This summer, I had the opportunity to join my first event with the Swedish 19th Century Society. We were meant to show clothes that could have been worn by the people who did not have to emigrate from Sweden, during the famines of the 19th and early 20th century. I wanted to bring a friend, so my beloved edwardian Sunday look was reserved for her. My budget and time was extremely limited, so my bigger projects were discarded. Instead, I decided to take the opportunity to just have fun, making something I would never wear otherwise – a look for a wealthy lady, in 1903.
By the stream in Kisa, at 19th century event. Photo: Josefine Antonsson
For me, the first years of the Edwardian era, represents an unloved fashion, as its’ over-the-top garments, with pigeon breast and flowery decorations, contrast so much with the later, more refined fashions.
Because I had to make the whole look in between exams and work, most of the sewing was done either in the company of my family, in front of the TV, or out in the sun with my relaxing friends. My small budget only allowed me to use plastic table tablets and IKEA-roses for the hat, an old curtain for the skirt and a cotton fabric for the shirtwaist. The most expensive and time consuming part, was buying and making the whitework machine embroidery, before I left my own sewing machine for the summer.
Rosenhatt i rosengård.
I basically followed patterns found in Janet Arnold’s “Patterns of Fashion 2” and was inspired by pictures found at Pinterest. I had great fun making the overly decorated hat, and my little niece enthusiastically gasped: “This is the biggest and most beautiful hat I have ever seen”. Alas, I had neither time, nor material for putting the finishing ribbons onto the skirt. At the event I felt like a cheap, walking flower garden, but to my great surprise I got many compliments for this look. Maybe it is not such an unloved fashion after all?
At least, this is obivously not a fashion unloved by my cat. Photo: Christian AntonssonHatten på sin ägarinna
Idag är min sista dag i Sverige. I våras gav jag min syster löftet att sy en klänning av det vackra tyget, som mamma tagit med från Kina. Hon fick välja mellan modellerna på denna skiss.
Today is my last day in Sweden, for this summer. This spring I gave my sister the promise of making her a dress out of the beautiful fabric that our mother had brought home from China. She could choose from these models.
Hon valde den som är lite skymd av en annan. Jag fick hennes mått via mail och började göra en toille. När jag kom hem till Sverige kunde jag justera toillen och börja klippa i det riktiga tyget, som var 1*4 m långt.
Sedan har jag jobbat och haft en massa andra projekt, så jag planerade att åtminstone bli klar innan sommarens slut. Nu i veckan hade vi provning. Jag har sytt som en tok och igår blev klänningen klar!
She chose the model that is a little hidden behind another. I had her measurements by email and stared making a pattern. When I got home to Sweden, I just had to ajust the pattern and start cutting the real fabric, which was 1 x 4 metres.
Then I had worked and had a lot of other projects, so I planned to at least be ready by the end of the summer. This week we tested it. I have sewn like crazy since and yesterday it was ready!
Min ovanligt trevliga syateljé, denna vecka. För instruktion om hur man syr i dragkedja, se inlägget om min rutiga klänning. // My unusually nice sewing studio, for this week. For instructions on how to put in a hidden zipper, se the post on “My checked dress”.Klänningen färdigsydd, men utan kantbanden. // The dress is ready, but still without its lining tape.Kantband i urringningen // Lining tape in the neckline
Eftersom ni ser i tidigare inlägg hur klänningar med liknande modeller, tar form på en provdocka, visar jag bara det som är unikt för denna klänning: de “kinesiska tygknapparna”:
Because you see similar models taking form on the mannequin in my earlier blog posts, I will only show you what is unique about this dress: the “Chinese buttons”.
Jag använde kantbandet, men vek och sydde ihop det på längden. Sedan vek jag det ytterligare en gång och började forma knappen av ca 24 cm långt band. // I used the tape, but folded it and stitched it on the long side. Then I folded it again and started to form the button from a 24 cm long ribbon.Jag rullade båda ändar och nålade ihop. // I rolled both ends and fastened wit needles.Sedan sydde jag // Then I sew.Och slutligen fäste jag knapparna i kragen. // I finished by adding the buttons to the collar.
Jag blev jättenöjd med klänningen och det var en fröjd att överräcka den. Hon är ju vacker som en dag och en av döttrarna utbrast: “Du är så vacker att jag måste krama dig!”. Dessutom fick vi några fina kort i deras coola verkstad och trädgård.
I was so satisfied with the dress and it felt so good to give it to my sister. She is beautiful. One of her daughters exclaimed: “You are so beautiful, I just have to hug you!”. We had some nice photos in their rustic work shop (?) and in their garden.
Förutom klänningen, visar jag här lite annat som jag sysselsatt mig med under sommaren:
Except for the dress, I show you some of the other things that have kept me busy during the summer.
Konserter
Den 7 juli hade jag konsert med Olle Långström, i Vimmerby kyrka och den 1 augusti hade vi vår årliga konsert på Kröngården – jag, Hanna Karlsson, Malin Karlsson, Kalle Sellbrink med vänner. Jättekul!
The 7th of July I had a concert together with Olle Långström, in the Church of Vimmerby. The 1st of August, we had our annual concert at Kröngården – Hanna Karlsson, Malin Karlsson, Kalle Sellbring and his friends, and myself of course. We had great fun!
Små sömnadsprojekt
Liten väska till att matcha den edwardianska kjolen från försommaren. // Reticule-wanna-be, sewn in a haste to accompany my Edwardian skirt from last summer.Jag klädde om en ärmstrykbräda, som jag fått av mormor. . // I put new fabric on a ironing board for sleeves, which I got from my grandmother.Till edwardiansk håruppsättning – klipp itu en hår-donut, sy fast ett elastiskt snöre. Trä över huvudet och vik om håret runt, et voilá! // For an Edwardian hair – cut a ”hair doughnut”, fasten an elastic ribbon to it. Put over your head and twist your hair around it, et voilá!
