This summer I was given a wonderful 120 cm long fabric, by an even more lovely lady, who had no use for it. It is actually a furniture fabric, but I knew directly that this would be a pretty dress. I draped the dress on the mannequin.
Then I fitted it MAAANY times, as this was my first time designing a tight skirt.
And I think it turned out pretty good. What do you think?
I’m so happy that the weather stayed summery long enough to make the photoshoot.
I have been asked to design and sew a dress and a jacket, out of a beautiful silk fabric. I have some ideas of what to do, but the design might become a new hundred hour project and maybe need more fabric than we have.
Jag har fått i uppdrag att sy en dräkt med klänning och jacka i ett fantastiskt sidentyg. Jag har några idéer, men designen riskerar att bli ett hundratimmarsprojekt och tyget kanske inte räcker till.
Therefore I start by making a toille. Here comes a tutorial of the basic steps of draping a toille on the mannequin, that I’ve learnt through the years.
Därför börjar jag med att göra en toille. Här kommer en basal instruktion för hur man draperar ett mönster på en provdocka.
Cut a rectangle for the front and back, that is broader than the broadest part of your planned garment. This particular design has a yoke (?), and therefore I do not care about the shoulders at this part of the process. Otherwise I would have started out with a longer rectangle, with a hole for the neck, hanging the fabric straight from there.
Klipp ut två stora rektanglar för fram- och baksida, som båda är bredare än det vidaste måttet på plagget. Just denna design har en bred bård upptill och därför avstår jag från att drapera över skuldrorna på denna toille. Annars skulle jag ha tagit längre rektanglar ä, med hål utklippta för halsen och börja med att hänga tygstyckena symmetriskt från skuldrorna.
Mark the middle of the fabric vertically and hang the fabric evenly on the mannequin. Secure the right angle by putting needles under the bust and at the waist. At each step, make sure that the fabric lays smoothly, without making any unintentional creases.
Märk ut mitten av tyget vertikalt och se till att fästa tyget symmetriskt över provdockan. Fäst nålar under bysten och i midjan för säkra att tyget sitter symmetrisk och att tyget inte drar sig ojämt senare.Vid varje steg ser du till att tyget ligger slätt, utan några extra veck.
Lift the fabric at the side of the bust until the weave hangs straight. Pin the fold of fabric that you have created, turning it into a side dart that ends a few centimetres from the apex of the bust. Place some needles down the sides (so that the fabric won’t be pulled askew) in the next steps. Then pull fabric together along two vertical darts, from the apex of the bust and down to the widest part of the hips (perhaps a little slanting towards the middle, as this makes the waist look smaller).
Lyft tyget utanför bysten tills väven hänger rakt. Nåla fast vecket som du skapat på detta vis, så att det blir ett insnitt som slutar någon centimeter från bystens apex (yttersta punkt/bröstvårtan). Nåla fast tyget på flera nivåer i sidorna, för att hindra att tyget dras snett i kommande steg. Dra sedan samman i två nya vertikala insnitt nedanför bystens apex och ned till den vidaste punkten över stuss/höfter. Beroende på vilken vinkel man ger dessa insnitt kan man betona midjan mer eller mindre.
In the back there is only the two vertical darts to think of (which might be rounded convexly towards the waist).
bj. I ryggen räcker det med två vertkala insnitt. Även dessa kan variera vinkel för att framhäva kurvor.
When the front and back have their darts in place, pin the parts together, making sure the fabric still lays smoothly over the mannequin.
När framsidan och baksidan har sina insnitt på plats, är det dags att nåla samman fram- och baksida. Var noggrannmed att hela tiden ha tyget slätt över provdockan, utan att skapa nya veck.
After adding the yoke (?) to the toille, my client had time to test it (before I had taken pictures).
Efter att jag satt fast bården i halslinningen hade min uppdragsgivare plötsligt tid att testa toille och jag hann inte fotografera.
Revising the design
When testing the toille on my client, I discovered that my measurements must have been slightly off, so I redraped it on her, padded the mannequin and made a new revised toille for her, with two more panels and princess seams instead of darts.
. När jag testade toillen på min uppdragsgivare insåg jag att måtten måste ha varit en aning fel. Jag draperade snabbt om direkt på henne. Sedan vadderade jag provdockan till rätt mått och gjorde en omarbetad toille med två extra paneler med vertikala insnitt i sidorna och prinsessömmar istället för insnitt fram och bak.
