Two Piece Suit

When I had finished my 11th century bliaut, there were pretty big scraps left of the fine woollen fabric.

This was years ago, and I have had so many different plans for the scraps. I have seen such pretty vests, sewn by other history bounding gurus, and now I wanted one for myself. I starred by draping a toille.

I used a checked fabric from the thrift store for flatlining.

Much was sew on machine, but most was actually hand stitched – as every fell stitched seam, hemline and button hole.

Luckily I had some wonderful tiny buttons saved from a beloved but demolished blouse, perfect for this project.

There was still some fabric left after finishing the vest, so I decided to use it for a skirt. The leftovers had such strange shapes that I wisely chose to cut out the same shapes from old bed sheets in order to find out what could be done from what I had at hand. After some days of pondering, a sleepless night gave me the courage to just cut the fabric on feeling, as I usually do with easy models. Without using the toille fabric … 😖 Suddenly the skirt was to short. At last I came up with a way of saving the skirt, using another scrap for the upper part. The tucking of the inserts took some time and it is not quite symmetrical, but it looks quite pretty. On this picture, though, it looks like a catastrophe, as I have obviously pulled the fabric unevenly on the mannequin. 😅

This is what it looks like together with the vest.

Share

Silk blouse

I have longed for a fancy blouse, to combine with pants or skirts, using for modern wear or history bounding. At last I decided on a model. The silk fabric was bought several years ago, from a website, when I planned to use it for regency fallfront breaches, but was stoved away when I realised it was quite see-through 🙈.

Jag har länge suktat efter en fin blus, som jag kan använda med byxor eller kjol, som modern eller history bounding. Till sist bestämde jag mig för en design. Jag skulle använda mig av sidentyget som jag köpt för många år sedan, för att sy empirbyxor, men fick lägga undan det när jag insåg att det var genomskinligt. 🙈

It was a pleasure making the mockup (unfortunately the pictures were lost with the passing of my phone). Then came the chock; the fabric was shorter and more narrow than I had remembered. I had to make some adjustments concerning the construction and design. Then I had to measure everything very carefully, before cutting the precious fabric. Sewing this slippery fabric was also a challenge, especially the button holes, but after fifteen test holes, I found a good technique. There was not enough fabric left for the cravat, so I used some cheap polyester lining fabric, which I dyed in tea.

Att göra toillen var ett rent nöje (tyvärrförsvannbilderna när min mobil dog). Sedan kom kallduschen; tyget var kortare och smalare än jag mindes. Jag behövde justera både konstruktion och design för att få det att räcka. Sedan mätte jag noga innan jag vågade klippa tyget. Det var även en utmaning för mig att sy det hala tyget, särskilt knapphålen. Efter femton testhål hade jag äntligen hittat en bra teknik. Tyget räckte inte till kravatten, så jag fick använda fodertyg i polyester och färga i te.

I’m so happy with how it turned out. It is versatile, even though it wrinkles just by looking at it. I’m very relieved that I did not make pants out of this fabric. 😅

Share

Tanzanian Robe Reconstructed

18 years ago, I found this robe at a Tanzanian market place. I loved the colours and the embroideries, but as the model was quite unflattering, I only used it once. The top consists of a complete circle, sewn together below the armpits. The skirt is a rectangular wrap skirt.

För 18 år sedan hittade jag denna dräkt på en tanzaniansk maknad. Jag älskade färgerna och broderierna, men insåg att modellen var väldigt osmickrande (åtminstone med vårat nuvarande kroppsideal), så jag använde den bara en gång. Toppen består av en stor cirkel, hopsydd under armarna, och kjolen är en stor rektangel som knyts omlott med en snodd.

During this past year I have had it hanging on my mannequin, pulling the fabric a few inches backward and forward every now and then. By the start of my vacation, I was finally able to decide on a design, cutting the fabric and sewing it together.

Senaste året har dräkten hängt på min provdocka. Jag har dragit tyget några cm hit och dit då och då. I början av semestern bestämde jag mig äntligen för design, klippte tyget och sydde klart.

I believe the embroideries are made by a machine program but managed by hand (?), as they vary all over. I rotated the top one quarter, as the embroideries looked the best there. With darts below and at the sides of the bust, the bodice recieved tighter fit. I put two seams in the neckline at the back, in order to make it narrower and make the bodice a tad shorter. When the bodice had the right shape, I cut the fabric, dividing the bodice from the arms, but keeping it intact above the armpits. Because of the bust darts, there is some bulk at the armpits, but I don’t think it’s too obvious. A zipper closes under the left arm.

Jag tror att boderierna har gjorts med brodermaskin, men matats fram för hand (?) eftersom broderierna varierar över hela plagget. Jag roterade toppen ett kvarts varv för att få de finaste broderierna mitt fram. Med infodringar under och vid sidan om bysten blev lìvet tight. Med ett par sömmar baktill i halslinningen blev den mindre urringad och toppen blev lite kortare. När livet fått rätt passform klippte jag upp sidorna och separerade livet från ärmarna. På grund av infodringen vid bysten är det extra mycket tyg vid ärmen, men jag tycker ändå att det ser ok ut.

The model of the skirt required wider fabric, but I managed to piece it together.

Kjolens modell krävde egentligen ett vidare tygstycke, men jag kunde lappa ihop den.

Today, by the end of the summer, we took pictures while little brother slept. I think it seems to belong here, at our 60s staircase.

Idag, i slutet av sommaren, tog vi bilder medan lillebror sov. Jag tycker att dräkten ser ut att höra hemma här, i vår 60-talstrappa.

Tyvärr insåg jag först efter att ha krupit runt på golvet med toppen på och fixat med mönster inför nästa projekt, att detta tyg blir skrynkligt bara man tittar på det. 😅

Share

Wall Painting And a Concert

Since we renovated this room in the basement two years ago, I’ve been meaning to paint some Japanese cherry blossoms on it. At last I had time for it during my vacation. It was frustrating to see the first layer fade as it dried, but painting the blossoms for the second time was quite awarding. The room is used for training, Lego, computer andbooks. The kids have added the final touch, as you see.

9th of July, I was lucky enough to have the annual concert at Köngården together with my friends and fantastic musicians, Msrtin Carlsson and Hanna Karlsson. Frida helped us outh with a couple of songs that needed piano accompaniment. ❤

Unfortunately, I was a bit unfocused, but I have one beautiful song to share with you, which Martin played so excellent (as he always does, no matter what genre it is).

Share

CHILDREN’S shirts and a REPURPOSED dress

As this spring was hot, I decided to sew a cool shirt for our youngest, as a protection from the sun. I would finally use the pretty fabric that his brother chose when I was pregnant, two years ago. ❤ As I made this shirt, big brother asked if he could have one too, and if course I couldn’t resist.

Eftersom det var riktigt varmt redan under våren så ville jag sy en sval skjorta åt minstingen, att använda som solskydd. Jag använde tyget som storebror valde medan lillebror låg i magen för två år sedan. ❤ När storebror såg skjortan bad han om att få en likadan och jag kunde naturligtvis inte neka honom detta.

Dear Bonna captured this lovely photo after the sunday service (as I wore another of my earlier creations). Thank you so much for the picture!

Fina Bonna fotograferade oss efter gudstjänsten (på bilden bär jag en annan tidig kreation). Tack så mycket för bilden, Bonna!

Here is a closer view of both shirts. Här kan man se skjortorna på närmare håll.

Tutorial for toddler’s shirt

About ten years ago I found a soft, lightweight bedsheet from the 70s, with a floral print that reminded me of a beautiful dress worn by Grace Kelly in Hitchcock’s Rear Window.

För ungefär tio år sedan hittade jag ett underbart tunnslitet 70-talslakan med blomstermönster som påminde mig om Grace Kellys klänning i Hitchcocks Rear Window.

I made a more simple version, with a loose fit, tied with a bow at the waist.

Jag sydde en enklare variant, med luftig passform, sammanhållen med en rosett i midjan.

This dress was so incredibly comfy that I used a lot until it suddenly tore as I played with the kids the other day. I mourned it for a couple of hours until I found comfort in that it could be transformed into a shirt for the little one.

Denna klänning var så otroligt skön att jag använde den väldigt mycket, tills den slutligen sprack medan jag lekte med barnen. Jag sörjde den under ett par timmar, tills jag insåg att den kunde bli ytteligare en skjorta till minstingen.

I used the same pattern as for the first shirt, which was copied from his beloved strawberry shirt.

Jag använde samma mönster som till den första skjortan, vilket jag kopierade från minstingens älskade jordgubbsskjorta.

After cutting the four pieces, sew elastic inside the hem of the arms, then pulled the fabric to the right fit before making the seam along the arm.

Efter att ha klippt ut de fyra delarna, sydde jag in ett elastiskt band i ärmfållen. Sedan drog jag åt bander tills det var tillräckligt tight. Därefter sydde jag armlängden.

Then I moved on to the front opening of the shirt, before stiching the arms in place, binding the edges and making the bottom hem.

Därefter tog jag itu med öppningen i halsringningen och sedan sydde jag fast ärmarna. Sist sydde jag kantband i halslinningen och fållade botten.

Today he tried it on and I believe he finds it just as comfy as I did my dress.

Idag testade han skjortan och jag tror faktiskt att han tycker att den är lika skön som jag upplevde klänningen.

Share

Hat BOXES

My poor hats have long been in urgent need of proper hat boxes. Last year someone at a forum for historical sewing linked a fantastic tutorial on how to make your own hat box out of cardboard, newspaper scraps and homemade glue. As my niece has made herself a regency hat, I wanted to make a hat box for her Christmas gift. I started by training on a huge box for my Edwardian hat.

Mina stackars hattar har länge behövt lämpliga hattaskar. Förra året postade någon en fantastisk tutorial om hur man tillverkar sin egen hattask utav papp, tidningspapper och eget lim. Min systerdotter har tillverkat sin egen empirhatt, så jag ville gärna ge henne en matchande hattask i julkkapp.

Much time was spent tearing newspapers and brochures apart, watching the TV. The scraps are glued to the cardboard and after drying, the box is quite strong/durable. The glue consists of water and flour and is quite easy to make if one remembers to constantly stir the mixture during the boiling process, which can be hard when taking care of small children at the same time… when not stirred, the glue clots really fast.

Jag ägnade mycket tid åt att riva sönder tidningar och reklamblad. Dessa bitar limmas sedan fast på kartongen och tillsammans bildar lagren en hård och tålig enhet. Limmet består av vatten och mjöl och är enkelt att tillverka själv, om man bara lyckas röra konstant medsn det kokar… vilket kan vara svårt när man har små barn… Om man slutaröra börjar limmet klumpa sig snabbt.

The test box, m

I had planned on covering the box with pretty napkins, like in the video, but didn’t find any good motives. Therefore I selected the prettiest motives from the brochure scraps for the outer layer. Last I made grommet holes for air passage and fastened a string (unfortunately I had no string in matching colour and no time for giing to the sewing shop). I think she was happy for the gift and I made it clear thaI would not be offended if she chose to paint the whole thing or covering with decoupage ore suited for a regency hat.

Jag hade tänkt dekorera asken med vackra servetter, som i den länkade videon, men jag hittade inga tillräckligt fina. Därmed fick jag nöja mig med att samla de finaste motiven på tidningsremsorna och försöka sammanfoga dem till någon slags estetisk helhet. Sist satte jag öljetter för ventilation och fäste för band att bära asken med (tyvärr hade jag inget band som matchade, men hade inte tid att ta mig till sybutiken). Jag tror att hon blev glad för hattasken och jag var tydlig med att jag inte skulle bli sårad om hon valde att måla hela asken eller använda några vackra servetter som decoupage.

The whole process was quite contemplative and the part where I put the scraps together as a decorative outer layer was even great fun.

Hela processen var rätt meditativ och att sammanfoga tidningsbitarna till ett dekorativt yttre lager var till och med riktigt roligt.

Share

Clothes for a night at the castle

This year all sewing has been about mending worn clothes. Not at all inspiring, though important from an economic and environmental perspective.

I år har jag i princip bara lagat trasiga klädet. Inte ett dugg inspirerande, men åtminstone bra för miljön och plånboken.

When I was asked to sew a pair of trousers and matching top for my mother to wear when visiting the Royal Castle (along with all other parliament members), I was excited. As you know, I usually prefer to drape my own pattern, but my mother already had a pattern that she wanted to use for the top and making trousers is really my weak spot. So we ordered a pattern for wide trouser and waited. And waited. For ever, it seemed. It finally arrived two weeks before the event. In that time I would have to produce a mockup and have at least two fittings, in spite of my client’s tight schedule and constant travels.

När jag blev tillfrågad om jag var sugen på att sy upp kläder åt mamma, som hon kunde ha när hon skulle på “divertissement” på Kungliga Slottet (ihop med resten av riksdagsledamöterna), tackade jag naturligtvis ivrigt ja. Ni som följt mig vet att jag vanligtvis draperar fram ett eget mönster, men mamma hade redan ett mönster till ett önskat linne och ville ha matchande vida byxor. Eftersom byxor är min achilleshäl så beställde vi även mönster till dessa. Vi väntade och väntade i en evighet (eller kanske snarare två veckor). När mönstret kom två veckor innan evenemanget skulle vi hinna med en toille och åtminstone två provningar, trots min klients pressed scheme och stänfiga resande.

