Category Archives: Från idé till färdigt plagg

Clothes, Edwardian, Edwardianskt, Från idé till färdigt plagg, Historiskt, In English, Kläder, Lärarinna 1914, Period clothing

Kjol 1914

24th January 2015 Susanna Art Leave a comment

När jag bestämde mig för design på kjolen, försökte jag väga in både att kjolen skulle bäras av en modeintresserad kvinna, men även att hennes ekonomi skulle vara begränsad och att hon gärna skulle kunna cykla i den. Alltså fick den inte vara för uppseendeväckande och säsongsbunden, och helst ganska kort, men gärna med en “modern” siluett.

When I decided what design I would use for the skirt, I tried to consider that it would be worn by a fashion forward young woman, who had a strained economy and used her bicycle on her way to work. Thus it mustn’t be too fancy, but more decent and timeless and with that shorter, more bicycle friendly length that had recently come into fashion.

Modetidningen intill är från 1916, men liknande modeller på kjolar finns redan 1914. Skissen, härunder, baserar jag på en kombination av flera kjolmodeller, som jag har sett på modebilder och i klädkataloger. Samma kjollängd, har jag dessutom sett på “street fashion”-bilder från 1906. Sent omsider beslutade jag mig för att även sätta fickor på kjolen, eftersom det ändå är en praktisk lärarinna som ska bära den.

This fashion plate is from 1916, but I have seen similar skirt models from as early as 1914. The sketch shows a combination of several skirts that I have seen on fashion plates and in catalogs. This length I have also seen in photos of street fashion from 1906. I also added pockets, as it would be very practical for the teacher who would wear it.

Toille

Som vanligt, när jag har en begränsad mängd tyg, börjar jag med att göra en toille.

As usual, when I have a limited amount of fabric and no pattern, I start with making a mockup.

Till vänster ser du midjedelen, medan själva kjoldelen syns till höger. Den är inte på långa vägar klar, men man kan se vilket fall kjolen får, med den rundning kjolen har i midjan, på denna bild.

To the left you see the “waist part”, while the skirt is at the right. It isn’t even close to finished, but at least you get an idea of how the skirt falls (?) with the current shape of the waistline.

Kjolen

Jag tog en bild av när alla delar var urklippta ur tyglängden, men insåg sedan att jag behövde justera avsevärt, så att det inte var värt att förvirra er med den bilden. Så här ser i alla fall framsidans bitar ut, innan de har sytts samman. Ovanför ligger också baksidans midjedel.

I took a picture when all parts were cut out of the proper fabric, but then I realised that I had to adjust many things, so let’s not confuse you with that picture. Anyhow, this is what the front parts look like, before put together. Above them, there lays also the back “waist part”.

Jag började med att nåla de fyra våderna samman, testa och justera. Sedan sydde jag dem samman, men lämnade de översta decimeterna öppna framtill. Därefter nålade jag fast midjedelen fram och bak.

I started with pinning the four panels together, test and adjust. Then I sewed them together, but left the upper decimetres open. Then I pinned the waist parts to the front and back of the skirt.

Så här såg midjedelen ut framtill. Sedan sydde jag knapphål för hand och klädde knappar (ärvda efter svärfarmor Saga), i en rasande fart, sista kvällen innan vi åkte till Svea rike över jul.

The waist part looked like this in the front. I hand stitched the buttonholes and made covered buttons (inherited) in a great hurry, at the last evening before going home to Sweden for Christmas.

Kjolen saknade alltså endast fåll och fickor, när vi återvände till verkligheten.

The skirt only lacked hemming and the pockets, when we returned to the grave reality.

Fickor

När jag började med fickorna, hade jag fortfarande inte helt bestämt mig för hur de skulle se ut. Jag klippte ut några tyglappar och började experimentera. Jag hade sett flera trevliga veckade fick-varianter, bland annat på denna modebild från 1915:

When I began making the pockets, I still hadn’t figured out exactly how they would look. I cut some bits of fabric and experimented with these. I had seen many different types of pockets, for example in this nice fashion plate from 1915:

Jag testade några olika varianter på kjolen och bestämde mig för att göra något liknande bilden intill, men utan knappar och volanger upptill.

I tested some different variants on the skirt and decided to go for something similar to the one in the picture, but without buttons and flounce.

Jag insåg att det skulle krävas väldigt mycket arbete för att få till en rynkad, men ändå rät nedre kant på fickorna, så jag testade mig fram till denna variant.

I realised that it would take some work in order to get that ruffled but at the same time straight bottom edge, so I ended up with this alternative.

Man ser ganska rolig ut, när man försöker föreviga processen, från topp till tå.

One looks kind of funny when trying to document the process, from top to toe.

Sedan var det bara att sy fast fickorna med raksöm och fålla kjolen.

Then all that remained was to stitch down the pockets with a straight seam and hem the skirt.

Den färdiga kjolen

Dags att dra med min hängivne fotograf ut i naturen för en kylig fotosession!

Time to take my dedicated photographer out for a refreshing photo session.

Clothes, Från idé till färdigt plagg, Kläder, Sy om

Sval omlottklänning

15th January 2015 Susanna Art Leave a comment

Jag har precis kommit tillbaka från ett besök i min barndoms hemtrakter, i Tanzania. Det är regntid där nu, vilket innebär ett oerhört fuktigt klimat, med temperaturer mellan 27-37 grader Celcius. Området vi skulle besöka är till stor del muslimskt, så jag kände inte att jag kunde använda alltför genomskinliga, eller korta klänningar.

Jag bestämde mig för att utöka min garderob med en ny sval omlott-klänning, utan BH-behov, sydd i tyg från vårt förra besök där. Här är de första skisserna.

Jag hade väldigt begränsad tygmängd, så för att kunna få ut en klänning som både skulle täcka axlar och knän, var jag tvungen att först experimentera med en toille.

Som vanligt hänger jag först upp tyget, så att det faller som jag vill. Sedan klipper jag bort överflödigt tyg och börjar nåla fram en form.

När överdelens delar var färdigklippta, klippte jag ut tyg för kjolen. Det räckte att ta ut för bakddelen, för att se hur mycket som skulle gå åt av det riktiga tyget.

Sedan klippte jag ut delarna i “det riktiga tyget”. Detta tyg var extremt svårbearbetat, eftersom det dels var mönstrat i syfte för att användas som ketenge, dels för att det var skevt vävt och skevt tryckt, dels bestod av något hiskeligt syntetmaterial som levde sitt eget liv. Efter mycket pusslande, lyckades jag slutligen få ut den tygmängd jag behövde för de olika delarna. Ärmarna lämnade jag för att ta itu med senare, när jag visst hur mycket tyg jag hade kvar att arbeta med.

Eftersom jag hade så lite tyg att arbeta med, valde jag att använda stussen som kjolens maxvidd. Jag satte ihop de två framdelarna med bakdelen och hängde dem rakt. Sedan började jag forma livet med nålar.

Sedan gick jag vidare med överdelen. Tyget la jag så att det skulle ligga slätt i själva urringningen och sedan skulle resten formas med hjälp av insnitt.

Här har överdelen börjat formas.

Till vänster har överdelen precis fästs vid kjolen och till höger är båda sidorna i ordning. Notera att detta är avigan, så när klänningen vrängs kommer visdomsordet längs kjolbården, döljas av den yttre “omlott-delen”.

Samma procedur baktill – först insnitt på kjolen…

… och så passar jag överdelen och fäster den sedan i kjoldelen.

Innan jag sydde allt, provade jag klänningen för att se passformen. Jag passade även på att prova olika ärmtyper. Jag höll på att bli tokig, eftersom detta syntettyg på egen hand puttade ut nålarna på nolltid.

När jag testade klänningen, insåg jag att tyget behövde förankras på fler ställen än bara under bysten, om den inte skulle bli ohyggligt oanständig vid minsta bris. Därför sydde jag i tryckknappar längs omlottstyckets bård. Om jag hade haft svarta tryckknappar till hands, hade jag föredragit det.

Jag bestämde mig för att sätta snöre i omlottdelen och sidan, så att klänningen kunde knytas ihop, förutom att knäppas med tryckknappar, som ju så gärna flyger upp om man äter för mycket. Så här blev det.

Clothes, Edwardian, Edwardianskt, Från idé till färdigt plagg, Historiskt, In English, Kläder, Lärarinna 1914, Period clothing

Särk/corset cover

26th October 2014 Susanna Art Leave a comment

Hu. Detta plagg hade jag verkligen noll inspiration inför, så det gick undan och blev inte optimalt.

Oh dear. I truly had non inspiration whatsoever for making this piece, so I made it ultra quickly and the result wasn’t optimal.

Här ser du en förnäm variant av “corset cover combined with chemise”, från 1910-1912. De flesta “corset covers” täckte bara just korsetten, eftersom deras främsta syfte var att skydda kläderna utanpå från slitage. Jag ville dock ha ytterligare ett lager nedtill, så jag valde denna variant. Eftersom plagget ska passa en person utan pengar till övers för krimskrams, gjorde jag en mycket enkel variant.

In this picture, from a fashion magazine from 1910-1912, you see an elegant version of a “corset cover combined with chemise”. Most corset covers obviously used to cover just the corset and a little bit more, because it’s purpose was to protect the clothes from the wear of the corset. Because of my combination underneath the corset, I needed another layer under the petticoat, so I chose to make this long version of corset cover. As the cloths should suit a person without much ready money, I set for a very simple model.

Särken är sydd i bomull, med raksömmarna sydda på maskin. När jag orkar och får tillbaka lusten, ska jag fälla sömmarna för hand. Eventuellt lägger jag till en kanal för en snodd, runt midjan.

The chemise/long corset cover is made of cotton and all straight seams are made on the sewing machine. When the inspiration returns, I will fell the seams by hand. Perhaps I will also add a channel for a gathering drawstring at the waist.

Detta är formen på särken.

This is the corset cover’s outlines.

För att ge mer stöd till underkjolen, sydde jag volanger längst ned. Om jag hade lyckats uppamma lite mer motivation, hade jag även sytt ett par stråveck.

In order to give more support to the petticoat, I made flounces at the hemline. If I had been able to muster a greater motivation, I’d even added some pin tucks.

I halsringningen och runt ärmhålen fäste jag en smal spets.

In the neckline and around the armholes I put lace.

Efterkloka tankar: tyget borde ha varit mindre kritvitt – detta plagg ska ju helst inte synas så tydligt genom kläderna – och ännu tunnare, eller figursytt med knäppning. Nu ger det extra tyget i midjan tyvärr en förstorande effekt.