Reparera lampskärm
Jag klädde om en lampskärm, som tillhör en lampa som min gammelfarbror satte ihop i sin ungdom. Den hör förresten hemma i “Gamla Stugan”, där den numera beryktade Hilda växte upp. // I put new fabric on an old lampshade, belonging to a lamp that my great uncle made in his youth. The lamp itself belongs to ”The Old House”, where the now famous Hilda grew up.
Historisk trevnad
I sommar gick det upp för mig att jag inte är ensam i Vimmerby, om intresset för historiska dräkter. Mot slutet av lovet fick jag nöjet att hålla edwardiansk tebjudning för de kära systrarna, Hanna och Malin. Otroligt trevligt!
This summer, it became clear that I was not the only one in Vimmerby, who was interested in historical clothing. By the end of the holidays, I had the pleasure of having an Edwardian tea party for the dear sisters, Hanna and Malin. Delightful!
Till min lycka, upptäckte jag att dessa förtjusande systrar också gärna ville bära historiska kläder. Därmed klädde vi upp oss i mina olika kreationer och ordnade edwardiansk tebjudning. // To my great joy, I discovered that these delightful sisters also wanted to wear historical clothes. So we dressed up in my costumes and had an Edwardian tea party.Lika stelt som det ska vara vid lång exponeringstid. // Just as stiff as it should, when using the camera obscuraInnan de fasansfulla sconesen kom fram på bordet. // Before the horrible scones appeared.
Tack för en härlig sommar, alla ni som har förgyllt den med er närvaro!
Thank you for a lovely summer, all of you who have made it so by your existence.
Dräkten, fotograferad efter att jag kört hem i upphettad bil. // The outfit, photographed after driving home in the heated car…
Ni som har läst förra inlägget, om hatten, vet att jag skulle sy en dräkt till 1800-talsdagen i Kisa, 19 juli. Jag ville ha en snoffsig dräkt för en dam från sekelskiftet. I “Patterns of Fashion” hade jag redan sett en del trevliga blus- och kjolmönster. Dessutom kikade jag runt på historiska kläder på Pinterest. Där hittade jag inspiration bland annat från denna dräkt:
Those who have read my last blog post, about my Rose Hat, know that I was about to sew a costume for the “19th century days” in Kisa, 19th of July. I wanted a swanky suit for a lady at the very start of the 20th century. In “Patterns of fashion 2” I had already spotted some nice skirt and shirtwaist patterns. I also roamed Pinterest’s vast plains of vintage garments. There I found inspiration in this shirtwaist.
Dräkt från Pinterest – ca 1904 – med stråveck och broderier. // Pinterest clothes – ca 1904 – with pin tucks and white work.
Kjolen
I två månader snokade jag runt på Erikshjälpen, i jakt på ett vettigt kjoltyg. Till slut, helgen innan eventet, hittade jag en blå gardin för 69 kr.
For two months I snooped around at the town’s second hand shop, in hopes to find an appropriate skirt fabric. Finally I found a blue curtain for 69 SEK.
Kjolen, på avigan, innan den sytts samman baktill. // The skirt, from the wrong side, before sewn together in the back.
Jag vet inte hur det är med rättigheterna för mönstret, så jag lägger inte ut bilden här, men ni får i alla fall se hur kjolen ser ut innan den är hopsydd baktill.
I don’t know how the copyright works for this skirt pattern, so I won’t show it here. Anyhow, this what the skirt looks like from the wrong side, before it’s sewn together.
Kjolen innan den fållats och pressats. // The skirt before hemmed and ironed.
Kjolen knäpps baktill med hyskor och hakar. Den har fortfarande inte fått de dekorativa banden, som ska täcka sömmarna, men i väntan på att jag hittar lämpligt material, tycker jag att den ser helt ok ut som den är.
The skirt is closed with hooks and eyes in the back. It still hasn’t got the decorative ribbons, that should be on top of the seams. Until I find the optimal material for this, I think it looks alright though.
Blusen
Jag var osedvanligt förberedd när jag anlände till Sverige i år. Förutom att redan ha letat reda på lämpliga mönster, hade jag även hittat fina broderifiler på internet, som jag köpt, en snäll bekant hjälpt att konvertera till rätt filtyp, och sedan hade jag maskinbroderat mönstren på tyll.
I was unusually well prepared when I arrived in Sweden this year. Except for having found patterns, I had also bought appropriate machine embroidery files, got help from my sewing machine guru to convert them to the right file type, and had even sewn the embroidery on tulle leftovers.
Maskinbrodyr på tyll. // Machine embroidery on tulle.
Dessutom hade jag köpt ett tunt bomullstyg, medan jag praktiserade i Viborg, så därmed hade jag alla ingredienser som jag behövde för min blus.
Furthermore, I had bought a lightweight cotton fabric, while making my internship in Viborg. Hence, I had all the necessary ingredients for th shirtwaist.
Stråveck och brodyr fastnålad. // Pin tucks and white work pinned to the shirtwaist.
Jag experimenterade med placering av veck och broderier på provdockan, innan jag började sy. Sedan började jag med stråvecken.
I experimented with the placement of the pin tucks and embroideries before I started sewing. Then I obviously made the pin tucks.
Stråveck: 1) Stryk vid första vecket och sy önskad vidd 2) Mät ut nästa veck + mått mellan vecken 3) Stryk vecket 4) Sy vecket… om och om igen. // Pin tucks: 1) Iron the first fold and sew at the wanted breadth of the pleat 2) Measure the distance to the next pleat + the breadth of the pleat 3) Iron the fold 4) Sew the fold as in the first step and repeat the process for as many times as you want.
