När jag bestämde mig för design på kjolen, försökte jag väga in både att kjolen skulle bäras av en modeintresserad kvinna, men även att hennes ekonomi skulle vara begränsad och att hon gärna skulle kunna cykla i den. Alltså fick den inte vara för uppseendeväckande och säsongsbunden, och helst ganska kort, men gärna med en “modern” siluett.
When I decided what design I would use for the skirt, I tried to consider that it would be worn by a fashion forward young woman, who had a strained economy and used her bicycle on her way to work. Thus it mustn’t be too fancy, but more decent and timeless and with that shorter, more bicycle friendly length that had recently come into fashion.
Modetidningen intill är från 1916, men liknande modeller på kjolar finns redan 1914. Skissen, härunder, baserar jag på en kombination av flera kjolmodeller, som jag har sett på modebilder och i klädkataloger. Samma kjollängd, har jag dessutom sett på “street fashion”-bilder från 1906. Sent omsider beslutade jag mig för att även sätta fickor på kjolen, eftersom det ändå är en praktisk lärarinna som ska bära den.
This fashion plate is from 1916, but I have seen similar skirt models from as early as 1914. The sketch shows a combination of several skirts that I have seen on fashion plates and in catalogs. This length I have also seen in photos of street fashion from 1906. I also added pockets, as it would be very practical for the teacher who would wear it.
Skiss på hur jag vill sy kjolen.
Toille
Som vanligt, när jag har en begränsad mängd tyg, börjar jag med att göra en toille.
As usual, when I have a limited amount of fabric and no pattern, I start with making a mockup.
Till vänster ser du midjedelen, medan själva kjoldelen syns till höger. Den är inte på långa vägar klar, men man kan se vilket fall kjolen får, med den rundning kjolen har i midjan, på denna bild.
To the left you see the “waist part”, while the skirt is at the right. It isn’t even close to finished, but at least you get an idea of how the skirt falls (?) with the current shape of the waistline.
Kjolen
Jag tog en bild av när alla delar var urklippta ur tyglängden, men insåg sedan att jag behövde justera avsevärt, så att det inte var värt att förvirra er med den bilden. Så här ser i alla fall framsidans bitar ut, innan de har sytts samman. Ovanför ligger också baksidans midjedel.
I took a picture when all parts were cut out of the proper fabric, but then I realised that I had to adjust many things, so let’s not confuse you with that picture. Anyhow, this is what the front parts look like, before put together. Above them, there lays also the back “waist part”.
Jag började med att nåla de fyra våderna samman, testa och justera. Sedan sydde jag dem samman, men lämnade de översta decimeterna öppna framtill. Därefter nålade jag fast midjedelen fram och bak.
I started with pinning the four panels together, test and adjust. Then I sewed them together, but left the upper decimetres open. Then I pinned the waist parts to the front and back of the skirt.
Så här såg midjedelen ut framtill. Sedan sydde jag knapphål för hand och klädde knappar (ärvda efter svärfarmor Saga), i en rasande fart, sista kvällen innan vi åkte till Svea rike över jul.
The waist part looked like this in the front. I hand stitched the buttonholes and made covered buttons (inherited) in a great hurry, at the last evening before going home to Sweden for Christmas.
Kjolen saknade alltså endast fåll och fickor, när vi återvände till verkligheten.
The skirt only lacked hemming and the pockets, when we returned to the grave reality.
Fickor
När jag började med fickorna, hade jag fortfarande inte helt bestämt mig för hur de skulle se ut. Jag klippte ut några tyglappar och började experimentera. Jag hade sett flera trevliga veckade fick-varianter, bland annat på denna modebild från 1915:
When I began making the pockets, I still hadn’t figured out exactly how they would look. I cut some bits of fabric and experimented with these. I had seen many different types of pockets, for example in this nice fashion plate from 1915:
Jag testade några olika varianter på kjolen och bestämde mig för att göra något liknande bilden intill, men utan knappar och volanger upptill.
I tested some different variants on the skirt and decided to go for something similar to the one in the picture, but without buttons and flounce.
Jag insåg att det skulle krävas väldigt mycket arbete för att få till en rynkad, men ändå rät nedre kant på fickorna, så jag testade mig fram till denna variant.
I realised that it would take some work in order to get that ruffled but at the same time straight bottom edge, so I ended up with this alternative.
Man ser ganska rolig ut, när man försöker föreviga processen, från topp till tå.
One looks kind of funny when trying to document the process, from top to toe.
Sedan var det bara att sy fast fickorna med raksöm och fålla kjolen.
Then all that remained was to stitch down the pockets with a straight seam and hem the skirt.
Den färdiga kjolen
Dags att dra med min hängivne fotograf ut i naturen för en kylig fotosession!
Time to take my dedicated photographer out for a refreshing photo session.
Jag har precis kommit tillbaka från ett besök i min barndoms hemtrakter, i Tanzania. Det är regntid där nu, vilket innebär ett oerhört fuktigt klimat, med temperaturer mellan 27-37 grader Celcius. Området vi skulle besöka är till stor del muslimskt, så jag kände inte att jag kunde använda alltför genomskinliga, eller korta klänningar.
Jag bestämde mig för att utöka min garderob med en ny sval omlott-klänning, utan BH-behov, sydd i tyg från vårt förra besök där. Här är de första skisserna.