Here is the new pattern.
Detta är det nya mönstret, som tagits fram genom drapering.
After testing the new toille, I could finally move on to cutting the fashion fabric and start sewing.
. Efter att ha testat toillen kunde jag äntligen gå vidare till att klippa sidentyget och börja sy!
Isn’t it a wonderful fabric? 🌟
Visst är det ett underbart tyg?
I got insiration for the yoke from Clothes Tips on Facebook. There is a really good tutorial.
. Jag fick inspiration till bården i halslinningen från Clothes Tips på Facebook. Här är deras pedagogiska instruktionsvideo.
Due to a late invitation to participate in one more concert in the last minute, I had less time for sewing than I had initially planned. But I succeeded. ✌️
. På grund av en sen inbjudan att delta i ytterligare en konsert, hade jag plötsligt mindre tid att sy än vad jag trott i början av semestern. Men jag hann, trots allt .
The Jacket
When the dress was finished, after a lot of hand stitching, I moved in to the jacket. Because of time restraint, I had to make some design ajustments, discarding the decorative border along the neckline and hems. 😭 As the fabric it self is so beautiful, it doesn’t matter so much, though. In fact I think it would have been too busy with the initial design.
När klänningen var klar, efter mycket handsömnad, gick jag vidare med jackan. På grund av en tight deadline, behövde jag göra några förändringar i designen – jag fick avstå de dekorativa bårderna längs kanterna, men behöll bårderna på ärmarna, för att komplettera mot klänningens bård i halslinningen. Jag tror faktiskt att detta optimerade designen eftersom det skulle ha blivit för många detaljer utöver det vackra tyget.
As I have mostly made clothes that are close fitting, I had to make three toilles with different depth and angles for the side darts before I found the perfect fit.
Jag har hittills mest sytt ganska åtsittande kläder, så det krävdes provning av tre olika toiller innan jag hade hittat rätt lutning och djup på insnitten.
I stitched the pieces of the bodice together, quickly the night before my course in leadership.
Jag sydde samman bitarna kvällen innan jag skulle iväg på ledarskapskurs.
I brought the pieces with me to the hotel and was so lucky, that I got a room with a view! Instead of relaxing at the spa, I enjoyed the beautiful sunset while I set the arms and handstitched them in place. 🤩
Jag tog med mig projektet till hotellet. Jag hade en sådan tur att jag fick ett rummed utsikt! I stället för att softa i spaet, njöt jag av solnedgången medan jag sydde fast ärmarna för hand.
The following weekend I was able to finish the last details – adding the decorative borders to the arms, hemming the inside of the armhole and handstitching the bottom hemline with invisible stitches.
Följande helg kunde jag dixa de sista detaljerna – sy den dekorativa bården på ärmarna, fålla insidan av armhålen och sy den nedre fållen för hand, med osynliga stygn.
And I was able to send the jacket to my client, just in time for the big event! 😊
Och jag kunde faktisktskicka med jackan till min uppdragsgivare, precis i tid för det stora evenemanget.
Now I have got some pictures of this dazzling lady, at the opening ceremony of the parliament. 🤩
Nu har jag fått några bilder av denna vackra dam, vid Riksdagens öppnande!
Big thanks to Emilia Engstrand for this lovely picture!
Stort tack, Emilia Engstrand, för att jag får använda denna fina bild!
And thank you, Gudrun Brunegård, for giving me the honour of sewing for this great wvent and lending me your own photos! You’re looking gorgeous! 🤩
Och tack, Gudrun Brunegård, för den stora äran att få sy till denna högtid och att du låter mig använda dina bilder! Du är så vacker!
I couldn’t resist making a hat out of the last fabric scraps from my two piece suit project. I made a pattern out of paper.
When I had got the shape I wanted, I stabilised the fabric with “Guterman extra stable”. I have no idea if milliners do it this way. 🤪
Then I stitched the pieces of crown and the pieces of the brim together.
After handstitching the top to the crown, I hand stitched the brim in place. Then I added some trim that I found in my stash.
The hat turned out pretty much as I had hoped. Afterwards, I wonder, though, if I should have used stabiliser on both layers of the brim, as it quickly looses the rounded shape on the backside.
Today we went to the wonderful Astrid Lindgrens Värld, to take pictures in Törnrosdalen. We went there several hours before the first show, but there were already other visitors there, enjoying the beautiful scenography. As you might see, I am quite awkward when posing among people. Therefore there is no portrait with the hat.