När detta var klart var det dags för placering av övriga broderier. Dessa nålade jag noga fast, hela vägen runt. Sedan klippte jag upp tyget bakom och fållade samtidigt som jag sydde fast broderiet i blusen.
When this was done, it was time for placing the embroideries. These I pinned down carefully, the whole way around. Then I cut superfluous fabric away as I hemmed and fastened the embroidery to the shirtwaist, from the wrong side.
Placering av broderier, även över stråvecken. // Placement of the white work, partly on top of the pin tucks.
Därefter skulle ärmarna fästas i blusen. Eftersom det är sommar och det 1903 verkar ha varit populärt med armbågslånga ärmar, gjorde jag dem korta. Innan jag sydde fast dem i blusen, gjorde jag en raksöm upptill och nedtill, med långa stygn, så att jag enkelt kunde dra åt tråden och rynka vid ärmkullen och runt armbågen. När ärmarna var fastsydda, gjode jag ett kantband i samma tyg och sydde fast nedtill.
Then the turn had come to the arms. As it is summer and elbow length of the arms seem to have been popular in 1903, I decided to go for short arms. Before attaching them, I made a “long, loose machine seam” at the top and the bottom and then gathered the fabric at the shoulder and elbow. Then I attached the arms to the shirtwaist and covered the raw edges with binding in the same fabric.
Två ärmar, 2 dm längre än armbågslängd. Veckas vid ärmkullen och nedtill. // Two arms, two decimetres longer than shoulder-elbow length. Gather fabric at the top of the shoulder and at the elbow.
Sedan var det bara knäppningen kvar. Blusen är bara öppen halvvägs ner, så i nacken sydde jag fast dekorativa fuskpärlor med öglor i samma bomullstyg och nedanför knäppning med sydda hyskor och silverhakar.
Then there was nothing left but the closing in the back. It is sewn together at the bottom half. At the neck, I used pearl buttons and loops made from the same fabric. The rest was closed with silver hooks and eyes. This later proved to be a horrible solution, as the unusually big hairstyles use to get stuck in the hooks. Well, it looks great anyway.
Hals med pärlknäppning och nedanför knäppning med hyskor och hakar. // High neck closed with buttons and loops. The rest of the back closed with hooks and eyes.
Sedan var blusen faktiskt klar!
And suddenly, the costume was actually complete!
Färdig blus. Det enda som saknas nu är en kanal för midjebandet. // The finished shirtwaist, only lacking a channel and its waistband.Till bords med katten. // At the table with the cat.Dagens 1800-talssällskap, i Kisa. Foto: Elin Evaldsdotter // In Kisa with today’s participants from the 19th Century Society. Photo: Elin EvaldsdotterFotosession med Josefine (som också bär kläder sydda av mig) och Åsa, på 1800-talsdagen. Foto: Elin Evaldsdotter // Photo session together with Josephine (who also wear my clothes) and Åsa, at the 19th century day in Kisa. Photo: Elin Evaldsdotter.Med utsikt över Stångån. Foto: Josefine Antonsson // View over Stångån. Photo: Josefine Antonsson.
Rosenhatt i rosengård. Dräkten hör hemma runt år 1903.
Det enda jag vid terminsslut hade planerat för sommaren (förutom att umgås maximalt med nära och kära) var att hänga på 1800-talssällskapet på aktiviteterna på Amerikadagen, arrangerat av Kisa Wärdshus. Där skulle vara fokus på de rika invånare, som inte var tvungna att emigrera mellan 1850 – tidigt 1900-tal. För detta behövde jag en lite snoffsigare dräkt, med en enorm hatt, som kronan på verket. Jag hann inte göra några ambitiösa efterforskningar på hattar från 1903 då, men har efteråt hittat dessa:
At the end of this semester, the only thing I had planned for the summer was to (except for hanging out with family and friends) join the “19th Century Society” for the “America days” in Kisa, arranged by Kisa Inn. There was supposed to be a focus on those inhabitants that didn’t have to migrate from Sweden during the famines of the 19th century. For this I needed a somewhat posh costume, with a ginormous hat on top of it all. I didn’t have time for making ambitious research on 1903 hats at that point, but later I have found these:
Hattar från “The Delineator”, maj 1903Hattar från “The Delineator, maj 1903Lillian Russel – amerikansk skådespelerska, känd för sin skönhet och stil. Foto från 1903. Hon har en underbart stor hatt!
På Coop hittade jag två perfekta, flätade bordstabletter i plastimitation av strå. Jag sprättade upp inifrån och ut på den bordstablett som skulle bli brättet och utifrån och in på den bordstablett som skulle bli toppen på hatten.
At the grocery I found two perfect table tablets in a plastic straw imitation. I unstitched the circular braids from the middle of the part which was going to be the brim, and from the periphery and inwards on the part that would be the top.
Brättet upplöser jag inifrån och ut, tills det är lagom stort för huvudet.
Sedan använde jag de överblivna flätorna till att fästa de båda delarna i varandra.
Then I used the removed braids to fasten the brim and the top in each other.
Längs kanten på hattens topp fäste jag flätan, i sicksack.Jag fäste toppen i brättet, med den sicksackade flätan och sydde fast.
För att ge hatten lite mer stadga, använde jag sedan det som var kvar av flätan till att “väva” det stående partiet. Det skulle ha sett extremt mycket mer professionellt ut om jag istället använt samma teknik som på bordstabletterna och sytt fast flätan varv efter varv, men vertikalt. Pga. tidspress valde jag det andra alternativet.
To give stability to the hat, I then used the rest of the braid to “weav” the vertical part. It would have looked infinitely more professional if this part also had been constructed of circles stitched together, but it would have been too time consuming.