Jag hade väldigt begränsad tygmängd, så för att kunna få ut en klänning som både skulle täcka axlar och knän, var jag tvungen att först experimentera med en toille.
Som vanligt hänger jag först upp tyget, så att det faller som jag vill. Sedan klipper jag bort överflödigt tyg och börjar nåla fram en form.
När överdelens delar var färdigklippta, klippte jag ut tyg för kjolen. Det räckte att ta ut för bakddelen, för att se hur mycket som skulle gå åt av det riktiga tyget.
Sedan klippte jag ut delarna i “det riktiga tyget”. Detta tyg var extremt svårbearbetat, eftersom det dels var mönstrat i syfte för att användas som ketenge, dels för att det var skevt vävt och skevt tryckt, dels bestod av något hiskeligt syntetmaterial som levde sitt eget liv. Efter mycket pusslande, lyckades jag slutligen få ut den tygmängd jag behövde för de olika delarna. Ärmarna lämnade jag för att ta itu med senare, när jag visst hur mycket tyg jag hade kvar att arbeta med.
Eftersom jag hade så lite tyg att arbeta med, valde jag att använda stussen som kjolens maxvidd. Jag satte ihop de två framdelarna med bakdelen och hängde dem rakt. Sedan började jag forma livet med nålar.
Sedan gick jag vidare med överdelen. Tyget la jag så att det skulle ligga slätt i själva urringningen och sedan skulle resten formas med hjälp av insnitt.
Här har överdelen börjat formas.
Till vänster har överdelen precis fästs vid kjolen och till höger är båda sidorna i ordning. Notera att detta är avigan, så när klänningen vrängs kommer visdomsordet längs kjolbården, döljas av den yttre “omlott-delen”.
Samma procedur baktill – först insnitt på kjolen…
… och så passar jag överdelen och fäster den sedan i kjoldelen.
Innan jag sydde allt, provade jag klänningen för att se passformen. Jag passade även på att prova olika ärmtyper. Jag höll på att bli tokig, eftersom detta syntettyg på egen hand puttade ut nålarna på nolltid.
När jag testade klänningen, insåg jag att tyget behövde förankras på fler ställen än bara under bysten, om den inte skulle bli ohyggligt oanständig vid minsta bris. Därför sydde jag i tryckknappar längs omlottstyckets bård. Om jag hade haft svarta tryckknappar till hands, hade jag föredragit det.
Jag bestämde mig för att sätta snöre i omlottdelen och sidan, så att klänningen kunde knytas ihop, förutom att knäppas med tryckknappar, som ju så gärna flyger upp om man äter för mycket. Så här blev det.
Min pappa cyklar i princip vart han än ska, oavsett vilket väder det är. Därför tänkte jag att en vattentät sadelvärmare kunde vara en bra födelsedagspresent.
Jag använde mig av de material jag hade hemma, alltså några stuvbitar, en plastkasse och trådrester och resårband.
Jag var inte säker på vilka mått pappas sadel hade, så jag tittade runt lite på internet och använde mig av de största måtten jag hittade.
För att göra sadelvärmaren varm och mjuk, använde jag mig av tre lager tyg, varav ett var från en yllestuv.
På sadeldelen nålade jag fast ett brett band i samma tyg. I efterhand förstår jag att bandet skulle ha varit ännu bredare.
Sedan sydde jag fast bandet. För att ge sadelvärmaren ett lite mer bearbetat intryck, sydde jag en söm genom alla tyglager, ca en halv centimeter in på bandet.
Sedan klippte jag till en mostvarande form av en plastpåse, men ca fem centimeter extra hela vägen runt, och placerade denna på insidan. Därefter mätte jag ut en lagom längd på resårbandet, så att det kan sträckas ut när sadelvärmaren träs över sadeln, men sedan också håller den på plats. Jag vek sömsmånen runt resårbandet och nålade igenom tyg, resårband och plastpåse.
Sedan sydde jag fast resårbandet med trestegs-sicksack-söm.
Mitt lärarinnedräktsprojekt har fått vila i några veckor och nu känner jag äntligen hur inspirationen börjar rinna till igen. Jag har googlat för att skapa mig en mer rättvis bild av 1914:s lärarinnor. Annars har jag en ganska romantisk bild, från bland andra författare som Astrid Lindgren och L.M. Montgomery.
Folkskolan grundades 1842. Från högstadiet minns jag det som om det framstod som att folkskolans införande var ett steg mot ett mer rättvist och demokratiskt samhälle, men endligt Wästerfors verkar verkligheten ha varit mer komplex:
“Idén om en allmän skola hörde samman med en önskan att kontrollera denna växande befolkning för att undvika uppror eller oroligheter. Samtidigt ville bönderna fostra och utbilda det uppväxande släktet i nationell och kristen anda för att bredda sitt kommunala och politiska inflytande.”
Införandet av allmän skolplikt dröjde dessutom och kvaliteten på folkskolorna (både själva lokalerna, undervisningen och barnens närvaro) varierade betydligt runt om i landet. “Folkskolan blev en skola just för vanligt folk medan de mer välsituerade samhällsklasserna fortsatte att skicka sina barn till privatskolor och läroverk. När de fristående folkhögskolorna bildades framåt 1868 var det ett uttryck för böndernas missnöje med den folkskola som skapats – den hade inte blivit den medborgarskola som framstående bondefamiljer önskade, den hade blivit en skola för torparens barn.”
