Det har öppnats en underbar klätterhall i närheten av vårt hem, så jag ville gärna ha nya klätterbyxor. Jag använde mitt egna mönster till pösbyxor och ett gammal underlakan i en färg som gör ont i ögonen, precis som sig bör när det gäller sport.
A great, lovely climbing hall has opened, close to our home, so I wanted a new pair of trousers for climbing. I used my own pattern for poofy trousers and an old bed sheet in a colour that hurts the eyes, just as it should when in this sport.
Eftersom det blir härligare ju mer vidd pösbyxorna har, la jag till några cm nedtill. Inte så smidigt dock, när man ska se små tågrepp på väggen… // Because I like it the bigger the trousers are, I added some extra centimeters at the bottom. Afterwards I have realized that it is less practical though...1) Efter att ha sytt ihop framstyckena och bakstyckena, rev jag ut tygstycken till fickorna. Fickorna är dubbelvikta rektanglar 2) Dessa la jag in upptill, under hörnen på byxornas framstycke. 3) Sedan vek jag in kanterna, så att fickans främre del är triangulär och bakstycket är rektangulärt och därmed ingår byxans övre sidsöm. // 1) After having sewn the front pieces and back pieces together, I tore fabric parts for the pockets, which are folded rectangles 2) These were put in, up behind the corners of the front part. 3) Then I folded the seam allowance, so that the front layer of the pocket became triangular and the back layer rectangular and thus formed a part of the upper side seam.
Det som skiljer dessa pösbyxor från mina tidigare, är att dessa har fickor och öppnas med en knapp i ena fickan.
What set these poofy trousers apart from my earlier is that these have nice pockets and open with a button that goes through one of the pockets.
Här är fickorna insydda i byxorna och sidsömmarna är klara. En knäppning ska gå genom höger ficka, som är öppen upptill. // Here the pockets are sewn into the trousers and the side seams are ready. A buttonhole will be put in the front part of the pocket, which is left open in the top.Upptill ville jag ha en linning, liknande den på mina tidigare pösbyxor. Jag sydde ihop linningen upptill och formade kanten nedtill när jag hade fäst linningen på själva byxorna. // At the waist, I wanted a border, similar to my earlier pair of poofy trousers. I made the border and formed the bottom part last.
Eftersom byxorna redan hade en hysterisk färg, löpte jag linan ut och dekorerade med tonårsaktigt kontrasterande svart tråd och en bling-blingig knapp som jag hittade bland mitt handarbetes-arvegods.
Because the trousers already had a crazy colour, I followed through and decorated with a teenagerish contrasting black seam and a bling-bling button which I found among inherited sewing stuff.
Upptill fäste jag linningen i byxorna med dekorationssöm. // On the top, I fastened the boarder of the trousers with a decoration seam.Jag glömde att koppla in knapphålsinsatsen i symaskinen, så knapphålet blev inte som jag tänkt, men lite skojigt. När byxorna knäpps upp, öppnar man alltså fickan och vidgar på så vis deras övre omkrets. // I forgot to use the buttonhole-advice for the sewing machine, så the button hole did not end up as I had planned, but I looks nice in some kind of way. When the trousers are opened, the pocket is opened and in this way increase the waist circumference.Nedtill fäste jag ett resårband. // I put an elastic band in the bottom seam.
Jag testade byxorna i klätterhallen förra veckan. De är jättesköna, men sömmen sprack faktiskt i skrevet! Som väl var hade jag sicksackat och den sömmen höll. När byxorna sitter där de ska har jag fri rörlighet, men sedan halkar de ned några cm (pga. det jättebreda knapphålet) och då blir det plötsligt knepigt att spreta med benen. Därför satte jag idag en säkerhetsnål utanför knäppningen, så att knappen stannar i sin inre position och alltså håller byxorna så tighta upptill, som jag ursprungligen gjorde dem. Det funkar bra och nu ska byxorna inte spricka igen. Jag har dock förstått varför man vanligtvis syr byxor med dragkedjor.
I tested the trousers in the climbing hall last week. They are so comfortable, but I’m ashamed to admit that the seam actually ripped open in the crotch! Luckily, I had zigzagged and that seam was ok. When the trousers are at the right height, I can move fully, but then they slide down some centimeters and then it suddenly is very difficult to stretch out ones legs. Therefor I put a safety pin at the button hole, so that the button stays in its inner position and keep the trousers tight, as I intended. This works fine and hopefully they won’t rip open again. I have understood why all trousers have zippers, though.
Byxorna på provdocka och klättervägg
De färgglada byxorna framifrån… och från knappsidan.I sitt rätta element.Galet trött klättrare med vild blick.
Klätterryggsäck lagas och pimpas
När vi klättrade sist påmindes jag om att ryggsäcken som vi brukar ha skor, tejp, kalk mm. i, sjöng på sista versen. Därför lagade jag den och passade på att pimpa den lite, med stuvbitar från tidigare projekt.
