50-talsblåsa av ett 70-talslakan

01I vintras sydde jag en klänning av ett 70-talslakan. Detta lakan har jag alltid älskat, så när det var dags att kassera det, tyckte jag att det var värt att se om det gick att skapa en användbar klänning av det. Den blev användbar och gjorde rent av succé!

Jag fick till och med en förfrågan om att sy upp en likadan till en kamrat, av det återstående tyget. Hon bor i en annan del av Sverige, så det skulle bli problem med provningen, men jag kunde ändå inte motstå uppdraget. Eftersom jag redan hade fått så många komplimanger för klänningen och flera gånger för mönsterpassningen på andra klänningar, passade jag nu på att dokumentera processen. Min förhoppning med detta inlägg är att ni ska få idéer till hur man bäst utnyttjar tygets mönster och storlek, samt hur man draperar fram klänningen direkt på dockan.

Tygets egenskaper – mängd och mönster

De faktorer som är viktigast att ta med i beräkningen, när man syr ett plagg utifrån ett tyg man redan har, är främst tygmängden, men också mönstret. Om man använder sig av ett second-hand-tyg, bör man dessutom noga gå igenom hela tygmängden, så att man kan undgå slitna delar.

02

Tyget som jag hade kvar, var uppdelat i två stycken – en hel lakansvåd och det som syns på bilden. Eftersom kjolen skulle ha mycket vidd, sparade jag det andra, större stycket till kjolen och använde det på bilden till klänningslivet.

Drapera klänningslivet – framtill

För att hitta var mönstret passade bäst i förhållande till själva kroppsformen, flyttade jag runt tyget på provdockan, tills jag hittade den naturliga placeringen. Jag fixerade sedan tyget med nålar i provdockan.

03

Den mörkblå blobban upptill, planerade jag att klippa bort ihop med urringningen, för att överdelen se mindre rörig ut.

04

Utifrån den största vidden på livet, plus ca 1 dm, rev jag bort överflödigt tyg. Detsamma gjorde jag upptill, alltså ca 1 dm över den framtida halsringningen. Anledningen till att jag ofta river i stället för att klippa, är att det blir trådrakt och går otroligt mycket snabbare.

När framsidans tygstycke hade fått en lagom storlek, satte jag nålar mitt fram, så att tyget låg slätt mot provdockan. Sedan klippte jag ut ett hål för halsen.

05

Egentligen skulle jag ha startat med att ha avigan utåt, eftersom alla sömmar sitter på den sidan, men i min iver glömde jag det, så jag fick vända på stycket från och med detta moment. Så här ser alltså framstycket ut med halsringning och nålar som är placerade så att de dels håller tyget slätt mot dockan och dels håller tyget i en vinkel så att det går trådrakt ned mot midjan, både framtill och i sidan.

06

Nu är det dags för att lägga veck vid bystens sida. Vid den framtida sidsömmen, ska vecket vara så djupt att tyget går trådrakt ned mot midjan.

07

Därefter läggs vecken från bysten och nedåt mot midjan. Med hjälp av de nålar som håller fast tyget på provdockan, mitt fram och i sidorna, kan du dra åt tyget ganska hårt för att få till en bra och tight passform.

08

Här ser du både nålarna som förankrar tyget i dockan och nålarna som skapar formen på klänningen.

Drapera klänningslivet – baktill

Jag la tyget så att mönstret var placerat så fint som möjligt, i förhållande till kroppsformen. Sedan nålade jag fast tyget i dockan. Som vanligt, rev jag sedan bort överflödigt tyg utifrån den största nödvändiga vidden och behöll ca 1 dm felmarginal.

09

Nästa steg är att nåla samman bak- och framstycken med varandra över skuldrorna. På denna klänning ville jag utnyttja mönstret, så jag valde att inte sätta axelsömmen mitt upptill, men sluttande nedåt på baksidan.

10

Sedan nålade jag ihop fram- och bakstycken i sidsömmarna. Jag började även experimentera med hur urringningen skulle se ut och har här på bilden nålar i urringningens potentiella hörn.

11

Rätta till sömmar innan de sys

Så här knöligt ser klänningslivet ut efter att ha draperats fram på provdockan. För att undvika veck måste sömmarna vara räta, eller åtminstone jämnt böjda.

12

Som du ser, sitter nålarna inte på en rät linje. Därför tog jag bort alla nålar emellan de högst och lägst placerade. Man måste se till att de båda tyglagren ligger slätt på varandra. Därefter kan man använda sig av något rakt, tex. ett måttband, till att sätta nålarna i en rät linje, nedifrån och upp.

13

Sedan kan man sätta fast en infordring i halsringningen. Denna blev lite liten, upptäckte jag senare, så jag bytte ut den mot en som var ännu vidare och djupare.

