En av mina bästa vänner fick nyligen en liten flicka. Jag fick lite tid över igår, så jag bestämde mig för att sy något åt min “tantunge”. I mitt lager av stuvar, var det detta 60-talstyg som passade bäst för ändamålet. Eftersom tyget är väldigt extremt – både i kvalitet och färg – var det givet att det skulle bli en liten retroklänning. Allt klipptes och syddes på fri hand, vilket visserligen syns på slutresultatet, men som också är orsaken till att jag över huvud taget vågade starta projektet och genomföra det, mitt i examenstider.

Axelbanden för baksidan gjorde jag längre, för att de skulle kunna överlappa framåt. Sedan rundade jag deras ändar.

Nästa steg var att sy ihop sidorna. När sömmar är korta och raka, tillåter jag mig att nåla glest och att sätta nålarna på tvären. Annars brukar jag nåla tätare och i linje med sömmen, för att slippa veck i plagget. Jämnast blir det förstås om man tråcklar istället, men detta mästartrick sparar jag för de finaste kreaktionerna. 

Eftersom klänningen ska bäras med en body under, sydde jag en vanlig sicksack-söm. Annars, om den skulle ha legat emot den ömtåliga babyhuden, skulle jag ha gjort en “fälld söm”. Därpå fållade jag kjolen. 

Nästa steg var att sätta kantband hela vägen upptill. Jag använde ett elastiskt, mjukt kantband som jag hade kvar från ett tidigare barnklädesprojekt. När jag hade nålat halvvägs runt, insåg jag till mitt förtret att det inte skulle räcka.  Så jag vände upp och ned på mina sygömmor, men kunde inte hitta något annat matchande kantband. Jag övervägde att låta projektet vila och köpa nytt kantband i veckan, så att jag kunde fullborda klänningen under nästa helg. Jag hade dock planerat att jag skulle köpa en vit body till klänningen och posta dem tillsammans på fredag, när jag ändå skulle vara inne i staden. Därför slutade det med att jag valde den halvbra lösningen att göra eget kantband av ett fodertyg i vit polyester (totalt 4 cm brett, med invikta kanter). Så här såg det nålade resultatet ut:

Som du ser är det redan nu väldigt buckligt. Nu förstår jag att jag borde ha sytt fast kantbandet för hand, men jag valde att sy det på maskin (med Eurovision Song Contest pockande i bakgrunden) och efteråt såg det ännu buckligare ut. Lite bättre blev det efter att jag strukit klänningen.

Medan jag tittade på de mer eller mindre obehagliga bidragen i tävlingen, sydde jag knapphålen för hand och satte fast knapparna. Just nu överlappar fram- och bakdelen varandra med 1 dm. Tanken är att knapparna ska kunna klippas bort och flyttas upp på axelbandet när barnet växer. 

Även om jag hellre hade gett ett perfekt plagg till barnet, hoppas jag att modern ska bli uppskatta gesten och flickan trivas i den, så nu stoppar jag ner den i kuvertet och på fredag ska den få en matchande body till sällskap och flyga till Norge.

Den älskvärda lilla varelsen uppskattade klänningen, i sommarhettan.