When we climbed last time, I was reminded our backpack for shoes, tape, chalk etc., was gasping for its last breath. I repaired it and pimped it up with some scrap fabric from earlier projects.
I vintras sydde jag en omlottklänning med empirskärning, av två ketängen (tanzanska skynken). Jag använde en gammal gardin som toille. Redan då tänkte jag att jag måste sy en morgonrock av detta härliga tyg. Nu fick jag äntligen tid.
This winter I made a wrap-around-dress(?) out of two ketenge (Tanzanian cloth pieces). I used an old curtain as toille. Already by then I thought that this pattern would be perfect for a dressing gown, made from my parents very first curtains. Now I had finally time to do it.
Jag använde mig alltså av samma mönster som till den tanzanska klänningen. Skillnaden är att jag har fordrat morgonrocken med ett vitt bomullstyg, eftersom den annars skulle vara helt genomskinlig og alldeles för sval för denna frusna varelse.
I used the same pattern as I made for the Tanzanian Dress. The difference is that I have lined the dressing gown with a white cotton, because it would otherwise be completely transparent and far too cool for this frozen creature.
Jag hade egentligen tänkt fotografera morgonrocken ute på en åker, eftersom det var sådan dramatisk blåst och läckra ovädersmoln. Jag var dock inte helt bekväm med att promenera genom samhället i denna stass och den förkylda fotografen blev väldigt tacksam när jag föreslog att vi skulle återanvända bokarna vid fotbollsplanen (som vi fotade min spencer vid).
I had planned for a photo shoot out on the fields, as there is now a superbly dramatic wind and glorious storm clouds. Yet, I was not fully comfortable with strolling around in town in this outfit and the photographer had a bad cold and was only too happy when I suggested that we reuse the beeches around the football field (which we used for my spencer).
Morgonrockens ärmar är “omvända”, och har den potentiella sömmen upptill. Jag överväger att sätta några stygn vid armvecket, så att de ger lite mer värme till överarmarna, nu när hösten blir kyligare.
The sleeves of the dressing gown are ”converted” and has the potential seam on the shoulder. I consider placing some stitches at the elbow, so that the arms give a bit more warmth above the elbows as the autumn now grows colder.
Jag veckade baktill och satte “brokad-linjerna” ytterst.
I pleated the back and placed the ”brocade lines” on the outside.
Ärmarna är långa, men behöver inte nödvändigtvis vara opraktiska, eftersom de bara hänger utefter sidorna. Om det skulle vara risk för att fastna i saker, kan ärmarna knytas bakom ryggen.
The sleeves are long, but not unpractical, because they just hang down along the sides. If there is any risk of getting stuck, the arms can actually be tied behind the back.
För att bevisa hur praktisk denna morgonrock är, klättrade jag för er skull upp i ett träd!
In order to prove for you how practical this dressing gown is, I climbed up this tree.
Nej, det var förstås för min egen skull som jag tog mig dit. Jag älskar att klättra i träd och skulle gärna ha levt som en trädalv, om jag hade levt i ett lite mindre krävande klimat och inte varit så besvärad av insekter.
No, off course it was for my own sake that I got up. I love climbing trees and would gladly have spent my life as a tree elf, if I had but lived in a more forgiving climate and had not been so afraid of insects.
Kom ihåg att alltid hålla blicken riktad mot skyn, så kan du kanske få se skygga väsen visa sig.
Remember to always look to the sky, then you may see lucid creatures.
Idag är min sista dag i Sverige. I våras gav jag min syster löftet att sy en klänning av det vackra tyget, som mamma tagit med från Kina. Hon fick välja mellan modellerna på denna skiss.
Today is my last day in Sweden, for this summer. This spring I gave my sister the promise of making her a dress out of the beautiful fabric that our mother had brought home from China. She could choose from these models.
Hon valde den som är lite skymd av en annan. Jag fick hennes mått via mail och började göra en toille. När jag kom hem till Sverige kunde jag justera toillen och börja klippa i det riktiga tyget, som var 1*4 m långt.
Sedan har jag jobbat och haft en massa andra projekt, så jag planerade att åtminstone bli klar innan sommarens slut. Nu i veckan hade vi provning. Jag har sytt som en tok och igår blev klänningen klar!
She chose the model that is a little hidden behind another. I had her measurements by email and stared making a pattern. When I got home to Sweden, I just had to ajust the pattern and start cutting the real fabric, which was 1 x 4 metres.
Then I had worked and had a lot of other projects, so I planned to at least be ready by the end of the summer. This week we tested it. I have sewn like crazy since and yesterday it was ready!