Lärarinnan Alma Backlund, år 1914. Bilden är tagen från internet. Hoppas att jag inte är brottsligt att dela den…
För kvinnor verkar läraryrket ha varit i princip den enda möjligheten till att göra karriär. Mellan 1850-1919 var folkskolan uppdelad i den tvååriga småskolan och den fyraåriga folkskolan. I småskolan arbetade huvudsakligen kvinnor. Den stora mängden lärarinnor betraktades tydligen som ett hot av de manliga lärarna, så 1909 såg regeringen till att åtminstone säkra löneskillnaderna mellan män och kvinnor (tidigare hade de haft samma mini-ingångslön). Det gav en högre status att undervisa i folkskolan än i småskolan. Person skriver dock:
“Folkskollärarna /…/ hade förhållandes kortare utbildning [jämfört med läroverks- och universitetsutbildningarna], de hade gått folkskollärarseminarium, vilket vid tiden ibland kallades för `fattigmans gymnasium´. Folkolläraryrket utgjorde /…/ inte sällan en klassresa för personer med läshuvud från enklare hemförhållanden.”
Så även om det inte var ett arbete som gav hög status, passar nog folkskolläraryrket min lärarinna perfekt, med tanke på att jag tänkte låta henne komma från samma familj som min farmors faster och ha samma vetgirighet som mig själv.
Det var en spännande tid, där suffragetter kämpade för kvinnlig rösträtt och samhället motvilligt fick börja omvärdera sin syn på kvinnan. Lärare var aktiva inom de flesta demokratiseringsprocesser:
“Under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal var folkskollärarna en yrkesgrupp på offensiven. De formerade sig i föreningar, engagerade sig i politiken, sociala rörelser, fackliga aktiviteter samt i närsamhället /…/ I Sveriges Folkskollärarinneförbunds tidning framhölls vissa lärarinnor som pionjärer och förebilder. Dessa framställningar kommunicerar hur lärarinnor med fördel kunde ge uttryck för vad som kan betraktas som `kvinnlighet´ i form av omsorg om barn och svaga, ha ett varmt hjärta och en ständigt öppen famn, men också att det var önskvärt att lärarinnor uppvisade styrka, handlingskraft och mod som motbild till föreställningar om kvinnor som passiva och svaga.”
Utifrån modebilder, fotografier och egen fantasi, har jag nu skissat upp denna kombination av blus och kjol, som jag tänker skulle kunna passa en lärarinna. Dräkten är tillräckligt värdig för lärarinnerollen, ganska moderiktig, men ändå så diskret att den kan användas flera säsonger (för den begränsade inkomstens skull) och kjolens vidd och längd borde göra det möjligt att cykla till och från arbetet. Jag har redan börjat arbeta med kjolen, så förhoppningsvis kommer det ett till blogginlägg innan jul.
Eftersom jag känner mig föga presentabel i mina vågade underkläder, ville jag inte fotografera dem utomhus, så ni får hålla till godo med dessa bilder. Här ser du också i vilken ordning man ska klä på sig de olika plaggen.
As I don’t feel quite decent in my daring underwear, I didn’t want to take the pictures outdoors, so you have to be contented with these pictures. Here you see in what order the different pieces should be put on.
Kombination av särk och mamelucker – ca 1913
Combination of chemise and drawers
Korsett – ca 1908
Corset
Corset cover kombinerat med särk
Corset cover combined with chemise
Underkjolen – från skattkistan – 1905-1920
The original petticoat from the treasure chestSedan är det bara de “riktiga” kläderna som fattas.
Now I only have the “real” outer clothes left.
Visdomar från “Kvinnans bokskatt”
När jag skulle sätta igång med detta projekt, skickade den omtänksamma Ulrika ett utdrag till mig, ur Kvinnans bokskatt från 1913. Boken är läsvärd, både för att författarinnan skriver underhållande och för att boken ger god inblick i sin tids resonemang och vardagsliv. Jag kan inte låta bli att dela med mig av några favoritstycken:
Jag må vara gammal och bakåtsträvande, men låter inte detta ganska bekant?
”Ett mod må för övrigt vara aldrig så löjligt, det finner i alla fall sina anhängare, och sömmerskor och modister äro dess trogna förkämpar.”
Något jag får tänka på, när jag ska välja kläder som matchar min enkla lärarinna:
”Den kvinna förblir alltid bäst klädd, som förstår att förena enkelheten med prydlighet, att välja sina färger efter sitt ansikte och sina kläder efter sin figur. Den enkla, väl skurna, omsorgsfult sydda och välsittande klänningen, som naturligt och smidigt följer figuren, blir alltid elegant utan alla garnityr eller tillsatser och verkar alltid förnämt, allra helst om tygets kvalitet är av bättre slag.”
Är inte detta uttalande fantastiskt likt Miss Bingly’s uttalande, när hon vill belysa Lizzy’s svagheter och framhäva sin egen överlägsenhet inför Mr. Darcy?