When I had finished my 11th century bliaut, there were pretty big scraps left of the fine woollen fabric.
This was years ago, and I have had so many different plans for the scraps. I have seen such pretty vests, sewn by other history bounding gurus, and now I wanted one for myself. I starred by draping a toille.
I used a checked fabric from the thrift store for flatlining.
Much was sew on machine, but most was actually hand stitched – as every fell stitched seam, hemline and button hole.
Luckily I had some wonderful tiny buttons saved from a beloved but demolished blouse, perfect for this project.
There was still some fabric left after finishing the vest, so I decided to use it for a skirt. The leftovers had such strange shapes that I wisely chose to cut out the same shapes from old bed sheets in order to find out what could be done from what I had at hand. After some days of pondering, a sleepless night gave me the courage to just cut the fabric on feeling, as I usually do with easy models. Without using the toille fabric … 😖 Suddenly the skirt was to short. At last I came up with a way of saving the skirt, using another scrap for the upper part. The tucking of the inserts took some time and it is not quite symmetrical, but it looks quite pretty. On this picture, though, it looks like a catastrophe, as I have obviously pulled the fabric unevenly on the mannequin. 😅
This is what it looks like together with the vest.
I have longed for a fancy blouse, to combine with pants or skirts, using for modern wear or history bounding. At last I decided on a model. The silk fabric was bought several years ago, from a website, when I planned to use it for regency fallfront breaches, but was stoved away when I realised it was quite see-through 🙈.
Jag har länge suktat efter en fin blus, som jag kan använda med byxor eller kjol, som modern eller history bounding. Till sist bestämde jag mig för en design. Jag skulle använda mig av sidentyget som jag köpt för många år sedan, för att sy empirbyxor, men fick lägga undan det när jag insåg att det var genomskinligt. 🙈
It was a pleasure making the mockup (unfortunately the pictures were lost with the passing of my phone). Then came the chock; the fabric was shorter and more narrow than I had remembered. I had to make some adjustments concerning the construction and design. Then I had to measure everything very carefully, before cutting the precious fabric. Sewing this slippery fabric was also a challenge, especially the button holes, but after fifteen test holes, I found a good technique. There was not enough fabric left for the cravat, so I used some cheap polyester lining fabric, which I dyed in tea.
Att göra toillen var ett rent nöje (tyvärrförsvannbilderna när min mobil dog). Sedan kom kallduschen; tyget var kortare och smalare än jag mindes. Jag behövde justera både konstruktion och design för att få det att räcka. Sedan mätte jag noga innan jag vågade klippa tyget. Det var även en utmaning för mig att sy det hala tyget, särskilt knapphålen. Efter femton testhål hade jag äntligen hittat en bra teknik. Tyget räckte inte till kravatten, så jag fick använda fodertyg i polyester och färga i te.
I’m so happy with how it turned out. It is versatile, even though it wrinkles just by looking at it. I’m very relieved that I did not make pants out of this fabric. 😅
18 years ago, I found this robe at a Tanzanian market place. I loved the colours and the embroideries, but as the model was quite unflattering, I only used it once. The top consists of a complete circle, sewn together below the armpits. The skirt is a rectangular wrap skirt.
För 18 år sedan hittade jag denna dräkt på en tanzaniansk maknad. Jag älskade färgerna och broderierna, men insåg att modellen var väldigt osmickrande(åtminstone med vårat nuvarande kroppsideal), så jag använde den bara en gång. Toppen består av en stor cirkel, hopsydd under armarna, och kjolen är en stor rektangel som knyts omlott med en snodd.
During this past year I have had it hanging on my mannequin, pulling the fabric a few inches backward and forward every now and then. By the start of my vacation, I was finally able to decide on a design, cutting the fabric and sewing it together.
Senaste året har dräkten hängt på min provdocka. Jag har dragit tyget några cm hit och dit då och då. I början av semestern bestämde jag mig äntligen för design, klippte tyget och sydde klart.
I believe the embroideries are made by a machine program but managed by hand (?), as they vary all over. I rotated the top one quarter, as the embroideries looked the best there. With darts below and at the sides of the bust, the bodice recieved tighter fit. I put two seams in the neckline at the back, in order to make it narrower and make the bodice a tad shorter. When the bodice had the right shape, I cut the fabric, dividing the bodice from the arms, but keeping it intact above the armpits. Because of the bust darts, there is some bulk at the armpits, but I don’t think it’s too obvious. A zipper closes under the left arm.
