Tag Archives: Återbruk

Barnkläder, Children's clothes, Clothes, Kläder, Reconstruct, Sy om, Uncategorised

CHILDREN’S shirts and a REPURPOSED dress

1st July 2023 Susanna Art Leave a comment

As this spring was hot, I decided to sew a cool shirt for our youngest, as a protection from the sun. I would finally use the pretty fabric that his brother chose when I was pregnant, two years ago. ❤ As I made this shirt, big brother asked if he could have one too, and if course I couldn’t resist.

Eftersom det var riktigt varmt redan under våren så ville jag sy en sval skjorta åt minstingen, att använda som solskydd. Jag använde tyget som storebror valde medan lillebror låg i magen för två år sedan. ❤ När storebror såg skjortan bad han om att få en likadan och jag kunde naturligtvis inte neka honom detta.

Dear Bonna captured this lovely photo after the sunday service (as I wore another of my earlier creations). Thank you so much for the picture!

Fina Bonna fotograferade oss efter gudstjänsten (på bilden bär jag en annan tidig kreation). Tack så mycket för bilden, Bonna!

Here is a closer view of both shirts. Här kan man se skjortorna på närmare håll.

Tutorial for toddler’s shirt

About ten years ago I found a soft, lightweight bedsheet from the 70s, with a floral print that reminded me of a beautiful dress worn by Grace Kelly in Hitchcock’s Rear Window.

För ungefär tio år sedan hittade jag ett underbart tunnslitet 70-talslakan med blomstermönster som påminde mig om Grace Kellys klänning i Hitchcocks Rear Window.

I made a more simple version, with a loose fit, tied with a bow at the waist.

Jag sydde en enklare variant, med luftig passform, sammanhållen med en rosett i midjan.

This dress was so incredibly comfy that I used a lot until it suddenly tore as I played with the kids the other day. I mourned it for a couple of hours until I found comfort in that it could be transformed into a shirt for the little one.

Denna klänning var så otroligt skön att jag använde den väldigt mycket, tills den slutligen sprack medan jag lekte med barnen. Jag sörjde den under ett par timmar, tills jag insåg att den kunde bli ytteligare en skjorta till minstingen.

I used the same pattern as for the first shirt, which was copied from his beloved strawberry shirt.

Jag använde samma mönster som till den första skjortan, vilket jag kopierade från minstingens älskade jordgubbsskjorta.

After cutting the four pieces, sew elastic inside the hem of the arms, then pulled the fabric to the right fit before making the seam along the arm.

Efter att ha klippt ut de fyra delarna, sydde jag in ett elastiskt band i ärmfållen. Sedan drog jag åt bander tills det var tillräckligt tight. Därefter sydde jag armlängden.

Then I moved on to the front opening of the shirt, before stiching the arms in place, binding the edges and making the bottom hem.

Därefter tog jag itu med öppningen i halsringningen och sedan sydde jag fast ärmarna. Sist sydde jag kantband i halslinningen och fållade botten.

Today he tried it on and I believe he finds it just as comfy as I did my dress.

Idag testade han skjortan och jag tror faktiskt att han tycker att den är lika skön som jag upplevde klänningen.

Clothes, Clothes for pregnancy and nursing, Gravid- och amningskläder, In English, Kläder, Reconstruct, Sy om, Uncategorised

Floral Dress for Breastfeeding

21st November 2021 Susanna Art Leave a comment

During my pregnancy I got more and more frustrated for not being able to sew anything for my rapidly changing body. I fell in love with the costumes of Queen’s Gambit and decided to make a dress with a waist, for my post pregnancy body. As I knew from before that the breastfeeding body can also change from week to week, I decided to try smocking. I made a few changes on the same pattern that I developed for my friend and my cocktail nursing dress. I had a pair of curtains with pretty floral print in my stash, that would be long enough, had I only cut it right! 😭 My pregnant, sleep deprived brain was not up for neither math, nor cutting. I had to rethink the model for the fabric to suffice (less fabric in the skirt, with more shallow pleats and only smocking on the top of the back, instead of the whole back) and I had to use bits with old seams visible. I guessed at what my measurements would be and sewed the dress without any other fitting than using my mannequin. Scary! You might imagine my surprise when I tried it on and it actually fit.

Under graviditeten blev jag allt mer frustrerad, då jag inte kunde sy något åt min hastigt förändrande kropp. Jag blev helt betagen av dräkterna i Queen’s Gambit och bestämde mig för att sy en klänning med midja, tillägnad min kropp efter förlossningen. Eftersom jag visste att även ammande kroppar kan förändras från vecka till vecka, tänkte jag testa smock. Jag gjorde några ändringar av det mönster som jag ritade till min väns klänning och min festliga amningsklänning. Jag hade ett par gamla gardiner med trevligt blommönster och det skulle ha räckt om jag bara hade klippt ut rätt… Min gravida, sömnlösa hjärna var inte i form för att vare sig räkna eller klippa. Jag var tvungen att tänka om med modellen för att få tyget att räcka (mindre tyg i kjolen och dess veck och endast smock i övre delen av ryggen istället för hela ryggen) och jag var tvungen att använda tygstycken där de gamla sömmarna syntes. Jag gissade vad jag skulle få för mått och sydde utan annan provning än på min provdocka. Läskigt! Du kan föreställa dig hur förvånad jag blev när jag testade klänningen och den faktiskt passade.

Construction

This was what the pattern looked like in the end.
*Så här såg det slutgiltiga mönstret ut.*

Piping around the edges of the bodice.
*Passpoal kring livets kanter.*

Smocking of the upper part of the back.
*Smock av ryggens övre tygstycke.*

Putting the lower front parts together with an invisible zipper and facing at the top edge.
*Livets nedre del fogas samman, med dold dragkedja och förstärkande tygbit upptill (facing?).*

Each part of the bodice put together.
*Livets alla delar har sammanfogats.*

Making the skirt with pockets and (unevenly distributed) pleats.
*Kjolens fyra våder sys samman, fickor sätts in och väck läggs inte särskilt snyggt…*

Making a pattern and the final sleeves.
*Mönster till ärmarna.*

The final dress with push buttons and hidden zipper. It has many faults – it wrinkles really easily, the opening for breastfeeding is slightly wrong placed and there are some issues with the arms – but it is very practical and will serve me well, I think.

Den färdiga klänningen, med tryckknappar och dold dragkedja. Den har många fel och brister – den blir skrynklig vid blotta anblicken, amningsöppningen är lite felplacerad och därmed lite svåranvänd och ärmarna är inte perfekta – men jag tror att jag få mycket användning av den.

These photos were shot in panic after ironing the dress while preparing lunch, putting on makeup while playing, tidying up the particular spots that would be visible (in fact, I am surrounded by seas of toys and mountains of pillows), while hearing the baby starting to signal that he very much wants to test the purpose of the dress.

Dessa foton togs i panik efter att jag strukit klänningen medan jag lagade mat, städat de ställen som skulle synas i bild (i själva verket omges jag av kuddberg och hav av leksaker), alltmedan bebisen började signalera att han ville testa om klänningen verkligen fyllde sin funktion).

Clothes, In English, Kläder, Reconstruct, Sy om

Grandmothers bridal gown goes goth!

30th October 2016 Susanna Art Leave a comment

The history of a dress

My dear grandmother got married 1951. Her bridal gown was made from a beautiful, white silk brocade. Some years later, she dyed and reconstructed the dress, in order to wear it to her sister’s wedding.

About 50 years later, my brother and sister and me, made our own fantasy movie – Snow White And The Skizophrenic Maniac – where my sister, who played the beautiful, wicked queen, wore the beautiful, salmon coloured dress. Unfortunately, I don’t have any picture of either my grandmother or my sister in the dress, but I have picture of myself wearing the dress to a costume party, playing another queen.

Mormor och morfar gifte sig 1951. Mormors brudklänning var sydd i vacker, vit sidenbrokad. Några år senare färgade hon och sydde om klänningen, för att kunna använda den på sin systers bröllop.

Ungefär 50 år senare spelade jag och mina syskon in ”Snövit och den skizofrene galningen” (en fantastisk film) och min syster, som spelade den ondskefulla drottningen, använde den numera laxrosa klänningen. Tyvärr har jag varken bild av mormor eller min syster i klänningen. Här är dock en bild av mig själv på en maskerad, där jag skulle spela drottning Silvia.
Soon, hopefully, I will get my medical degree. Then I would like to wear something really festive and elegant. For some years I have dreamed of reconstructing and dying the dress once more to suit my body and skin type. This fall, I finally had the courage to rip all of the seams and get to it, with the goal of wearing the dress at the great party.

Förhoppningsvis tar jag min läkarexamen snart. Då vill jag ha på mig något riktigt festligt och elegant. I flera år har jag drömt om att sy om och färga denna klänning så att den ska passa min kroppstyp och hy bättre. I höst har jag äntligen samlat mod för att sprätta upp alla sömma och sätta igång med projektet, för att kunna ha klänningen på examensfesten.

Construction

I wanted to remove the awkward shoulder straps and tape at the top. I really love the construction at the waist, so I kept the dress as it was from the waist downward, but ripped all seams in the bodice.

Jag ville ta bort de fula axelbanden och bandet upptill på livet. Jag älskar midje-konstruktionen, så jag behöll kjolen som den var, men sprättade upp alla sömmar upptill.

I reduced the bust width with 10 cm, but only 2 cm at the waist.

I wanted a sturdy material underneath the silk, so I traced the pattern of the bodice to a discarded pair of jeans (thanks, bro) and fitted the pieces over my victorian corset. As you see, there was some discrepancy between the measures of the original wearer’s bust and mine. I was astonished to see that this tall and, in later years very sturdy grandmother of mine, had almost the same measurement around the waist as myself. Then I was reminded that she both was above average height (172 cm) and had to bear viscous comments in the farming community, about how skinny she was in her youth.

When I had finally got the right fit, I sew the pieces together and put boning in the seam allowances. In the front, I used spiral steal. Because I wanted as little bulk as possible, I decided not to hem the boning channels. The edges won’t fray much anyway, facing the dresses inside.

Jag ville ha ett stadigt material under sidenet, så jag kopierade livets mönster till ett par avlagda jeans (tack, Gabriel!) och satte ihop delarna utanpå min viktorianska korsett. Som synes var det en rejäl skillnad mellan mitt och min unga mormors bystmått. Jag förundrades över hur denna långa och på senare år väldigt stadigt byggda kvinna, kunde ha nästan samma midjemått. Mamma påminde mig dock om att mormor var längre än medelmåttet och fick uthärda de nedlåtande lantortsbornas kommentarer, som ”Du är ju mager som en gärdsgårdsstör”.

När jag äntligen fick till rätt passform, sydde jag ihop delarna och placerade jag korsettstål i sömmarna. För att slippa synliga kanaler fällde jag sömsmånerna över stålet och sydde fast utan att fålla. Framtill använde jag spiralstål.

I had planned on dying the dress in a darker red, but discovered some some marks that couldn’t be removed and considered dying the dress black. I don’t own any enormous pots and I didn’t want to put the beautiful silk gown in its then disintegrated state, in a washing machine, so I couldn’t dye the fabric at home anyway.

Suddenly, I was called to interviews in Sweden, for my medical internship. These interviews were close to my parents home, so now was my chance to dye the dress! It seamed a bit disrespectful to dye my grandmother’s bridal gown black, so I bought the red textile colour (Dylon was the only one I could lay my hands on with that short notice) and left for Sweden the very next day.