14

Eftersom det det inte hade dykt upp något tillfälle för att prova plagget på beställaren, hade jag på detta fotografi ännu inte sytt i dragkedjan i sidan. Det är därför det sticker ut tyg på höger sida.

Kjoldelen – längd och vidd

Till denna klänning har vi inte har köpt lagom med tyg, med utgångspunkt i ett färdigt mönster med beräknad tygåtgång, utan skapar istället ett mönster utifrån vad vi redan har till hands. Därför måste vi nu se hur mycket tyg vi har kvar till kjoldelen. Om vi ska få ut så stor vidd som möjligt för kjolen, måste vi tänka oss noga för innan vi klipper. Vi måste även se hur vi använder mönstret på finaste sätt. Notera att tyget är vikt dubbelt på bilden.

15

När man har bestämt sig för hur man bäst utnyttjar mönstret och tygets längd, kan man klippa som nedan, för att få ut maximal vidd i kjolfållen.

16

Med det tyg jag hade kvar, räckte det till två våder – en fram och en bak.

Kjoldelen – sidsömmar och fickor

17

Så här kan man snabbt sy ett par fickor att sätta i sidsömmarna. Öppningen är mot mitten.

18

Här är fickorna ihopnålade med kjolen. Först sys sidsömmarna ovanför och nedanför fickorna. Sedan sys fickans ena tyglager ihop med kjolens framdel och fickans andra lager med kjolens bakdel.

19

När dessa sömmar är klara, är det dags att fästa kjolen i klänningslivet.

Kjoldelen – veck

20

För att få symmetriska och jämnt fördelade veck, brukar jag göra så här: Först nålar jag fast kjolens sidsömmar mitt för livets sidsömmar. Sedan finner jag varje vecks mittpunkt och sätter en nål där, tills jag har fått önskat antal veck. Jag drar alltså tyget ut mot mig, tills jag får en likbent trekant, med provdockan som bas, och sätter sedan fast kjolen i livet med en nål mitt emellan de två ursprungliga. Detta upprepas för vart veck, tills de är lagom många och stora.

21

Nu är det dags att lägga vecken på ett vis som tar till vara tygets mönster.

22

Framtill lägger jag vecken, så att varje veck bular ut åt vardera sida…

23

… och baktill lägger jag vecken så att de pekar åt mitten.

24

Nu, när vecken ligger rätt, är det dags för det värsta av allt: att vika in vecken och fästa dem i klänningslivet från avigan. Detta tar enormt lång tid.

25

Steg 1) Ta ur nålarna ur klänningslivet/provdockan, men behåll dem i kjolvecket
Steg 2) Fäll ned den övre kanten in mot klänningslivet
Steg 3) Nåla igenom både kjolvecket och klänningslivet
Steg 4) Gå in från avigsidan och nyp ihop klänningslivets och kjolens sömsmåner nåla inifrån. Se upp så att du inte tappar vecken!

Ärmar

26

Jag hade ganska stora tygbitar över till att prova mig fram till fina ärmar. Jag la vikten på att utnyttja mönstret på bästa sätt över ärmkupolen (?). Sedan kapade jag av vid passande längd och fållade.

Urringning med infordring

27

En infordring syr man fast på utsidan. Sedan klipper man ner sömsmånen till lämplig bredd, exempelvis 0,5 cm. För att infordringen sedan inte ska synas utifrån, har jag lärt mig knepet att sy en söm utifrån, igenom de tre tyglagren, tätt intill själva klänningstyget. När infordringen sedan viks ned på insidan, kommer det sticka ut mycket mindre än utan denna söm.

28

Här klipps sömsmånen på infordringen ner till ca 1,5 cm.

29

Sedan behandlas infordringen som en vanlig fåll – kanten viks in och nålas fast inför maskinsömnaden.

Dold dragkedja

30

När jag syr fast dolda dragkedjor, brukar jag börja med att stryka klänningslivets kanter, där de ska mötas i dragkedjan. Sedan fäster jag nålar i dragkedjan, utifrån, så att fram- och baksida möts.

31

Sedan nyper jag fast dragkedjan och sömsmånen och flyttar över nålarna från utsidan till denna plats. De resterande stegen är tyvärr inte dokumenterade, eftersom jag plötsligt fick väldigt bråttom. De innefattar i alla fall att man tråcklar fast dragkedjan i tyget. Sedan använder man dragkedjepressarfot till att fästa dragkedjan och syr så tätt inpå själva kedjan som möjligt. Jag brukar vika ut kedjan medan jag syr, för att få klänningens fram- och baksida så tätt inpå varandra som möjligt. Resultatet brukar bli väldigt fint!

Sedan är det bara småpillet kvar, som att fålla kjolen, fixa till på insidan osv.

Klänning1

Klänning2

Hoppas att du har fått någon glädje av detta inlägg och att du nu har fått inspiration till att själv sy något, lite mindre ostrukturerat än detta projekt.

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *