Sagolik klänning

Guldklänning 21 SA

I somras ärvde jag lite tyger från en dam med förkärlek för gyllene ting. När jag fick syn på två gyllene dukar, satte min fantasi genast igång och jag bestämde mig för att sy en fantasyklänning, i stil med dem som finns i de illustrerade sagoböcker jag älskade som barn.

När jag skapar ett nytt klädesplagg, brukar jag antingen drapera fram det direkt på provdockan, eller starta med att göra en skiss, som visar plaggets skärning. 02

Mönster till livet

Eftersom jag hade begränsad tygmängd för en klänning med släp, bestämde jag mig för att göra ett mönster, innan jag började klippa i tyget. Det gjorde jag direkt på dockan med skräptyger. Den här gången startade jag med att ordna de centrala tygbitarna. 03

Biten mitt fram (som jag kallar “stomacher” i brist på svensk översättning) ska inte sys ihop med resten av klänningen, så den fyller bara funktionen att kunna fästa de omgivande tygbitarna i under mönsterframställningen. Här ser du, förhoppningsvis, hur jag formar “första biten till höger”, som jag kallar för A. Det är viktigt att få tyget att ligga slätt, annars kommer mönstrets passform bli dålig och klänningen bli knölig. Det är också viktigt att göra mönstrets linjer så jämna som möjligt, för att undvika veck. Här ser du hur jag med hjälp av måttbandet, ritar en rät linje.

04

A’s andra gräns ritar jag också med hjälp av måttbandet. Linjen gränsar precis mot det område där tyget börjar vecka sig.

05

Nästa bit, B, nålar jag fast på samma sätt och ritar ut linjer med hjälp av måttbandet. Tyvärr finns ingen bild på C, som gränsar mot B och bakstycket, men den är skapad på samma sätt som A och B.

06

När A, B och C för höger sida är färdiga rättar jag till linjerna, om de är för krokiga från att ha ritats upp direkt på dockan. Sedan kopierar jag dem, spegelvänt, för att få motsvarande bitar för vänster sida. Ovanför ser du hur jag gör detta – jag lägger den uppritade biten med mönstret/rätan nedåt och vänder sedan upp rätan undan för undan och märker ut motsvarande linje på den nya biten. Nedanför ser du framsidans samtliga bitar (stomachern ska vara i ett annat tyg).

07

När framsidans delar är klara, sätter jag igång med baksidan. Jag startar med biten mitt bak, D. Som vanligt, är det första steget att nåla fast tyget så att det ligger slätt. I halsringningen har jag här passat på att anpassa till framsidan på vänster framsida, men detta kan man göra senare. Mittlinjen är utmärkt med nålar, som tyvärr syns dåligt på bilderna.
08

När framsidans delar är klara, sätter jag igång med baksidan. Jag startar med biten mitt bak, D. Som vanligt, är det första steget att nåla fast tyget så att det ligger slätt. I halsringningen har jag här passat på att anpassa till framsidan på vänster framsida, men detta kan man göra senare. Mittlinjen är utmärkt med nålar, som tyvärr syns dåligt på bilderna.

09

Vid ärmhålet gör jag en mjuk rundning, som övergår i en rät linje ned mot midjan.

11

När linjen är utritad, tar jag ned biten. Jag viker den längs mittlinjen och kopierar den vänstra linjen spegelvänt, på samma vis som tidigare. Den färdiga mönsterbiten ses till höger.

12

Sedan är det dags för biten bak till höger, E. Här använder jag en helt annan metod än framtill, inte för att den nödvändigtvis är bättre för detta ändamål, men bara för att visa att det finns flera olika metoder. Efter att ha nålat så att tyget ligger slätt och går trådrakt ned mot midjan, viker jag in “sömsmånen” och nålar längs E’s gräns. Sedan ritar jag längs vikningen. Jag kopierar E på samma vis som de andra bitarna.

Eftersom jag hade så lite tyg för klänningen, var jag orolig att det inte skulle finnas tillräckligt, om jag skulle upptäcka något fel efter att varje del var utklippt. Dessutom fick jag för mig att jag kanske ville sälja den här klänningen, så därför skulle den vara fin både inuti och utanpå. Därmed beslutade jag mig för att göra foder till livet och kunde på så sätt se om mönstret var optimalt, innan jag klippte i klänningstyget.

13

Min överkropp är längre än dockans, så därför måste jag låta överdelens tyg gå ned över höftpartiet och strunta i att det veckar sig runt midjan. Detta får jag anpassa direkt på min kropp istället.

Sy livet, med passpoaler och rigelinband

För att minska risken för veck i livet och även öka klänningens “sagolikhet”, syr jag passpoaler, som jag placerar i sömmarna framtill.

14

Till detta använder jag blixtlåspressarfot.

15

Här ser du hur passpoalen fästs mot rätsidan av A, för att sedan bli vänd mot mitten, när den är fastsydd. Jag är ingen passpoalexpert, så jag hade lite problem med att få till dem att sitta som de skulle mellan de andra tygstyckena. Nålar man noggrant, brukar det bli ett bra resultat till slut i alla fall. Eftersom jag inte kunde hitta min skräddarpenna och verkligen ville bli klar med klänningen samma helg, gjorde jag något man absolut inte får – jag märkte jag ut linjerna med bläck. smiley

16

Eftersom tanken är snörningen ska ge klänningen dess passform, riskerar den att dra i tyget och få det att vecka sig. Därför använder jag här rigelineband till att ge stadga. Det sätts emellan fodret och passpoalens sömsmån. Denna sömsmån, som består av en stadkant, syr jag sedan fast i fodret för hand.

17

Här ser du hur olika tyget beter sig med och utan rigelineband (bandet är fastsytt på livets högra del, men inte vänstra). Sömsmånerna i livets framsida är vikta åt var sitt håll och pressade, både i fodret och klänningstyget. Baksidan är utan passpoaler och har sömsmånen nedvikt och pressad mot mitten.
Mönster till ärmar

Jag använder mig att skräptyg även för att göra ärmen. Egentligen ska detta göras med bara armar, men jag orkade inte ta av mig blusen, så jag nålade utanpå den – vid armhålet, armbågen, samt handleden.

18

Som du ser, är tyget väldigt knöligt nu. Mitt trick är att då fästa en ny nål i det undre lagret vid varje nål och sedan dra ur nålen som håller sidorna samman, så att den bara sitter i det övre lagret.

 

 

19

Sedan lägger jag tyget slätt, med en trådrak vikning från axelns högsta punkt ned till handleden. Därefter nålar jag igenom båda lagren med det undre lagrets nålar, så att jag från framsidan ser var de sitter (1a bilden). Därefter sätter jag en nål igenom båda tyglagren, mitt emellan det övre och det undre lagrets nål och får alltså fram “genomsnittet” (2a bilden). Sedan tar jag bort nålarna runt “genomsnittsnålarna”, så att det bara är dessa kvar (3e bilden).

20

När jag har nålarna för handleden, armbågen och armhålet på plats, sätter jag ut nya nålar på en rät linje emellan dessa. Sedan testar jag om ärmen sitter bra. I detta fallet gjorde den det.

21

Innan jag avslutar ärmmönstret, ser jag till att linjen från armhålan till handleden är helt rak.

22

För att se hur jag bäst kunde få tyget att räcka till både släp och ärmar, nålade jag här fast den överblivna duken på livet. Detta var ju snyggt, men det fanns inte tillräckligt med tyg för att få den vidd som skulle krävas för ett så långt släp. Därmed kunde jag istället ta till lite extra tyg för att få den finaste mönsterpassningen till ärmarna.

Fullborda klänningen

23

Jag sydde fast ärmarna på livet. I midjan fäste jag en passpoal, som jag sedan nålade kjoldelen till. Baktill gjorde jag likadana veck som syns på den tidigare bilden. Eftersom midjelinjen är horisontal baktill, gick det mycket enkelt att fästa kjoldelen där. Framtill var dock en mardröm!

När jag får en idé vill jag sällan kompromissa mig fram till en mindre fin variant. Det hade varit otroligt mycket lättare att sy livet och kjolen för sig, med “stomachern” fastsydd i livet och med endast en dekorativ snörning. Istället för funktionell snörning hade jag kunnat ha en dragkedja i sidan. Jag hade dock bestämt mig för att snörningen skulle vara funktionell, så jag fick bara bita ihop och sy fast kjolen för hand, bit för bit. Det blev inte helt perfekt, men helt klart tillräckligt fint för att jag ska vara nöjd.

24

Egentligen hade jag tänkt använda mig av metallöglor för snörningen, men kunde inte hitta dem när det vara dags för detta moment. Därför sydde jag egna öglor av vaxad lintråd (två lösa stygn i lagom storlek på samma ställe, därefter lindad tråd runt dessa stygn).

Från början planerade jag att sy en 1400-talsunderklänning till denna dräkt, i vars urringning jag kunde förankra stomachern. Eftersom det var så otroligt vacker körsbärsblomning medan jag sydde, ville jag dock bli klar med klänningen så fort som möjligt, så att vi kunde fotografera innan allt var överblommat eller bortblåst. Därför tog jag en genväg och nålade fast en sammetsbit på lagom höjd i urringningen och lät den hänga löst på insidan. När jag har tid och lust tänker jag istället sy fast stomachern längs ena sidan, innanför snörningen, så att jag kan fästa den på andra sidan med ett få antal hyskor och hakar.

Den färdiga dräkten

Med dessa bilder vill jag avsluta detta första blogginlägg. Hoppas att det har givit dig något – om inte ny kunskap, så kanske lite inspiration. Titta gärna in på min hemsida och skriv gärna en kommentar.
Guldklänning 05 SA Guldklänning 22 SAGuldklänning 14 SA Guldklänning 25 SA

Share

– where you can see what I do – designing, sewing, singing, creating etc.