Jag tror att boderierna har gjorts med brodermaskin, men matats fram för hand (?) eftersom broderierna varierar över hela plagget. Jag roterade toppen ett kvarts varv för att få de finaste broderierna mitt fram. Med infodringar under och vid sidan om bysten blev lìvet tight. Med ett par sömmar baktill i halslinningen blev den mindre urringad och toppen blev lite kortare. När livet fått rätt passform klippte jag upp sidorna och separerade livet från ärmarna. På grund av infodringen vid bysten är det extra mycket tyg vid ärmen, men jag tycker ändå att det ser ok ut.
The model of the skirt required wider fabric, but I managed to piece it together.
Kjolens modell krävde egentligen ett vidare tygstycke, men jag kunde lappa ihop den.
Today, by the end of the summer, we took pictures while little brother slept. I think it seems to belong here, at our 60s staircase.
Idag, i slutet av sommaren, tog vi bilder medan lillebror sov. Jag tycker att dräkten ser ut att höra hemma här, i vår 60-talstrappa.
Tyvärr insåg jag först efter att ha krupit runt på golvet med toppen på och fixat med mönster inför nästa projekt, att detta tyg blir skrynkligt bara man tittar på det. 😅
As this spring was hot, I decided to sew a cool shirt for our youngest, as a protection from the sun. I would finally use the pretty fabric that his brother chose when I was pregnant, two years ago. ❤ As I made this shirt, big brother asked if he could have one too, and if course I couldn’t resist.
Eftersom det var riktigt varmt redan under våren så ville jag sy en sval skjorta åt minstingen, att använda som solskydd. Jag använde tyget som storebror valde medan lillebror låg i magen för två år sedan. ❤ När storebror såg skjortan bad han om att få en likadan och jag kunde naturligtvis inte neka honom detta.
Dear Bonna captured this lovely photo after the sunday service (as I wore another of my earlier creations). Thank you so much for the picture!
Fina Bonna fotograferade oss efter gudstjänsten (på bilden bär jag en annan tidig kreation). Tack så mycket för bilden, Bonna!
Here is a closer view of both shirts. Här kan man se skjortorna på närmare håll.
Tutorial for toddler’s shirt
About ten years ago I found a soft, lightweight bedsheet from the 70s, with a floral print that reminded me of a beautiful dress worn by Grace Kelly in Hitchcock’s Rear Window.
För ungefär tio år sedan hittade jag ett underbart tunnslitet 70-talslakan med blomstermönster som påminde mig om Grace Kellys klänning i Hitchcocks Rear Window.
I made a more simple version, with a loose fit, tied with a bow at the waist.
Jag sydde en enklare variant, med luftig passform, sammanhållen med en rosett i midjan.
This dress was so incredibly comfy that I used a lot until it suddenly tore as I played with the kids the other day. I mourned it for a couple of hours until I found comfort in that it could be transformed into a shirt for the little one.
Denna klänning var så otroligt skön att jag använde den väldigt mycket, tills den slutligen sprack medan jag lekte med barnen. Jag sörjde den under ett par timmar, tills jag insåg att den kunde bli ytteligare en skjorta till minstingen.
I used the same pattern as for the first shirt, which was copied from his beloved strawberry shirt.
Jag använde samma mönster som till den första skjortan, vilket jag kopierade från minstingens älskade jordgubbsskjorta.
After cutting the four pieces, sew elastic inside the hem of the arms, then pulled the fabric to the right fit before making the seam along the arm.
Efter att ha klippt ut de fyra delarna, sydde jag in ett elastiskt band i ärmfållen. Sedan drog jag åt bander tills det var tillräckligt tight. Därefter sydde jag armlängden.
Then I moved on to the front opening of the shirt, before stiching the arms in place, binding the edges and making the bottom hem.
Därefter tog jag itu med öppningen i halsringningen och sedan sydde jag fast ärmarna. Sist sydde jag kantband i halslinningen och fållade botten.
Today he tried it on and I believe he finds it just as comfy as I did my dress.
Idag testade han skjortan och jag tror faktiskt att han tycker att den är lika skön som jag upplevde klänningen.
This year all sewing has been about mending worn clothes. Not at all inspiring, though important from an economic and environmental perspective.