Min ovanligt trevliga syateljé, denna vecka. För instruktion om hur man syr i dragkedja, se inlägget om min rutiga klänning. // My unusually nice sewing studio, for this week. For instructions on how to put in a hidden zipper, se the post on “My checked dress”.Klänningen färdigsydd, men utan kantbanden. // The dress is ready, but still without its lining tape.Kantband i urringningen // Lining tape in the neckline
Eftersom ni ser i tidigare inlägg hur klänningar med liknande modeller, tar form på en provdocka, visar jag bara det som är unikt för denna klänning: de “kinesiska tygknapparna”:
Because you see similar models taking form on the mannequin in my earlier blog posts, I will only show you what is unique about this dress: the “Chinese buttons”.
Jag använde kantbandet, men vek och sydde ihop det på längden. Sedan vek jag det ytterligare en gång och började forma knappen av ca 24 cm långt band. // I used the tape, but folded it and stitched it on the long side. Then I folded it again and started to form the button from a 24 cm long ribbon.Jag rullade båda ändar och nålade ihop. // I rolled both ends and fastened wit needles.Sedan sydde jag // Then I sew.Och slutligen fäste jag knapparna i kragen. // I finished by adding the buttons to the collar.
Jag blev jättenöjd med klänningen och det var en fröjd att överräcka den. Hon är ju vacker som en dag och en av döttrarna utbrast: “Du är så vacker att jag måste krama dig!”. Dessutom fick vi några fina kort i deras coola verkstad och trädgård.
I was so satisfied with the dress and it felt so good to give it to my sister. She is beautiful. One of her daughters exclaimed: “You are so beautiful, I just have to hug you!”. We had some nice photos in their rustic work shop (?) and in their garden.
Förutom klänningen, visar jag här lite annat som jag sysselsatt mig med under sommaren:
Except for the dress, I show you some of the other things that have kept me busy during the summer.
Konserter
Den 7 juli hade jag konsert med Olle Långström, i Vimmerby kyrka och den 1 augusti hade vi vår årliga konsert på Kröngården – jag, Hanna Karlsson, Malin Karlsson, Kalle Sellbrink med vänner. Jättekul!
The 7th of July I had a concert together with Olle Långström, in the Church of Vimmerby. The 1st of August, we had our annual concert at Kröngården – Hanna Karlsson, Malin Karlsson, Kalle Sellbring and his friends, and myself of course. We had great fun!
Små sömnadsprojekt
Liten väska till att matcha den edwardianska kjolen från försommaren. // Reticule-wanna-be, sewn in a haste to accompany my Edwardian skirt from last summer.Jag klädde om en ärmstrykbräda, som jag fått av mormor. . // I put new fabric on a ironing board for sleeves, which I got from my grandmother.Till edwardiansk håruppsättning – klipp itu en hår-donut, sy fast ett elastiskt snöre. Trä över huvudet och vik om håret runt, et voilá! // For an Edwardian hair – cut a ”hair doughnut”, fasten an elastic ribbon to it. Put over your head and twist your hair around it, et voilá!
Reparera lampskärm
Jag klädde om en lampskärm, som tillhör en lampa som min gammelfarbror satte ihop i sin ungdom. Den hör förresten hemma i “Gamla Stugan”, där den numera beryktade Hilda växte upp. // I put new fabric on an old lampshade, belonging to a lamp that my great uncle made in his youth. The lamp itself belongs to ”The Old House”, where the now famous Hilda grew up.
Historisk trevnad
I sommar gick det upp för mig att jag inte är ensam i Vimmerby, om intresset för historiska dräkter. Mot slutet av lovet fick jag nöjet att hålla edwardiansk tebjudning för de kära systrarna, Hanna och Malin. Otroligt trevligt!
This summer, it became clear that I was not the only one in Vimmerby, who was interested in historical clothing. By the end of the holidays, I had the pleasure of having an Edwardian tea party for the dear sisters, Hanna and Malin. Delightful!
Till min lycka, upptäckte jag att dessa förtjusande systrar också gärna ville bära historiska kläder. Därmed klädde vi upp oss i mina olika kreationer och ordnade edwardiansk tebjudning. // To my great joy, I discovered that these delightful sisters also wanted to wear historical clothes. So we dressed up in my costumes and had an Edwardian tea party.Lika stelt som det ska vara vid lång exponeringstid. // Just as stiff as it should, when using the camera obscuraInnan de fasansfulla sconesen kom fram på bordet. // Before the horrible scones appeared.
Tack för en härlig sommar, alla ni som har förgyllt den med er närvaro!
Thank you for a lovely summer, all of you who have made it so by your existence.