In hindsight, I see that the fabric should have been of lighter weight and less white, as it now shines through the outer layer. It would also have been a good idea to make it more fitted, maybe even buttoned. As it is now, the extra fabric adds some unflattering weight at waist.

Clothes, Från idé till färdigt plagg, Kläder

Rutig vardagsklänning

30th August 2014 Susanna Art Leave a comment

I somras hittade jag ett rutigt tyg, på utförsäljning. Nu fick jag inspiration till att sy något av tyget, så här följer en beskrivning på hur den kom till. Principerna är till stor del desamma som i det tidigare inlägget, men här tror jag att jag har lyckats visa teknikerna på ett mer pedagogiskt vis.

Drapera klänningsliv

Först gjorde jag som jag brukar – placerade tyget så bra som möjligt utifrån mönstret och klippte bort överflödigt tyg steg för steg. På bilden uppe till vänster hänger fortfarande hela tyglängden från dockan. På den nedre bilden har jag klippt ut et hål för halsen och placerat ut nålar, för att tyget ska ligga slätt mot provdockan framtill och på sidorna.

Sedan gör jag vecken längs bystens sida och från byst ned mot midjan. Baktil använde jag två tygstycken, eftersom jag tänkte använda dragkedja bak.

Slät kjol

När klänningslivet hade fått önskad form, klippte jag ut kjolens fram- och baksida. Tyvärr tänkte jag lite fel den här gången, så jag visar inte upp hur delarna såg ut. Det skulle ha sett ut som i föregående inlägg, men mycket snävare vid midjan, eftersom den här inte skulle vara veckad.

Principen för att få fint fall på en kjol utan sydda veck, är att göra en ordentlig rundning upptil och göra motsvarande rundning nedtil. Tänk dig alltså att midjan är en del av bildens mindre cirkel och kjolfållen en del av den större cirkeln.

Ju mindre vidd du vill ha i kjolen, desto större ska den inre cirkeln vara i förhållande till den yttre – med andra ord ska midjan på en snävare kjol bestå av en mindre del av cirkeln (färre antal grader) och vara rätare, än om kjolen ska ha mer vidd. Man kan till och med sy helcirkelkjolar. Det blir otroligt fint fall på dem, men det går åt desto mer tyg!

Som du kan se, rundade jag den kjolens övre ände för lite för att det skulle bli optimalt fall framtill. Anledningen till att det veckar sig över midjan på dockan, är att jag har längre överkropp än provdockan, så jag tar till extra tyg för at det ska passa på mig.

Ett av mina trick för att sy snabbt, men ändå få jämna sömmar, är att sätta nålar ganska tätt och precis där jag ska sy, så att jag kan använda dessa som riktmärke istället för en uppritad linje.

Ärmar

Jag hade redan från start bestämt mig för att ge klänningen långa ärmar, men hade fortfarande inte bestämt mig för hur de skulle se ut. Innan jag klippte ut den andra ärmen, testade jag därför några varianter och fastnade för denna.

Sedan sydde jag fast de båda ärmarna och sicksackade på vanligt vis. Det känns självklart, men jag nämner det ändå: det underlättar att sy ärmar om man drar undan maskinens “armstöd”, så att man kan trä ärmhålet runt själva sydelen på maskinen.

Rektangulär infordring

Här ser du några steg i sömnaden av infordringen. Nere till vänster har infordringen just sytts fast på utsidan av klänningen. Uppe till vänster har infordringen vikts in mot halsringningen och jag syr genom de tre lagren (underst klänningen, mitten och överst infordringen) för att få så fin invikning som möjligt. Till höger ses infordringen från insidan, innan jag har fäst den med en söm. Man kan annars lämna en infordring lös i ytterkanten, om den är tillräckligt bred och kanten inte fransar sig.

Jag brukar lämna fållningen av kjolen till sist, men jag var nervös för att tyget skulle hinna fransa sig, så jag fållade nu. Jag älskar min fåll-pressarfot! Den har besparat mig många timmars nålning. Om man använder den till tyger med rätt tjocklek och viker tygkanten framför, efterhand som manskinen matar fram, kan fållen bli felfri på första försöket.

Dold dragkedja

Jag har haft väldigt svårt för dragkedjor och det är inte förrän under de sista åren som jag har börjat förstå hur man ska handskas med dem.

Min man var snäll och nålade in mig i klänningen, och lät sedan nålarna sitta kvar på motsvarande plats när han släppte ut mig igen. Sedan vek jag in tyget längs nållinjen och strök.

Därefter var det dags att nåla det vikta tyget, kant mot kant, mitt över dragkedjan.

När dragkedjan är fastnålad från utsidan, är det dags att flytta nålarna från utsidan till insidan. Börja med att nypa fast tyget med fingrarna, dra ut nålen och sätt i nålen från insidan.

Sedan tråcklar jag fast dragkedjan i klänningstyget och därefter syr jag fast den på symaskin. Här ser du hur jag viker upp själva kedjan, för att få sömmen så nära vikningen som möjligt.

Så här blev resultatet. Tyvärr verkade jag ha tagit till för mycket längd till min överkropp, så att klänningens midja hamnade nedanför min naturliga midja. Det är därför det är veck i ryggen.