Jag hade tänkt färga klänningen mörkare röd, men upptäckte några märken som jag inte kunde tvätta bort och började överväga att färga klänningen svart. Jag äger ingen tillräckligt stor gryta för tygfärgning och jag ville inte stoppa den söndersprättade klänningen i tvättmaskinen, så jag kunde inte färga tyget hemma.

Plötsligt kallades jag till AT-intervjuer i Sverige. Dessa skulle vara nära mina föräldrars hem, så nu såg jag min chans att färga klänningen. Det kändes närmast hädiskt att färga mormors brudklänning svart, så jag köpte röd textilfärg (Dylon var det enda jag kunde få tag i med så kort varsel) och åkte till Sverige nästa dag med en väldigt märklig packning – formella kläder för intervjuerna, en söndersprättad sidenklänning, textilfärg, 1 kg koksalt och latexhandskar.

I started with soaking the dress and was amazed to find that it looked like intestines…

Jag började med att blötlägga klänningen och förundrades över hur mycket den liknade tarmar…

Then I started cooking. I thought I was very careful indeed – I used more colour than prescribed and I kept the fabric in motion most of the time at the stove. When the dress had dried, though, I found that the dress had not aquired the burgundy red I aimed for and that the stains had got an even deeper colour than the rest of the dress. When I discovered something resembling burning marks, I decided to go for the black colour, in order to salvage the remains of my dream dress.

Sedan påbörjade jag matlagningen. Jag tyckte att jag var otroligt noggrann – jag använde dubbelt så mycket textilfärg för att verkligen få en mörk färg, eftersom färgen inte var anpassad för siden och jag rörde ihärdigt runt tyget i grytan. När klänningen hade torkat, upptäckte jag dock att klänningen, trots all extra färg inte hade blivit vinröd utan vackert rosenrosa. Fläckarna som färgen skulle täcka, var nu istället mycket mörkare än resten av tyget och nu hade tillkommit fasansfulla brännmärken över hela kjolen. Jag var nära att ge upp, men ville ändå testa att färga klänningen svart, för att se om den kanske kunde räddas ändå

I went to the local grocery store and hope to find Herdins textile hand wasch-colour for natural fibers, but only found Herdins “wash it back – black”, that could only be used in washing machine. This seemed like a risky project, so I was not too glad to spend more money on it. Then my sweet mother stepped in and financed the purchase. Anxiously I put the fine silk in the washing mashine and waited for my doom. The result of this colouring was amazing!

Back in Denmark, I did not only have a future job to look forward to, but also a beautiful fabric to work with. I sewed the pieces together according to the boned bodice and made a heart-form at the bust lining.

Jag gick till alla Vimmerbys mataffärer, i hopp om att finna Herdins textilfärg för naturfiber, men förgäves. På ICA hittade jag dock Herdins ”Wash it back – black”, som bara kunde användas i tvättmaskin. Det verkade vara ett riktigt riskprojekt, så jag var tveksam till att spendera mer pengar på det. Men då trädde mamma in som en räddande ängel och finansierade detta inköp. Med hjärtat i halsgropen stoppade jag in sidenklänningen i tvättmaskinen och väntade nervöst på att se hur det gått. Resultatet blev underbart!

Tillbaka i Danmark hade jag nu både ett framtida jobb att se fram emot och ett underbart tyg att arbeta med. Jag sydde samman bitarna utifrån jeansstommen och klippte till en hjärtform i urringningen.

After having lined the upper part with the remains of the original hemline, the dress was finished.

Efter att ha fållat upptill med tyg från orginalklänningens bortsprättade bitar, var klänningen äntligen klar.

The dress, with goth styling – since it is Halloween Happy Halloween!

In English, Saker, Sy om

Case for My Laptop

1st November 2015 Susanna Art Leave a comment

Min gamla dator är totalt opålitlig, så när den plötsligt bestämde sig för att ta semester i två veckor inför psykiatritentan, insåg jag att jag måste köpa en ny. I november ska jag veckopendla till min praktik. Jag vill inte utsätta datorn för onödiga påfrestningar under resorna, men vill samtidigt undvika extra utgifter, så nu har jag gjort ett datorfodral av material som ändå låg hemma och skräpade:

Skumgummi – tidigare använt till en numera skrotad gungstol
2 bordstabletter – tänkta som nödlösning till edwardiansk hatt, men sedan hittade jag bättre , varför dessa blev liggande.
Gult fodertyg – spill från Skattkammarens baner.
Björntråd – från diverse jeansuppläggningar
Dragkedja – arvegods

My old lap top is unreliable, so when it suddenly decided to take a vacation for two weeks just before my psychiatry exams, I realized that I had to by a new one. In November, I will commute weekly for my internship. I do not want to put this expensive new device in danger during the journeys, but at the same time I want to save money. Therefor I have made a lap top case out of materials that I would never use otherwise:

Foam rubber – earlier used for a rocking chair
Two tablets (?) that I had planned to use as an emergency solution for my Edwardian hat, but then I found better ones and these were left in the bottom of a drawer
Yellow lining material – leftovers from the Sunday School flag
Bear thread – from some jeans
Zipper – inherited

Först ritade jag upp datorns mått på skumgummit och skar ut med hjälp av brödkniv. Sedan delade jag detta på mitten, men lämnade de nedersta millimetrarna. Jag testade att lägga in datorn och insåg att att skyddet var överdrivet tjockt, så jag skar bort ytterligare på utsidorna.

First, I draw the measurements of the laptop on the foam rubber and cut it with a bread knife. I cut it open, leaving a few millimeters at the bottom. I tested putting the computer in between the layers and realized that it was way too thick. I cut away more from the outside.

Jag fordrade insidan med tyg, genom att först vika på mitten och stoppa ned mellan skumgummilagren och sedan vika ut det överflödiga tyget mot utsidan. Därefter sydde jag längs kortsidorna, så att det bara var kvar en öppning upptill för datorn.

