All posts by Susanna Art

I am a sewing, singing and drawing medical student. I feel the best when I'm able to be creative.

Serpent Witch Part 3 – finishing touches

I wanted to try horse hair lining for the hem of the skirt, in order to have a more professional finish. Haha. That did not work out very well, as I had placed the horse hair upside down and the thin fabric was distorted. I had to unpick everything again, start from the beginning and finish it by hand instead.

I had pondered on whether to leave the dress without arms or not, but as the skirt was finished, I thought it did not look enough fairytale like. I had a dupioni silk (given by a friend, Carolina Holmström) laying in my stash, matching the gown perfectly.

I wanted a late medieval S-arm with shiny buttons, preferably 10 on each arm. I used the pattern from my late 1300s cotehardie. Unfortunately I had only ten buttons totally, so I spaced them out in the best way I could.

After finishing the cotehardie arms, with handsewn buttonholes and metal buttons, I used the scraps I had left of the dress fabric for the flowy arms. Everything was hemmed by hand. I had time for it, thanks to a nasty cold causing one week of isolation, due to the Covid restrictions.

As the dress was finally finished, I tore my corset mockup apart, so that I could use the busk and boning for the real corset. This time, I tried to make everything as precisely as possible – rollpinning, basting, using waist band, fray check, stitching in the ditch etc.

After trying the corset on for only three times, I found out that the wonderful satin was already straying away from the eyelets.

I have got wonderful advice from the mentors and Stitchling members on the Foundations Revealed Community, so that this will not happen again, with the next corset.

There are a lot of new wrinkles, which I suppose depend on the silk behaving different than the mockup material. My uncorseted waist measure is 72 cm, but laced up its 62,5 cm – so almost 10 cm reduction. Overall I am very pleased with the corset. It is so much better than my earlier ones and I have learnt so much that I want to apply on new projects.

Compare this to the first mockup, and you will understand why I am content, even though there are some issues left.

Share

Adventures of My Art

The small pictures

This summer I was fooled to believe that a person wanted to by my art, overseas. I was so happy and proud that I did not take any extra precautions. So I shipped most of what I have ever painted in a package to the US. The buyer was a fraud, I got no money and for several months my art disappeared into thin air. By November, I was at last contacted by UPS, saying that they had located the package and that they would send it back. I had it by the 23th of November. I am so happy to have my art back, at the same time as I’m ashamed of being so stupid. I have started framing the pictures and putting them on the walls of our new house. It looks so right.

The animal hybrids

You might imagine my joy, when an old friend wanted to buy two of these darlings yesterday! Now they are on another journey, but this time they are already payed for and a real person will care for them. 😍

The oil painting

Jag skäms över att erkänna vilken ful bluff jag gick på i juli, tack vare smicker. En amerikan hävdade att han ville köpa min konst som överraskning till sin fru. Fördomsfulla jag tänkte då att om köparen inte hade varit en onödigt rik amerikan så skulle jag ha tagit för givet att det hela var en bluff. Betalningen tog tid, men jag skickade ändå paketet, eftersom han kom med trovärdiga förklaringar. Köparen betedde sig sedan mer och mer märkligt och jag började inse vara en bluff. Eftersom köparens adress var ogiltig kunde inte paketet levereras. Jag bad företaget att returnera paketet omgående, men sedan gick paketet upp i rök. Efter 4 månader har paketet äntligen hittats och idag har jag återfått det. Samtidigt som jag skäms över att vara så lättlurad, så är jag så otroligt glad över att ha fått tillbaka konsten. Jag har börjat rama in bilderna och hänga upp dem på väggarna i vårt nya hus. Det ser så rätt ut!

Ni anar nog hur glad jag blev när en gammal vän hörde av sig och bad om att få köpa två av bilderna. Så nu är de åter på resa, men till en verklig mottagare som redan har betalat. 😊 Dessa två bilder är nu på väg till sina nya ägare. Hoppas att de ska trivas ihop.

Elefantmöss
Hippolion

By the way, the corset is nearly finnished and the dress is complete, so I hope to shoot the costume for the competition entry before New Year’s Eve.

Share

Serpent Witch – Part 2 – draping the blob into a fairytale gown

After achieving the right shape for the corset mockup, I have aimed at making the smoothest foundation possible, to go underneath the lightweight silk. A few minutes at a time, I sketch, measure and sew. Tiny steps, over and over again. At last it begins to look like a dress.

Efter att uppnått rätt silhuett på korsetttoillen, försöke jag skapa den jämnaste grunden jag kunde, för det tunna sidenet som ska vara ytterst.  Jag har skissat, mätt och sytt några minuter åt gången. Små steg i taget, om och om igen. Till slut börjar det likna en klänning.

Draping and finding out that it will be best to use a bodice and then an attatched skirt

First, I made the bodice part, from a lightweight cotton, that I got from Birgitta. It has a long zipper under the arm. It has two darts in front and, mistortunately two gussets at the lower back (don’t ask me why). Then I added a skirt, made from a synthetic lining fabric, that I got amongst the most beautiful fabrics from Sollan, through Carolina Holmström. In order to get the right  flowy shape, I have added tulle in several rows, smother in the front and more gathered in the back.

Creating a bodice pattern from the draped fabric

Först sydde jag klänningslivet av rester från ett tunt bomullstyg som jag fått av Birgitta. Livet har en lång dragkedja under armhålet, två inprovningar framtill och två sprund i ländryggen (fråga inte varför). Sedan sydde jag fast en underkjol, av tyg som jag fått tillsammans med flera fantastiska tyger från Sollan, genom Carolina Holmström. För att få till den perfekta böljande formen, fäste jag sedan tyll i flera rader nedtill på kjolen – mest rynkade baktill.

Finished bodice with zipper
Petticoat with tulle, to get the right shape

The fashion fabric is a very lightweight dupioni ikat from Khiva (an ancient city along the Silk road), that I got from my mother years ago. Since it doesn’t fit the historical fashions that I use to do and is too beautiful to use for any project, it has just layed in my stash, to be taken out and be stared at for a while every year. I was thrilled when I finally found out that it would suit my serpent witch!

Klänningstyget är ett tunt ikatmönstrat dupionsiden från Khiva (en uråldrig stad längs sidenvägen), som mamma gav mig för många år sedan. Eftersom sådana tyger inte förekommer under de historiska moden som jag sysslar med, har tyget legat i en låda för att bli framplockat och stirrat på med jämna mellanrum. Jag blev så glad när jag kom på att det skulle passa fint på ormhäxan!

It is 60 cm wide and good 9 m long. I have measured and counted so many times, trying to figure out how to cut the fabric and have something left for the sleeves. Finally I have decided to just finish the dress and see what I can come up with with, using what fabric is left afterwards. Oh, the horror.

Tyget är 60 cm brett och drygt 9 m långt. Jag har mätt och räknat så många gånger, för att lista ut hur tyget ska klippas och ändå få något över till ärmarna. Till slut har jag bestämt mig för att göra klart klänningen först och se om det sedan klura ut hur ärmarna ska se ut, utifrån hur mycket tyg jag har kvar då. Kära hjärtanes.

Draping the blob into a fairytale gown

Now I have started draping. It is great fun! But it is challenging to save the hemline at the right height as I  manipulate the fabric. I put a pin in every wrinkle and will then secure all of this stiching by hand with my finest needle. This will take maaaany hours.

Nu har jag börjat drapera tyget. Det är superkul! Men det är knepigt att bevara rätt höjd på kjolfållen medan jag manipulerar tyget. Jag sätter en nål i varje veck och ska sedan fästa allt detta med handsömnad. Detta kommer ta mååååånga timmar.

Share

Serpent Witch – Part 1

Dress Diary Part 1

Background

The journey has finally begun! The theme of next year’s Your Wardrobe Competition is any character from any literature.  Exciting, isn’t it?! I haven’t been able to decide on which character to go for, as I feel like I can’t go down the Jane Austen lane and yet another regency gown. Unfortunately the Elizabeth Gaskell characters are from particular years that I am not willing to spend a year on recreating and the wonderful characters of Dickens are either too young or too old for me. There are some sympathetic background characters in Astrid Lindgren’s books, but I have already made a competition piece inspired by her Edwardian teachers. I have already seen many go for my dear Tolkien characters. For a while, I thought about making a dress for David Eddings’ Polgara.  Then there is a character in the Narnia book “The Silver Chair”, which actually has tickled my mind for many years – the Green Witch! When I was a child I dreamed of designing a dress for her, but then I lacked the skill to carry it out. Now, as a member of the Stitchling Society, surrounded by true masters, I  think that I actually might be able to pull it through!

The Green Witch

I read the passages with the witch again (in Swedish). She is obviously the most beautiful creature Prince Rilian has ever beheld. Haha! She is very slender, with curly hair and glimmering skin. Her dress is flowy, in a venomous green colour.

I want to make a dress for this lovely lady! In order to get such a slim waist, I will need a corset with waist reduction and breast padding. As I like the victorian take on the medieval fashions (especially the preraphaelite take on this), I  will make what I call a Medievorian dress. I will use my lightweight dupioni fabric from Khiva, hoping to create a flowy texture on top of the corset base. I have not  yet  decided  what  the  arms  will  look  like,  as  I am  not  sure  how much  fabric  will  be  left  when  the  rest  of  the  dress  is  finished.

I want to make some kind of belt, incorporating her serpent avatar.

Corset

I made a self drafted corset pattern by Cathy Hay’s tutorial, years ago. Because of lack of money and thus lack of the right materials I have never finished it. I have returned to it several times, though, and drawn cryptical lines… I believe I originally made it for giving 2″ waist reduction and some push up.

Here comes my several mockups.

These lines must have been for an Edwardian shape? The corset fitted like a glove, but gave no extra shape.

2nd mockup, with straight lower line, some waist reduction, but no extra room for breasts. Made from a bed cover fabric, a gift from my brother.

3d mockup with too big bust, and back skin spillage because of breast padding pulling the corset forward. I add 2 cm sloping waist.

4th mockup much better, but I reduce the bust a little more and change bent steel boning for spiral steel at the bust. In the sides I add heavily bent steel boning.

4,5 mockup – almost perfect? Sloping waist, waist reduction and padding for the breasts.

Now I am ready for draping the foundation layer and then the dress on the corset mockup. Hopefully I will have time both for finishing the real corset, the dress and accessories in time for the competition.

Share

Curtain Dress

There is seldom time for sewing since we moved to our house. We are so lucky to have a helping family and to know craftsmen, so that all organic material is removed from the cellar, the electicity,  plumbing, draining around the house, topographic changes in the garden and the new floor in our washing room is already finished after only four months! The projects in waiting are quite pressing though…  I’m proud of having put back the pavingstones, but the ground needs preparation for grass and flowers, and the cellar is still kind of dangerous.

By Christmas, I laid my hands on a pair of pretty curtains with an extreme amount of fluonces at the second hand shop. 30 SEK. What a find! My husband was horrified, thinking that I intended them for the room of our son. ?

A pair of 1 x 1,6 metres of curtains, rounded at the bottom

Last week, the stormy weather at last gave me an excuse for not working in the garden, but delving into a nice little sewing project. I made a really simple and usable dress out of the curtains. My husband was relieved.

I did everything just I use to: I draped the fabric on my mannequin, pinning it so that the grain lines would be straight and putting darts in front and at the bust. Then I stitched it together, leaving one side seem open for a zipper.  There was enough fabric for a halfcirkle skirt.  I put pockets in the side seams. This time I carefully ironed the hemline as I folded it twice. The bodice was attached to the skirt and the zipper was inserted. Then I finished the neckline and arms. 

The dress was finished yesterday and today it had its premier. I was too tired and my dear photographer was too eager to go fishing, so there was no photo shoot today, even though the weather is lovely and the woods are full of anemones.

Zipper and pockets in the side seams


The Photoshoot(s)

Share

Experimental pattern matching dress

This ought to be my third dress from this same fabric (the others were both pregnancy dresses, one regency and one modern), that I bought for 200 SEK three years ago. Unfortunately, the fabric proves to be as bad quality as the price indicates – it falls apart after only one wash… Anyhow. I was eager to make a winter dress, suiting my less curvy body and I wanted to try something new. As I had plenty left of this striped fabric, I cut several smaller pieces and moved them around on the dress form until I found a combination that I liked. It was awfully time consuming to pattern match the stripes on the diagonal. After having sewn the pieces together, with perfect pattern matching, I found out that the fit was catastrophic. I had to disintegrate most of it and put it together again, with many more fittings. Finally, I had my dress, with good enough fit, but then I found out that the fabric was already  falling apart… Well, I have something along the way: first and foremost,  there should be a finished pattern before matching the stripes of so many small pieces, as the fit is otherwise bound to suffer at the expense of the pattern matching. What are your experiences with pattern matching?

Detta torde vara min tredje klänning sydd i samma randiga tyg, som jag köpte för 200 kronor för tre år sedan (båda de andra klänningarna var mammaklänningar, en modern och en empir). Tyvärr visar sig tyget ha precis så dålig kvalitet som priset antydde – det börjar falla isär efter bara en tvätt… Ja, ja. Jag var ivrig att sy en vinterklänning som skulle passa min nya, plattare kropp och ville testa något nytt. Jag hade massor kvar av det randiga tyget, så jag klippte till flera mindre tygbitar och flyttade omkring dem på provdockan tills jag hittade en kombination som tilltalade mig. Det tog otroligt lång tid att mönsterpassa de diagonala linjerna. Efter att ha sytt ihop alla delar med perfekt mönsterpassning insåg jag att passformen istället var en katastrof. Jag var tvungen att sprätta upp det mesta och sätta ihop bitarna igen och prova klänningen många gånger innan jag slutligen vågade sy ihop bitarna igen. När min klänning äntligen var klar och hade acceptabel passform insår jag att tyget redan börjat gå sönder… Jag har åtminståne lärt mig något på vägen: först och främst bör man ha ett färdigt mönster innan man börjar experimentera med mönsterpassningen av så många små bitar, annars kommer passformen försämras till förmån för en perfekt mönsterpassning. Vad har du för erfarenheter av mönsterpassning?

The dress consists of four underbust pieces and two bust pieces with darts on the front, with a hidden zipper in the mid front. On the back, there are four pieces. The skirt consists of two pieces, forming a whole cirkle skirt. And two arms, off course.

Klänningen består av fyra “underbyst-bitar” och två “bystbitar” med inprovningar och med en dold dragkedja mitt fram. Ryggdelen består av fyra delar. Kjolen består av två delar som samman bildar en hel cirkel. Och så två ärmar, förstås.
There are some wrinkles going on, that I do not know whether they depend on the not so sturdy fabric or my bad pattern making. The wrinkles on the sides of the bust were impossible to get rid of without cutting new pieces of fabric after my dreadful discovery about the fit. I just try my best not to think about them.

Det är små veck överallt på klänningen, som jag inte vet om de beror på det veka tyget eller min slarviga tillskärning. Vecken på sidorna av bysten beror definitivt på tillskärningen och var omöjliga att bli av med utan att klippa ut nya bitar, vilket var uteslutet för en rastlös själ som jag, eftersom bitarna redan var sammanfogade med ärmarna och de knepiga ryggbitarna. Jag gör bara mitt bästa för att inte tänka på vecken.

A photobombing child is one of the most effective ways to forget about wrinkles.

Ett barn som stövlar in på fotot är bland de bästa sätten att komma på andra tankar.

Share

Child’s Winter Coat

Last year I disintegrated my sister’s old wool winter jacket (she let me, I promise) in order to reuse the lining for my red winter coat. Originally, I planned to use the wool for my nephew’s medieval clothes, but when I had the vlieseline (?) removed, it was too sticky on the wrong side. So I saved it in my stash. When I found this fluffy faux fur at Panduro, I knew just what to use it for! It’s so fluffy I’m gonna die!

Förra året sprättade jag upp min systers gamla vinterjacka (hon tillät det, jag lovar), för att kunna återanvända jackans foder till min  röda kappa. Jag sparade yttertyget, som var ett fint ylle. Jag tänkte använda tyget till min systersons medeltidskläder, men det när jag hade tagit bort det stadgande materialet (vlieseline?) var det alldeles för sticksigt, så det fick ligga kvar i tyglagret. När jag hittade denna fluffiga fuskpäls visste jag precis vad jag skulle använda yllet till! Det är så fluffigt att jag dör!

I made a new pattern, tracing the outer lines from my son’s favourite jacket, but adding one centimeter at every side, except at the bottom, where I added one decimeter.  I thought about hiding a zipper behind a flap (?) and adding fancy metal buttons, that my son adores, but it seemed too intricate to sew and for a child to put on by himself.

Jag ritade ett nytt mönster genom att rita en centimeter utanför varje kant på hans favoritjacka. Nertill la jag till en decimeter. Jag funderade över att ha en dragkedja dold under en flärp med fina metallknappar, som han älskar, men det verkade vara för knepigt både att sy och för en tvååring att hantera. 

I removed the old pockets and used this part for arms. Unfortunately the fabric behind the pocket seams had a lighter colour, which I unsuccessfully tried covering up with black ink. Obviously the ink reflects sunlight very well… I had to make some piecing together, as you see.

Jag sprättade bort de gamla fickorna och använde dessa tygstycken till ärmarna. Tyvärr visade sig tyget under sömmarna ha blivit ljusare, vilket jag försökte maskera med svart tush. Tushet reflekterar visst solljuset väldigt bra… Som du ser fick jag skarva en del för att få tyget att räcka.

When he first tried the jacket on, he began crying and wouldn’t try it again for a few days. Today, I realized that there was a needle left in the faux fur. After removing it, he loved this jacket. He described it as “Awesome! Cozy!”. I am so pleased!

När han testade jackan första gången började han gråta och vägrade ta på den igen. Idag upptäckte jag att en nål gömt sig i den fluffiga fuskpälsen. Efter att jag tagit bort den älskade han sin nya jacka. Han beskrev den som  “Häftig! Mysig!” Jag är så glad!

For Christmas gift, I made a pyjamah, tracing his favourite pair. He loves the fact that it is a dress with pockets

Jag sydde en pyjamas till honom i julklapp. Hans favoritpyjamas är en klänning med fickor. Denna använde jag som förlaga och han blev väldigt nöjd.

Share

Regency Waistcoat and the Ball

This Saturday was hectic and lovely. After a couple of hours terrible sleep, a was awaken by my happy two year old boy. We played for some hours and then I left for singing and playing the violin at a wedding. The road led through a beautiful autumnal landscape and the sun was shining over the church and the lake. The wedding was filled with love and I felt very honored to play for them (even though my violin untuned itself again and again because of the freezing cold). After having played a folk music march, down the stairs and leading the company to their refreshments, my fingers were numb. I went back by car in a hurry and was so happy to arrive in time for changing clothes in time for the Regency Ball!

Denna lördag var hektisk och härlig. Efter några få timmars dålig sömn väcktes jag av min glada tvååring. Vi lekte i några timmar och sedan åkte jag iväg för att sjunga och spela fiol på en vigsel. Vägen ledde genom ett vackert hötlandskap och solen sken över kyrkan och sjön. Vigseln genomsyrades av kärledk och jag kände mig väldigt hedrad som fick spela för dem (även om min fiol stämde ur sig gång på gång på grund av kylan). Efter att ha spelat en gångmarsch, gåendes nedför trappan och ledande gästerna fram till deras förfriskningar, hade fingrarna tappat känseln av kylan. Jag skyndade mig tillbaka och var så glad när jag insåg att jag skulle hinna byta om i tid för empirbalen på Storebro Herrgård!

Regency Waistcoat

I made a new waistcoat to to match the new black tailcoat. After several months of  dithering, I ordered a beautiful silk fabric from Renaissance Fabrics. I really wanted to buy all of their fabrics… I drafted my own pattern, consisting of two lined front pieces with pockets, two back pieces and a standing collar out of two pieces of fabric, as in this sketch. I will upload some better pictures later.

Jag sydde en ny väst som skulle matcha min mans nya empirrock. Efter flera månader av beslutsångest beställde jag till slut ett vackert sidentyg från Renaissance Fabrics. Egentligen hade jag velat köpa alla deras tyger! Jag hade inte goda erfarenheter av det västmönstret från Reconstructing History, som jag använde förra gången, så nu ritade jag ett eget mönster. Det består av två fodrade framstycken och två bakstycken, samt en stående krage, som på denna skiss. Jag ska ladda upp några bättre bilder på västen senare.

My magnificent husband in whole!

Min stilige man, i hela sin härlighet!

Reticule

The last day before the ball, i quickly made a reticule to hide my cell phone. I had some help from my son.

Dagen innan balen sydde jag en retikyl för att gömma min mobiltelefon. Min son hjälpte till.

The company prepares for the ball

Ten years ago, a couple of friends and other Jane Austen fanatics attempted to sew regency dresses, using the hardly decipherable morning dress pattern of Recreating History. My sister and I made our  first regency dresses. Caroline made this lovely yellow dress.  My sister did me the honor of wearing the velvet dress, that was inspired by Kiera Knightley’s in the Hollywood version of Pride an Prejudice. Her daughters wore the white bed sheet dress and the one I made from leftovers from my sisters regency dress.

För tio år sedan hade vi en studiecirkel där jag och några andra Jane Austen-nördar sydde empirklänningar, med hjälp av det svårkodade morgon-klänning-mönstret från Recreating History. Dessa var min och min systers första empriklänningar. Caroline sydde denna fina gula klänning. Min syster gjorde mig äran att använda min sammetsklänning, som jag sydde utifrån Kiera Knightlys i Hollywoodversionen av Stolthet och fördom. Hennes döttrar använde den vita lakan-klänningen och klänningen som jag sydde av stuvbitar från min systers empirklänning.

My niece is a styling pro!

Min systerdotter är ett styling-proffs!

I am quite proud of the fact that I have sewn all of the outfits, except for Carlines dress. I wore my YWU competion entry dress.

Jag är faktiskt ganska stolt över faktumet att jag har sytt alla dräkter, förutom Carolines klänning, som jag dock också var ganska involverad i. Själv använde jag mitt tävlingsbidrag till YWU.

At the ball
Thank you, Ellen, for arranging such a lovely evening!

Share

Green Regency Dress

As my only practical regency dress is now too big for me, I wanted a new, washable dress. Once again, I used the simple model with drawstrings at the neckline and under the bust, just as I have done with the girls’ dresses. I remembered to have seen a dress with smooth waist at the front, but I have not been able to find that picture again. Has anyone else seen this picture, or did I make it up? Probably, the back should be open and closed by drawstrings, in order to be truly accurate.

Eftersom min enda praktiska empirklänning endast passade under graviditeten, var jag sugen på att sy en ny, tvättbar klänning. Jag använde modell som flickornas klänningar, med dragsko i urringning och under bysten. Jag mindes att jag sett en klänning där tyget låg slätt framtill, under bysten, men har sedan inte kunnat hitta bilden igen. Har ni sett den, eller har jag hittat på? För att klänningen skulle vara tidstypisk, borde den egentligen ha haft en öppning i ryggen, som stängts med dragskorna.

This was how I made the pattern smooth over the waist. Then I trimmed away the excess fabric in the neckline and armpit. The back of the bodice is just broad overall.

Back of the bodice at the top. Front at the bottom.

After sewing the front and back bodice parts together, I attached the skirt. In the front it lays smooth, while it is gathered in the back. At the waist seam, I added a waistband, where I hid the drawstring. At the inside of the neckline I also put a drawstring. I made a simple, straight arm. Last, I stitched the rolled hems by hand.

Efter att ha sytt samman fram- och bakstycke satte jag dit kjolen. Framtill ligger den slätt mot överdelen, medan den är rynkad baktill. Över sömmen under bysten fäste jag ett midjeband, som jag använde för dragskon. Ärmarna är bara raks tygstycken med ärmkulle. Jag handsydde rullfållarna sist.

I am happy with the result. I felt like one of the Dashwood sisters. The only thing lacking now are long kid gloves. Please tell me if you find a pair for me!

Jag är nöjd. Jag kände mig faktiskt som en av systrarna Dashwood. Vad som verkligen saknas i denna ensamble är ett par långa skinnhandskar. Säg till mig om ni hittar ett sådant par, snälla!

Share

Summer dress

A friend of mine had a cotton fabric, with floral print, waiting for becoming a dress. She asked me whether I would like to make a dress for her and showed me some pictures of models that she liked. This was was what I came up with.

En av mina vänner hade ett bomullstyg med blommigt mönster, som låg och väntade på att få bli en klänning. Hon frågade mig om jag skulle vilja sy upp klänningen åt henne och visade mig vilka modeller hon gillade. Så här blev det.

I draped the fabric directly on the dress form. We had two fittings before I finished it and gave it to her at one of my concerts.

Jag draperade tyget direkt på provdockan. Vi testade klänningen på henne två gånger innan jag i all hast sydde färdigt den och överlämnade den, i samband med en av mina konserter.

The dress consists of only five pieces of fabric – upper and lower part of the bodice front and the bodice back, front and back of the skirt. The skirt is a gathered half circle. The arms are just an extension of the bodice. At one side, I have hidden an old zipper.

Klänningen består bara av fyra tygstycken – övre och nedre del av livets framsida och livets baksida (låter fyndigt, mot min vilja), fram och bak på kjolen. Kjolen är en rynkad halvcirkelkjol. Ärmarna är bara en liten förlängning av livdelen. I ena sidan har jag gömt en gammal dragkedja.

I hope to show the dress on its rightful owner soon!

Jag hoppas på att även kunna visa upp ägaren i hennes klänning snart!

Share