Clothes, Från idé till färdigt plagg, Reconstruct, Sy om

50-talsblåsa av ett 70-talslakan

25th August 2014 Susanna Art Leave a comment

I vintras sydde jag en klänning av ett 70-talslakan. Detta lakan har jag alltid älskat, så när det var dags att kassera det, tyckte jag att det var värt att se om det gick att skapa en användbar klänning av det. Den blev användbar och gjorde rent av succé!

Jag fick till och med en förfrågan om att sy upp en likadan till en kamrat, av det återstående tyget. Hon bor i en annan del av Sverige, så det skulle bli problem med provningen, men jag kunde ändå inte motstå uppdraget. Eftersom jag redan hade fått så många komplimanger för klänningen och flera gånger för mönsterpassningen på andra klänningar, passade jag nu på att dokumentera processen. Min förhoppning med detta inlägg är att ni ska få idéer till hur man bäst utnyttjar tygets mönster och storlek, samt hur man draperar fram klänningen direkt på dockan.

Tygets egenskaper – mängd och mönster

De faktorer som är viktigast att ta med i beräkningen, när man syr ett plagg utifrån ett tyg man redan har, är främst tygmängden, men också mönstret. Om man använder sig av ett second-hand-tyg, bör man dessutom noga gå igenom hela tygmängden, så att man kan undgå slitna delar.

Tyget som jag hade kvar, var uppdelat i två stycken – en hel lakansvåd och det som syns på bilden. Eftersom kjolen skulle ha mycket vidd, sparade jag det andra, större stycket till kjolen och använde det på bilden till klänningslivet.

Drapera klänningslivet – framtill

För att hitta var mönstret passade bäst i förhållande till själva kroppsformen, flyttade jag runt tyget på provdockan, tills jag hittade den naturliga placeringen. Jag fixerade sedan tyget med nålar i provdockan.

Den mörkblå blobban upptill, planerade jag att klippa bort ihop med urringningen, för att överdelen se mindre rörig ut.

Utifrån den största vidden på livet, plus ca 1 dm, rev jag bort överflödigt tyg. Detsamma gjorde jag upptill, alltså ca 1 dm över den framtida halsringningen. Anledningen till att jag ofta river i stället för att klippa, är att det blir trådrakt och går otroligt mycket snabbare.

När framsidans tygstycke hade fått en lagom storlek, satte jag nålar mitt fram, så att tyget låg slätt mot provdockan. Sedan klippte jag ut ett hål för halsen.

Egentligen skulle jag ha startat med att ha avigan utåt, eftersom alla sömmar sitter på den sidan, men i min iver glömde jag det, så jag fick vända på stycket från och med detta moment. Så här ser alltså framstycket ut med halsringning och nålar som är placerade så att de dels håller tyget slätt mot dockan och dels håller tyget i en vinkel så att det går trådrakt ned mot midjan, både framtill och i sidan.

Nu är det dags för att lägga veck vid bystens sida. Vid den framtida sidsömmen, ska vecket vara så djupt att tyget går trådrakt ned mot midjan.

Därefter läggs vecken från bysten och nedåt mot midjan. Med hjälp av de nålar som håller fast tyget på provdockan, mitt fram och i sidorna, kan du dra åt tyget ganska hårt för att få till en bra och tight passform.

Här ser du både nålarna som förankrar tyget i dockan och nålarna som skapar formen på klänningen.

Drapera klänningslivet – baktill

Jag la tyget så att mönstret var placerat så fint som möjligt, i förhållande till kroppsformen. Sedan nålade jag fast tyget i dockan. Som vanligt, rev jag sedan bort överflödigt tyg utifrån den största nödvändiga vidden och behöll ca 1 dm felmarginal.

Nästa steg är att nåla samman bak- och framstycken med varandra över skuldrorna. På denna klänning ville jag utnyttja mönstret, så jag valde att inte sätta axelsömmen mitt upptill, men sluttande nedåt på baksidan.

Sedan nålade jag ihop fram- och bakstycken i sidsömmarna. Jag började även experimentera med hur urringningen skulle se ut och har här på bilden nålar i urringningens potentiella hörn.

Rätta till sömmar innan de sys

Så här knöligt ser klänningslivet ut efter att ha draperats fram på provdockan. För att undvika veck måste sömmarna vara räta, eller åtminstone jämnt böjda.

Som du ser, sitter nålarna inte på en rät linje. Därför tog jag bort alla nålar emellan de högst och lägst placerade. Man måste se till att de båda tyglagren ligger slätt på varandra. Därefter kan man använda sig av något rakt, tex. ett måttband, till att sätta nålarna i en rät linje, nedifrån och upp.

Sedan kan man sätta fast en infordring i halsringningen. Denna blev lite liten, upptäckte jag senare, så jag bytte ut den mot en som var ännu vidare och djupare.

Eftersom det det inte hade dykt upp något tillfälle för att prova plagget på beställaren, hade jag på detta fotografi ännu inte sytt i dragkedjan i sidan. Det är därför det sticker ut tyg på höger sida.

Kjoldelen – längd och vidd

Till denna klänning har vi inte har köpt lagom med tyg, med utgångspunkt i ett färdigt mönster med beräknad tygåtgång, utan skapar istället ett mönster utifrån vad vi redan har till hands. Därför måste vi nu se hur mycket tyg vi har kvar till kjoldelen. Om vi ska få ut så stor vidd som möjligt för kjolen, måste vi tänka oss noga för innan vi klipper. Vi måste även se hur vi använder mönstret på finaste sätt. Notera att tyget är vikt dubbelt på bilden.