I lined the inside, by folding the fabric on half and put it down in between the foam rubber layers, then I folded the remaining fabric over the outside. Then I sew the short sides, leaving the long side open for the lap top.

De två bordstabletterna sydde jag försiktigt samman på maskin, med jeansnål och björntråd. En långsida och de närmaste 2 centimetrarna på båda kortsidor lämnades osydda. Här satte jag in en dragkedja, som jag sydde fast för hand. Sedan stoppade jag in fyllningen och datorn.

I stitched the two table tablets together on machine, with jeans needle and bear thread. One long side and the two centimeters closest to this side remained unsewn. Here I put a zipper, which I hand stitched in place. Then I put the foam rubber and lining inside.

Mitt mål var att sy ett fodral som skulle ge gott skydd, samtidigt som det inte skulle ge ett för lyxigt intryck, eftersom jag inte vill göra datorn mer stöldbegärlig än vad den redan är. Jag tror att jag lyckades.

My goal was to make a case that would give a good protection, at the same time as it would not give a too luxurious impression, as I do not want to make the lap top more tempting than it already is. I think that I succeeded.

Clothes, Från idé till färdigt plagg, In English, Kläder, Reconstruct, Sy om

Dressing Gown

18th September 2015 Susanna Art Leave a comment

I vintras sydde jag en omlottklänning med empirskärning, av två ketängen (tanzanska skynken). Jag använde en gammal gardin som toille. Redan då tänkte jag att jag måste sy en morgonrock av detta härliga tyg. Nu fick jag äntligen tid.

This winter I made a wrap-around-dress(?) out of two ketenge (Tanzanian cloth pieces). I used an old curtain as toille. Already by then I thought that this pattern would be perfect for a dressing gown, made from my parents very first curtains. Now I had finally time to do it.

Jag använde mig alltså av samma mönster som till den tanzanska klänningen. Skillnaden är att jag har fordrat morgonrocken med ett vitt bomullstyg, eftersom den annars skulle vara helt genomskinlig og alldeles för sval för denna frusna varelse.

I used the same pattern as I made for the Tanzanian Dress. The difference is that I have lined the dressing gown with a white cotton, because it would otherwise be completely transparent and far too cool for this frozen creature.

Jag hade egentligen tänkt fotografera morgonrocken ute på en åker, eftersom det var sådan dramatisk blåst och läckra ovädersmoln. Jag var dock inte helt bekväm med att promenera genom samhället i denna stass och den förkylda fotografen blev väldigt tacksam när jag föreslog att vi skulle återanvända bokarna vid fotbollsplanen (som vi fotade min spencer vid).

I had planned for a photo shoot out on the fields, as there is now a superbly dramatic wind and glorious storm clouds. Yet, I was not fully comfortable with strolling around in town in this outfit and the photographer had a bad cold and was only too happy when I suggested that we reuse the beeches around the football field (which we used for my spencer).

Morgonrockens ärmar är “omvända”, och har den potentiella sömmen upptill. Jag överväger att sätta några stygn vid armvecket, så att de ger lite mer värme till överarmarna, nu när hösten blir kyligare.

The sleeves of the dressing gown are ”converted” and has the potential seam on the shoulder. I consider placing some stitches at the elbow, so that the arms give a bit more warmth above the elbows as the autumn now grows colder.

Jag veckade baktill och satte “brokad-linjerna” ytterst.

I pleated the back and placed the ”brocade lines” on the outside.

Ärmarna är långa, men behöver inte nödvändigtvis vara opraktiska, eftersom de bara hänger utefter sidorna. Om det skulle vara risk för att fastna i saker, kan ärmarna knytas bakom ryggen.

The sleeves are long, but not unpractical, because they just hang down along the sides. If there is any risk of getting stuck, the arms can actually be tied behind the back.

För att bevisa hur praktisk denna morgonrock är, klättrade jag för er skull upp i ett träd!

In order to prove for you how practical this dressing gown is, I climbed up this tree.

Nej, det var förstås för min egen skull som jag tog mig dit. Jag älskar att klättra i träd och skulle gärna ha levt som en trädalv, om jag hade levt i ett lite mindre krävande klimat och inte varit så besvärad av insekter.

No, off course it was for my own sake that I got up. I love climbing trees and would gladly have spent my life as a tree elf, if I had but lived in a more forgiving climate and had not been so afraid of insects.

Kom ihåg att alltid hålla blicken riktad mot skyn, så kan du kanske få se skygga väsen visa sig.

Remember to always look to the sky, then you may see lucid creatures.

Clothes, Reconstruct, Sy om

Omsydd tanzansk klänning

18th June 2015 Susanna Art Leave a comment

Välkommen till min nya bloggplats! Jag inviger den med mitt senaste alster – en omsydd tanzansk klänning.

Jag fick klänningen av mamma, som trodde att färgen skulle passa mig bättre. Klänningen bestod av ett framstycke och ett bakstycke, med ärmar.

Broderierna ville jag ta vara på, så det var ingen vits att klippa alltför mycket i tyget. Det första jag gjorde var att ge klänningen lite mer form, genom att sy insnitt längs med broderiet på framsidan.

Sedan gjorde gjorde jag även insnitt vid bysten, samt kapade kjollängden och använde dessa tygstycken som skärp.

Så här förskräcklig såg klänningen ut inifrån, innan jag sytt alla sömmar och klippt bort överflödigt tyg.

Och så här såg den ut när den var färdigsydd och alla sömmar pressats.

Klänningen ser fortfarande inte särskilt bra ut baktill, eftersom den saknar inkilningar där (till förmån för påklädligheten). Om jag hittar tråd i matchande färg, tror jag att jag ska lösa detta genom att sy fast skärpet och lämna en lucka på ca två dm baktill, där jag drar åt. Då borde det bli jämnare och mer symmetriska veck.

Hoppas att jag lyckats bidra till någons inspiration!

Clothes, Från idé till färdigt plagg, Reconstruct, Sy om

50-talsblåsa av ett 70-talslakan

25th August 2014 Susanna Art Leave a comment

I vintras sydde jag en klänning av ett 70-talslakan. Detta lakan har jag alltid älskat, så när det var dags att kassera det, tyckte jag att det var värt att se om det gick att skapa en användbar klänning av det. Den blev användbar och gjorde rent av succé!

Jag fick till och med en förfrågan om att sy upp en likadan till en kamrat, av det återstående tyget. Hon bor i en annan del av Sverige, så det skulle bli problem med provningen, men jag kunde ändå inte motstå uppdraget. Eftersom jag redan hade fått så många komplimanger för klänningen och flera gånger för mönsterpassningen på andra klänningar, passade jag nu på att dokumentera processen. Min förhoppning med detta inlägg är att ni ska få idéer till hur man bäst utnyttjar tygets mönster och storlek, samt hur man draperar fram klänningen direkt på dockan.

Tygets egenskaper – mängd och mönster

De faktorer som är viktigast att ta med i beräkningen, när man syr ett plagg utifrån ett tyg man redan har, är främst tygmängden, men också mönstret. Om man använder sig av ett second-hand-tyg, bör man dessutom noga gå igenom hela tygmängden, så att man kan undgå slitna delar.

Tyget som jag hade kvar, var uppdelat i två stycken – en hel lakansvåd och det som syns på bilden. Eftersom kjolen skulle ha mycket vidd, sparade jag det andra, större stycket till kjolen och använde det på bilden till klänningslivet.

Drapera klänningslivet – framtill

För att hitta var mönstret passade bäst i förhållande till själva kroppsformen, flyttade jag runt tyget på provdockan, tills jag hittade den naturliga placeringen. Jag fixerade sedan tyget med nålar i provdockan.

Den mörkblå blobban upptill, planerade jag att klippa bort ihop med urringningen, för att överdelen se mindre rörig ut.

Utifrån den största vidden på livet, plus ca 1 dm, rev jag bort överflödigt tyg. Detsamma gjorde jag upptill, alltså ca 1 dm över den framtida halsringningen. Anledningen till att jag ofta river i stället för att klippa, är att det blir trådrakt och går otroligt mycket snabbare.

När framsidans tygstycke hade fått en lagom storlek, satte jag nålar mitt fram, så att tyget låg slätt mot provdockan. Sedan klippte jag ut ett hål för halsen.

Egentligen skulle jag ha startat med att ha avigan utåt, eftersom alla sömmar sitter på den sidan, men i min iver glömde jag det, så jag fick vända på stycket från och med detta moment. Så här ser alltså framstycket ut med halsringning och nålar som är placerade så att de dels håller tyget slätt mot dockan och dels håller tyget i en vinkel så att det går trådrakt ned mot midjan, både framtill och i sidan.

Nu är det dags för att lägga veck vid bystens sida. Vid den framtida sidsömmen, ska vecket vara så djupt att tyget går trådrakt ned mot midjan.

Därefter läggs vecken från bysten och nedåt mot midjan. Med hjälp av de nålar som håller fast tyget på provdockan, mitt fram och i sidorna, kan du dra åt tyget ganska hårt för att få till en bra och tight passform.

Här ser du både nålarna som förankrar tyget i dockan och nålarna som skapar formen på klänningen.

Drapera klänningslivet – baktill

Jag la tyget så att mönstret var placerat så fint som möjligt, i förhållande till kroppsformen. Sedan nålade jag fast tyget i dockan. Som vanligt, rev jag sedan bort överflödigt tyg utifrån den största nödvändiga vidden och behöll ca 1 dm felmarginal.

Nästa steg är att nåla samman bak- och framstycken med varandra över skuldrorna. På denna klänning ville jag utnyttja mönstret, så jag valde att inte sätta axelsömmen mitt upptill, men sluttande nedåt på baksidan.

Sedan nålade jag ihop fram- och bakstycken i sidsömmarna. Jag började även experimentera med hur urringningen skulle se ut och har här på bilden nålar i urringningens potentiella hörn.

Rätta till sömmar innan de sys

Så här knöligt ser klänningslivet ut efter att ha draperats fram på provdockan. För att undvika veck måste sömmarna vara räta, eller åtminstone jämnt böjda.

Som du ser, sitter nålarna inte på en rät linje. Därför tog jag bort alla nålar emellan de högst och lägst placerade. Man måste se till att de båda tyglagren ligger slätt på varandra. Därefter kan man använda sig av något rakt, tex. ett måttband, till att sätta nålarna i en rät linje, nedifrån och upp.

Sedan kan man sätta fast en infordring i halsringningen. Denna blev lite liten, upptäckte jag senare, så jag bytte ut den mot en som var ännu vidare och djupare.

Eftersom det det inte hade dykt upp något tillfälle för att prova plagget på beställaren, hade jag på detta fotografi ännu inte sytt i dragkedjan i sidan. Det är därför det sticker ut tyg på höger sida.

Kjoldelen – längd och vidd

Till denna klänning har vi inte har köpt lagom med tyg, med utgångspunkt i ett färdigt mönster med beräknad tygåtgång, utan skapar istället ett mönster utifrån vad vi redan har till hands. Därför måste vi nu se hur mycket tyg vi har kvar till kjoldelen. Om vi ska få ut så stor vidd som möjligt för kjolen, måste vi tänka oss noga för innan vi klipper. Vi måste även se hur vi använder mönstret på finaste sätt. Notera att tyget är vikt dubbelt på bilden.

När man har bestämt sig för hur man bäst utnyttjar mönstret och tygets längd, kan man klippa som nedan, för att få ut maximal vidd i kjolfållen.

Med det tyg jag hade kvar, räckte det till två våder – en fram och en bak.

Kjoldelen – sidsömmar och fickor

Så här kan man snabbt sy ett par fickor att sätta i sidsömmarna. Öppningen är mot mitten.

Här är fickorna ihopnålade med kjolen. Först sys sidsömmarna ovanför och nedanför fickorna. Sedan sys fickans ena tyglager ihop med kjolens framdel och fickans andra lager med kjolens bakdel.

När dessa sömmar är klara, är det dags att fästa kjolen i klänningslivet.

Kjoldelen – veck

För att få symmetriska och jämnt fördelade veck, brukar jag göra så här: Först nålar jag fast kjolens sidsömmar mitt för livets sidsömmar. Sedan finner jag varje vecks mittpunkt och sätter en nål där, tills jag har fått önskat antal veck. Jag drar alltså tyget ut mot mig, tills jag får en likbent trekant, med provdockan som bas, och sätter sedan fast kjolen i livet med en nål mitt emellan de två ursprungliga. Detta upprepas för vart veck, tills de är lagom många och stora.

Nu är det dags att lägga vecken på ett vis som tar till vara tygets mönster.

Framtill lägger jag vecken, så att varje veck bular ut åt vardera sida…

… och baktill lägger jag vecken så att de pekar åt mitten.

Nu, när vecken ligger rätt, är det dags för det värsta av allt: att vika in vecken och fästa dem i klänningslivet från avigan. Detta tar enormt lång tid.

Steg 1) Ta ur nålarna ur klänningslivet/provdockan, men behåll dem i kjolvecket
Steg 2) Fäll ned den övre kanten in mot klänningslivet
Steg 3) Nåla igenom både kjolvecket och klänningslivet
Steg 4) Gå in från avigsidan och nyp ihop klänningslivets och kjolens sömsmåner nåla inifrån. Se upp så att du inte tappar vecken!

Ärmar

Jag hade ganska stora tygbitar över till att prova mig fram till fina ärmar. Jag la vikten på att utnyttja mönstret på bästa sätt över ärmkupolen (?). Sedan kapade jag av vid passande längd och fållade.

Urringning med infordring

En infordring syr man fast på utsidan. Sedan klipper man ner sömsmånen till lämplig bredd, exempelvis 0,5 cm. För att infordringen sedan inte ska synas utifrån, har jag lärt mig knepet att sy en söm utifrån, igenom de tre tyglagren, tätt intill själva klänningstyget. När infordringen sedan viks ned på insidan, kommer det sticka ut mycket mindre än utan denna söm.

Här klipps sömsmånen på infordringen ner till ca 1,5 cm.

Sedan behandlas infordringen som en vanlig fåll – kanten viks in och nålas fast inför maskinsömnaden.

Dold dragkedja

När jag syr fast dolda dragkedjor, brukar jag börja med att stryka klänningslivets kanter, där de ska mötas i dragkedjan. Sedan fäster jag nålar i dragkedjan, utifrån, så att fram- och baksida möts.

Sedan nyper jag fast dragkedjan och sömsmånen och flyttar över nålarna från utsidan till denna plats. De resterande stegen är tyvärr inte dokumenterade, eftersom jag plötsligt fick väldigt bråttom. De innefattar i alla fall att man tråcklar fast dragkedjan i tyget. Sedan använder man dragkedjepressarfot till att fästa dragkedjan och syr så tätt inpå själva kedjan som möjligt. Jag brukar vika ut kedjan medan jag syr, för att få klänningens fram- och baksida så tätt inpå varandra som möjligt. Resultatet brukar bli väldigt fint!

Sedan är det bara småpillet kvar, som att fålla kjolen, fixa till på insidan osv.

Hoppas att du har fått någon glädje av detta inlägg och att du nu har fått inspiration till att själv sy något, lite mindre ostrukturerat än detta projekt.

Clothes, Från idé till färdigt plagg, Kläder, Sy om

Ljuv sommarklänning på en eftermiddag

19th May 2014 Susanna Art Leave a comment

Förra sommaren fick jag en flera kassar med tyger av en bekant, som gillar vad jag syr. Bland annat fanns där ett vitt gardintyg i spets. I söndags fick jag plötsligt inspiration till att sy en sommarklänning av tyget.

Ett vackert luftslott

Först var jag tvungen att ta reda på hur mycket av tyget jag skulle använda, för jag har en hemlig önskan om att sy en riktigt romantisk 50-talsklänning av resten…

Sedan skulle jag hitta något lämpligt tyg att ha under. Utan, skulle klänningen bli ytterst oanständig… Jag testade både med vitt silkigt, matt och ljust gult och detta gyllene “sidenlakan” från second hand. Över axeln hänger även en idé till ett tygbälte, gjort av farmors knypplade glasunderlägg.

När jag bestämt mig för att använda det gyllene lakanet, var det dags att sy själva underklänningen.

Tyvärr syns det väl inte så bra, men så här nålade jag. Eftersom klänningen varken ska vara figursydd eller ha dragkedja, utgår jag från det bredaste måttet över bysten och nålar sedan ned i en jämn linje mot tygets ytterkanter längst ned.

Därpå nålade jag spetstyget direkt på dockan. Jag satte veck med jämna mellanrum runt midjan, så att midjevidden blev ungefär lika vid som på underklänningen. På baksidan veckade jag spetstyget längs halsringningen och på framsidan veckade jag över axlarna. Sedan vek jag in tyget runt underklänningen och sydde fast för hand. Så här ser klänningen ut utan något som håller in midjan.

Jag har planerat att sy fast ett resårband i midjan, men eftersom det ändå ska döljas av något slags skärp, använder jag tills vidare denna tygstuv, som blev över när jag sydde en tärn-klänning.

Jag passar inte alls i denna ljuvliga gula färg, så jag hoppas på att hitta någon som vill ta över klänningen när den är klar.

Fullborda verket – en vecka senare

Eftersom jag vill skänka bort klänningen, måste jag göra den mer lättanvänd och hållbar. Därför fållade jag ordentligt nedtill och genomförde planen att sätta resår i midjan och göra ett riktigt skärp av tygstuven som är med på bilderna ovan.

Jag satte fast resårbandet med nålar i sidorna på underklänningen, på rätt höjd.

Sedan märkte jag ut midjelinjen med nålar, jäms med resårbandet, i spetstyget.

Därefter satte jag nålar “mitt fram”, “mitt bak” och punkterna mitt emellan befintliga nålar, både på underklänningen och resårbandet…

… och nålade sedan fast resårbandet i under klänningen, vid dessa nålar.

Sedan nålade jag även fast spetstyget vid dessa punkter, varpå jag gjorde småjusteringar på provdockan. Vid varje nål sydde jag ca en cm lång sicksack-söm.

Så här såg det ut sedan. Tanken var dock att dölja resårbandet med något fint skärp, så jag använde stuvbiten som är med på tidigare bilder.

Tygbiten veks dubbel och en raksöm syddes längs kanten. För att stadga tyget, för att det inte skulle vecka sig i midjan, använde jag rigelinband. De skulle sitta dels i sidorna och dels baktill, med resårband och rynkat tyg däremellan, så att man skulle kunna åla sig i klänningen. Med nålar märkte jag ut rigelinbandens positioner – sidorna och baktill. Tyget var långt nog för ordentlig veckning baktill.

Först sydde jag fast resårbanden och det första rigelinbandet i skärpets ena ände. Sedan fäste jag rigelinbanden för hand i tyget vid nålarna, allteftersom jag vrängde skärpet. Den värsta utmaningen var att fästa det sista rigelinbandet och resåren, eftersom detta skulle sitta en bra bit in i skärpet. Jag höll på att bli tokig, och till slut, när jag upptäckte att jag hade råkat korsa resårbanden (som skulle döljas inuti skärpet) gav jag upp. Det var ju ändå funktionellt.

Så här såg det i alla fall ut till slut, när jag hade sytt ihop ändarna för hand. De knypplade glasunderläggen, nålade jag tillfälligt fast på skärpet för att göra det ännu lite festligare.

Det gav ju inget vidare gott resultat, så jag tog bort dem igen…

… och blev lycklig som i en shampooreklam!

Ha en jättebra dag!

Fantasy, Från idé till färdigt plagg

Sagolik klänning

13th April 2013 Susanna Art Leave a comment

I somras ärvde jag lite tyger från en dam med förkärlek för gyllene ting. När jag fick syn på två gyllene dukar, satte min fantasi genast igång och jag bestämde mig för att sy en fantasyklänning, i stil med dem som finns i de illustrerade sagoböcker jag älskade som barn.

När jag skapar ett nytt klädesplagg, brukar jag antingen drapera fram det direkt på provdockan, eller starta med att göra en skiss, som visar plaggets skärning.

Mönster till livet

Eftersom jag hade begränsad tygmängd för en klänning med släp, bestämde jag mig för att göra ett mönster, innan jag började klippa i tyget. Det gjorde jag direkt på dockan med skräptyger. Den här gången startade jag med att ordna de centrala tygbitarna.

Biten mitt fram (som jag kallar “stomacher” i brist på svensk översättning) ska inte sys ihop med resten av klänningen, så den fyller bara funktionen att kunna fästa de omgivande tygbitarna i under mönsterframställningen. Här ser du, förhoppningsvis, hur jag formar “första biten till höger”, som jag kallar för A. Det är viktigt att få tyget att ligga slätt, annars kommer mönstrets passform bli dålig och klänningen bli knölig. Det är också viktigt att göra mönstrets linjer så jämna som möjligt, för att undvika veck. Här ser du hur jag med hjälp av måttbandet, ritar en rät linje.

A’s andra gräns ritar jag också med hjälp av måttbandet. Linjen gränsar precis mot det område där tyget börjar vecka sig.

Nästa bit, B, nålar jag fast på samma sätt och ritar ut linjer med hjälp av måttbandet. Tyvärr finns ingen bild på C, som gränsar mot B och bakstycket, men den är skapad på samma sätt som A och B.

När A, B och C för höger sida är färdiga rättar jag till linjerna, om de är för krokiga från att ha ritats upp direkt på dockan. Sedan kopierar jag dem, spegelvänt, för att få motsvarande bitar för vänster sida. Ovanför ser du hur jag gör detta – jag lägger den uppritade biten med mönstret/rätan nedåt och vänder sedan upp rätan undan för undan och märker ut motsvarande linje på den nya biten. Nedanför ser du framsidans samtliga bitar (stomachern ska vara i ett annat tyg).

När framsidans delar är klara, sätter jag igång med baksidan. Jag startar med biten mitt bak, D. Som vanligt, är det första steget att nåla fast tyget så att det ligger slätt. I halsringningen har jag här passat på att anpassa till framsidan på vänster framsida, men detta kan man göra senare. Mittlinjen är utmärkt med nålar, som tyvärr syns dåligt på bilderna.

Vid ärmhålet gör jag en mjuk rundning, som övergår i en rät linje ned mot midjan.

När linjen är utritad, tar jag ned biten. Jag viker den längs mittlinjen och kopierar den vänstra linjen spegelvänt, på samma vis som tidigare. Den färdiga mönsterbiten ses till höger.

Sedan är det dags för biten bak till höger, E. Här använder jag en helt annan metod än framtill, inte för att den nödvändigtvis är bättre för detta ändamål, men bara för att visa att det finns flera olika metoder. Efter att ha nålat så att tyget ligger slätt och går trådrakt ned mot midjan, viker jag in “sömsmånen” och nålar längs E’s gräns. Sedan ritar jag längs vikningen. Jag kopierar E på samma vis som de andra bitarna.

