I år var det dags för att återvända till medeltidsveckan på Gotland. Det behövdes många nya plagg för att komplettera våra tidigare snabbt hophafsade dräkter. Till att börja med fick herrn tidstypiska underkläder.

Skjorta och brokor

Dessa underkläder består av en kjortel och brokor i linne, med utgångspunkt i mönstret i Sarah Thursfield’s “The Medieval Tailor’s Assistant“. Plaggen är konstruerade, som de flesta medeltidskläder, av rektanglar och kilar.

1100-talsinspirerad kjortel

Fåfäng som jag är, sörjde jag att jag skulle behöva gå ensam som 1100-talsmänniska på medeltidsveckan. Sista veckan hittade jag dock ett fint, vitt ylletyg. Detta färgade jag blått och sydde sedan hastigt ihop på symaskin och ägnade kvällarna åt att fälla sömmar och fålla för hand.

Eftersom jag var så ohyggligt stressad, när jag skulle skapa denna kjortel, utgick jag inte från något speciellt manuskript, men baserade konstruktionen på “allmänna trender” under sent 1100-tal och använde mig av mönstret ovan, som är hämtat frånhttp://www.threeriver.org/marshal/wm_clothing.html

Som ni kanske har sett tidigare, brukar jag klippa till tyget snabbt, med hjälp av att vika tyget, så att det blir så brett som där plagget ska ha sin största vidd. I det här fallet, tillkommer det kilar från midjan och neråt. Tyget har dubbel längd, eftersom det inte är några sömmar över axlarna, utan bara är vikt där. I all stress glömde jag naturligtvis detta och klippte två dubbla längder…

Här är tyget vikt och har fått ett halshål klippt på mitten. Jag har även lagt ut kilarna med toppen där jag hoppades att att herrns midja satt. Det är smart att prova på sitt offer innan man syr, men detta fanns det inte tid till.
Tyvärr glömde jag att ta kort på när jag klippte ut ärmarna och satte fast dessa och kilarna, men det motsvaras exakt av mönstret ovan.

De sista kvällarna sydde jag som en tok, för att få kjorteln användbar i tid till Medeltidsveckan. På marknaden i Visby, hittade jag sedan ett trevligt dekorationsband i en andrasorteringskorg. Detta sydde jag på tillfälligt, för att minska intrycket av bondlurk och för att få min man att matcha min egen dräkt bättre. Nu har jag dock fått tips av den eminenta Sarah Wagner, att man kan sy fast sidenremsor, så att det blir både snyggare och rent av korrekt! Det får jag göra när jag återvänder till fäderneslandet och dräkten.

Bliaut

Så här ser alltså min bliaut ut, sydd i tuskaftvävd ylle, med en veckad linnesärk under. Till detta har jag ett bälte av modert brokadvävt dekorband och syntetiska gardinsnoddar. På huvudet har jag en “circlet” av siden, med fastsydda pärlor och metallblommor från Panduro.

Dräkten är inspirerad av modet som bärs av de tjusiga skulturerna, som dekorerar katedralen i Chartre. Jag hittar tyvärr inte den specifika skulpturen som jag ursprungligen föll för.

Doket är splitternytt, sytt av tunn, handvävd bomull från Handelsgillets stånd på Kapitelhusgården. Den trevlige försäljaren övertygade mig om att detta var det självklara valet för mig, eftersom tyget fanns i Europa från 1000-talet och användes av de allra rikaste. Det passar ju denna karaktär utmärkt.

Uppenbarligen var det fler som gillade min dräkt, för när jag och min man passerade genom Almedalen, kom det fram en kvinna och undrade om hon fick ta kort på mig. När hon tog upp kameran kom det fram fler och fler och till slut stod hade jag en grupp på åtta stycken som fotograferade mig. Mycket trevligt för självförtroendet.

Dok till 1300-talsdräkt

Jag sydde en Birgittahätta tidigare i somras. Tyget var för tjockt, den blev för stor och kantig och jag gjorde ett totalt misslyckat försök till mittsömsbroderi. Därför får ni inte se hättan på mig. Jag utgick från Cathrins ypperliga instruktion.

Birgittahättan fyllde i alla fall sin funktion – att hålla doket på plats.

 

Doket är sytt i ett ganska tunnt linne, med utgångspunkt i en 90*90 cm kvadrat. Två hörn rundades av och bildar tillsammans alltså en halvcirkel. I like it!