” … det enda mål, som är eftersträvansvärt, är detta outsägligt tilldragande behag hos kvinnan, som ligger i ett `distingerat´ väsen, denna sammanfattning av harmoniska rörelser, tal, ton, sätt att vara, kläda och föra sig, som man genast märker och känner, men som är nästan omöjligt att beskriva.”
Med denna underbara iakttagelse, vill jag avsluta dagens blogginlägg:
”Krinolinen var på sin tid ett förskräckligt plagg och drog i sin fulländning så mycket tyg, att en stackars familjeförsörjare med fru och flera giftasvuxna döttrar såg nära nog en hel förmögenhet gå åt till tyg, kappor och volanger, som skulle kläda dessa förskräckliga underplagg av band och stålfjädrar, till vilka mönstret tycktes vara taget från stommen till en kafferkraal i södra Afrika. Och ändå kan man knappast säga, att den tidens kvinnor togo sig på långt när så löjliga ut som nutidens damer
med sina smala kjolar och ofantliga hattar, som komma dem att likna vandrande champinjoner, där icke den över huvudet neddragna hatten i krukfacon gör, att de likna ett vandrande spöke utan huvud alls.”
Hu. Detta plagg hade jag verkligen noll inspiration inför, så det gick undan och blev inte optimalt.
Oh dear. I truly had non inspiration whatsoever for making this piece, so I made it ultra quickly and the result wasn’t optimal.
Här ser du en förnäm variant av “corset cover combined with chemise”, från 1910-1912. De flesta “corset covers” täckte bara just korsetten, eftersom deras främsta syfte var att skydda kläderna utanpå från slitage. Jag ville dock ha ytterligare ett lager nedtill, så jag valde denna variant. Eftersom plagget ska passa en person utan pengar till övers för krimskrams, gjorde jag en mycket enkel variant.
In this picture, from a fashion magazine from 1910-1912, you see an elegant version of a “corset cover combined with chemise”. Most corset covers obviously used to cover just the corset and a little bit more, because it’s purpose was to protect the clothes from the wear of the corset. Because of my combination underneath the corset, I needed another layer under the petticoat, so I chose to make this long version of corset cover. As the cloths should suit a person without much ready money, I set for a very simple model.
Särken är sydd i bomull, med raksömmarna sydda på maskin. När jag orkar och får tillbaka lusten, ska jag fälla sömmarna för hand. Eventuellt lägger jag till en kanal för en snodd, runt midjan.
The chemise/long corset cover is made of cotton and all straight seams are made on the sewing machine. When the inspiration returns, I will fell the seams by hand. Perhaps I will also add a channel for a gathering drawstring at the waist.
Detta är formen på särken.
This is the corset cover’s outlines.
För att ge mer stöd till underkjolen, sydde jag volanger längst ned. Om jag hade lyckats uppamma lite mer motivation, hade jag även sytt ett par stråveck.
In order to give more support to the petticoat, I made flounces at the hemline. If I had been able to muster a greater motivation, I’d even added some pin tucks.
I halsringningen och runt ärmhålen fäste jag en smal spets.
In the neckline and around the armholes I put lace.
Efterkloka tankar: tyget borde ha varit mindre kritvitt – detta plagg ska ju helst inte synas så tydligt genom kläderna – och ännu tunnare, eller figursytt med knäppning. Nu ger det extra tyget i midjan tyvärr en förstorande effekt.
In hindsight, I see that the fabric should have been of lighter weight and less white, as it now shines through the outer layer. It would also have been a good idea to make it more fitted, maybe even buttoned. As it is now, the extra fabric adds some unflattering weight at waist.
Närmast kroppen, valde jag mellan att ha en särk, eller en så kallad “kombination” – ett plagg där särk och mamelucker kombineras i ett. Det slutade med kombinationen, eftersom jag ville prova att sy något nytt.
Closest to the body, I chose to between having a chemise and drawers or a combination of the two. As I already had the former, I went for the combination, so I could try something new.
Jag är osäker på om jag kommer ha tid till att slutföra detta stora projekt och sy en ny blus och kjol. Eftersom jag redan har en Edwardiansk blus med fyrkantig urringning, bestämde jag mig för att sy en kombination med matchande urringning, så jag utgick från kombinationen till vänster på modebilden.
I am not certain of whether I will be able to finish this big project with a new blouse and skirt. I already have an Edwardian shirtwaist with a rectangular neckline, so I decided to make a combination with a matching neckline and used the one to the left in the fashion plate as a model.
Innan jag satte igång, ville jag gärna se hemmasömnadsteknikerna på ett motsvarande plagg, så jag tog vad jag hade till hands – mameluckerna från skattkistan! Benen är endast sammanfogade mitt fram. För övrigt är grenen öppen hela vägen. Mitt bak högst upp, på båda ben, sitter långa snören, som snos runt midjan och kan träs genom hålet framtill i linningen och knytas ihop där.
Before starting, I wanted to study the home sewing techniques on a similar cloth piece, so I took what I had at hand – the drawers from the treasure chest! The legs are only sewn together in the front. Otherwise the crotch is open all the way and is only closed with drawstrings in the back of the waist. These strings are long enough for winding around the waist and then threaded through a hole in the front and be tied there.
Baktill ser de ut så här. De är sydda i två fram- och två bakstycken, med en linning upptill, som går hela vägen runt. På “innanlåren” är det infogat trekantiga kilar. Nedtill är finns två stråveck och en spets. Mameluckerna är blandat maskin- och handsydda.
In the back the drawers look like this. They consist of two front and two back panels, all held together by a waistband. There are triangular gussets on the inside of the thighs. At the bottom there are pin tucks and lace. The drawers are both sewn on machine and by hand.
Sy plagget
Jag utgick från 4 likaformiga rektanglar, med tyg från ett utslitet lakan. Tygstyckenas mått var:
Bredd = (största bredd över höfterna / 4 ) + 4 cm
Höjd = övre kant ned till knä
I started out with four similar fabric rectangles, out of an old bed sheet. The measures for the panels were:
Width = greatest circumference of body (mine is below the hips) / 4 + 4 cm
Height = upper line to knee
När jag hade rivit itu lakanet till 4 delar med ovanstående mått, nålade jag dem samman mitt fram och mitt bak i en rät linje till höjd med grenen, där jag lät linjen böja utåt mot tygets kant. Benen nålade jag också samman.
OBS: Om du inte har sytt byxor förr, kan det vara en hjälp att kika på ett par och se hur styckena är sammanfogade runt torson och benen. Jag minns att jag tyckte detta var ganska svårbegripligt första gången jag testade.
When I had ripped the bed sheet into four similar pieces, I pinned them together in a straight line both in the front and the back, down to the crotch. There the line was evenly out. The legs were then also pinned together.
If you’ve never made trousers before, I recommend you to study a pair and figure out how they are out together around torso and legs. I remember being quite confused the first time I tried this.
Jag hängde upp fram- och bakstyckena på dockan i önskad höjd, och nålade i sidorna på sådant vis att tyget inte bildade konstiga veck.
I pinned the front and back to the mannequin at the rises for height of the neckline and then pinned them together in the sides in the way that made the least puckering.
Sedan nålade jag inprovningar fram…
Then I pinned darts in the front…
… och bak.
… and in the back.
Sedan var det dags att prova passformen på min egen kropp. Den gick ju an, så jag gick vidare och sydde längs nålningen – överallt utom framtill och i grenen fram till en bit upp på rumpan. Allt detta gick på mindre än en timme.
Then it was time for fitting on my own body. The fit was tolerable, so I moved on and made seams along the pinned lines – everywhere but in the front and crotch. All this was done in less than an hour.
Då såg det ut så här. Jag testade att sätta mig och insåg att jag behövde ta upp ytterligare några centimeter baktill i grenen. Poängen med konstruktionen av mamelucker och kombinationsplagg är ju att grenen ska öppna sig så mycket, när man sätter sig, att tyget inte riskerar att lortas ned när man gör sina behov.
Then it looked like this. I tested sitting down and realised that I’d better unpick some cm more for the crotch in the back. Those who are prudish might want to skip this part: the point of the drawers’ and combinations’ construction is that the crotch opens up when sitting down, so that you don’t have to strip to the skin every time you visit the ladies room. It is actually very clever and clean.
Jag bestämde mig även för att sätta kilar på insidan av låren, som på mameluckerna. Sedan började jag fålla och fälla sömmar för hand.
I decided to insert gussets at the insides of the thighs, as on the vintage drawers. Then I hemmed and fell the seams by hand.
Till axelband återanvände jag spets från farmors utslitna örngott (i samma stil som på mameluckerna). Sedan mätte jag ut var knapparna skulle sitta…
For shoulder straps I reused old lace from my grandmothers old pillowcases (in the same style as on the drawers). Then I measured and marked the placement of the buttons…
… och sydde så knapphålen (med traditionella langettstygn) och fäste knapparna.
… and then I hand stitched all of the button holes and fastened the buttons.
Sedan kapade jag benen med en decimeter, sydde fast spets från ytterligare ett örngott och fäste de avkapade benstyckena dubbelvikta längst ned.
Then I cut the lowest dm off of the legs, sewed on some old pillow case lace and stitched the folded cut away part to the lace.
Igenom spetsen trädde jag dekorativa band och plötsligt var plagget klart!
Through the lace I threaded decorative ribbons and suddenly, low and behold, there was a finished combination!
I förra inlägget berättade jag om skattgömman, där denna korsett hittades. Den tillhörde förmodligen min farmors faster.
In the last blog post, I told about the treasure chest where this Corset was hidden for over half a century. Probably it belonged to my grandmother’s aunt.
Korsetten framifrånKorsetten bakifrån
Korsetten är välsydd och har en märkning på insidan, som jag tolkar som att den måste ha köpts. Den är välanvänd, vilket syns på ett enormt slitage av tyget, fläckar, åtskilliga fula lagningar och den brutna planschetten. Strumpebanden är fastsatta i efterhand, av samma slarviga sömmerska.
The corset is well sewn and has a marking on the inside, indicating that it’s bought. It is much used, which can be seen on the enormous wear and tear, stains, several ill made mendings and the broken planchette. The garters are sewn onto the corset by the same careless seamstress that made the mendings.
Denna bild är hämtad från ett parisiskt modemagasin från 1908 och jag tycker att konturerna matchar mycket bra, även om min korsett har en extremt mycket enklare konstruktion, med mycket mindre påverkan av kroppsformen.
