles at Your Wardrobe Unlocked and the wonderful blog Places in Time, I have finally gathered up enough courage to make my own hair pieces.
Nu är det dags för att fixa håret! Jag har långt, rakt hår, som aldrig låter lockarna stanna i mer än fem minuter. Efter några uppmuntrande artiklar på Your Wardrobe Unlocked och den underbara bloggen Places in Time, har jag äntligen samlat tillräckligt med mod för att fixa eget löshår!
I am too greedy to buy synthetic wig hair, so… I know some of you will think that this is truly shocking… I harvested all the hair that got stuck in my brush for one month, taped it together and finally glued it to a small piece of fabric and to barrets. Then I wound the hair up around my finger and fastened the curl with hair pins. These new hair pieces were put away for about two weeks before I could use them (I tried them after just one week, but that wouldn’t do at all!).
Jag är för gniden för att köpa syntetiskt löshår, så… jag vet att några av er kommer rygga tillbaka i avsky, men… jag sparade allt hår som fastnade i hårborsten i en månad, tejpade samman det och limmade slutligen fast det på hårspännen, samman med en liten tygbit. Sedan rullade jag upp håret runt fingret och fäste lockarna i hårnålar och la undan allt i två veckor innan fotosessionen (jag testade löshåret efter bara en vecka, men då släppte lockarna på en minut).
For those of you, who have shorter hair, I believe that Diary of a Mantua Maker may be helpful.
I had to read several blogs and examine many photos of vintage gowns, before I understood how the V-lined gowns are constructed (which is shown in this post), so I will kindly show you how it is put on.
Jag var tvungen att läsa igenom flera bloggar och kolla på många fotografier av vintageklänningar, innan jag förstod hur dessa V-ringade klänningar var konstruerade (vilket syns i detta inlägg). Eftersom kanske fler än jag är förvirrade över detta, visar jag hur man tar på sig den.
Finally, I am fully dressed!
Clearly, we aren’t twins, the lady in the portrait and me, but I am very satisfied with the likeness of the dress. I hope to find a fabric for a similar chemisette with long arms too.
At first, I thought that the lady sat in a velvet sofa, but after a closer look, I think that she is seated in the moss, by a waterfall. Well, I won’t find that in my neighbourhood, so I will make do with the woods of Vimmerby.
Damen i porträttet och jag är kan inte misstas för att vara tvillingar, men jag är väldigt nöjd med hur lika klänningarna blev. Jag hoppas på att hitta ett tyg för en likadan chemisette, med långa ärmar.
Först trodde jag att hon satt i en sammetssoffa (som jag), men när jag tittade närmare på bilden, insåg jag att hon sitter i mossan, intill ett vattenfall. Det finns inte i grannskapet, så jag får nöja mig med mossiga bilder från Vimmerbys skogar.
Taking the gown for a walk
And thus, the lady wishes you all a good day, while she tries to find her way back home to Denmark.
Så önskar damen eder alla en fin dag, medan hon försöker hitta vägen tillbaka till Danmark.
As I am already the proud owner of two bib front dresses, I want to make a V-line this time. I had no idea of how to construct such a piece, but roamed Pinterest for answes and found this gown (with several pictures here):
Eftersom mina två andra empirklänningar är sydda efter modellen med nedfällbar framdel och därmed har fyrkantig urringning, vill jag nu sy en klänning med V-ringning. Jag misstänkte att sådana exempel i BBC:s Stolthet och fördom, med knäppning i ryggen, inte var särskilt representativa. Därför letade jag konstruktions-information på Pinterest och Google och fann slutligen detta representativa exemplar (som det dessutom finns mängder av bra bilder på här):
Since the summer of my wedding, I have a blue silk like (probably polyester) fabric in my stash. I have always wanted to sew a regency dress out of this, so now I just wanted to see if there really existed blue V-line gowns at the time. When I looked at fashion plates, museum pieces and portraits, I found out that the V-line was not by far as common as the square neckline and that blue was not a very common colour neither. At last I found this lovely portrait of Tatyana Borisovna Potemkina from 1820 (by Vigée Le Brun) though:
Ända sedan sommaren jag gifte mig, har jag haft ett blått “sidentyg” (antagligen polyester) liggande. Jag har hela tiden velat, men inte kommit mig för att sy en V-ringad empirklänning av denna, så nu ville jag bara försäkra mig om att det verkligen existerade blå klänningar av denna modell. När jag såg på museiexemplar, modebilder och porträtt insåg jag dels att V-ringningar verkar ha varit relativt ovanligt och dels att blått siden var i extrem minoritet (det finns fler porträtt med blå sammetsklänningar). Till slut hittade jag i alla fall detta underbara porträtt av Tatyana Borisovna Potemkina, målat av Vigée Le Brun 1820:
It isn’t only dark blue, it also seems to have the same construction as the dress above!
Den väna damen behagar inte bara att vara klädd i blått, men verkar dessutom ha en klänning med precis den konstruktion jag bestämt mig för!
I have dived into a new, big, lovely project: a new regency gown with all the right underpinnings. This lunacy is partly due to a need to escape the far too big study load this term and partly due to the dear problem that I will have two friends to company me at a regency event this summer, but only own two gowns.
