Category Archives: Fantasy


Two years ago, we planned on going to the Medieval Week at Visby together with my brother and my sisters family.  At the eleventh hour, I noticed that we had booked the ferry ticket and hotel nights for the wrong week.  Oh, the horror.  We comforted ourselves by going to the beautiful castle of Tjolöholm instead, where there was a Jane Austen display. My nieces have been very keen on experiencing the Medieval week though. I had no vacation this summer, so Visby was out of the question, but I had time for a day at the medieval fair at Söderköpings gästabud.

With a tiny bit of help from me, my nieces made their own gowns – all from cutting to sewing. I am so proud of them! We used fabric from my stash. The green cotton was initially blue, but became green when I was trying to dye it black for the Scary Robe. The pink linen was a huge table cloth. The dresses are made from rectangles and triangles. As the fabric is so unmedieval, the girls went all in by using Tanzanian wooden belts fort decoration. I think that they look like fantasy princesses!

Linen kirtle and liripipe hood out of soft wool

They asked me several times what our boy would wear. Eventually I could not resist making a little kirtle for him, out of an old linen skirt.

Earlier, we worn the cheapest underwear, made out of old cotton bed sheets. At our last stay at the Medieval week though, I bought linnen. During my internships far away from home, I spent the lonely evenings hand stitching a new shirt and a pair of breeches for my husband. I made a new chemise for myself the last night, on machine. I am quite proud of that I succeeded in making alterations for my husbands cotehardie. I made it for him ten years ago, when he was quite slender. Since he began bodybuilding, he has not been able to get into these clothes again. Astonishingly, I seem to have been wise enough to save broad seam allowances, so that I could make both the torso and sleeves wider. After adding sleeve gussets at the shoulders, he was even able to move!

New underwear: linen chemise, shirt, breeches and a little kirtle for the boy

The day at Söderköping was cosy. Off course, it could not compare with Visby, but our boy was happy in the clothes (he had my liripipe hood because of the cold weather) and my nieces were happy to play with him for a whole day.  The city is beautiful; the main part consists of pretty wooden houses from the 19th and early 20th century. The market was nice and I found a nice fabric for a new modern coat. All together, it was a nice day, in great company. Thank you, dear nieces!


Scary Robe for Child

Some weeks ago, I heard something that made my heart melt. A seven year old boy said that I am the best seamstress in the world. I tried to explain that this was not the case, but he insisted. Because

“You are even better at sewing than my own mother!”

This dear boy asked me if I could help him sew a robe that he could wear together with his Scream mask, or perhaps help him making his own gym bag? Because of my baby, I do not know how much time there will be for teaching him how to sew, so I decided to make the robe as a birthday gift.

För några veckor sedan fick jag höra något som fick mitt hjärta att smälta. En sjuåring sa att jag var bäst på att sy i hela världen. Jag försökte förklara att det nog inte var riktigt sant, men han höll fast vid sitt påstående, för

“Du är till och med bättre än min mamma på att sy!”

Denne fine pojke undrade om jag inte kunde hjälpa honom att sy en jättehäftig dräkt, som han kunde ha tillsammans med sin Scream-mask, eller om jag kanske en gympapåse? På grund av min bebis visste jag inte hur mycket tid det skulle bli över för att lära ut sömnad, så jag bestämde mig för att sy dräkten till hans födelsedag.

This is what I envisioned – a dramatic robe with a lot of fabric that would fly behind the boy as he ran around scaring everybody. I did not have any black fabric, but I had recently been given some colored cotton fabrics, that I thought were exactly the same kind, except for the green and blue color. I dyed the fabrics black, but discovered that only the blue fabric became fully black. The green took a darker shade, but was still very green. I could not use that piece, so I had to make do with much less fabric than I had intended to use.