Den sista utmaningen var att dekorera hatten. Detta gjorde jag med hjälp av ett blått tunt fodertyg och tygrosor från IKEA. Dessa nålade jag fast med hårnålar, som jag fäste i flätningen.
The last challenge was the decoration of the hat. I used a blue lining fabric as ribbon and fake roses from IKEA, which I fastened with hair pins.
När jag var klar med hatten fick jag höra av ett entusiastiskt barn, att:
“Detta är den vackraste hatt jag någonsin sett! Och den största!”
When the hat was finished, an enthusiastic child exclaimed: “This is the most beautiful hat I have ever seen! And the largest one too!”
Till min förundran och glädje, visade det sig att Kisa Wärdshus inte bara lät oss vara fin interiör, men också bjöd på en fantastisk, tidsenlig måltid, som tack för att vi var där!
To my great surprise and joy, Kisa Inn didn’t only want us for a decorative interior, but they also offered us a fantastic time appropriate eleven dishes meal for free, as a way of thanking us for being there!
Last year, I received some vintage underpinnings that my parents had found in an old clothes chest, stored in the attic of the family farmhouse. Amongst these clothes, there were a corset, drawers and a petticoat. The same summer, I also got a vintage sewing machine, of the same age, but from my husbands family.
When the theme for this competition was announced, I decided to sew clothes matching my heirloom, on my vintage machine. I wanted to create something that might actually have been worn by my relative, who owned these clothes, if she would have had my taste and interests. Further, I wanted to find an occupation for this fictional Edwardian self, where my eagerness to learn could be matched with staying on the farm. After some research, I decided to go for a country teacher (I have teachers on both of my parents sides of the family), as this was the primary occupation for ambitious Swedish women of the time, who wanted to study and work. As education is the most powerful weapon against war, I consider this as my contribution against the Great War!
The original corset, that my parents found in a chest, which had been locked for at least sixty years. Dated to about 1908.
I had already sewn a Victorian chemise and drawers, so now I wanted to make something else and decided upon a combination of chemise and drawers (1913). I translated the lovely, expensive versions I had seen at museum pages, into something affordable for a farmer’s daughter. Except for the green ribbon, I solely used inherited materials, from bed sheet and laces removed from pillow cases, down to the thread and buttons.
Combination of chemise and drawers – closes with buttons, otherwise open up to the back.
When I reconstructed the corset, I used coutil and other material from VenaCavaDesign. The lace reminds of the lace on my vintage drawers. The suspender end grips was a gift from a friend.
After having finished the corset and combination, I had no inspiration left for the corset cover and petticoat. Therefore, I made a simple combined corset cover and chemise (1910-12). In the picture, I wear the corset cover under my inherited petticoat.
Combination of corset cover and chemise. To the right, worn together with my vintage petticoat, from the same clothes chest.
Hilda, the owner of the under-pinnings, was born in 1894. At this photo, from 1915, she stands at the left, together with her older sister and mother Matilda.
The income of country teachers was modest. Swedish literature from this time praises the woman who knows how to dress beautifully without following the fashion too anxiously, and who knows how to keep her clothes in a fine condition. Thus, I can confidently argue for combining the differently dated parts of the costume with each other.
Unfortunately, I was not able to move the sewing machine to my Danish home, so intsead of historically accurate techniques, I used my modern machine and all its advantages. My first project was to recreate the corset, which is supposedly dated to 1908. I ordered the materials needed from England, but forgot the suspender end grips. Last week I received this from a friend, who had inherited them from an old relative.
For Sunday wear, my fictional self would wear my previously sewn woollen skirt and machine embroidered cotton blouse (about 1910).
This costume (1910) I sew two years ago, but now it was finally complete, with all the right underwear and the beautiful belt, which clasps I also got from a friend.
The blouse is made of cotton, with machine embroideries. In the back, the skirt closes with hooks and sewn eyes.
The fun part was creating the clothes that the teacher would wear for work. She should look neat and respectable, at the same time as the clothes should be practical and at least a bit modern. After some research, I decided to sew a shirtwaist with pin tucks (about 1910) to combine with a modern skirt (1914). Three days ago, I was worried that I had failed completely, as my husband looked sceptically at my half finished costume, but when the costume was finally finished, both he and I were pleased to see it was all I had planned for my costume to be.
Bilden intill ska föreställa en lärarinna, fotograferad 1914. Detta bekräftade vad jag hade hoppats på, att en proper lärarinna under första världskriget kunde fortsätta ha sina höghalsade blusar från starten av 1910-talet, trots att det verkar ha varit modernt med lägre kragar under 1914-1915.
The young lady in the picture, from 1914, is a teacher. This proved my thesis, that a decent teacher during the First World War could continue wearing her high necked shirtwaists, even though lower necklines had come into fashion in 1914-1915.
Ytterligare ett exempel, som gav mig vatten på min kvarn, fick jag nu sänt till mig från en annan som är lika tokig i historiska kläder. Fotografiet är från 1916 och lärarinnans dräkt är faktiskt ganska lik den jag har sytt:
Yet another example that kept my hopes of a high necked shirtwaist up, was sent to me by another dear historic fashion nerd. The photo is from 1916 and the teacher actually wears clothes quite similar to those in my sketch.
Denna unga dam är också fotograferad 1914. Jag försökte fixa den moderiktiga frisyren igår, men mitt egensinnigt raka hår vägrade.
Som ni förstår, var jag väldigt sugen på att sy just en höghalsad blus, i stil med vad de väna lärarinnorna har i Astrid Lindgren-filmerna. Jag lyckades inte hitta något mönstrat tyg i rätt stil, så jag köpte ett tunt vitt bomullstyg och bestämde mig för att dekorera plagget med stråveck (se skissen i förra inlägget). Jag studerade olika varianter och fann inspiration från följande bilder.
As you are probably well aware, I was very into the idea of making a high necked shirtwaist, in the same style as the lovely teachers in the Astrid Lindgren movies. I wasn’t able to find any cotton with the right type of print, so I ended with buying a white cotton and decided to decorate it with pin tucks (see the sketch in the last blog post). I studied different options and was inspired by the following pictures:
Den här modebilden är från 1912. Visst ser dräkten lite lärarinneaktig ut?
Denna blus (från starten av 1910-talet) vann slutligen mitt hjärta! Jag tycker om hur stråvecken är grupperade och lämnar mer genomskinliga ytor.
This shirtwaist (from the early teens) finally won my heart! I like how the pin tucks are grouped and leave some areas more transparent.
Konstruktionen
Detta mönster är till corset cover, men i boken beskrivs hur man anpassar det för blus.Ärmkonstruktionen är helt densamma som på bilden.
Med mycket dåligt samvete, valde jag att inte följa bokens instruktioner för hur man ritar det perfekt anpassade mönstret, med hjälp av måttband, linjal och penna. Istället tog jag den snabba vägen och hängde upp tyget på provdockan och klippte ut rätt form och justerade tills det motsvarade befintliga mönster.
My conscience was very heavy indeed when I chose not to follow the book’s instructions for making the perfectly fitted pattern with the help of measuring tape, ruler and pencil. Instead I took a shortcut, hanging the mockup fabric on the mannequin and cutting the appropriate form and adjusting until it looked like the book’s pattern.
Baktill klippte jag fram passande form på ena halvdelen och kopierade denna till andra halvdelen.
In the back I cut an appropriate form at one side and then copied this to the other side.
Så här såg alla mönsterdelar ut. Den knubbiga rektangeln (manschett) ska klippas ut gånger 2 och den långsmala (krage) gånger 4.
The pattern pieces looked like this. There shall be cut two shubby rectangles (cuff) and four long ones (collar).
Problemen började när jag skulle klippa ut blusens framsida. Först klippte den sömnlösa enligt mönstret, men detta är inte anpassat till stråveckens extra tygåtgång. Sedan räknade jag stråvecken på favoritblusen och kom fram till att det var 9 st på var sida och att de var ungefär 1 cm breda. Därmed la jag till 18 cm över vardera axeln (9*2). Senare insåg jag att inspirationskällans stråveck måste vara smalare, för med 1 cm breda veck fick det inte plats 9 st över mina medelbreda skuldror. Därmed sprättade jag upp dessa yttre veck. Alltså tror jag att man gott kan nöja sig med att lägga till 14-16 cm över skuldrorna. Dessutom skulle jag ha lagt till ytterligare en decimeter mitt fram, på höger framsida, till dekorationen som döljer knäppningen.
The problems came when I started cutting the from of the shirtwaist. First, the sleepless seamstress cut just like the pattern, although this wasn’t adjusted to the extra amount of fabric for the pin tucks. Then I counted the pin tucks on my favourite Pinterest shirtwaist and got nine at each side, about one cm wide. Thus I added 18 cm at the shoulders (9*2). After cutting the fabric, I realised that the pleats of the inspiration source must have been thinner, because the with my one cm wide pleats, the whole width was now too wide for my regular broad shoulders. So I unpicked the peripheral pin tucks. I believe that 14-16 cm extra over the shoulders would suffice. Yet another misstep, was that I should have added one dm at the right part’s front, for the decorative “button hiding place”.
Så här vek jag tyget över knäppningen. Knapphålen sitter i det undre lagret.
This is how I folded the fabric that covers the buttons in the front. The button holes are placed in the lowest layer.
Utecklad, ser viknings-dekorationen, över knäppningen, ut så här. “2 cm-delen” är alltså den del som ligger längst fram. Bredden blir totalt 14 cm från “mitt fram”.
Folded out, the decoration looks like this. The “2 cm part” is the one that is the top layer. The width adds up to 14 cm.
Här syr och stryker jag dekorationen som döljer knäppningen.
Here, I sew and iron the decorative button hiding place.
Här stryker och syr jag stråvecken. Jag tyckte att det var fint att ha 0,5 cm mellanrum mellan de grupperade stråvecken, så avståndet från befintligt veck till nästa vikning är alltså 1,5 cm. Detta stryks och sedan sys med vanlig raksöm 1 cm från den vikta kanten.
Here, I iron and sew the pin tucks. I thought it looked nice with 1/2 cm space between the pleats, so from one pin tuck to the next fold, there is 1,5 cm. This fold is ironed and then stitched with a regular straight seam 1 cm from the fold.
För att blusen inte skulle bli helt oformlig, satte jag in en inpassning, från bysten till botten, ca 2 cm djupt. Till höger ser du vänster framsida innan den sätts ihop med de andra delarna. Vecket längst till höger sprättades upp senare och det överflödiga tyget klipptes bort.
In order to prevent the shirtwaist from becoming totally shapeless, I made a dart from the bust to the bottom, about 2 cm deep. To the right, you see the left front part, before it is put together with the other parts. The pleat at the very right was later unpicked and the superfluous fabric was cut away.
Så här såg det ut när fram- och baksida nålades samman.
This is what it looked like when I had pinned the front panels to the back panel.
Här är ärmar fastnålade och jag experimenterar med kragen, som jag konstaterade faktiskt inte behövde rundas, men kunde vara helt rektangulär, eftersom den skulle sluta tätt runt halsen. Bredden är lika med halsens omkrets plus någon centimeters överlapp, så att man kan knäppa.
Here, the arms are pinned to the bodice and I experiment with the collar – I had expected a need for making the collar rounded, but found out that it actually would fit nicely round the neck when just left rectangular. The collar width is the same as the neck width plus some cm overlap for buttoning.