Dräkten, fotograferad efter att jag kört hem i upphettad bil. // The outfit, photographed after driving home in the heated car…
Ni som har läst förra inlägget, om hatten, vet att jag skulle sy en dräkt till 1800-talsdagen i Kisa, 19 juli. Jag ville ha en snoffsig dräkt för en dam från sekelskiftet. I “Patterns of Fashion” hade jag redan sett en del trevliga blus- och kjolmönster. Dessutom kikade jag runt på historiska kläder på Pinterest. Där hittade jag inspiration bland annat från denna dräkt:
Those who have read my last blog post, about my Rose Hat, know that I was about to sew a costume for the “19th century days” in Kisa, 19th of July. I wanted a swanky suit for a lady at the very start of the 20th century. In “Patterns of fashion 2” I had already spotted some nice skirt and shirtwaist patterns. I also roamed Pinterest’s vast plains of vintage garments. There I found inspiration in this shirtwaist.
Dräkt från Pinterest – ca 1904 – med stråveck och broderier. // Pinterest clothes – ca 1904 – with pin tucks and white work.
Kjolen
I två månader snokade jag runt på Erikshjälpen, i jakt på ett vettigt kjoltyg. Till slut, helgen innan eventet, hittade jag en blå gardin för 69 kr.
For two months I snooped around at the town’s second hand shop, in hopes to find an appropriate skirt fabric. Finally I found a blue curtain for 69 SEK.
Kjolen, på avigan, innan den sytts samman baktill. // The skirt, from the wrong side, before sewn together in the back.
Jag vet inte hur det är med rättigheterna för mönstret, så jag lägger inte ut bilden här, men ni får i alla fall se hur kjolen ser ut innan den är hopsydd baktill.
I don’t know how the copyright works for this skirt pattern, so I won’t show it here. Anyhow, this what the skirt looks like from the wrong side, before it’s sewn together.
Kjolen innan den fållats och pressats. // The skirt before hemmed and ironed.
Kjolen knäpps baktill med hyskor och hakar. Den har fortfarande inte fått de dekorativa banden, som ska täcka sömmarna, men i väntan på att jag hittar lämpligt material, tycker jag att den ser helt ok ut som den är.
The skirt is closed with hooks and eyes in the back. It still hasn’t got the decorative ribbons, that should be on top of the seams. Until I find the optimal material for this, I think it looks alright though.
Blusen
Jag var osedvanligt förberedd när jag anlände till Sverige i år. Förutom att redan ha letat reda på lämpliga mönster, hade jag även hittat fina broderifiler på internet, som jag köpt, en snäll bekant hjälpt att konvertera till rätt filtyp, och sedan hade jag maskinbroderat mönstren på tyll.
I was unusually well prepared when I arrived in Sweden this year. Except for having found patterns, I had also bought appropriate machine embroidery files, got help from my sewing machine guru to convert them to the right file type, and had even sewn the embroidery on tulle leftovers.
Maskinbrodyr på tyll. // Machine embroidery on tulle.
Dessutom hade jag köpt ett tunt bomullstyg, medan jag praktiserade i Viborg, så därmed hade jag alla ingredienser som jag behövde för min blus.
Furthermore, I had bought a lightweight cotton fabric, while making my internship in Viborg. Hence, I had all the necessary ingredients for th shirtwaist.
Stråveck och brodyr fastnålad. // Pin tucks and white work pinned to the shirtwaist.
Jag experimenterade med placering av veck och broderier på provdockan, innan jag började sy. Sedan började jag med stråvecken.
I experimented with the placement of the pin tucks and embroideries before I started sewing. Then I obviously made the pin tucks.
Stråveck: 1) Stryk vid första vecket och sy önskad vidd 2) Mät ut nästa veck + mått mellan vecken 3) Stryk vecket 4) Sy vecket… om och om igen. // Pin tucks: 1) Iron the first fold and sew at the wanted breadth of the pleat 2) Measure the distance to the next pleat + the breadth of the pleat 3) Iron the fold 4) Sew the fold as in the first step and repeat the process for as many times as you want.
När detta var klart var det dags för placering av övriga broderier. Dessa nålade jag noga fast, hela vägen runt. Sedan klippte jag upp tyget bakom och fållade samtidigt som jag sydde fast broderiet i blusen.
When this was done, it was time for placing the embroideries. These I pinned down carefully, the whole way around. Then I cut superfluous fabric away as I hemmed and fastened the embroidery to the shirtwaist, from the wrong side.
Placering av broderier, även över stråvecken. // Placement of the white work, partly on top of the pin tucks.
Därefter skulle ärmarna fästas i blusen. Eftersom det är sommar och det 1903 verkar ha varit populärt med armbågslånga ärmar, gjorde jag dem korta. Innan jag sydde fast dem i blusen, gjorde jag en raksöm upptill och nedtill, med långa stygn, så att jag enkelt kunde dra åt tråden och rynka vid ärmkullen och runt armbågen. När ärmarna var fastsydda, gjode jag ett kantband i samma tyg och sydde fast nedtill.