Så här såg min vision ut – en dramatisk rock med massor av tyg, som skulle flyga bakom pojken när han sprang runt och skrämde folk. Jag hade inget svart tyg hemma, men hade nyligen fått färgade bomullstyger, som jag trodde var av samma sort. Jag färgade det blå och gröna tyget med svart textilfärg, men upptäckte att bara det blå tyget blev helt svart. Det gröna hade antagit en mörkare nyans, men var fortfarande väldigt grönt. Jag kunde inte använda det tyget, så jag fick försöka klara mig med mindre tyg än jag hade planerat för.This is the very simple construction of the scary robe. I used the following measurements:

  • height
  • length from shoulders to floor
  • arm length
  • neck circumference
  • length from base of the neck over the head to the other side
  • length from forehead to backside of the base of the neck

All this with some extra cm, especially for the hood.

Detta är den extremt enkla konstruktionen av den läskiga rocken. Jag använde följande mått:

  • längd
  • längd från axlar till golv
  • armlängd
  • nackens omkrets
  • längd från nackens bas över huvudet och ned på andra sidan
  • längd från pannan till baksidan av nackens bas

Alla dessa mått med några centimeter extra, särskilt för luvan.

I gathered the double shoulder measurement in pleats and cut a hole for the neck and made a vent at the front. The vent kloses with a hook and eye.

Jag samlade det dubbla skuldermåttet i veck över axlarna och klippte ett hål för huvudet och ett sprund mitt fram. Sprundet stängs med en hyska och hake.

This is how it looked after making the hems. The pleats were secured with 5 centimeter machine stitches.

Så här såg det ut efter att jag fållat halslinningen. Vecken sydde jag fast med 5 cm långa maskinsömmar.

As I did not have enough fabric for following my own pattern, I used the fabric as is seen on the picture to the right. I had to join three pieces for the hood. I tore away threads lenghtwise, in order to give a rugged edge to the hood and arms. At the bottom of the arms, I also shreded the fabric at the bottom by hand. I stitched the front and back together with some few stitches just beneath the armpits.

Eftersom jag inte hade tillräckligt mycket tyg för att följa mitt eget mönster, använde jag tyget som ses på skissen här till höger. Jag skarvade ihop tre bitar till luvan. Jag rev bort trådar för att få kanterna på luvan och ärmarna att se slitna ut. Längst ned på ärmarna rev jag sönder tyget för hand. Jag sydde ihop fram- och bakstycket med några få stygn precis under armålorna.

This is how it came out.

Så här såg det ut till slut.

The boy was very pleased with his gift and I believe that I am still his seamstress idol.

Pojken var mycket nöjd med sin present och jag tror att jag fortfarande är hans sömmerske-idol.


Fantasy Cloak

Denna mantel sydde jag inför min första Medeltidsvecka, år 2005. Efteråt har jag insett att den är föga medeltida och har därför inte använt den vid senare besök i Visby. Istället för att fortsätta förvara den i mörka gömmor, överlåter jag den nu till en ny ägare, som förhoppningsvis gör den större heder än jag. Innan jag skiljs från den, vill jag ha den dokumenterad, så här kommer några bilder på manteln i höstlig natur.

I sew this cloak for my first visit at the Medieval Week of Visby, in 2005. Afterwards I have realized that it is hopelessly non-medieval and have therefor not used it at my later visits in Visby. Instead of keeping it stowed away in a box, I will now part from it. The cloac will pass on to a new owner, who hopefully will use it more than I did. Before I part from it I want to have it documented though, so here come some autumn pictures from the pastoral landscape of Spørring.


Jedi-dräkt på 2 timmar


Jag känner en liten grabb, som älskar Starwars. För flera år sedan sydde sydde jag upp en Jesus-dräkt till ett påskspel, från ett billigt tyg som jag hittat på Erikshjälpen. Sedan dess har jag haft den kvarblivna stuven liggande, i väntan på ett tillräckligt litet projekt. Nu insåg jag att den skulle vara alldeles lagom till en 4-årig jediriddare.


Jag bestämde mig för att förenkla Obi Wan Kenobis dräkt. Totalt skulle dräkten bestå av 5 delar – själva kaftanen, 2 ärmar, det fladdrande ytterstycket och ett skärp.


Fram- och bakstycket klipptes i ett på längden sammanhängande stycke (totalt 120 * 40 cm). Detta delade jag sedan på längden, fram till halva längden (till och med halsringningen). Ärmstyckena var ca 38 * 50 cm (med rejäl sömsmån). Dessutom använde jag ett 120 *40 cm stort stycke, som jag delade på längden fram till sista halvmetern.

Från vänster: skärpet, ytterstycket, kaftanens fram-och-bakstycke, ärmar.

Almänna mått – för barn och vuxna

Längd = 2 * längd från skuldror-knän
Bredd = största omkrets (bröst/midja/höft/stuss) delat med 2 + ca 8 cm (eller mer för vuxen.

Längd = önskad ärmlängd, tex. axelkula-hand + 4 cm upptill (eller mer för vuxna)
Bredd = största omkrets runt arm (oftast överarm) + 1 dm (eller mer för vuxna)

Längd = 1 dm längre än kaftanen
Bredd = kaftanens bredd delat med 3

Efter egna mått och smak, förslagsvis ca 1 dm*1 m hos barn och kanske 1,5 dm*1,5 m hos vuxna.

Allt klipps naturligtvis ut med sömsmån.

Sy ihop delarna04

Först sicksackade jag framsidans “slits”, så att jag kunde fälla ned sömsmånen (med raksöm) med minimalt tygspill.05

Sedan vek jag ärmstyckena på längden, sydde raksöm sicksackade…06

… varpå jag sydde kaftanens sidor, men lämnade utrymme för ärmhålen…07

… och sedan nålade fast ärmarna, sydde fast med raksöm och slutligen sicksackade.08

Jag fållade hela vägen runt på ytterstycket. Sedan hängde jag det över kaftanen, så att det skulle ligga symmetriskt. Därefter nålade jag fast det.09

För att få till den lite mer skräddade jedi-looken, petade jag in ärmsömmen vid ärmkullen ca 2 cm och nålade fast sömsmånen genom kaftanens och ytterstyckets skulderparti.10

Därefter sydde jag genom alla dessa lager med med kort raksöm, längs ytterstyckets befintliga söm. På samma sätt fäste jag ytterstycket in mot halsringningen (men förstås inte genom ärmens sömsmån).11

Sist fållade jag skärpet.


Här är den färdiga dräkten. Jag har stängt framtill med två nålar, men jag tror inte det behövs någon fästningsmekanism, när plagget sitter på ett barn som har kläder under.



Det tjusiga axelpartiet. Obi Wan Kenobi måste ha axelvaddar, men det slipper detta arma gossebarn.3Exklusive tankearbetet innan jag satte igång, tog projektet 2 timmar, från att jag la ut tyget för att klippa, tills plagget var färdigt. Om man vill ha en seriösare jedidräkt, tror jag att man fortfarande kan använda samma basala konstruktion, men dessutom med breda kantband runt halsen och de där fancy axelvaddarna. Och använda ett dyrare tyg, så klart.

2Ha en skön kväll, allesammans!


Sagolik klänning

Guldklänning 21 SA

I somras ärvde jag lite tyger från en dam med förkärlek för gyllene ting. När jag fick syn på två gyllene dukar, satte min fantasi genast igång och jag bestämde mig för att sy en fantasyklänning, i stil med dem som finns i de illustrerade sagoböcker jag älskade som barn.

När jag skapar ett nytt klädesplagg, brukar jag antingen drapera fram det direkt på provdockan, eller starta med att göra en skiss, som visar plaggets skärning. 02

Mönster till livet

Eftersom jag hade begränsad tygmängd för en klänning med släp, bestämde jag mig för att göra ett mönster, innan jag började klippa i tyget. Det gjorde jag direkt på dockan med skräptyger. Den här gången startade jag med att ordna de centrala tygbitarna. 03

Biten mitt fram (som jag kallar “stomacher” i brist på svensk översättning) ska inte sys ihop med resten av klänningen, så den fyller bara funktionen att kunna fästa de omgivande tygbitarna i under mönsterframställningen. Här ser du, förhoppningsvis, hur jag formar “första biten till höger”, som jag kallar för A. Det är viktigt att få tyget att ligga slätt, annars kommer mönstrets passform bli dålig och klänningen bli knölig. Det är också viktigt att göra mönstrets linjer så jämna som möjligt, för att undvika veck. Här ser du hur jag med hjälp av måttbandet, ritar en rät linje.


A’s andra gräns ritar jag också med hjälp av måttbandet. Linjen gränsar precis mot det område där tyget börjar vecka sig.


Nästa bit, B, nålar jag fast på samma sätt och ritar ut linjer med hjälp av måttbandet. Tyvärr finns ingen bild på C, som gränsar mot B och bakstycket, men den är skapad på samma sätt som A och B.


När A, B och C för höger sida är färdiga rättar jag till linjerna, om de är för krokiga från att ha ritats upp direkt på dockan. Sedan kopierar jag dem, spegelvänt, för att få motsvarande bitar för vänster sida. Ovanför ser du hur jag gör detta – jag lägger den uppritade biten med mönstret/rätan nedåt och vänder sedan upp rätan undan för undan och märker ut motsvarande linje på den nya biten. Nedanför ser du framsidans samtliga bitar (stomachern ska vara i ett annat tyg).


När framsidans delar är klara, sätter jag igång med baksidan. Jag startar med biten mitt bak, D. Som vanligt, är det första steget att nåla fast tyget så att det ligger slätt. I halsringningen har jag här passat på att anpassa till framsidan på vänster framsida, men detta kan man göra senare. Mittlinjen är utmärkt med nålar, som tyvärr syns dåligt på bilderna.

När framsidans delar är klara, sätter jag igång med baksidan. Jag startar med biten mitt bak, D. Som vanligt, är det första steget att nåla fast tyget så att det ligger slätt. I halsringningen har jag här passat på att anpassa till framsidan på vänster framsida, men detta kan man göra senare. Mittlinjen är utmärkt med nålar, som tyvärr syns dåligt på bilderna.


Vid ärmhålet gör jag en mjuk rundning, som övergår i en rät linje ned mot midjan.


När linjen är utritad, tar jag ned biten. Jag viker den längs mittlinjen och kopierar den vänstra linjen spegelvänt, på samma vis som tidigare. Den färdiga mönsterbiten ses till höger.


Sedan är det dags för biten bak till höger, E. Här använder jag en helt annan metod än framtill, inte för att den nödvändigtvis är bättre för detta ändamål, men bara för att visa att det finns flera olika metoder. Efter att ha nålat så att tyget ligger slätt och går trådrakt ned mot midjan, viker jag in “sömsmånen” och nålar längs E’s gräns. Sedan ritar jag längs vikningen. Jag kopierar E på samma vis som de andra bitarna.

Eftersom jag hade så lite tyg för klänningen, var jag orolig att det inte skulle finnas tillräckligt, om jag skulle upptäcka något fel efter att varje del var utklippt. Dessutom fick jag för mig att jag kanske ville sälja den här klänningen, så därför skulle den vara fin både inuti och utanpå. Därmed beslutade jag mig för att göra foder till livet och kunde på så sätt se om mönstret var optimalt, innan jag klippte i klänningstyget.


Min överkropp är längre än dockans, så därför måste jag låta överdelens tyg gå ned över höftpartiet och strunta i att det veckar sig runt midjan. Detta får jag anpassa direkt på min kropp istället.

Sy livet, med passpoaler och rigelinband

För att minska risken för veck i livet och även öka klänningens “sagolikhet”, syr jag passpoaler, som jag placerar i sömmarna framtill.


Till detta använder jag blixtlåspressarfot.


Här ser du hur passpoalen fästs mot rätsidan av A, för att sedan bli vänd mot mitten, när den är fastsydd. Jag är ingen passpoalexpert, så jag hade lite problem med att få till dem att sitta som de skulle mellan de andra tygstyckena. Nålar man noggrant, brukar det bli ett bra resultat till slut i alla fall. Eftersom jag inte kunde hitta min skräddarpenna och verkligen ville bli klar med klänningen samma helg, gjorde jag något man absolut inte får – jag märkte jag ut linjerna med bläck. smiley


Eftersom tanken är snörningen ska ge klänningen dess passform, riskerar den att dra i tyget och få det att vecka sig. Därför använder jag här rigelineband till att ge stadga. Det sätts emellan fodret och passpoalens sömsmån. Denna sömsmån, som består av en stadkant, syr jag sedan fast i fodret för hand.


Här ser du hur olika tyget beter sig med och utan rigelineband (bandet är fastsytt på livets högra del, men inte vänstra). Sömsmånerna i livets framsida är vikta åt var sitt håll och pressade, både i fodret och klänningstyget. Baksidan är utan passpoaler och har sömsmånen nedvikt och pressad mot mitten.
Mönster till ärmar

Jag använder mig att skräptyg även för att göra ärmen. Egentligen ska detta göras med bara armar, men jag orkade inte ta av mig blusen, så jag nålade utanpå den – vid armhålet, armbågen, samt handleden.


Som du ser, är tyget väldigt knöligt nu. Mitt trick är att då fästa en ny nål i det undre lagret vid varje nål och sedan dra ur nålen som håller sidorna samman, så att den bara sitter i det övre lagret.




Sedan lägger jag tyget slätt, med en trådrak vikning från axelns högsta punkt ned till handleden. Därefter nålar jag igenom båda lagren med det undre lagrets nålar, så att jag från framsidan ser var de sitter (1a bilden). Därefter sätter jag en nål igenom båda tyglagren, mitt emellan det övre och det undre lagrets nål och får alltså fram “genomsnittet” (2a bilden). Sedan tar jag bort nålarna runt “genomsnittsnålarna”, så att det bara är dessa kvar (3e bilden).


När jag har nålarna för handleden, armbågen och armhålet på plats, sätter jag ut nya nålar på en rät linje emellan dessa. Sedan testar jag om ärmen sitter bra. I detta fallet gjorde den det.


Innan jag avslutar ärmmönstret, ser jag till att linjen från armhålan till handleden är helt rak.


För att se hur jag bäst kunde få tyget att räcka till både släp och ärmar, nålade jag här fast den överblivna duken på livet. Detta var ju snyggt, men det fanns inte tillräckligt med tyg för att få den vidd som skulle krävas för ett så långt släp. Därmed kunde jag istället ta till lite extra tyg för att få den finaste mönsterpassningen till ärmarna.

Fullborda klänningen


Jag sydde fast ärmarna på livet. I midjan fäste jag en passpoal, som jag sedan nålade kjoldelen till. Baktill gjorde jag likadana veck som syns på den tidigare bilden. Eftersom midjelinjen är horisontal baktill, gick det mycket enkelt att fästa kjoldelen där. Framtill var dock en mardröm!

När jag får en idé vill jag sällan kompromissa mig fram till en mindre fin variant. Det hade varit otroligt mycket lättare att sy livet och kjolen för sig, med “stomachern” fastsydd i livet och med endast en dekorativ snörning. Istället för funktionell snörning hade jag kunnat ha en dragkedja i sidan. Jag hade dock bestämt mig för att snörningen skulle vara funktionell, så jag fick bara bita ihop och sy fast kjolen för hand, bit för bit. Det blev inte helt perfekt, men helt klart tillräckligt fint för att jag ska vara nöjd.


Egentligen hade jag tänkt använda mig av metallöglor för snörningen, men kunde inte hitta dem när det vara dags för detta moment. Därför sydde jag egna öglor av vaxad lintråd (två lösa stygn i lagom storlek på samma ställe, därefter lindad tråd runt dessa stygn).

Från början planerade jag att sy en 1400-talsunderklänning till denna dräkt, i vars urringning jag kunde förankra stomachern. Eftersom det var så otroligt vacker körsbärsblomning medan jag sydde, ville jag dock bli klar med klänningen så fort som möjligt, så att vi kunde fotografera innan allt var överblommat eller bortblåst. Därför tog jag en genväg och nålade fast en sammetsbit på lagom höjd i urringningen och lät den hänga löst på insidan. När jag har tid och lust tänker jag istället sy fast stomachern längs ena sidan, innanför snörningen, så att jag kan fästa den på andra sidan med ett få antal hyskor och hakar.

Den färdiga dräkten

Med dessa bilder vill jag avsluta detta första blogginlägg. Hoppas att det har givit dig något – om inte ny kunskap, så kanske lite inspiration. Titta gärna in på min hemsida och skriv gärna en kommentar.
Guldklänning 05 SA Guldklänning 22 SAGuldklänning 14 SA Guldklänning 25 SA