Jag sydde först längs kanterna på den nerfällda delen av kragen, vrängde, strök och la in mellan de båda styckena närmast halsen. Sedan sydde jag längs vikningskanten. Därefter strök jag igen och sedan kunde jag fästa kragen på blusen.
First I sewed along the borders of the collar on the wrong side, then turned the right side ought, ironed it and put the collar in between the standing part of the collar, closest to the neck. Then I stitched these parts together. I ironed again and then I attached the collar to the shirtwaist.
Jag märkte ut knapphålens placering med 4,5 cm avstånd, från kragens topp ned till botten.
I marked the placement of the button holes, 4,5 cm apart, from the top of the collar to the hemline.
Sedan sydde jag knapphålen på maskin och fäste gamla ärvda plastknappar med motsvarande placering.
Then I sewed the button holes on machine and fastened some inherited plastic buttons accordingly.
Sist av allt fållade jag nederkanten och fäste manschetterna. Jag använde ärvda knappar även till dessa, men här är de av pärlemor.
Last of all, I hemmed the bottom of the bodice and attached the cuffs. I used inherited buttons here too, but these were mother of pearl.
När jag bestämde mig för design på kjolen, försökte jag väga in både att kjolen skulle bäras av en modeintresserad kvinna, men även att hennes ekonomi skulle vara begränsad och att hon gärna skulle kunna cykla i den. Alltså fick den inte vara för uppseendeväckande och säsongsbunden, och helst ganska kort, men gärna med en “modern” siluett.
When I decided what design I would use for the skirt, I tried to consider that it would be worn by a fashion forward young woman, who had a strained economy and used her bicycle on her way to work. Thus it mustn’t be too fancy, but more decent and timeless and with that shorter, more bicycle friendly length that had recently come into fashion.
Modetidningen intill är från 1916, men liknande modeller på kjolar finns redan 1914. Skissen, härunder, baserar jag på en kombination av flera kjolmodeller, som jag har sett på modebilder och i klädkataloger. Samma kjollängd, har jag dessutom sett på “street fashion”-bilder från 1906. Sent omsider beslutade jag mig för att även sätta fickor på kjolen, eftersom det ändå är en praktisk lärarinna som ska bära den.
This fashion plate is from 1916, but I have seen similar skirt models from as early as 1914. The sketch shows a combination of several skirts that I have seen on fashion plates and in catalogs. This length I have also seen in photos of street fashion from 1906. I also added pockets, as it would be very practical for the teacher who would wear it.
Skiss på hur jag vill sy kjolen.
Toille
Som vanligt, när jag har en begränsad mängd tyg, börjar jag med att göra en toille.
As usual, when I have a limited amount of fabric and no pattern, I start with making a mockup.
Till vänster ser du midjedelen, medan själva kjoldelen syns till höger. Den är inte på långa vägar klar, men man kan se vilket fall kjolen får, med den rundning kjolen har i midjan, på denna bild.
To the left you see the “waist part”, while the skirt is at the right. It isn’t even close to finished, but at least you get an idea of how the skirt falls (?) with the current shape of the waistline.
Kjolen
Jag tog en bild av när alla delar var urklippta ur tyglängden, men insåg sedan att jag behövde justera avsevärt, så att det inte var värt att förvirra er med den bilden. Så här ser i alla fall framsidans bitar ut, innan de har sytts samman. Ovanför ligger också baksidans midjedel.
I took a picture when all parts were cut out of the proper fabric, but then I realised that I had to adjust many things, so let’s not confuse you with that picture. Anyhow, this is what the front parts look like, before put together. Above them, there lays also the back “waist part”.
Jag började med att nåla de fyra våderna samman, testa och justera. Sedan sydde jag dem samman, men lämnade de översta decimeterna öppna framtill. Därefter nålade jag fast midjedelen fram och bak.
I started with pinning the four panels together, test and adjust. Then I sewed them together, but left the upper decimetres open. Then I pinned the waist parts to the front and back of the skirt.
Så här såg midjedelen ut framtill. Sedan sydde jag knapphål för hand och klädde knappar (ärvda efter svärfarmor Saga), i en rasande fart, sista kvällen innan vi åkte till Svea rike över jul.
The waist part looked like this in the front. I hand stitched the buttonholes and made covered buttons (inherited) in a great hurry, at the last evening before going home to Sweden for Christmas.
Kjolen saknade alltså endast fåll och fickor, när vi återvände till verkligheten.
The skirt only lacked hemming and the pockets, when we returned to the grave reality.
Fickor
När jag började med fickorna, hade jag fortfarande inte helt bestämt mig för hur de skulle se ut. Jag klippte ut några tyglappar och började experimentera. Jag hade sett flera trevliga veckade fick-varianter, bland annat på denna modebild från 1915:
When I began making the pockets, I still hadn’t figured out exactly how they would look. I cut some bits of fabric and experimented with these. I had seen many different types of pockets, for example in this nice fashion plate from 1915:
Jag testade några olika varianter på kjolen och bestämde mig för att göra något liknande bilden intill, men utan knappar och volanger upptill.
I tested some different variants on the skirt and decided to go for something similar to the one in the picture, but without buttons and flounce.
Jag insåg att det skulle krävas väldigt mycket arbete för att få till en rynkad, men ändå rät nedre kant på fickorna, så jag testade mig fram till denna variant.
I realised that it would take some work in order to get that ruffled but at the same time straight bottom edge, so I ended up with this alternative.
Man ser ganska rolig ut, när man försöker föreviga processen, från topp till tå.
One looks kind of funny when trying to document the process, from top to toe.
Sedan var det bara att sy fast fickorna med raksöm och fålla kjolen.
Then all that remained was to stitch down the pockets with a straight seam and hem the skirt.
Den färdiga kjolen
Dags att dra med min hängivne fotograf ut i naturen för en kylig fotosession!
Time to take my dedicated photographer out for a refreshing photo session.
Mitt lärarinnedräktsprojekt har fått vila i några veckor och nu känner jag äntligen hur inspirationen börjar rinna till igen. Jag har googlat för att skapa mig en mer rättvis bild av 1914:s lärarinnor. Annars har jag en ganska romantisk bild, från bland andra författare som Astrid Lindgren och L.M. Montgomery.
Folkskolan grundades 1842. Från högstadiet minns jag det som om det framstod som att folkskolans införande var ett steg mot ett mer rättvist och demokratiskt samhälle, men endligt Wästerfors verkar verkligheten ha varit mer komplex:
“Idén om en allmän skola hörde samman med en önskan att kontrollera denna växande befolkning för att undvika uppror eller oroligheter. Samtidigt ville bönderna fostra och utbilda det uppväxande släktet i nationell och kristen anda för att bredda sitt kommunala och politiska inflytande.”
Införandet av allmän skolplikt dröjde dessutom och kvaliteten på folkskolorna (både själva lokalerna, undervisningen och barnens närvaro) varierade betydligt runt om i landet. “Folkskolan blev en skola just för vanligt folk medan de mer välsituerade samhällsklasserna fortsatte att skicka sina barn till privatskolor och läroverk. När de fristående folkhögskolorna bildades framåt 1868 var det ett uttryck för böndernas missnöje med den folkskola som skapats – den hade inte blivit den medborgarskola som framstående bondefamiljer önskade, den hade blivit en skola för torparens barn.”
Lärarinnan Alma Backlund, år 1914. Bilden är tagen från internet. Hoppas att jag inte är brottsligt att dela den…
För kvinnor verkar läraryrket ha varit i princip den enda möjligheten till att göra karriär. Mellan 1850-1919 var folkskolan uppdelad i den tvååriga småskolan och den fyraåriga folkskolan. I småskolan arbetade huvudsakligen kvinnor. Den stora mängden lärarinnor betraktades tydligen som ett hot av de manliga lärarna, så 1909 såg regeringen till att åtminstone säkra löneskillnaderna mellan män och kvinnor (tidigare hade de haft samma mini-ingångslön). Det gav en högre status att undervisa i folkskolan än i småskolan. Person skriver dock:
“Folkskollärarna /…/ hade förhållandes kortare utbildning [jämfört med läroverks- och universitetsutbildningarna], de hade gått folkskollärarseminarium, vilket vid tiden ibland kallades för `fattigmans gymnasium´. Folkolläraryrket utgjorde /…/ inte sällan en klassresa för personer med läshuvud från enklare hemförhållanden.”
Så även om det inte var ett arbete som gav hög status, passar nog folkskolläraryrket min lärarinna perfekt, med tanke på att jag tänkte låta henne komma från samma familj som min farmors faster och ha samma vetgirighet som mig själv.
Det var en spännande tid, där suffragetter kämpade för kvinnlig rösträtt och samhället motvilligt fick börja omvärdera sin syn på kvinnan. Lärare var aktiva inom de flesta demokratiseringsprocesser:
“Under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal var folkskollärarna en yrkesgrupp på offensiven. De formerade sig i föreningar, engagerade sig i politiken, sociala rörelser, fackliga aktiviteter samt i närsamhället /…/ I Sveriges Folkskollärarinneförbunds tidning framhölls vissa lärarinnor som pionjärer och förebilder. Dessa framställningar kommunicerar hur lärarinnor med fördel kunde ge uttryck för vad som kan betraktas som `kvinnlighet´ i form av omsorg om barn och svaga, ha ett varmt hjärta och en ständigt öppen famn, men också att det var önskvärt att lärarinnor uppvisade styrka, handlingskraft och mod som motbild till föreställningar om kvinnor som passiva och svaga.”
Utifrån modebilder, fotografier och egen fantasi, har jag nu skissat upp denna kombination av blus och kjol, som jag tänker skulle kunna passa en lärarinna. Dräkten är tillräckligt värdig för lärarinnerollen, ganska moderiktig, men ändå så diskret att den kan användas flera säsonger (för den begränsade inkomstens skull) och kjolens vidd och längd borde göra det möjligt att cykla till och från arbetet. Jag har redan börjat arbeta med kjolen, så förhoppningsvis kommer det ett till blogginlägg innan jul.
Eftersom jag känner mig föga presentabel i mina vågade underkläder, ville jag inte fotografera dem utomhus, så ni får hålla till godo med dessa bilder. Här ser du också i vilken ordning man ska klä på sig de olika plaggen.
As I don’t feel quite decent in my daring underwear, I didn’t want to take the pictures outdoors, so you have to be contented with these pictures. Here you see in what order the different pieces should be put on.
Kombination av särk och mamelucker – ca 1913
Combination of chemise and drawers
Korsett – ca 1908
Corset
Corset cover kombinerat med särk
Corset cover combined with chemise
Underkjolen – från skattkistan – 1905-1920
The original petticoat from the treasure chestSedan är det bara de “riktiga” kläderna som fattas.
Now I only have the “real” outer clothes left.
Visdomar från “Kvinnans bokskatt”
När jag skulle sätta igång med detta projekt, skickade den omtänksamma Ulrika ett utdrag till mig, ur Kvinnans bokskatt från 1913. Boken är läsvärd, både för att författarinnan skriver underhållande och för att boken ger god inblick i sin tids resonemang och vardagsliv. Jag kan inte låta bli att dela med mig av några favoritstycken:
Jag må vara gammal och bakåtsträvande, men låter inte detta ganska bekant?