Eftersom jag hade så lite tyg för klänningen, var jag orolig att det inte skulle finnas tillräckligt, om jag skulle upptäcka något fel efter att varje del var utklippt. Dessutom fick jag för mig att jag kanske ville sälja den här klänningen, så därför skulle den vara fin både inuti och utanpå. Därmed beslutade jag mig för att göra foder till livet och kunde på så sätt se om mönstret var optimalt, innan jag klippte i klänningstyget.

Min överkropp är längre än dockans, så därför måste jag låta överdelens tyg gå ned över höftpartiet och strunta i att det veckar sig runt midjan. Detta får jag anpassa direkt på min kropp istället.

Sy livet, med passpoaler och rigelinband

För att minska risken för veck i livet och även öka klänningens “sagolikhet”, syr jag passpoaler, som jag placerar i sömmarna framtill.

Till detta använder jag blixtlåspressarfot.

Här ser du hur passpoalen fästs mot rätsidan av A, för att sedan bli vänd mot mitten, när den är fastsydd. Jag är ingen passpoalexpert, så jag hade lite problem med att få till dem att sitta som de skulle mellan de andra tygstyckena. Nålar man noggrant, brukar det bli ett bra resultat till slut i alla fall. Eftersom jag inte kunde hitta min skräddarpenna och verkligen ville bli klar med klänningen samma helg, gjorde jag något man absolut inte får – jag märkte jag ut linjerna med bläck.

Eftersom tanken är snörningen ska ge klänningen dess passform, riskerar den att dra i tyget och få det att vecka sig. Därför använder jag här rigelineband till att ge stadga. Det sätts emellan fodret och passpoalens sömsmån. Denna sömsmån, som består av en stadkant, syr jag sedan fast i fodret för hand.

Här ser du hur olika tyget beter sig med och utan rigelineband (bandet är fastsytt på livets högra del, men inte vänstra). Sömsmånerna i livets framsida är vikta åt var sitt håll och pressade, både i fodret och klänningstyget. Baksidan är utan passpoaler och har sömsmånen nedvikt och pressad mot mitten.
Mönster till ärmar

Jag använder mig att skräptyg även för att göra ärmen. Egentligen ska detta göras med bara armar, men jag orkade inte ta av mig blusen, så jag nålade utanpå den – vid armhålet, armbågen, samt handleden.

Som du ser, är tyget väldigt knöligt nu. Mitt trick är att då fästa en ny nål i det undre lagret vid varje nål och sedan dra ur nålen som håller sidorna samman, så att den bara sitter i det övre lagret.

Sedan lägger jag tyget slätt, med en trådrak vikning från axelns högsta punkt ned till handleden. Därefter nålar jag igenom båda lagren med det undre lagrets nålar, så att jag från framsidan ser var de sitter (1a bilden). Därefter sätter jag en nål igenom båda tyglagren, mitt emellan det övre och det undre lagrets nål och får alltså fram “genomsnittet” (2a bilden). Sedan tar jag bort nålarna runt “genomsnittsnålarna”, så att det bara är dessa kvar (3e bilden).

När jag har nålarna för handleden, armbågen och armhålet på plats, sätter jag ut nya nålar på en rät linje emellan dessa. Sedan testar jag om ärmen sitter bra. I detta fallet gjorde den det.

Innan jag avslutar ärmmönstret, ser jag till att linjen från armhålan till handleden är helt rak.

För att se hur jag bäst kunde få tyget att räcka till både släp och ärmar, nålade jag här fast den överblivna duken på livet. Detta var ju snyggt, men det fanns inte tillräckligt med tyg för att få den vidd som skulle krävas för ett så långt släp. Därmed kunde jag istället ta till lite extra tyg för att få den finaste mönsterpassningen till ärmarna.

Fullborda klänningen

Jag sydde fast ärmarna på livet. I midjan fäste jag en passpoal, som jag sedan nålade kjoldelen till. Baktill gjorde jag likadana veck som syns på den tidigare bilden. Eftersom midjelinjen är horisontal baktill, gick det mycket enkelt att fästa kjoldelen där. Framtill var dock en mardröm!

När jag får en idé vill jag sällan kompromissa mig fram till en mindre fin variant. Det hade varit otroligt mycket lättare att sy livet och kjolen för sig, med “stomachern” fastsydd i livet och med endast en dekorativ snörning. Istället för funktionell snörning hade jag kunnat ha en dragkedja i sidan. Jag hade dock bestämt mig för att snörningen skulle vara funktionell, så jag fick bara bita ihop och sy fast kjolen för hand, bit för bit. Det blev inte helt perfekt, men helt klart tillräckligt fint för att jag ska vara nöjd.

Egentligen hade jag tänkt använda mig av metallöglor för snörningen, men kunde inte hitta dem när det vara dags för detta moment. Därför sydde jag egna öglor av vaxad lintråd (två lösa stygn i lagom storlek på samma ställe, därefter lindad tråd runt dessa stygn).

Från början planerade jag att sy en 1400-talsunderklänning till denna dräkt, i vars urringning jag kunde förankra stomachern. Eftersom det var så otroligt vacker körsbärsblomning medan jag sydde, ville jag dock bli klar med klänningen så fort som möjligt, så att vi kunde fotografera innan allt var överblommat eller bortblåst. Därför tog jag en genväg och nålade fast en sammetsbit på lagom höjd i urringningen och lät den hänga löst på insidan. När jag har tid och lust tänker jag istället sy fast stomachern längs ena sidan, innanför snörningen, så att jag kan fästa den på andra sidan med ett få antal hyskor och hakar.

Den färdiga dräkten

Med dessa bilder vill jag avsluta detta första blogginlägg. Hoppas att det har givit dig något – om inte ny kunskap, så kanske lite inspiration. Titta gärna in på min hemsida och skriv gärna en kommentar.

Susanna Art Blog