När man har bestämt sig för hur man bäst utnyttjar mönstret och tygets längd, kan man klippa som nedan, för att få ut maximal vidd i kjolfållen.

Med det tyg jag hade kvar, räckte det till två våder – en fram och en bak.

Kjoldelen – sidsömmar och fickor

Så här kan man snabbt sy ett par fickor att sätta i sidsömmarna. Öppningen är mot mitten.

Här är fickorna ihopnålade med kjolen. Först sys sidsömmarna ovanför och nedanför fickorna. Sedan sys fickans ena tyglager ihop med kjolens framdel och fickans andra lager med kjolens bakdel.

När dessa sömmar är klara, är det dags att fästa kjolen i klänningslivet.

Kjoldelen – veck

För att få symmetriska och jämnt fördelade veck, brukar jag göra så här: Först nålar jag fast kjolens sidsömmar mitt för livets sidsömmar. Sedan finner jag varje vecks mittpunkt och sätter en nål där, tills jag har fått önskat antal veck. Jag drar alltså tyget ut mot mig, tills jag får en likbent trekant, med provdockan som bas, och sätter sedan fast kjolen i livet med en nål mitt emellan de två ursprungliga. Detta upprepas för vart veck, tills de är lagom många och stora.

Nu är det dags att lägga vecken på ett vis som tar till vara tygets mönster.

Framtill lägger jag vecken, så att varje veck bular ut åt vardera sida…

… och baktill lägger jag vecken så att de pekar åt mitten.

Nu, när vecken ligger rätt, är det dags för det värsta av allt: att vika in vecken och fästa dem i klänningslivet från avigan. Detta tar enormt lång tid.

Steg 1) Ta ur nålarna ur klänningslivet/provdockan, men behåll dem i kjolvecket
Steg 2) Fäll ned den övre kanten in mot klänningslivet
Steg 3) Nåla igenom både kjolvecket och klänningslivet
Steg 4) Gå in från avigsidan och nyp ihop klänningslivets och kjolens sömsmåner nåla inifrån. Se upp så att du inte tappar vecken!

Ärmar

Jag hade ganska stora tygbitar över till att prova mig fram till fina ärmar. Jag la vikten på att utnyttja mönstret på bästa sätt över ärmkupolen (?). Sedan kapade jag av vid passande längd och fållade.

Urringning med infordring

En infordring syr man fast på utsidan. Sedan klipper man ner sömsmånen till lämplig bredd, exempelvis 0,5 cm. För att infordringen sedan inte ska synas utifrån, har jag lärt mig knepet att sy en söm utifrån, igenom de tre tyglagren, tätt intill själva klänningstyget. När infordringen sedan viks ned på insidan, kommer det sticka ut mycket mindre än utan denna söm.

Här klipps sömsmånen på infordringen ner till ca 1,5 cm.

Sedan behandlas infordringen som en vanlig fåll – kanten viks in och nålas fast inför maskinsömnaden.

Dold dragkedja

När jag syr fast dolda dragkedjor, brukar jag börja med att stryka klänningslivets kanter, där de ska mötas i dragkedjan. Sedan fäster jag nålar i dragkedjan, utifrån, så att fram- och baksida möts.

Sedan nyper jag fast dragkedjan och sömsmånen och flyttar över nålarna från utsidan till denna plats. De resterande stegen är tyvärr inte dokumenterade, eftersom jag plötsligt fick väldigt bråttom. De innefattar i alla fall att man tråcklar fast dragkedjan i tyget. Sedan använder man dragkedjepressarfot till att fästa dragkedjan och syr så tätt inpå själva kedjan som möjligt. Jag brukar vika ut kedjan medan jag syr, för att få klänningens fram- och baksida så tätt inpå varandra som möjligt. Resultatet brukar bli väldigt fint!

Sedan är det bara småpillet kvar, som att fålla kjolen, fixa till på insidan osv.

Hoppas att du har fått någon glädje av detta inlägg och att du nu har fått inspiration till att själv sy något, lite mindre ostrukturerat än detta projekt.

Clothes, Från idé till färdigt plagg, Kläder

Bussarong

11th July 2014 Susanna Art Leave a comment

I sommar jobbar jag inom den kommunala hemsjukvården, där vi semestervikarier inte erbjuds några arbetskläder. Eftersom bussaronger kostar multum, bestämde jag mig för att sy ett par egna, av rea-tyg som jag hittade på Stoff och Stil för 29 kr/m.

Först tog jag mått: axelvidd, omkrets över byst och stuss. Sedan klippte jag ut tygstycken som var rektangulära (med halva bystmåttets bredd) ner till midjan, där jag svängde ut dem för att passa över stussen. Om man har större omkrets över midjan än bysten, bör detta vara den övre rektangelns bredd.

Ovan ser du hur jag viker tyget dubbelt, med utgångspunkt från stussens halva omkrets och får på så vis ut två bakdelar på en gång.

Här är ena bakdelen vikt på mitten, så att jag på fri hand kan klippa ut formen – halsringning, ärmhål, rak torso och utsvängning i midjan med rät linje ned mot stussen.

Här utgår jag från baksidans form, för att klippa ut lämplig form på de båda framdelarna, som täcker bysten upptill. Därefter klipper jag, utifrån bakdelen, en lagom lång nedre del.

Nästa steg är att förstärka halsringningen. Jag gjorde egna kantband av stuvbitarna som blev över (dessa är kortare än vad jag rekommenderar).

Här ar kantbanden fastsydda från rätsidan, och viks över mot avigan, för att sedan åter sys från rätan. Om ni undrar över den fula sömmen, så kommer jag inte överens med symaskinen som jag får låna i sommar. Undertrådspänningen är på tok för lös.

Här viks kantbandets baksida in över den första sömmen.

Här är det färdigvikt och redo för att sys.

Nu är kantbanden fastsydda och det är dags för att sy livets sömmar.

Nu är alla torsons sömmar sydda och det är dags att sätta fast fickor och ärmar. Jag valde att lämna sidsömmarna öppna vid “höftfickorna”, för att slippa bli alldeles stel när fickorna fylls.
De mittersta sömmarna på dessa fickor sydde jag från avigan och vek sedan över fickan och fållade fickans kanter ihop med resten av tyget.
För att tyget skulle räcka, fick jag skarva lite på ärmarna. Dessa klippte jag ut på fri hand, med utgångspunkt i ärmhålets rundning, för den övre rundningen på ärmen.

Så här blev arbetsblusen till sist.

Här är den färdiga versionen och nedan följer några närbilder på fickorna.

Hoppas att detta inlägg gav någon slags hjälp till att göra egna, billiga och bra bussaronger!

Ta nu hand om er, så att jag inte behöver åka ut i obygden för att göra det åt er!

Clothes, Från idé till färdigt plagg, Kläder, Sy om

Ljuv sommarklänning på en eftermiddag

19th May 2014 Susanna Art Leave a comment

Förra sommaren fick jag en flera kassar med tyger av en bekant, som gillar vad jag syr. Bland annat fanns där ett vitt gardintyg i spets. I söndags fick jag plötsligt inspiration till att sy en sommarklänning av tyget.

Ett vackert luftslott

Först var jag tvungen att ta reda på hur mycket av tyget jag skulle använda, för jag har en hemlig önskan om att sy en riktigt romantisk 50-talsklänning av resten…

Sedan skulle jag hitta något lämpligt tyg att ha under. Utan, skulle klänningen bli ytterst oanständig… Jag testade både med vitt silkigt, matt och ljust gult och detta gyllene “sidenlakan” från second hand. Över axeln hänger även en idé till ett tygbälte, gjort av farmors knypplade glasunderlägg.

När jag bestämt mig för att använda det gyllene lakanet, var det dags att sy själva underklänningen.

Tyvärr syns det väl inte så bra, men så här nålade jag. Eftersom klänningen varken ska vara figursydd eller ha dragkedja, utgår jag från det bredaste måttet över bysten och nålar sedan ned i en jämn linje mot tygets ytterkanter längst ned.

Därpå nålade jag spetstyget direkt på dockan. Jag satte veck med jämna mellanrum runt midjan, så att midjevidden blev ungefär lika vid som på underklänningen. På baksidan veckade jag spetstyget längs halsringningen och på framsidan veckade jag över axlarna. Sedan vek jag in tyget runt underklänningen och sydde fast för hand. Så här ser klänningen ut utan något som håller in midjan.

Jag har planerat att sy fast ett resårband i midjan, men eftersom det ändå ska döljas av något slags skärp, använder jag tills vidare denna tygstuv, som blev över när jag sydde en tärn-klänning.

Jag passar inte alls i denna ljuvliga gula färg, så jag hoppas på att hitta någon som vill ta över klänningen när den är klar.

Fullborda verket – en vecka senare

Eftersom jag vill skänka bort klänningen, måste jag göra den mer lättanvänd och hållbar. Därför fållade jag ordentligt nedtill och genomförde planen att sätta resår i midjan och göra ett riktigt skärp av tygstuven som är med på bilderna ovan.

Jag satte fast resårbandet med nålar i sidorna på underklänningen, på rätt höjd.

Sedan märkte jag ut midjelinjen med nålar, jäms med resårbandet, i spetstyget.

Därefter satte jag nålar “mitt fram”, “mitt bak” och punkterna mitt emellan befintliga nålar, både på underklänningen och resårbandet…

… och nålade sedan fast resårbandet i under klänningen, vid dessa nålar.

Sedan nålade jag även fast spetstyget vid dessa punkter, varpå jag gjorde småjusteringar på provdockan. Vid varje nål sydde jag ca en cm lång sicksack-söm.

Så här såg det ut sedan. Tanken var dock att dölja resårbandet med något fint skärp, så jag använde stuvbiten som är med på tidigare bilder.

Tygbiten veks dubbel och en raksöm syddes längs kanten. För att stadga tyget, för att det inte skulle vecka sig i midjan, använde jag rigelinband. De skulle sitta dels i sidorna och dels baktill, med resårband och rynkat tyg däremellan, så att man skulle kunna åla sig i klänningen. Med nålar märkte jag ut rigelinbandens positioner – sidorna och baktill. Tyget var långt nog för ordentlig veckning baktill.

Först sydde jag fast resårbanden och det första rigelinbandet i skärpets ena ände. Sedan fäste jag rigelinbanden för hand i tyget vid nålarna, allteftersom jag vrängde skärpet. Den värsta utmaningen var att fästa det sista rigelinbandet och resåren, eftersom detta skulle sitta en bra bit in i skärpet. Jag höll på att bli tokig, och till slut, när jag upptäckte att jag hade råkat korsa resårbanden (som skulle döljas inuti skärpet) gav jag upp. Det var ju ändå funktionellt.

Så här såg det i alla fall ut till slut, när jag hade sytt ihop ändarna för hand. De knypplade glasunderläggen, nålade jag tillfälligt fast på skärpet för att göra det ännu lite festligare.

Det gav ju inget vidare gott resultat, så jag tog bort dem igen…

… och blev lycklig som i en shampooreklam!

Ha en jättebra dag!

Barnkläder, Children's clothes

Babyklänning på en kväll

11th May 2014 Susanna Art Leave a comment

En av mina bästa vänner fick nyligen en liten flicka. Jag fick lite tid över igår, så jag bestämde mig för att sy något åt min “tantunge”. I mitt lager av stuvar, var det detta 60-talstyg som passade bäst för ändamålet. Eftersom tyget är väldigt extremt – både i kvalitet och färg – var det givet att det skulle bli en liten retroklänning. Allt klipptes och syddes på fri hand, vilket visserligen syns på slutresultatet, men som också är orsaken till att jag över huvud taget vågade starta projektet och genomföra det, mitt i examenstider.

Axelbanden för baksidan gjorde jag längre, för att de skulle kunna överlappa framåt. Sedan rundade jag deras ändar.

Nästa steg var att sy ihop sidorna. När sömmar är korta och raka, tillåter jag mig att nåla glest och att sätta nålarna på tvären. Annars brukar jag nåla tätare och i linje med sömmen, för att slippa veck i plagget. Jämnast blir det förstås om man tråcklar istället, men detta mästartrick sparar jag för de finaste kreaktionerna.

Eftersom klänningen ska bäras med en body under, sydde jag en vanlig sicksack-söm. Annars, om den skulle ha legat emot den ömtåliga babyhuden, skulle jag ha gjort en “fälld söm”. Därpå fållade jag kjolen.

Nästa steg var att sätta kantband hela vägen upptill. Jag använde ett elastiskt, mjukt kantband som jag hade kvar från ett tidigare barnklädesprojekt. När jag hade nålat halvvägs runt, insåg jag till mitt förtret att det inte skulle räcka. Så jag vände upp och ned på mina sygömmor, men kunde inte hitta något annat matchande kantband. Jag övervägde att låta projektet vila och köpa nytt kantband i veckan, så att jag kunde fullborda klänningen under nästa helg. Jag hade dock planerat att jag skulle köpa en vit body till klänningen och posta dem tillsammans på fredag, när jag ändå skulle vara inne i staden. Därför slutade det med att jag valde den halvbra lösningen att göra eget kantband av ett fodertyg i vit polyester (totalt 4 cm brett, med invikta kanter). Så här såg det nålade resultatet ut:

Som du ser är det redan nu väldigt buckligt. Nu förstår jag att jag borde ha sytt fast kantbandet för hand, men jag valde att sy det på maskin (med Eurovision Song Contest pockande i bakgrunden) och efteråt såg det ännu buckligare ut. Lite bättre blev det efter att jag strukit klänningen.

Medan jag tittade på de mer eller mindre obehagliga bidragen i tävlingen, sydde jag knapphålen för hand och satte fast knapparna. Just nu överlappar fram- och bakdelen varandra med 1 dm. Tanken är att knapparna ska kunna klippas bort och flyttas upp på axelbandet när barnet växer.

Även om jag hellre hade gett ett perfekt plagg till barnet, hoppas jag att modern ska bli uppskatta gesten och flickan trivas i den, så nu stoppar jag ner den i kuvertet och på fredag ska den få en matchande body till sällskap och flyga till Norge.

Den älskvärda lilla varelsen uppskattade klänningen, i sommarhettan.

Från idé till färdigt plagg, Saker

Sovmask

15th April 2014 Susanna Art Leave a comment

Jag är en av de där varelserna som inte kan sova alls, om jag är någon annanstans än i mitt eget sovrum. För att lura mig själv till att ändå klara detta, bestämde jag mig igår för att sy en sovmask (ett ord som hos mig väcker obehagliga associationer till parasiter).

Till den första sovmasken tog jag de trevligaste restmaterial jag hade till hands och reflekterade inte över utseendet, förrän jag hade det färdiga resultatet, som var alldeles för sockersött för min smak. Därför sydde jag kvickt en tråkig snabbvariant också. I detta inlägg ska du få se båda metoderna.

Den sockersöta, handsydda sovmasken

Jag valde ut tyger bland mina spillbitar, som skulle vara bekväma att ha direkt mot den känsliga huden runt ögonen. Dessutom skulle åtminstone ett av lagren vara mörkt nog för att utestänga ljus. Genom att helt enkelt lägga tygbiten direkt över ögonen, kände jag efter vilken bredd som var mest bekväm. Denna klippte jag till. Därefter la jag åter biten över ögonen och kände efter vilken höjd som var bäst – här bestäms både hur sovmasken sitter och hur mycket ljus som stängs ute.