Jag har dykt ned i ett nytt, stort och underbart projekt: en ny empirklänning med alla matchande underkläder. Denna galenskap beror dels på att jag behöver en undanflykt från denna termins alldeles för stora läsebörda och dels på ett kärt problem – jag får med mig två kamrater på ett historiskt evenemang men äger bara två empirklänningar.
I aimed for a costume somewhere in between 1810-1820 and was inspired by museum pieces, fashion plates, portraits and several fantastic blogs.
Jag siktar på att sy en dräkt överensstämmande med mode från början av 1810-talet. Inspiration har jag hämtat från museiexemplar, modebilder, porträtt och en massa fantastiska bloggar.
The Corset
In order to have a proper fit of the gown, I started with the corset. Here are some pictures from today’s photo shoot and further down comes the research and construction process.
För att kunna få en bra passform på klänningen började jag med att sy korsetten. Här kommer några bilder från dagens fotosession. Längre ned skriver jag om bakgrundsinformation och konstruktion.
Inspiration for the corset
In my regency corset research, was finally most Inpired by these pictures:
Under mina efterforskningar inspirerades jag främst av dessa bilder:
I chose to have the beige one as a model, because it can go under the most part of the regency era and also early 1820’s and even 1830’s costumes, if I may be so bold. It has three panels (one whole front and two in the back) and two shoulder straps.
Jag bestämde mig för att utgå från den beiga korsetten eftersom den fungerar under de flesta empirkläder, tidigt 1820-tal och eventuellt även 1830-tal, om jag skulle vara riktigt djärv. Den består av tre paneler (en hel framsida och två baktill), samt två axelband.
Constructing the corset
I didn’t know if the corsets that inspired me consisted of two or four layers of fabric. The blogs I’ve read to prepare myself for the task, often show four layers, but I didn’t gather whether this was due to the bloggers’ vast knowledge or that they simply preferred the greater sturdiness of four layers. I had less than one meter cotton cloth at home, the choise was easy.
Jag visste inte om mina inspirations-korsetter bestod av två eller fyra lager tyg. Bloggarna som jag läst som förberedelse inför projektet, brukar visa fyra tyglager, men det framgår inte om det är för att de kunniga bloggarna vet att detta är rätt eller för att de bara vill ha ökad stadga. Jag hade bara hemma mindre ön en meter vitt bomullstyg, sp valet blev lätt.
First, I constructed a toille on myself and got these parts. I bought a 1,5 mm thick piece of wood and saw it to about 36 cm.
Jag började med att göra en toille på mig själv och fick dessa bitar. Jag köpte en 1 mm tjock träpinne och sågade till ca 36 cm.
Here are all the pattern pieces on one fold.
Jag fick plats med alla mönsterdelar på en vikning.
After having put the panels together and then also gathered the inner and outer layer (on machine), I inserted the gussets by hand.
Efter att ha sytt ihop alla paneler och sedan även satt ihop inre och yttre del (på symaskinen), satte jag in kilarna för hand.
Then I cheeted, badly. I thought that I would save myself time by machine sewing the chords onto another piece of cloth and then put it between the existing layers and make the hand sewing last. I also thought that this would add the needed sturdiness that I otherwise would lack, due to the two layers of fabric. When I tried this, I discovered that my coarse chord showed through the white cotton. Therefore I sewed a piece of cloth to the other side too.
Sedan fuskade jag, mycket fult. Jag trodde att jag skulle bespara mig själv tid och arbete genom att sy fast snöret på en tygbit, som jag sedan skulle stoppa in mellan korsettens båda tyglager. Dessutom hoppades jag att detta skulle kompensera för min bortprioritering av de två inre lagren tyg. Jag upptäckte dock att snöret syntes igenom tyget, så jag fick sy fast en bit tyg på andra sidan också (med passpoalpressarfoten).
Then, after having sewn the channel for the busk, I could at last put the chorded pieces in between the layers. I hand stitched around the chords, so that it at least looked right…
I also chorded in the back, oround the hand stitched lacing holes.
Sedan, efter att ha sytt en kanal för pinnen, kunde jag äntligen sätta in snördelarna. Jag sydde för hand runt snöret, så att det åtminstone skulle se rätt ut.
Jag sydde in snören baktill också, på båda sidor om de handsydda snörhålen.
At last, I made matching baning out of the same fabric and put in a thick thread in the front, so that it can be gather if needed.
Sist gjorde jag egna kantband i samma tyg och tvinnade mormors gamla brodertråd till lagom tjocka snören att dra till upptill, vid behov.
Here is a view of the inside, with the threads coming out of the lacinghole.
Här syns mitt lilla snörhål med snörena som kommer ut.
The shift
I made a shift in two hours (mostly by machine, off course). The construction is very simple and is just like it was at the 11th century: One panel in front and one in the back, gussets in the sides of the skirt and between the skirt and arms:
Jag sydde en särk på två timmar (mestadels på maskin, så klart). Konstruktionen är väldigt enkel och är densamma som den var på 1100-talet: en panel fram och en bak, triangulära kilar i kjolens sidor och fyrkantiga kilar mellan klänningsdelen och ärmarna:
Good morning to you!
– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.