Min pappa cyklar i princip vart han än ska, oavsett vilket väder det är. Därför tänkte jag att en vattentät sadelvärmare kunde vara en bra födelsedagspresent.

Jag använde mig av de material jag hade hemma, alltså några stuvbitar, en plastkasse och trådrester och resårband.

Jag var inte säker på vilka mått pappas sadel hade, så jag tittade runt lite på internet och använde mig av de största måtten jag hittade.

För att göra sadelvärmaren varm och mjuk, använde jag mig av tre lager tyg, varav ett var från en yllestuv.

På sadeldelen nålade jag fast ett brett band i samma tyg. I efterhand förstår jag att bandet skulle ha varit ännu bredare.

Sedan sydde jag fast bandet. För att ge sadelvärmaren ett lite mer bearbetat intryck, sydde jag en söm genom alla tyglager, ca en halv centimeter in på bandet.

Sedan klippte jag till en mostvarande form av en plastpåse, men ca fem centimeter extra hela vägen runt, och placerade denna på insidan. Därefter mätte jag ut en lagom längd på resårbandet, så att det kan sträckas ut när sadelvärmaren träs över sadeln, men sedan också håller den på plats. Jag vek sömsmånen runt resårbandet och nålade igenom tyg, resårband och plastpåse.

Sedan sydde jag fast resårbandet med trestegs-sicksack-söm.

Från undersidan blev inte resultatet fantastiskt.

Men ovanifrån är det helt ok.

Och på en cykel passar den ypperligt.