Jag har precis kommit tillbaka från ett besök i min barndoms hemtrakter, i Tanzania. Det är regntid där nu, vilket innebär ett oerhört fuktigt klimat, med temperaturer mellan 27-37 grader Celcius. Området vi skulle besöka är till stor del muslimskt, så jag kände inte att jag kunde använda alltför genomskinliga, eller korta klänningar.

Jag bestämde mig för att utöka min garderob med en ny sval omlott-klänning, utan BH-behov, sydd i tyg från vårt förra besök där. Här är de första skisserna.

Jag hade väldigt begränsad tygmängd, så för att kunna få ut en klänning som både skulle täcka axlar och knän, var jag tvungen att först experimentera med en toille.

Som vanligt hänger jag först upp tyget, så att det faller som jag vill. Sedan klipper jag bort överflödigt tyg och börjar nåla fram en form.

När överdelens delar var färdigklippta, klippte jag ut tyg för kjolen. Det räckte att ta ut för bakddelen, för att se hur mycket som skulle gå åt av det riktiga tyget.

Sedan klippte jag ut delarna i “det riktiga tyget”. Detta tyg var extremt svårbearbetat, eftersom det dels var mönstrat i syfte för att användas som ketenge, dels för att det var skevt vävt och skevt tryckt, dels bestod av något hiskeligt syntetmaterial som levde sitt eget liv. Efter mycket pusslande, lyckades jag slutligen få ut den tygmängd jag behövde för de olika delarna. Ärmarna lämnade jag för att ta itu med senare, när jag visst hur mycket tyg jag hade kvar att arbeta med.

Eftersom jag hade så lite tyg att arbeta med, valde jag att använda stussen som kjolens maxvidd. Jag satte ihop de två framdelarna med bakdelen och hängde dem rakt. Sedan började jag forma livet med nålar.

Sedan gick jag vidare med överdelen. Tyget la jag så att det skulle ligga slätt i själva urringningen och sedan skulle resten formas med hjälp av insnitt.

Här har överdelen börjat formas.

Till vänster har överdelen precis fästs vid kjolen och till höger är båda sidorna i ordning. Notera att detta är avigan, så när klänningen vrängs kommer visdomsordet längs kjolbården, döljas av den yttre “omlott-delen”.

Samma procedur baktill – först insnitt på kjolen…

… och så passar jag överdelen och fäster den sedan i kjoldelen.

Innan jag sydde allt, provade jag klänningen för att se passformen. Jag passade även på att prova olika ärmtyper. Jag höll på att bli tokig, eftersom detta syntettyg på egen hand puttade ut nålarna på nolltid.

När jag testade klänningen, insåg jag att tyget behövde förankras på fler ställen än bara under bysten, om den inte skulle bli ohyggligt oanständig vid minsta bris. Därför sydde jag i tryckknappar längs omlottstyckets bård. Om jag hade haft svarta tryckknappar till hands, hade jag föredragit det.

Jag bestämde mig för att sätta snöre i omlottdelen och sidan, så att klänningen kunde knytas ihop, förutom att knäppas med tryckknappar, som ju så gärna flyger upp om man äter för mycket. Så här blev det.