Then the turn had come to the arms. As it is summer and elbow length of the arms seem to have been popular in 1903, I decided to go for short arms. Before attaching them, I made a “long, loose machine seam” at the top and the bottom and then gathered the fabric at the shoulder and elbow. Then I attached the arms to the shirtwaist and covered the raw edges with binding in the same fabric.
Två ärmar, 2 dm längre än armbågslängd. Veckas vid ärmkullen och nedtill. // Two arms, two decimetres longer than shoulder-elbow length. Gather fabric at the top of the shoulder and at the elbow.
Sedan var det bara knäppningen kvar. Blusen är bara öppen halvvägs ner, så i nacken sydde jag fast dekorativa fuskpärlor med öglor i samma bomullstyg och nedanför knäppning med sydda hyskor och silverhakar.
Then there was nothing left but the closing in the back. It is sewn together at the bottom half. At the neck, I used pearl buttons and loops made from the same fabric. The rest was closed with silver hooks and eyes. This later proved to be a horrible solution, as the unusually big hairstyles use to get stuck in the hooks. Well, it looks great anyway.
Hals med pärlknäppning och nedanför knäppning med hyskor och hakar. // High neck closed with buttons and loops. The rest of the back closed with hooks and eyes.
Sedan var blusen faktiskt klar!
And suddenly, the costume was actually complete!
Färdig blus. Det enda som saknas nu är en kanal för midjebandet. // The finished shirtwaist, only lacking a channel and its waistband.Till bords med katten. // At the table with the cat.Dagens 1800-talssällskap, i Kisa. Foto: Elin Evaldsdotter // In Kisa with today’s participants from the 19th Century Society. Photo: Elin EvaldsdotterFotosession med Josefine (som också bär kläder sydda av mig) och Åsa, på 1800-talsdagen. Foto: Elin Evaldsdotter // Photo session together with Josephine (who also wear my clothes) and Åsa, at the 19th century day in Kisa. Photo: Elin Evaldsdotter.Med utsikt över Stångån. Foto: Josefine Antonsson // View over Stångån. Photo: Josefine Antonsson.
Rosenhatt i rosengård. Dräkten hör hemma runt år 1903.
Det enda jag vid terminsslut hade planerat för sommaren (förutom att umgås maximalt med nära och kära) var att hänga på 1800-talssällskapet på aktiviteterna på Amerikadagen, arrangerat av Kisa Wärdshus. Där skulle vara fokus på de rika invånare, som inte var tvungna att emigrera mellan 1850 – tidigt 1900-tal. För detta behövde jag en lite snoffsigare dräkt, med en enorm hatt, som kronan på verket. Jag hann inte göra några ambitiösa efterforskningar på hattar från 1903 då, men har efteråt hittat dessa:
At the end of this semester, the only thing I had planned for the summer was to (except for hanging out with family and friends) join the “19th Century Society” for the “America days” in Kisa, arranged by Kisa Inn. There was supposed to be a focus on those inhabitants that didn’t have to migrate from Sweden during the famines of the 19th century. For this I needed a somewhat posh costume, with a ginormous hat on top of it all. I didn’t have time for making ambitious research on 1903 hats at that point, but later I have found these:
Hattar från “The Delineator”, maj 1903Hattar från “The Delineator, maj 1903Lillian Russel – amerikansk skådespelerska, känd för sin skönhet och stil. Foto från 1903. Hon har en underbart stor hatt!
På Coop hittade jag två perfekta, flätade bordstabletter i plastimitation av strå. Jag sprättade upp inifrån och ut på den bordstablett som skulle bli brättet och utifrån och in på den bordstablett som skulle bli toppen på hatten.
At the grocery I found two perfect table tablets in a plastic straw imitation. I unstitched the circular braids from the middle of the part which was going to be the brim, and from the periphery and inwards on the part that would be the top.
Brättet upplöser jag inifrån och ut, tills det är lagom stort för huvudet.
Sedan använde jag de överblivna flätorna till att fästa de båda delarna i varandra.
Then I used the removed braids to fasten the brim and the top in each other.
Längs kanten på hattens topp fäste jag flätan, i sicksack.Jag fäste toppen i brättet, med den sicksackade flätan och sydde fast.
För att ge hatten lite mer stadga, använde jag sedan det som var kvar av flätan till att “väva” det stående partiet. Det skulle ha sett extremt mycket mer professionellt ut om jag istället använt samma teknik som på bordstabletterna och sytt fast flätan varv efter varv, men vertikalt. Pga. tidspress valde jag det andra alternativet.
To give stability to the hat, I then used the rest of the braid to “weav” the vertical part. It would have looked infinitely more professional if this part also had been constructed of circles stitched together, but it would have been too time consuming.