Mockup hanging over the chair. Fashion fabric laying on the table

The mockups were perfect, but the fashion fabric, a polyester duchesses did not behave as I wanted it to. In spite of every possible precaution, the pieces took different shapes between every fitting. Therefore I basted and hand stitched the linings and hems. I was quite desperate when the seams of the trousers made bubbles. I pressed and steamed so many times, and even top stitched the seams in order to force them into a flatter state.

Toillerna satt perfekt, men modetyget (polyester duchesse) betedde sig inte som jag ville. Vanligtvis nålar jag och syr direkt efter provning. Den här gången tog jag mig tid att testa olika sömmar, tråckla och stryka mellan varje moment. Trots det ändrade plaggen passform mellan varje provning. När byxsömmarna dessutom blev bubbliga kände jag mig mer och mer uppgiven. Jag strök och ångade sömmarna flera gånger om och sydde slutligen en söm över sömsmånen för att tvinga tyget till att ligga mer slätt.

My dear mother is so supportive. She never showed any doubt and then she wore the clothes with pride. She recieved many compliments during the evening. I am so glad. It feels so good to for have given something to this dear mecenat of mine, that she has really appreciated.

Min fina mamma är så stöttande. Hon visade aldrig tendens till att tvivla på att projektet skulle lyckas och sedan bar hon kläderna med stolthet. Hon fick många komplimanger under kvällen. Jag är så glad. Det känns så bra att ha fått ge min kära mecenat något som hon verkligen uppskattat.

The beautiful woman, wearing the trousers, top and a Chinese jacket.
Share

Concert at Last

After three years of restrictions due to pandemic, pregnancy and toddler tiredness, I am so pleased to finally have a concert with my awesome friends again, 17th of July! This year we go totally acoustic – Martin Carlsson splendidly playing his guitar, Hanna Karlsson with her angelic voice and myself singing and playing the violin. There is no entrance, but please give a small donation to keep the beautiful summer church at Kröngården going.

Efter tre år av restriktioner pga pandemi, graviditet och spädbarnströtthet, är jag så glad över att äntligen ha konsert ihop med mina fantastiska vänner igen, 17 juli. I år blir det avskalat och akustiskt – Martin Carlssons fantastiska gitarrspel, Hanna Karlssons änglalika röst och jag själv sjunger och spelar fiol. Det är faktiskt gratis entré, men lämna gärna kollekt för att bidra till Kröngårdens fortsatta arbete.

https://fb.me/e/2CHqMbNt2

Share

Art for Ukraine

One month has passed since Russia started the horrible war against Ukraine, seemingly aiming at obliterating the whole country with its citizens. Karin Faaij Hultgren, has started an admirable project, where people auction out their art pieces in the Facebook group Konstauktioner för Ukraina and the money goes to UNHCR’s work in Ukraine. At the moment I believe this has generated more than 100.000 Swedish kronor to the help organisation.

I had an UFO (unfinished object) in my art stash, which I dedicated to this project. I completed the regency family portrait, improving the shadows and adding some typical furniture. Now I hope someone will like it as much as I do, so it brings in some more money to the suffering people of Ukraine. You may place your bid on it here.

Nu har det gått en månad sedan Ryssland invaderade Ukraina och de tycks ha som mål att totalt tillintetgöra hela landet med dess invånare. Karin Faaij Hultgren har startat ett beundransvärt projekt, där folk får skänka sin konst, som sedan auktioneras ut och pengarna går oavkortat till UNHCR och Röda korsets arbete i Ukraina. För tillfället tror jag att detta projekt har inbringat över 100 000 kronor till hjälporganisationerna.

Jag hade ett UFO (unfinished objects) liggande bland mina konstgrejer och detta ville jag nu dedikera till konstauktionen. Jag fullbordade porträttet av empirfamiljen genom att förbättra skuggor och lägga till lite tidstypisk inredning. Nu hoppas jag att någon kommer att tycka lika mycket om bilden som jag gör, så att det drar in lite mer pengar till den lidande ukrainska befolkningen. Du kan lägga ditt bud här.



We have a constantly drooling baby, who also has a growing appetite for colourful food. Thus, the clothes are always either wet of drool or stained by food and accordingly every minute of my spare time has been dedicated to the production of “drool napkins”(?!). They are made of worn out clothes. Only the push buttons are new. These are the latest napkins.

Vår bebis dreglar konstant och har också en växande aptit för färgglad mat. Därför är kläderna alltid antingen blöta eller missfärgade av mat och därmed har alla lugna stunder gått åt till att sy nya dregellappar. Jag använder utslitna kläder. Endast tryckknapparna är nya. Här är de senaste alstren.

Share

Floral Dress for Breastfeeding

During my pregnancy I got more and more frustrated for not being able to sew anything for my rapidly changing body. I fell in love with the costumes of Queen’s Gambit and decided to make a dress with a waist, for my post pregnancy body. As I knew from before that the breastfeeding body can also change from week to week, I decided to try smocking. I made a few changes on the same pattern that I developed for my friend and my cocktail nursing dress. I had a pair of curtains with pretty floral print in my stash, that would be long enough, had I only cut it right! 😭 My pregnant, sleep deprived brain was not up for neither math, nor cutting. I had to rethink the model for the fabric to suffice (less fabric in the skirt, with more shallow pleats and only smocking on the top of the back, instead of the whole back) and I had to use bits with old seams visible. I guessed at what my measurements would be and sewed the dress without any other fitting than using my mannequin. Scary! You might imagine my surprise when I tried it on and it actually fit.

Under graviditeten blev jag allt mer frustrerad, då jag inte kunde sy något åt min hastigt förändrande kropp. Jag blev helt betagen av dräkterna i Queen’s Gambit och bestämde mig för att sy en klänning med midja, tillägnad min kropp efter förlossningen. Eftersom jag visste att även ammande kroppar kan förändras från vecka till vecka, tänkte jag testa smock. Jag gjorde några ändringar av det mönster som jag ritade till min väns klänning och min festliga amningsklänning. Jag hade ett par gamla gardiner med trevligt blommönster och det skulle ha räckt om jag bara hade klippt ut rätt… Min gravida, sömnlösa hjärna var inte i form för att vare sig räkna eller klippa. Jag var tvungen att tänka om med modellen för att få tyget att räcka (mindre tyg i kjolen och dess veck och endast smock i övre delen av ryggen istället för hela ryggen) och jag var tvungen att använda tygstycken där de gamla sömmarna syntes. Jag gissade vad jag skulle få för mått och sydde utan annan provning än på min provdocka. Läskigt! Du kan föreställa dig hur förvånad jag blev när jag testade klänningen och den faktiskt passade.

Construction

This was what the pattern looked like in the end.
Så här såg det slutgiltiga mönstret ut.
Piping around the edges of the bodice.
Passpoal kring livets kanter.
Smocking of the upper part of the back.
Smock av ryggens övre tygstycke.
Putting the lower front parts together with an invisible zipper and facing at the top edge.
Livets nedre del fogas samman, med dold dragkedja och förstärkande tygbit upptill (facing?).
Each part of the bodice put together.
Livets alla delar har sammanfogats.
Making the skirt with pockets and (unevenly distributed) pleats.
Kjolens fyra våder sys samman, fickor sätts in och väck läggs inte särskilt snyggt…
Making a pattern and the final sleeves.
Mönster till ärmarna.
The final dress with push buttons and hidden zipper. It has many faults – it wrinkles really easily, the opening for breastfeeding is slightly wrong placed and there are some issues with the arms – but it is very practical and will serve me well, I think.

Den färdiga klänningen, med tryckknappar och dold dragkedja. Den har många fel och brister – den blir skrynklig vid blotta anblicken, amningsöppningen är lite felplacerad och därmed lite svåranvänd och ärmarna är inte perfekta – men jag tror att jag få mycket användning av den.

These photos were shot in panic after ironing the dress while preparing lunch, putting on makeup while playing, tidying up the particular spots that would be visible (in fact, I am surrounded by seas of toys and mountains of pillows), while hearing the baby starting to signal that he very much wants to test the purpose of the dress.

Dessa foton togs i panik efter att jag strukit klänningen medan jag lagade mat, städat de ställen som skulle synas i bild (i själva verket omges jag av kuddberg och hav av leksaker), alltmedan bebisen började signalera att han ville testa om klänningen verkligen fyllde sin funktion).

Share

– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.