”Ett mod må för övrigt vara aldrig så löjligt, det finner i alla fall sina anhängare, och sömmerskor och modister äro dess trogna förkämpar.”
Något jag får tänka på, när jag ska välja kläder som matchar min enkla lärarinna:
”Den kvinna förblir alltid bäst klädd, som förstår att förena enkelheten med prydlighet, att välja sina färger efter sitt ansikte och sina kläder efter sin figur. Den enkla, väl skurna, omsorgsfult sydda och välsittande klänningen, som naturligt och smidigt följer figuren, blir alltid elegant utan alla garnityr eller tillsatser och verkar alltid förnämt, allra helst om tygets kvalitet är av bättre slag.”
Är inte detta uttalande fantastiskt likt Miss Bingly’s uttalande, när hon vill belysa Lizzy’s svagheter och framhäva sin egen överlägsenhet inför Mr. Darcy?
” … det enda mål, som är eftersträvansvärt, är detta outsägligt tilldragande behag hos kvinnan, som ligger i ett `distingerat´ väsen, denna sammanfattning av harmoniska rörelser, tal, ton, sätt att vara, kläda och föra sig, som man genast märker och känner, men som är nästan omöjligt att beskriva.”
Med denna underbara iakttagelse, vill jag avsluta dagens blogginlägg:
”Krinolinen var på sin tid ett förskräckligt plagg och drog i sin fulländning så mycket tyg, att en stackars familjeförsörjare med fru och flera giftasvuxna döttrar såg nära nog en hel förmögenhet gå åt till tyg, kappor och volanger, som skulle kläda dessa förskräckliga underplagg av band och stålfjädrar, till vilka mönstret tycktes vara taget från stommen till en kafferkraal i södra Afrika. Och ändå kan man knappast säga, att den tidens kvinnor togo sig på långt när så löjliga ut som nutidens damer
med sina smala kjolar och ofantliga hattar, som komma dem att likna vandrande champinjoner, där icke den över huvudet neddragna hatten i krukfacon gör, att de likna ett vandrande spöke utan huvud alls.”
Hu. Detta plagg hade jag verkligen noll inspiration inför, så det gick undan och blev inte optimalt.
Oh dear. I truly had non inspiration whatsoever for making this piece, so I made it ultra quickly and the result wasn’t optimal.
Här ser du en förnäm variant av “corset cover combined with chemise”, från 1910-1912. De flesta “corset covers” täckte bara just korsetten, eftersom deras främsta syfte var att skydda kläderna utanpå från slitage. Jag ville dock ha ytterligare ett lager nedtill, så jag valde denna variant. Eftersom plagget ska passa en person utan pengar till övers för krimskrams, gjorde jag en mycket enkel variant.
In this picture, from a fashion magazine from 1910-1912, you see an elegant version of a “corset cover combined with chemise”. Most corset covers obviously used to cover just the corset and a little bit more, because it’s purpose was to protect the clothes from the wear of the corset. Because of my combination underneath the corset, I needed another layer under the petticoat, so I chose to make this long version of corset cover. As the cloths should suit a person without much ready money, I set for a very simple model.
Särken är sydd i bomull, med raksömmarna sydda på maskin. När jag orkar och får tillbaka lusten, ska jag fälla sömmarna för hand. Eventuellt lägger jag till en kanal för en snodd, runt midjan.
The chemise/long corset cover is made of cotton and all straight seams are made on the sewing machine. When the inspiration returns, I will fell the seams by hand. Perhaps I will also add a channel for a gathering drawstring at the waist.
Detta är formen på särken.
This is the corset cover’s outlines.
För att ge mer stöd till underkjolen, sydde jag volanger längst ned. Om jag hade lyckats uppamma lite mer motivation, hade jag även sytt ett par stråveck.
In order to give more support to the petticoat, I made flounces at the hemline. If I had been able to muster a greater motivation, I’d even added some pin tucks.
I halsringningen och runt ärmhålen fäste jag en smal spets.
In the neckline and around the armholes I put lace.
Efterkloka tankar: tyget borde ha varit mindre kritvitt – detta plagg ska ju helst inte synas så tydligt genom kläderna – och ännu tunnare, eller figursytt med knäppning. Nu ger det extra tyget i midjan tyvärr en förstorande effekt.
In hindsight, I see that the fabric should have been of lighter weight and less white, as it now shines through the outer layer. It would also have been a good idea to make it more fitted, maybe even buttoned. As it is now, the extra fabric adds some unflattering weight at waist.
– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.
Because I had to make the whole look in between exams and work, most of the sewing was done either in the company of my family, in front of the TV, or out in the sun with my relaxing friends. My small budget only allowed me to use plastic table tablets and IKEA-roses for the hat, an old curtain for the skirt and a cotton fabric for the shirtwaist. The most expensive and time consuming part, was buying and making the whitework machine embroidery, before I left my own sewing machine for the summer.
Bilden intill ska föreställa en lärarinna, fotograferad 1914. Detta bekräftade vad jag hade hoppats på, att en proper lärarinna under första världskriget kunde fortsätta ha sina höghalsade blusar från starten av 1910-talet, trots att det verkar ha varit modernt med lägre kragar under 1914-1915.
När jag bestämde mig för design på kjolen, försökte jag väga in både att kjolen skulle bäras av en modeintresserad kvinna, men även att hennes ekonomi skulle vara begränsad och att hon gärna skulle kunna cykla i den. Alltså fick den inte vara för uppseendeväckande och säsongsbunden, och helst ganska kort, men gärna med en “modern” siluett.
När jag började med fickorna, hade jag fortfarande inte helt bestämt mig för hur de skulle se ut. Jag klippte ut några tyglappar och började experimentera. Jag hade sett flera trevliga veckade fick-varianter, bland annat på denna modebild från 1915:
