I somras hittade jag ett rutigt tyg, på utförsäljning. Nu fick jag inspiration till att sy något av tyget, så här följer en beskrivning på hur den kom till. Principerna är till stor del desamma som i det tidigare inlägget, men här tror jag att jag har lyckats visa teknikerna på ett mer pedagogiskt vis.
Drapera klänningsliv
Först gjorde jag som jag brukar – placerade tyget så bra som möjligt utifrån mönstret och klippte bort överflödigt tyg steg för steg. På bilden uppe till vänster hänger fortfarande hela tyglängden från dockan. På den nedre bilden har jag klippt ut et hål för halsen och placerat ut nålar, för att tyget ska ligga slätt mot provdockan framtill och på sidorna.
Sedan gör jag vecken längs bystens sida och från byst ned mot midjan. Baktil använde jag två tygstycken, eftersom jag tänkte använda dragkedja bak.
Slät kjol
När klänningslivet hade fått önskad form, klippte jag ut kjolens fram- och baksida. Tyvärr tänkte jag lite fel den här gången, så jag visar inte upp hur delarna såg ut. Det skulle ha sett ut som i föregående inlägg, men mycket snävare vid midjan, eftersom den här inte skulle vara veckad.
Principen för att få fint fall på en kjol utan sydda veck, är att göra en ordentlig rundning upptil och göra motsvarande rundning nedtil. Tänk dig alltså att midjan är en del av bildens mindre cirkel och kjolfållen en del av den större cirkeln.
Ju mindre vidd du vill ha i kjolen, desto större ska den inre cirkeln vara i förhållande till den yttre – med andra ord ska midjan på en snävare kjol bestå av en mindre del av cirkeln (färre antal grader) och vara rätare, än om kjolen ska ha mer vidd. Man kan till och med sy helcirkelkjolar. Det blir otroligt fint fall på dem, men det går åt desto mer tyg!
Som du kan se, rundade jag den kjolens övre ände för lite för att det skulle bli optimalt fall framtill. Anledningen till att det veckar sig över midjan på dockan, är att jag har längre överkropp än provdockan, så jag tar till extra tyg för at det ska passa på mig.
Ett av mina trick för att sy snabbt, men ändå få jämna sömmar, är att sätta nålar ganska tätt och precis där jag ska sy, så att jag kan använda dessa som riktmärke istället för en uppritad linje.
Ärmar
Jag hade redan från start bestämt mig för att ge klänningen långa ärmar, men hade fortfarande inte bestämt mig för hur de skulle se ut. Innan jag klippte ut den andra ärmen, testade jag därför några varianter och fastnade för denna.
Sedan sydde jag fast de båda ärmarna och sicksackade på vanligt vis. Det känns självklart, men jag nämner det ändå: det underlättar att sy ärmar om man drar undan maskinens “armstöd”, så att man kan trä ärmhålet runt själva sydelen på maskinen.
Rektangulär infordring
Här ser du några steg i sömnaden av infordringen. Nere till vänster har infordringen just sytts fast på utsidan av klänningen. Uppe till vänster har infordringen vikts in mot halsringningen och jag syr genom de tre lagren (underst klänningen, mitten och överst infordringen) för att få så fin invikning som möjligt. Till höger ses infordringen från insidan, innan jag har fäst den med en söm. Man kan annars lämna en infordring lös i ytterkanten, om den är tillräckligt bred och kanten inte fransar sig.
Jag brukar lämna fållningen av kjolen till sist, men jag var nervös för att tyget skulle hinna fransa sig, så jag fållade nu. Jag älskar min fåll-pressarfot! Den har besparat mig många timmars nålning. Om man använder den till tyger med rätt tjocklek och viker tygkanten framför, efterhand som manskinen matar fram, kan fållen bli felfri på första försöket.
Dold dragkedja
Jag har haft väldigt svårt för dragkedjor och det är inte förrän under de sista åren som jag har börjat förstå hur man ska handskas med dem.
Min man var snäll och nålade in mig i klänningen, och lät sedan nålarna sitta kvar på motsvarande plats när han släppte ut mig igen. Sedan vek jag in tyget längs nållinjen och strök.
Därefter var det dags att nåla det vikta tyget, kant mot kant, mitt över dragkedjan.
När dragkedjan är fastnålad från utsidan, är det dags att flytta nålarna från utsidan till insidan. Börja med att nypa fast tyget med fingrarna, dra ut nålen och sätt i nålen från insidan.
Sedan tråcklar jag fast dragkedjan i klänningstyget och därefter syr jag fast den på symaskin. Här ser du hur jag viker upp själva kedjan, för att få sömmen så nära vikningen som möjligt.
Så här blev resultatet. Tyvärr verkade jag ha tagit till för mycket längd till min överkropp, så att klänningens midja hamnade nedanför min naturliga midja. Det är därför det är veck i ryggen.