I år har jag i princip bara lagat trasiga klädet. Inte ett dugg inspirerande, men åtminstone bra för miljön och plånboken.
When I was asked to sew a pair of trousers and matching top for my mother to wear when visiting the Royal Castle (along with all other parliament members), I was excited. As you know, I usually prefer to drape my own pattern, but my mother already had a pattern that she wanted to use for the top and making trousers is really my weak spot. So we ordered a pattern for wide trouser and waited. And waited. For ever, it seemed. It finally arrived two weeks before the event. In that time I would have to produce a mockup and have at least two fittings, in spite of my client’s tight schedule and constant travels.
När jag blev tillfrågad om jag var sugen på att sy upp kläder åt mamma, som hon kunde ha när hon skulle på “divertissement” på Kungliga Slottet (ihop med resten av riksdagsledamöterna), tackade jag naturligtvis ivrigt ja. Ni som följt mig vet att jag vanligtvis draperar fram ett eget mönster, men mamma hade redan ett mönster till ett önskat linne och ville ha matchande vida byxor. Eftersom byxor är min achilleshäl så beställde vi även mönster till dessa. Vi väntade och väntade i en evighet (eller kanske snarare två veckor). När mönstret kom två veckor innan evenemanget skulle vi hinna med en toille och åtminstone två provningar, trots min klients pressed scheme och stänfiga resande.
Mockup hanging over the chair. Fashion fabric laying on the table
The mockups were perfect, but the fashion fabric, a polyester duchesses did not behave as I wanted it to. In spite of every possible precaution, the pieces took different shapes between every fitting. Therefore I basted and hand stitched the linings and hems. I was quite desperate when the seams of the trousers made bubbles. I pressed and steamed so many times, and even top stitched the seams in order to force them into a flatter state.
Toillerna satt perfekt, men modetyget (polyester duchesse) betedde sig inte som jag ville. Vanligtvis nålar jag och syr direkt efter provning. Den här gången tog jag mig tid att testa olika sömmar, tråckla och stryka mellan varje moment. Trots det ändrade plaggen passform mellan varje provning. När byxsömmarna dessutom blev bubbliga kände jag mig mer och mer uppgiven. Jag strök och ångade sömmarna flera gånger om och sydde slutligen en söm över sömsmånen för att tvinga tyget till att ligga mer slätt.
My dear mother is so supportive. She never showed any doubt and then she wore the clothes with pride. She recieved many compliments during the evening. I am so glad. It feels so good to for have given something to this dear mecenat of mine, that she has really appreciated.
Min fina mamma är så stöttande. Hon visade aldrig tendens till att tvivla på att projektet skulle lyckas och sedan bar hon kläderna med stolthet. Hon fick många komplimanger under kvällen. Jag är så glad. Det känns så bra att ha fått ge min kära mecenat något som hon verkligen uppskattat.
The beautiful woman, wearing the trousers, top and a Chinese jacket.
One month has passed since Russia started the horrible war against Ukraine, seemingly aiming at obliterating the whole country with its citizens. Karin Faaij Hultgren, has started an admirable project, where people auction out their art pieces in the Facebook group Konstauktioner för Ukraina and the money goes to UNHCR’s work in Ukraine. At the moment I believe this has generated more than 100.000 Swedish kronor to the help organisation.
I had an UFO (unfinished object) in my art stash, which I dedicated to this project. I completed the regency family portrait, improving the shadows and adding some typical furniture. Now I hope someone will like it as much as I do, so it brings in some more money to the suffering people of Ukraine. You may place your bid on it here.
Nu har det gått en månad sedan Ryssland invaderade Ukraina och de tycks ha som mål att totalt tillintetgöra hela landet med dess invånare. Karin Faaij Hultgren har startat ett beundransvärt projekt, där folk får skänka sin konst, som sedan auktioneras ut och pengarna går oavkortat till UNHCR och Röda korsets arbete i Ukraina. För tillfället tror jag att detta projekt har inbringat över 100 000 kronor till hjälporganisationerna.
Jag hade ett UFO (unfinished objects) liggande bland mina konstgrejer och detta ville jag nu dedikera till konstauktionen. Jag fullbordade porträttet av empirfamiljen genom att förbättra skuggor och lägga till lite tidstypisk inredning. Nu hoppas jag att någon kommer att tycka lika mycket om bilden som jag gör, så att det drar in lite mer pengar till den lidande ukrainska befolkningen. Du kan lägga ditt bud här.