Den sista utmaningen var att dekorera hatten. Detta gjorde jag med hjälp av ett blått tunt fodertyg och tygrosor från IKEA. Dessa nålade jag fast med hårnålar, som jag fäste i flätningen.
The last challenge was the decoration of the hat. I used a blue lining fabric as ribbon and fake roses from IKEA, which I fastened with hair pins.
När jag var klar med hatten fick jag höra av ett entusiastiskt barn, att:
“Detta är den vackraste hatt jag någonsin sett! Och den största!”
When the hat was finished, an enthusiastic child exclaimed: “This is the most beautiful hat I have ever seen! And the largest one too!”
Till min förundran och glädje, visade det sig att Kisa Wärdshus inte bara lät oss vara fin interiör, men också bjöd på en fantastisk, tidsenlig måltid, som tack för att vi var där!
To my great surprise and joy, Kisa Inn didn’t only want us for a decorative interior, but they also offered us a fantastic time appropriate eleven dishes meal for free, as a way of thanking us for being there!
Välkommen till min nya bloggplats! Jag inviger den med mitt senaste alster – en omsydd tanzansk klänning.
Jag fick klänningen av mamma, som trodde att färgen skulle passa mig bättre. Klänningen bestod av ett framstycke och ett bakstycke, med ärmar.
Ärmar och liv i två stycken.
Broderierna ville jag ta vara på, så det var ingen vits att klippa alltför mycket i tyget. Det första jag gjorde var att ge klänningen lite mer form, genom att sy insnitt längs med broderiet på framsidan.
Sedan gjorde gjorde jag även insnitt vid bysten, samt kapade kjollängden och använde dessa tygstycken som skärp.
Så här förskräcklig såg klänningen ut inifrån, innan jag sytt alla sömmar och klippt bort överflödigt tyg.
Och så här såg den ut när den var färdigsydd och alla sömmar pressats.
Klänningen ser fortfarande inte särskilt bra ut baktill, eftersom den saknar inkilningar där (till förmån för påklädligheten). Om jag hittar tråd i matchande färg, tror jag att jag ska lösa detta genom att sy fast skärpet och lämna en lucka på ca två dm baktill, där jag drar åt. Då borde det bli jämnare och mer symmetriska veck.
Hoppas att jag lyckats bidra till någons inspiration!
Jag känner en liten grabb, som älskar Starwars. För flera år sedan sydde sydde jag upp en Jesus-dräkt till ett påskspel, från ett billigt tyg som jag hittat på Erikshjälpen. Sedan dess har jag haft den kvarblivna stuven liggande, i väntan på ett tillräckligt litet projekt. Nu insåg jag att den skulle vara alldeles lagom till en 4-årig jediriddare.
Konstruktion
Jag bestämde mig för att förenkla Obi Wan Kenobis dräkt. Totalt skulle dräkten bestå av 5 delar – själva kaftanen, 2 ärmar, det fladdrande ytterstycket och ett skärp.
Fram- och bakstycket klipptes i ett på längden sammanhängande stycke (totalt 120 * 40 cm). Detta delade jag sedan på längden, fram till halva längden (till och med halsringningen). Ärmstyckena var ca 38 * 50 cm (med rejäl sömsmån). Dessutom använde jag ett 120 *40 cm stort stycke, som jag delade på längden fram till sista halvmetern.
Från vänster: skärpet, ytterstycket, kaftanens fram-och-bakstycke, ärmar.
Almänna mått – för barn och vuxna
Kaftanen
Längd = 2 * längd från skuldror-knän
Bredd = största omkrets (bröst/midja/höft/stuss) delat med 2 + ca 8 cm (eller mer för vuxen.
Ärmar
Längd = önskad ärmlängd, tex. axelkula-hand + 4 cm upptill (eller mer för vuxna)
Bredd = största omkrets runt arm (oftast överarm) + 1 dm (eller mer för vuxna)
Ytterdel
Längd = 1 dm längre än kaftanen
Bredd = kaftanens bredd delat med 3
Skärp
Efter egna mått och smak, förslagsvis ca 1 dm*1 m hos barn och kanske 1,5 dm*1,5 m hos vuxna.
Allt klipps naturligtvis ut med sömsmån.
Sy ihop delarna
Först sicksackade jag framsidans “slits”, så att jag kunde fälla ned sömsmånen (med raksöm) med minimalt tygspill.
Sedan vek jag ärmstyckena på längden, sydde raksöm sicksackade…
… varpå jag sydde kaftanens sidor, men lämnade utrymme för ärmhålen…
… och sedan nålade fast ärmarna, sydde fast med raksöm och slutligen sicksackade.
Jag fållade hela vägen runt på ytterstycket. Sedan hängde jag det över kaftanen, så att det skulle ligga symmetriskt. Därefter nålade jag fast det.
För att få till den lite mer skräddade jedi-looken, petade jag in ärmsömmen vid ärmkullen ca 2 cm och nålade fast sömsmånen genom kaftanens och ytterstyckets skulderparti.
Därefter sydde jag genom alla dessa lager med med kort raksöm, längs ytterstyckets befintliga söm. På samma sätt fäste jag ytterstycket in mot halsringningen (men förstås inte genom ärmens sömsmån).
Sist fållade jag skärpet.
Resultatet
Här är den färdiga dräkten. Jag har stängt framtill med två nålar, men jag tror inte det behövs någon fästningsmekanism, när plagget sitter på ett barn som har kläder under.
Bakifrån.
Det tjusiga axelpartiet. Obi Wan Kenobi måste ha axelvaddar, men det slipper detta arma gossebarn.Exklusive tankearbetet innan jag satte igång, tog projektet 2 timmar, från att jag la ut tyget för att klippa, tills plagget var färdigt. Om man vill ha en seriösare jedidräkt, tror jag att man fortfarande kan använda samma basala konstruktion, men dessutom med breda kantband runt halsen och de där fancy axelvaddarna. Och använda ett dyrare tyg, så klart.
Nu, i påsk, hade jag tänkt sätta igång med mina stora projekt (en steam-punk-balklänning, en enorm edwardiansk hatt och en edwardiansk herrkostym), men jag upptäckte att jag saknade viktiga material till alltihop. Därför drog jag fram det röda bomullstyget och började med byxorna.
Eftersom jag aldrig sytt byxor förr, började jag med att snoka runt lite på internet, för att se hur olika byxor är konstruerade. Jag kom på att 30-talsbyxorna borde vara ganska lika i konstruktion. Jag hittade massor av härliga modebilder från den tiden och moderna kläder i 30-talsstil. Bland annat denna:
Jag blev väldigt sugen på att göra sådana byxor istället, men tyget passade inte och jag hade inte tillräckligt många matchande knappar i rätt storlek. Jag ville i alla fall ta fram ett mönster som jag kunde använda för denna modell, om jag skulle snubbla över rätt tyg och knappar senare, så jag valde alltså att göra pösbyxor med 30-talskonstruktion.
Om du själv kan sy byxor, varnar jag dig: läs bara om du vill skratta åt alla mina nybörjarfel!
Rita mönster utifrån befintliga byxor
Jag tog ett par av mina skönaste byxor och la ut på ett skräptyg och kopierade fram- och bakstyckena. Eftersom jag tänkte ha knäppning i sidan, struntade jag i att klura ut hur en gylf är konstruerad.
Sedan nålade jag ihop tygstyckena och kunde konstatera att de satt bra (men ack, dessa nålar i låren, alltså!). Jag klippte av överflödigt tyg upptill och ritade ett snett streck framtill i sidan, där jag ville ha den snygga, sneda knäppningen.
Därefter använde jag tygstyckena som mönster.
Upptill, ser du hur jag använde samma vinkel som tippar in mot mitten framtill, på bakstyckena där vinkeln istället tippar ut från mitten. (I mitten ligger framstyckena och utanför ligger de matchande bakstyckena).
Konstruktion
Byxorna nålades samman…
… och testades.
Sedan gjorde jag något väldigt ologiskt. Jag sydde på ett midjeband (?) utifrån, så att byxlinningen kunde fållas för sig och midjebandet fällas ned på utsidan, som dekoration. Det logiska hade varit att sy ett dubbelsidigt midjeband och på så vis omsluta byxlinningen. Anledningen till att jag gjorde så här istället, var att jag ville ha så få tyglager som möjligt i mina svala sommarbyxor.
Så här såg det ut framifrån och bakifrån, när midjebandet var fastsytt längs byxlinningen.
Därefter fällde jag kanten på byxornas insida och sedan fällde jag ned midjebandet och vek fram en form framtill (även baktill, förstås).
För att ge lite stadga åt kanten, där knäppningen skulle sitta, sydde jag fast en passpoal. Den fästes mot framsidan och fälldes ned mot baksidan. Tyvärr tänkte jag fel. Jag borde ha gjort passpoalens sömsmån åtminstone 3 cm bred, så att jag hade kunnat använda den som stadga för knäppning.
Jag ville ännu inte helt ge upp tanken på knäppning, så jag testade byxorna och konstaterade att jag bara behövde 4 nålar för att det inte skulle glipa. Men… bah… … jag orkade inte vänta på nästa besök i en syaffär och jag insåg att knapphålen snart skulle ge efter, om jag inte satte dit ett extra tyglager, vilket jag inte hade tålamod till, så nu försökte jag hitta någon annan lösning.
Ena sidan sydde jag igen längs passpoalen och i den andra öppningen sydde jag öglor och gjorde en sicksack-snörning.
Nystrukna ser ju byxorna ganska trevliga ut.