Folk brukar fråga mig hur jag kan sy så snabbt. Jag tror att svaret är: jag syr långsamt och noggrant där det syns, men sparar in tid på att klippa eller riva snabbt och sy mindre noggrant där det inte syns. Här ser du hur jag struntar i att göra en riktig mall, struntar i att måla upp, utan bara klipper utifrån vad som är symmetriskt och sedan använder den första utklippta biten som mall för de andra två lagren. Naturligtvis håller jag i bitarna som jag klipper i, när jag inte fotograferar.

Plötslig romantisk inspiration fick mig att använda en spetsstump som ytterligare dekoration. Runt de tre tyglagren och spetsen satte jag kantband i polyester.

Nackbandet gjorde jag av samma polysterband och dolde däri det fula resårbandet. Resårbandet är fäst för hand, innanför kantbandets ändar.

Så här gör jag de små dekorativa rosetterna, som är en del av nackbandet. Jag fäster rosetten direkt i sovmasken.

Så här blev slutresultatet. Jag och min bror brukar kalla sovmask för “skönhetsmask”. Om man ger den till någon, kan den ju tro att man är supervacker, medan den har på sig skönhetsmasken!

Den maskinsydda, lite mer diskreta sovmasken

Jag började med att klippa ut bitar i ungefär samma format som den ovanstående sovmasken. Ovansidan lämnade jag dock rak.

Även detta resårband valde jag att dölja i ett kantband. Jag mätte ut hur långa de skulle vara för att kunna träs över huvudet och sedan sitta bekvämt. Sedan satte jag en nål i var ände av kantbandet och restårbandet. Därefter knölade jag in allt emellan de båda lagren av sovmasken som jag ville skulle vända utåt, och fäste ändarna med nålar på båda sidor. För undvika att råka sy i nackbandet eller sy veck, satte jag i fler nålar längs kanten.

Sedan sydde jag längs kanten på maskin (igenom nackbandets ändar), men lämnade några centimeter för att kunna vränga fram rätsidan.

Efter att ha vrängt, sydde jag igen hålet för hand. Kantbandet sydde jag ihop runt resårbandet för hand. Om jag hade haft ett finare resårband, skulle jag ha lämnat det som det var. Själva sovmasken var ganska knölig, så jag nålade längs kanten och bestämde mig för att göra en dekorativ handsöm för att hålla nere tyglagren.

Jag vet egentligen inte vad jag tycker om detta slutresultat heller, men sovmasken är i alla fall bekväm och funktionell. Kanske gör jag en till, när jag har finare material till hands.

Här ser du båda maskerna framifrån och bakifrån.

Se, så avslappnande det är att ha sovmask!

Clothes, Empir, Från idé till färdigt plagg, Historiskt, In English, Kläder, Period clothing, Regency, Saker

YWU Competition – My Favourite Things – Regency Fashion

1st January 2014 Susanna Art Leave a comment

For long, I have adored Mr. Darcy and the characters from Jane Austen’s novels. As a fashion obsessed history nerd, I have also fallen in love with the fashion of their time.

The reason for my learning to sew was that I too wanted to wear as beautiful clothes as I saw in pictures and films. Because medieval clothes did not require advanced sewing skills, I started there. Then I went on to regency fashion, using “Recreating History” patterns. As an impatient, poor student, I chose to sew my regency underwear out of old bed sheets, on machine. In the corset I used plastic boning. Recently, I improved the chemise and corset.

The white muslin dress is the only part of the costume that I have bought fabric for. It is mostly hand sewn.In the hopes of making it my passport to a historic tailoring education, I made an effort to show my abilities, with correct materials, precise pleats and unnoticeable stitches. As I lacked experience within all other fields of tailoring, I was not accepted. I have enjoyed my dress at picnics though, feeling beautiful, but awfully cold. Two years ago, I made removable arms for it and a matching bonnet, out of an old sun hat and fabric leftovers.

Last year, I sew a regency outfit for my husband. For this, I used both bought and homemade patterns, to finally achieve a costume including a cotton shirt with cravat, fall front knee breeches in moleskin, a satin waist coat and a woolen frock coat. The shoes, stockings and hat were bought.

Researching men’s clothing awoke cravings for outdoor clothes for me, so after completing Christian’s outfit, I decided to set for a spencer and hat. I would use the velvet from our old sofa!

The regency fashion reflects contemporary events. The French revolution got rid of the “suppressors’” fashion and a new fashion was born. The Napoleonic war inspired military decorations. I suppose the popularity of the second Earl of Spencer explains why the accidentally created spencer became fashion.

My outdoor clothes are good representatives for my thesis; both the hat and the spencer are feminized (and off course) “unpracticalized” uniform pieces. The spencer is completely hand sewn. It closes with hooks and eyes, and a drawstring at the waist. I almost went mad when trying to attach the ribbon to the “long haired” velvet that constantly pushed the ribbon in the wrong direction. The inside of the spencer is lined with cotton leftovers. The hat gets its structure from cardboard from old notebooks. The pieces are hand sewn and glued together.

I have not made exact copies of historical cloth pieces, but translated my favourite things from the Regency Era to what might pass for contemporary and what suits me and my purse (and after I saw Vanity Fair, I could not refuse the stylish hat, even though it should go with the trainless dresses that came later). The outside is always prioritized before the inside, where I cheat as I like, when I sew for myself. This is a philosophy that actually seems to have been practiced even then. My primary aim, though, has always been to create something that I would want to wear, and I succeeded!

Susanna Art Blog