This picture is from a Parisian fashion magazine from 1908 and I think the silhouette reminds a bit of my corset, though mine is much more simple in construction and thus gives less shaping.
Den typen av korsetter slutade alltså under bysten, men höll in midjan.
This type of corset used to end under the bust, but kept the waist more or less tiny.
Rekonstruktion
Min målsättning var att slutresultatet skulle bli så likt orginalet som möjligt. Först hade jag tänkt sy korsetten på min symaskin från samma tid, men den maskinen står i grannlandet, så jag fick nöja mig med min moderna maskin. Därför valde jag också att ta till alla moderna hjälpmedel som fanns till hands. Eftersom jag inte hann få tag i strumpebandstillbehören under denna process, valde jag att sy färdigt korsetten, så kan jag sätta dit dem i efterhand, liksom det ser ut att vara fallet även på orginalkorsetten.
My goal was to copy the original corset as closely as possible. At first, I had planned to sew the corset on my machine from the same era, but that sewing machine is in my home country, so I had to make do with my modern machine. Therefore I also chose to use modern methods. Because I didn’t get what I needed for making the garters in time, I chose to finish the corset and fasten them afterwards, just as in the original corset.
Det första steget i rekonstruktionsprocessen var att kopiera mönstret. Jag la mönsterpapper ovanpå korsetten och ritade försiktigt med blyerts längs sömmarna. För säkerhets skull testade jag sedan att jämföra fram- och baksidan och justerade då mönstret, med en annan färg. Jag förlängde korsetten med ca en centimeter upptill, samt la till en millimeter upptill på var sida av varje mönsterdel, för att korsetten skulle passa min ovanligt långa torso bättre och ge lite mer midja.
The first step in the reconstruction process was to copy the pattern. I lay the pattern paper on top of the corset and carefully draw a line aong the seams. To make sure that it was correct, I compared the outside with the inside and made adjustments in a different colour. I have an unusually long torso, so I extended the corset with about one cm at the top. I also added one mm at the top of both sides, on every panel, in order to get a little more shape for the waist.
Sedan ritade jag av mönstret på ett stadigt tyg (coutille från Vena Cava Design) och klippte ut bitarna. Orginalkorsetten är sydd i ett lager och sömmarna sitter utvändigt, dolda i tygkanaler. Jag insåg efter att ha ritat upp mönstret, att tyget faktiskt hade en rät- och en avigsida och att jag naturligtvis hade ritat på fel sida. För att slippa rita upp allt igen, följde jag linjerna med en sporre, så linjerna alltså syns som prickar på andra sidan av tyget.
Then I copied the pattern to a coutille from Vena Cava Design and then cut. The original corset has only one fabric layer and all ruff edges are hidden in fabric channels on the outside. After I had copied the pattern pieces to the fabric, I realised that the fabric had a right and a wrong side and that I, of course, had made the makings on the right side. I didn’t want to draw everything on the other side too, so now I used a tracing wheel, following the markings, so I could see the dotted lines on the other side of the fabric.
Jag tråcklade ihop delarna med björntråd, så att jag skulle kunna testa korsetten och lätt ta upp sömmen om passformen inte var bra. Passformen var perfekt, så jag gick vidare till nästa moment.
I basted the parts together so that I could test the corset and easily unpick the seams for adjustments. The fit was perfect from the start though, so I moved on to the next step.
Planschetter är breda korsettstål med knäppningsanordning, som man vanligtvis har på senare korsetter. I min orginalkorsett ligger planschetterna i tygkanaler, som är bredare än dem jag klippte ut av misstag.
Planchettes are broad corset steels with attached fastening device, often used in corsets after the 1850’s. In my original corset, these planchettes are placed in channels broader than what I had accidentally cut.
Jag sydde först in planschetten med öglorna. Därefter sydde jag fast en likadan kanal på motsvarande korsettdel, men sydde bara sömmen mot mitten. Sedan la jag korsettdelarna över varandra och märkte ut var planschetten med “knapparna” skulle placeras sin kanal, så att de båda planschetterna skulle hamna på matchande höjd.
First, I put the planchette with the loops. In its channel. Then I made a matching channel for the corresponding side, but only made the seam “at the middle”. I put the corset parts on top of each other and marked where in the channel the planchette with the buttons should be placed, in order for the planchettes to end on the same level.
Här är den översta (eller egentligen nedersta) planschettknappen redan på plats i kanalen, medan jag med hjälp av en syl gör ett tillräckligt stort hål för att pressa igenom nästa knapp. Nedanför sitter en nål där nästa knapp ska komma upp genom tyget.
Here the first planchette button is in place and the next still lays underneath the channel fabric, while I make a hole in the fabric with an awl, before pressing the button through the hole. Next to this button, there is a needle, marking where the next buttonhole should be made.
Här är båda planschetterna på plats och kanalerna är fastsydda på båda sidor.
Here, both planchettes are in place and the channels are stitched on each side.
Jag kunde nu testa om korsetten passade någorlunda, vilket den faktiskt gjorde. Därför sydde jag med maskin längs de tråcklade sömmarna, varpå jag sprättade bort dessa. Sedan pressade jag sömsmånerna bort från mitten, såsom det även är gjort på orginalkorsetten.
Now I was able to test the corset fit properly and it still was good. Thus I sewed on machine along the basting, which I afterwards unpicked and removed. Then I pressed the seam allowances to each side, just as on the original corset.
Nu var det dags att ge korsetten stadga. Jag startade med “snör-kanalerna” mitt fram. Det första steget var att sy en söm precis vid sidan av kanalens mitt, matchande sömmen som håller samman korsettens paneler.
Then it was time to make the corset more robust. I started in the front with making channels for chording. The first step was to make a seam almost in the middle of the channel, right on top of the seam keeping the corset panels together.
Sedan använde jag mig av passpoalpressarfoten för att sy in det mittersta snöret och dragkedjepressarfoten för att sy in de båda yttersta snörena. För att det styva tyget skulle kunna ligga tätare runt snörena, pressade jag upp kanalens tyg längs intilliggande söm, innan jag la in nästa snöre.
Then it was time to make the corset more robust. I started in the front with making channels for chording. The first step was to make a seam almost in the middle of the channel, right on top of the seam keeping the corset panels together.
Så här såg korsetten ut med snörkanalerna på plats.
This is what the corset looked like when the chording channels were finished.
Därefter nålade jag fast kanalerna för korsettstålet och sydde fast dem. För att få en jämn söm tätt inpå kanten, använde jag blindsömspressarfoten.
Then I pinned the channels for the corset boning and stitched. Here I used the blindhem presser foot (?), making it easier to sew an even seam close to the border of the channel.
På orginalkorsetten omges snörningens öljetter på båda sidor av korsettstål. För att lyckas få stålets kanaler raka, använde jag mig av symaskinens egen linjal.
The original corset has its cording eyelets in between two boning channels. I used the machine’s own ruler to get the channels straight.
Sedan var det dags för att få öljetterna på plats. Originalkorsettens öljetter har en spridning på 2 cm, så jag gjorde likadant.
Next step was to put the eyelets in place. On the original corset the eyelets are placed with 2 cm space in between, so I copied this.
Förra gången jag sydde en korsett, använde jag mig av de små verktyg som kommer med i öljettförpackningen. Till dessa måste man använda hammare och jag hade så dåligt samvete för att jag var tvungen att störa grannarna både när jag skulle slå hål i tyget och när jag skulle forma öljetterna. Inför detta projekt köpte jag detta underbara multiverktyg, som kan användas både som hålslagare och öljettpress (?). Det har jag inte ångrat.
Last time I made a corset, I used the small tools that came with the eyelets. These require the using of a hammer and I remember having a very bad conscience for disturbing our neighbour with the noise, for each new eyelet. Therefore I prepared myself this time, buying this wonderful multi tool, that can be used for both making holes, pressing eyelets and certainly even more. I am so glad for it.
Jag slog hål mitt imellan kanalerna. Sedan vidgade jag hålet med hjälp av en stiftpenna, så att det gick att pressa igenom öljettens framstycke (som du ser från korsettens aviga. Därefter träddes öljettens bakstycke över framstycket (åter från avigan) och sedan pressades de samman. Det sista som skulle ordnas, var att sy på kantband (samma coutil som i korsetten), sätta i snörningen och sy fast en lämplig spets.
I made holes between the channels and expanded them with a pen, making it possible to push the eyelets through from the inside. Then the eyelet’s back part was put over the front part (again from the inside) and then I pressed them together. The only thing left to do now was to sew the taping (made from the same coutille), put in the lacing and decorate the corset with a suitable lace.
ResultatSå här blev slutresultatet – framifrån…
… från sidan…
… och bakifrån.
När alla underkläder till dräkten är klara, ska jag även lägga upp bilder på korsetten, när den sitter på sin ägarinna.
When I have made all of the underwear pieces, I will give you pictures of the corset on its mistress.
Material
Till korsetten har jag främst använt material, som jag har köpt från Vena Cava Design.
½ m coutille
2 st spiralstål
4 st korsettstål, 7 mm breda
1 paket öljetter, 4 mm i diameter
1 m spets
I have mostly used material bought from Vena Cava Design.
* ½ m coutille
* 2 st spiral boning
* 4 st boning steel, 7 mm
* 1 package of eyelets, 4 mm
* 1 m lace
För ett år sedan kom mina föräldrar hem efter en av deras effektiva städningsbesök i Gamla stugan, familjens gamla släktgård. Pappa sa entusiastiskt till mig: “Susanna, du måste gå ner i källaren och se vad vi tog med!” Jag höll väl på med något annat, så jag tänkte inte mer på det. Några dagar senare frågade han åter om jag hade kollat och efter ytterligare några påstötningar, gav jag med mig och tittade igenom traven som låg i tvättstugan. Där fanns bland annat oöppnade kartonger med 50-talsunderkläder, kaninskinn och använda underkläder. Underkläderna visade sig vara från förra sekelskiftet! Tydligen hade mina föräldrar äntligen hittat nyckeln till den stora kofferten, som stått låst sedan familjen lämnade huset på 50-talet. När min entusiasm äntligen väcktes, blev pappa ytterst belåten!