När snörningen är åtdragen, blir tyget ganska bubbligt och det bildas en massa långa veck. Jag tänkte att detta var en praktisk lösning, men jag har insett att det tar längre tid att snöra upp än att knäppa upp. Detta är plågsamt om man är panikkissnödig.
Eftersom det inte blev någon knäppning, bestämde jag mig slutgiltigt för att återgå till min grundidé, med pösbyxor. Jag klippte till två resårband.
Jag fållade byxbenen jag nästan hela vägen runt. Sedan satte jag fast resårbandet på en stor säkerhetsnål, med en nål i andra änden, så att inte resårbandet skulle följa med genom öppningen, när jag drog det vidare genom kanalen. När jag fått fatt i båda ändar, sydde jag ihop dem och sydde de resterande centimeterna på fållen.
Byxorna, i egen hög person
Några efterkloka tankar
Stängning med knappar eller dragkedja är, ack, så praktiskt. Knappar hade dessutom sett mer naturligt ut på denna modell.
Om man ska stänga denna modell med knappar, vore det bra att sy passpoaler med riktigt bred sömsmån och fälla ned dem på utsidan istället, som ytterligare dekoration och förstärkning.
Om man vill köra fullt ut på 30-talsmodellen, vore det dessutom läckert med ännu vidare byxben. Jag hade bara 1,5 m tyg och använde varje centimeter. 2 m vore nog lagom.
Det hade inte skadat med 2 cm extra på benlängden på mina pösbyxor, trots att de var åtminstone 5 cm för långa från start. När byxorna är såpass vida, försvinner mycket av längden, när de snörs ihop runt anklarna.
Jag tror att det blir mindre tight och därmed mindre veckigt vid grenen, om man har “grundare” rundning på mönstret.
Byxornas innersömmar borde fällas och vikas in, eftersom sicksacksömmen skaver mot innanlåren. Detta upptäckte jag på senaste promenaden.
Ni som har följt mitt lärarinneprojekt, kanske gläds med mig, när ni får höra att jag kom tvåa i min kategori, i Your Wardrobe Unlockd’s dräkttävling. Det kryllade av häftiga bidrag, som ni kan se här. Det känns fantastiskt att folk med erfarenhet inom historisk sömnad valde att rösta på lilla mig! Kronan på verket var det fina personliga meddelandet jag fick från YWU (nedanför). Jag är jätteglad!
“Your entry, A Swedish Edwardian Teacher, was beautiful and very striking. Although simple in style, it was exquisitely made, and you really did look like you had just stepped out of an old sepia photograph. We loved the fact that you’d done the whole outfit from the underwear out – the care you took with the undergarments meant the finished outfit hung and fitted perfectly. We also thought your recykling of older fabric and garments, and combining that with new techniques, gave the whole outfit a fascinating back-story. This entry is a great credit to your craftsmanship and innovation. Well done!“
Jag hade tillräckligt mycket tyg kvar, från förra mitt förra tröjprojekt, för att det skulle räcka till en barntröja. Jag känner en flicka som är väldigt förtjust i tuffa, svarta saker, så jag bad om hennes mått. De mått jag utgick ifrån var:
– skuldror 32 cm
– bröstkorg 60 cm
– huvudomkrets 52 cm
– ärmar ca 41 cm
Jag klippte ut rektangulära tygbitar. Uppe till vänster ligger styckena för kroppen dubbelt, (ca 32 cm breda). Uppe till höger ligger ena ärmen. Ärmarnas ovansida rundade jag efteråt. Det första jag sydde var sidorna och sedan axelpartiet. Sedan klippte jag ut ärm- och halsringning. Därefter nålade jag fast ärmarna och sydde.
Nu började det likna en tröja. Dags för dekorationer.
Jag ville ge tröjan en luva. Jag vek ett tygstycke, så att det blev ca 60 cm långt över axel-huvudets topp-axel. Sedan klippte jag till rundning baktill och sydde längs denna. Innan jag fäste luvan i tröjan, fållade jag luvans framkant och passade på att lägga in en snodd i fållen.
Sedan nålade jag fast luvan i halsringningen och sydde.
Tröjan såg lite väl alldaglig ut för att kunna representera SusannaArt, så för att ge den lite mer attityd, fäste jag samma silversnodd, som användes som dragsko i luvan, i ytterkanten på munkjackefickan nedtill. Därefter var det bara fållningen av nederdelen och ärmarna kvar. Detta sydde jag för hand.
Ägaren blev jätteglad för tröjan, så nu är jag också alldeles tillfreds.
– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.
… jag orkade inte vänta på nästa besök i en syaffär och jag insåg att knapphålen snart skulle ge efter, om jag inte satte dit ett extra tyglager, vilket jag inte hade tålamod till, så nu försökte jag hitta någon annan lösning.