We have a constantly drooling baby, who also has a growing appetite for colourful food. Thus, the clothes are always either wet of drool or stained by food and accordingly every minute of my spare time has been dedicated to the production of “drool napkins”(?!). They are made of worn out clothes. Only the push buttons are new. These are the latest napkins.
Vår bebis dreglar konstant och har också en växande aptit för färgglad mat. Därför är kläderna alltid antingen blöta eller missfärgade av mat och därmed har alla lugna stunder gått åt till att sy nya dregellappar. Jag använder utslitna kläder. Endast tryckknapparna är nya. Här är de senaste alstren.
During my pregnancy I got more and more frustrated for not being able to sew anything for my rapidly changing body. I fell in love with the costumes of Queen’s Gambit and decided to make a dress with a waist, for my post pregnancy body. As I knew from before that the breastfeeding body can also change from week to week, I decided to try smocking. I made a few changes on the same pattern that I developed for my friend and my cocktail nursing dress. I had a pair of curtains with pretty floral print in my stash, that would be long enough, had I only cut it right! 😭 My pregnant, sleep deprived brain was not up for neither math, nor cutting. I had to rethink the model for the fabric to suffice (less fabric in the skirt, with more shallow pleats and only smocking on the top of the back, instead of the whole back) and I had to use bits with old seams visible. I guessed at what my measurements would be and sewed the dress without any other fitting than using my mannequin. Scary! You might imagine my surprise when I tried it on and it actually fit.
Under graviditeten blev jag allt mer frustrerad, då jag inte kunde sy något åt min hastigt förändrande kropp. Jag blev helt betagen av dräkterna i Queen’s Gambit och bestämde mig för att sy en klänning med midja, tillägnad min kropp efter förlossningen. Eftersom jag visste att även ammande kroppar kan förändras från vecka till vecka, tänkte jag testa smock. Jag gjorde några ändringar av det mönster som jag ritade till min väns klänning och min festliga amningsklänning. Jag hade ett par gamla gardiner med trevligt blommönster och det skulle ha räckt om jag bara hade klippt ut rätt… Min gravida, sömnlösa hjärna var inte i form för att vare sig räkna eller klippa. Jag var tvungen att tänka om med modellen för att få tyget att räcka (mindre tyg i kjolen och dess veck och endast smock i övre delen av ryggen istället för hela ryggen)och jag var tvungen att använda tygstycken där de gamla sömmarna syntes. Jag gissade vad jag skulle få för mått och sydde utan annan provning än på min provdocka. Läskigt! Du kan föreställa dig hur förvånad jag blev när jag testade klänningen och den faktiskt passade.
Construction
This was what the pattern looked like in the end. Så här såg det slutgiltiga mönstret ut.Piping around the edges of the bodice. Passpoal kring livets kanter.Smocking of the upper part of the back. Smock av ryggens övre tygstycke.Putting the lower front parts together with an invisible zipper and facing at the top edge. Livets nedre del fogas samman, med dold dragkedja och förstärkande tygbit upptill (facing?).Each part of the bodice put together. Livets alla delar har sammanfogats.Making the skirt with pockets and (unevenly distributed) pleats. Kjolens fyra våder sys samman, fickor sätts in och väck läggs inte särskilt snyggt…Making a pattern and the final sleeves. Mönster till ärmarna.The final dress with push buttons and hidden zipper. It has many faults – it wrinkles really easily, the opening for breastfeeding is slightly wrong placed and there are some issues with the arms – but it is very practical and will serve me well, I think.
Den färdiga klänningen, med tryckknappar och dold dragkedja. Den har många fel och brister – den blir skrynklig vid blotta anblicken, amningsöppningen är lite felplacerad och därmed lite svåranvänd och ärmarna är inte perfekta – men jag tror att jag få mycket användning av den.
These photos were shot in panic after ironing the dress while preparing lunch, putting on makeup while playing, tidying up the particular spots that would be visible (in fact, I am surrounded by seas of toys and mountains of pillows), while hearing the baby starting to signal that he very much wants to test the purpose of the dress.
Dessa foton togs i panik efter att jag strukit klänningen medan jag lagade mat, städat de ställen som skulle synas i bild (i själva verket omges jag av kuddberg och hav av leksaker), alltmedan bebisen började signalera att han ville testa om klänningen verkligen fyllde sin funktion).
– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.