About one year ago, my parents returned from one of their effective cleaning missions in “The old cottage”, the family house. My father enthusiastically told me: “Susanna, you must go down in the basement and see what we found!”. I was otherwise engaged just then, so I didn’t think more of that. Some days later he asked me again if I had checked what was in the basement and after repeating this some times, I finally gave up and went down to the laundry room to go through the pile of old stuff that my parents had brought home. There were unopened boxes with underwear from the 50s, rabbit fur and used underwear from the last turn of the century! It turned out that my parents had finally found the key to the great chest in the attic. This chest had been locked since the family moved from the house in the 50s. My father was indeed very pleased when my enthusiasm was at last awoken.
Jag bad det kunniga folket på Sysidan om hjälp med att datera kläderna och de inspirerade mig dessutom till att rekonstruera denna historiska skatt.
I asked for help with dating the old cloths at a sewing community and they inspired me to make my own copies of this historic treasure.
Originalkläderna
Köpt korsett från ca 1908-1909, med strumpebandshållare fastsydda i efterhand.Mamelucker från ca 1900. Antagligen sydda i hemmet.Underkjol från 1910-1920. Antagligen köpt.
Projektet
Jag hade hopp om att kunna rekonstruera vissa av plaggen och dessutom sy dem på min symaskin från samma tid. Tyvärr räckte inte tiden till, medan jag befann mig i samma land som symaskinen under sommaren. Nu har jag dock bestämt mig för att sätta igång med projektet på min moderna maskin i stället.
I planned to recreate some of the pieces, using my newly acquired sewing machine from the same period (from my husbands family). Unfortunately I hadn’t time to make all this while in the same country as the sewing machine. By then, I had made up my mind to start the recreation project though, so I decided to compromise and use my modern sewing machine instead.
Korsetten är det enda plagg som jag rekonstruerar exakt. Under den ska jag bära en tidsenlig kombination (underklänning och mamelucker i ett). Eftersom kombinationen är öppen i grenen (underlättar vid toilettbesök) väljer jag att ha en knälång corset coverutanpå korsetten, till att skydda de yttre plaggen. Underklädernas yttersta lager är en lång underkjol. Om inspirationen räcker till, ska jag sy upp underkjolen utifrån fyndet i skattgömman, annars använder helt enkelt jag orginalet.
The corset is the only piece that I reconstruct exactly. Underneath I will wear a matching combination of chemise and drawers. Because the combination has an open crotch (which is so smart when visiting the lady’s room) I will have a knee length corset cover over the corset, in order to protect the outer layers. The next layer is a long petticoat. If I have enough inspiration for it, I will copy the petticoat from the chest, otherwise I will simply use this one.
Kvinnan som bar dessa kläder, var troligtvis min farmors faster Hilda, som tillhörde en lantbrukarsläkt. Eftersom jag är akademiker och estet ut i fingerspetsarna, tar det emot att göra matchande kläder för en bondmora. Farfars far var kringresande predikant och både min farfar och morfar var lärare, så jag satsar istället på att hitta lämpliga modeller på en enkel kjol och blus för en folkskolelärarinna. Om jag hinner sy även dessa plagg, är tanken att delta med dräkten i Your Wardrobe Unlocked‘s kostymtävling, på temat “The Great War”.
The woman who wore these clothes was most likely my grandmother’s aunt Hilda, who was a farmer’s daughter. Because I am an academic and artist out in my fingertips, it feels so wrong making clothes for a farmer’s wife (I am too old for going under the epithet of daughter, I imagine). My great grandfather was a travelling preacher and on both my mothers’ and my father’s sides, my grandfathers were teachers, so I go for dressing a modest school teacher instead. If I manage tomake all these cloth pieces in time, I hope to participate in the costume challenge of Your Wardrobe Unlocked, under the theme “The Great War”.
Här om dagen knåpade jag ihop en nessesär av sådant jag hade hemma (tygbit på 30*40 cm, återanvänd dragkedja och ärvda garner). Kostnaden är obefintlig, arbetsinsatsen är nog så liten den bara kan bli.
Konstruktionen ser du på bilden. Principen är ett dubbelvikt tygstycke i valfri storlek, med ett veck i botten.
När jag vikt tyget som på bilden, vikte jag in sidorna (även i botten-vecket), så att kanterna låg mot varandra på insidan. Detta nålade jag fast. Sedan fogade jag samman dessa 4 tyglager (utsidor och sömsmåner), på nessesärens båda sidor, med langettstygn i ett fint garn, som alltså omsluter de obearbetade kanterna och på så vis hindrar dem från att fransa sig. Därefter fäste jag en dragkedja upptill med förstygn, i dekorativt garn.
Lätt som en plätt och ändå ett ganska sött resultat.
– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.
När jag bestämde mig för design på kjolen, försökte jag väga in både att kjolen skulle bäras av en modeintresserad kvinna, men även att hennes ekonomi skulle vara begränsad och att hon gärna skulle kunna cykla i den. Alltså fick den inte vara för uppseendeväckande och säsongsbunden, och helst ganska kort, men gärna med en “modern” siluett.
När jag började med fickorna, hade jag fortfarande inte helt bestämt mig för hur de skulle se ut. Jag klippte ut några tyglappar och började experimentera. Jag hade sett flera trevliga veckade fick-varianter, bland annat på denna modebild från 1915:
