Category Archives: In English

Särk/corset cover

01

Hu. Detta plagg hade jag verkligen noll inspiration inför, så det gick undan och blev inte optimalt. smiley

Oh dear. I truly had non inspiration whatsoever for making this piece, so I made it ultra quickly and the result wasn’t optimal.

Här ser du en förnäm variant av “corset cover combined with chemise”, från 1910-1912. De flesta “corset covers” täckte bara just korsetten, eftersom deras främsta syfte var att skydda kläderna utanpå från slitage. Jag ville dock ha ytterligare ett lager nedtill, så jag valde denna variant. Eftersom plagget ska passa en person utan pengar till övers för krimskrams, gjorde jag en mycket enkel variant.

In this picture, from a fashion magazine from 1910-1912, you see an elegant version of a “corset cover combined with chemise”. Most corset covers obviously used to cover just the corset and a little bit more, because it’s purpose was to protect the clothes from the wear of the corset. Because of my combination underneath the corset, I needed another layer under the petticoat, so I chose to make this long version of corset cover. As the cloths should suit a person without much ready money, I set for a very simple model.

Särken är sydd i bomull, med raksömmarna sydda på maskin. När jag orkar och får tillbaka lusten, ska jag fälla sömmarna för hand. Eventuellt lägger jag till en kanal för en snodd, runt midjan.

The chemise/long corset cover is made of cotton and all straight seams are made on the sewing machine. When the inspiration returns, I will fell the seams by hand. Perhaps I will also add a channel for a gathering drawstring at the waist.

02Detta är formen på särken.

This is the corset cover’s outlines.

03

För att ge mer stöd till underkjolen, sydde jag volanger längst ned. Om jag hade lyckats uppamma lite mer motivation, hade jag även sytt ett par stråveck.

In order to give more support to the petticoat, I made flounces at the hemline. If I had been able to muster a greater motivation, I’d even added some pin tucks.

04I halsringningen och runt ärmhålen fäste jag en smal spets.

In the neckline and around the armholes I put lace.

Efterkloka tankar: tyget borde ha varit mindre kritvitt – detta plagg ska ju helst inte synas så tydligt genom kläderna – och ännu tunnare, eller figursytt med knäppning. Nu ger det extra tyget i midjan tyvärr en förstorande effekt.

In hindsight, I see that the fabric should have been of lighter weight and less white, as it now shines through the outer layer. It would also have been a good idea to make it more fitted, maybe even buttoned. As it is now, the extra fabric adds some unflattering weight at waist.

Share

Kombination – 1913

Inspiration

Närmast kroppen, valde jag mellan att ha en särk, eller en så kallad “kombination” – ett plagg där särk och mamelucker kombineras i ett. Det slutade med kombinationen, eftersom jag ville prova att sy något nytt.

Closest to the body, I chose to between having a chemise and drawers or a combination of the two. As I already had the former, I went for the combination, so I could try something new.

01

Jag är osäker på om jag kommer ha tid till att slutföra detta stora projekt och sy en ny blus och kjol. Eftersom jag redan har en Edwardiansk blus med fyrkantig urringning, bestämde jag mig för att sy en kombination med matchande urringning, så jag utgick från kombinationen till vänster på modebilden.

I am not certain of whether I will be able to finish this big project with a new blouse and skirt. I already have an Edwardian shirtwaist with a rectangular neckline, so I decided to make a combination with a matching neckline and used the one to the left in the fashion plate as a model.

02

Innan jag satte igång, ville jag gärna se hemmasömnadsteknikerna på ett motsvarande plagg, så jag tog vad jag hade till hands – mameluckerna från skattkistan! Benen är endast sammanfogade mitt fram. För övrigt är grenen öppen hela vägen. Mitt bak högst upp, på båda ben, sitter långa snören, som snos runt midjan och kan träs genom hålet framtill i linningen och knytas ihop där.

Before starting, I wanted to study the home sewing techniques on a similar cloth piece, so I took what I had at hand – the drawers from the treasure chest! The legs are only sewn together in the front. Otherwise the crotch is open all the way and is only closed with drawstrings in the back of the waist. These strings are long enough for winding around the waist and then threaded through a hole in the front and be tied there.

03

Baktill ser de ut så här. De är sydda i två fram- och två bakstycken, med en linning upptill, som går hela vägen runt. På “innanlåren” är det infogat trekantiga kilar. Nedtill är finns två stråveck och en spets. Mameluckerna är blandat maskin- och handsydda.

In the back the drawers look like this. They consist of two front and two back panels, all held together by a waistband. There are triangular gussets on the inside of the thighs. At the bottom there are pin tucks and lace. The drawers are both sewn on machine and by hand.

Sy plagget

Jag utgick från 4 likaformiga rektanglar, med tyg från ett utslitet lakan. Tygstyckenas mått var:

Bredd = (största bredd över höfterna / 4 ) + 4 cm
Höjd = övre kant ned till knä

I started out with four similar fabric rectangles, out of an old bed sheet. The measures for the panels were:

  • Width = greatest circumference of body (mine is below the hips) / 4 + 4 cm
  • Height = upper line to knee

När jag hade rivit itu lakanet till 4 delar med ovanstående mått, nålade jag dem samman mitt fram och mitt bak i en rät linje till höjd med grenen, där jag lät linjen böja utåt mot tygets kant. Benen nålade jag också samman.

OBS: Om du inte har sytt byxor förr, kan det vara en hjälp att kika på ett par och se hur styckena är sammanfogade runt torson och benen. Jag minns att jag tyckte detta var ganska svårbegripligt första gången jag testade.

When I had ripped the bed sheet into four similar pieces, I pinned them together in a straight line both in the front and the back, down to the crotch. There the line was evenly out. The legs were then also pinned together.
If you’ve never made trousers before, I recommend you to study a pair and figure out how they are out together around torso and legs. I remember being quite confused the first time I tried this.

04

Jag hängde upp fram- och bakstyckena på dockan i önskad höjd, och nålade i sidorna på sådant vis att tyget inte bildade konstiga veck.

I pinned the front and back to the mannequin at the rises for height of the neckline and then pinned them together in the sides in the way that made the least puckering.

05

Sedan nålade jag inprovningar fram…

Then I pinned darts in the front…

06

… och bak.

… and in the back.

07

Sedan var det dags att prova passformen på min egen kropp. Den gick ju an, så jag gick vidare och sydde längs nålningen – överallt utom framtill och i grenen fram till en bit upp på rumpan. Allt detta gick på mindre än en timme.

Then it was time for fitting on my own body. The fit was tolerable, so I moved on and made seams along the pinned lines – everywhere but in the front and crotch. All this was done in less than an hour.

08

Då såg det ut så här. Jag testade att sätta mig och insåg att jag behövde ta upp ytterligare några centimeter baktill i grenen. Poängen med konstruktionen av mamelucker och kombinationsplagg är ju att grenen ska öppna sig så mycket, när man sätter sig, att tyget inte riskerar att lortas ned när man gör sina behov.

Then it looked like this. I tested sitting down and realised that I’d better unpick some cm more for the crotch in the back. Those who are prudish might want to skip this part: the point of the drawers’ and combinations’ construction is that the crotch opens up when sitting down, so that you don’t have to strip to the skin every time you visit the ladies room. It is actually very clever and clean.

09

Jag bestämde mig även för att sätta kilar på insidan av låren, som på mameluckerna. Sedan började jag fålla och fälla sömmar för hand.

I decided to insert gussets at the insides of the thighs, as on the vintage drawers. Then I hemmed and fell the seams by hand.

10

Till axelband återanvände jag spets från farmors utslitna örngott (i samma stil som på mameluckerna). Sedan mätte jag ut var knapparna skulle sitta…

For shoulder straps I reused old lace from my grandmothers old pillowcases (in the same style as on the drawers). Then I measured and marked the placement of the buttons…

11

… och sydde så knapphålen (med traditionella langettstygn) och fäste knapparna.

… and then I hand stitched all of the button holes and fastened the buttons.

12

Sedan kapade jag benen med en decimeter, sydde fast spets från ytterligare ett örngott och fäste de avkapade benstyckena dubbelvikta längst ned.

Then I cut the lowest dm off of the legs, sewed on some old pillow case lace and stitched the folded cut away part to the lace.

13

Igenom spetsen trädde jag dekorativa band och plötsligt var plagget klart!

Through the lace I threaded decorative ribbons and suddenly, low and behold, there was a finished combination!

Slutresultat 14

Så här ser kombinationen ut framifrån… 15

… bakifrån… 16

… och, ack, ve och fasa… underifrån!

 

Share

Rekonstruktion av korsett från 1909

Orginalkorsetten

I förra inlägget berättade jag om skattgömman, där denna korsett hittades. Den tillhörde förmodligen min farmors faster.

In the last blog post, I told about the treasure chest where this Corset was hidden for over half a century. Probably it belonged to my grandmother’s aunt.

01
Korsetten framifrån
Korsetten bakifrån
Korsetten bakifrån

Korsetten är välsydd och har en märkning på insidan, som jag tolkar som att den måste ha köpts. Den är välanvänd, vilket syns på ett enormt slitage av tyget, fläckar, åtskilliga fula lagningar och den brutna planschetten. Strumpebanden är fastsatta i efterhand, av samma slarviga sömmerska.

The corset is well sewn and has a marking on the inside, indicating that it’s bought. It is much used, which can be seen on the enormous wear and tear, stains, several ill made mendings and the broken planchette. The garters are sewn onto the corset by the same careless seamstress that made the mendings.

03

Denna bild är hämtad från ett parisiskt modemagasin från 1908 och jag tycker att konturerna matchar mycket bra, även om min korsett har en extremt mycket enklare konstruktion, med mycket mindre påverkan av kroppsformen.

This picture is from a Parisian fashion magazine from 1908 and I think the silhouette reminds a bit of my corset, though mine is much more simple in construction and thus gives less shaping.

04

Den typen av korsetter slutade alltså under bysten, men höll in midjan.

This type of corset used to end under the bust, but kept the waist more or less tiny.

Rekonstruktion

Min målsättning var att slutresultatet skulle bli så likt orginalet som möjligt. Först hade jag tänkt sy korsetten på min symaskin från samma tid, men den maskinen står i grannlandet, så jag fick nöja mig med min moderna maskin. Därför valde jag också att ta till alla moderna hjälpmedel som fanns till hands. Eftersom jag inte hann få tag i strumpebandstillbehören under denna process, valde jag att sy färdigt korsetten, så kan jag sätta dit dem i efterhand, liksom det ser ut att vara fallet även på orginalkorsetten.

My goal was to copy the original corset as closely as possible. At first, I had planned to sew the corset on my machine from the same era, but that sewing machine is in my home country, so I had to make do with my modern machine. Therefore I also chose to use modern methods. Because I didn’t get what I needed for making the garters in time, I chose to finish the corset and fasten them afterwards, just as in the original corset.

05Det första steget i rekonstruktionsprocessen var att kopiera mönstret. Jag la mönsterpapper ovanpå korsetten och ritade försiktigt med blyerts längs sömmarna. För säkerhets skull testade jag sedan att jämföra fram- och baksidan och justerade då mönstret, med en annan färg. Jag förlängde korsetten med ca en centimeter upptill, samt la till en millimeter upptill på var sida av varje mönsterdel, för att korsetten skulle passa min ovanligt långa torso bättre och ge lite mer midja.

The first step in the reconstruction process was to copy the pattern. I lay the pattern paper on top of the corset and carefully draw a line aong the seams. To make sure that it was correct, I compared the outside with the inside and made adjustments in a different colour. I have an unusually long torso, so I extended the corset with about one cm at the top. I also added one mm at the top of both sides, on every panel, in order to get a little more shape for the waist.

06

Sedan ritade jag av mönstret på ett stadigt tyg (coutille från Vena Cava Design) och klippte ut bitarna. Orginalkorsetten är sydd i ett lager och sömmarna sitter utvändigt, dolda i tygkanaler. Jag insåg efter att ha ritat upp mönstret, att tyget faktiskt hade en rät- och en avigsida och att jag naturligtvis hade ritat på fel sida. För att slippa rita upp allt igen, följde jag linjerna med en sporre, så linjerna alltså syns som prickar på andra sidan av tyget.

Then I copied the pattern to a coutille from Vena Cava Design and then cut. The original corset has only one fabric layer and all ruff edges are hidden in fabric channels on the outside. After I had copied the pattern pieces to the fabric, I realised that the fabric had a right and a wrong side and that I, of course, had made the makings on the right side. I didn’t want to draw everything on the other side too, so now I used a tracing wheel, following the markings, so I could see the dotted lines on the other side of the fabric.

07Jag tråcklade ihop delarna med björntråd, så att jag skulle kunna testa korsetten och lätt ta upp sömmen om passformen inte var bra. Passformen var perfekt, så jag gick vidare till nästa moment.

I basted the parts together so that I could test the corset and easily unpick the seams for adjustments. The fit was perfect from the start though, so I moved on to the next step.

08Planschetter är breda korsettstål med knäppningsanordning, som man vanligtvis har på senare korsetter. I min orginalkorsett ligger planschetterna i tygkanaler, som är bredare än dem jag klippte ut av misstag.

Planchettes are broad corset steels with attached fastening device, often used in corsets after the 1850’s. In my original corset, these planchettes are placed in channels broader than what I had accidentally cut.

Jag sydde först in planschetten med öglorna. Därefter sydde jag fast en likadan kanal på motsvarande korsettdel, men sydde bara sömmen mot mitten. Sedan la jag korsettdelarna över varandra och märkte ut var planschetten med “knapparna” skulle placeras sin kanal, så att de båda planschetterna skulle hamna på matchande höjd.

First, I put the planchette with the loops. In its channel. Then I made a matching channel for the corresponding side, but only made the seam “at the middle”. I put the corset parts on top of each other and marked where in the channel the planchette with the buttons should be placed, in order for the planchettes to end on the same level.

09Här är den översta (eller egentligen nedersta) planschettknappen redan på plats i kanalen, medan jag med hjälp av en syl gör ett tillräckligt stort hål för att pressa igenom nästa knapp. Nedanför sitter en nål där nästa knapp ska komma upp genom tyget.

Here the first planchette button is in place and the next still lays underneath the channel fabric, while I make a hole in the fabric with an awl, before pressing the button through the hole. Next to this button, there is a needle, marking where the next buttonhole should be made.

10Här är båda planschetterna på plats och kanalerna är fastsydda på båda sidor.

Here, both planchettes are in place and the channels are stitched on each side.

11Jag kunde nu testa om korsetten passade någorlunda, vilket den faktiskt gjorde. Därför sydde jag med maskin längs de tråcklade sömmarna, varpå jag sprättade bort dessa. Sedan pressade jag sömsmånerna bort från mitten, såsom det även är gjort på orginalkorsetten.

Now I was able to test the corset fit properly and it still was good. Thus I sewed on machine along the basting, which I afterwards unpicked and removed. Then I pressed the seam allowances to each side, just as on the original corset.

12Nu var det dags att ge korsetten stadga. Jag startade med “snör-kanalerna” mitt fram. Det första steget var att sy en söm precis vid sidan av kanalens mitt, matchande sömmen som håller samman korsettens paneler.

Then it was time to make the corset more robust. I started in the front with making channels for chording. The first step was to make a seam almost in the middle of the channel, right on top of the seam keeping the corset panels together.

13Sedan använde jag mig av passpoalpressarfoten för att sy in det mittersta snöret och dragkedjepressarfoten för att sy in de båda yttersta snörena. För att det styva tyget skulle kunna ligga tätare runt snörena, pressade jag upp kanalens tyg längs intilliggande söm, innan jag la in nästa snöre.

Then it was time to make the corset more robust. I started in the front with making channels for chording. The first step was to make a seam almost in the middle of the channel, right on top of the seam keeping the corset panels together.

14Så här såg korsetten ut med snörkanalerna på plats.

This is what the corset looked like when the chording channels were finished.

15Därefter nålade jag fast kanalerna för korsettstålet och sydde fast dem. För att få en jämn söm tätt inpå kanten, använde jag blindsömspressarfoten.

Then I pinned the channels for the corset boning and stitched. Here I used the blindhem presser foot (?), making it easier to sew an even seam close to the border of the channel.

16På orginalkorsetten omges snörningens öljetter på båda sidor av korsettstål. För att lyckas få stålets kanaler raka, använde jag mig av symaskinens egen linjal.

The original corset has its cording eyelets in between two boning channels. I used the machine’s own ruler to get the channels straight.

17Sedan var det dags för att få öljetterna på plats. Originalkorsettens öljetter har en spridning på 2 cm, så jag gjorde likadant.

Next step was to put the eyelets in place. On the original corset the eyelets are placed with 2 cm space in between, so I copied this.

18Förra gången jag sydde en korsett, använde jag mig av de små verktyg som kommer med i öljettförpackningen. Till dessa måste man använda hammare och jag hade så dåligt samvete för att jag var tvungen att störa grannarna både när jag skulle slå hål i tyget och när jag skulle forma öljetterna. Inför detta projekt köpte jag detta underbara multiverktyg, som kan användas både som hålslagare och öljettpress (?). Det har jag inte ångrat. smiley

Last time I made a corset, I used the small tools that came with the eyelets. These require the using of a hammer and I remember having a very bad conscience for disturbing our neighbour with the noise, for each new eyelet. Therefore I prepared myself this time, buying this wonderful multi tool, that can be used for both making holes, pressing eyelets and certainly even more. I am so glad for it.

19Jag slog hål mitt imellan kanalerna. Sedan vidgade jag hålet med hjälp av en stiftpenna, så att det gick att pressa igenom öljettens framstycke (som du ser från korsettens aviga. Därefter träddes öljettens bakstycke över framstycket (åter från avigan) och sedan pressades de samman. Det sista som skulle ordnas, var att sy på kantband (samma coutil som i korsetten), sätta i snörningen och sy fast en lämplig spets.

I made holes between the channels and expanded them with a pen, making it possible to push the eyelets through from the inside. Then the eyelet’s back part was put over the front part (again from the inside) and then I pressed them together. The only thing left to do now was to sew the taping (made from the same coutille), put in the lacing and decorate the corset with a suitable lace.

Resultat20Så här blev slutresultatet – framifrån…
21

… från sidan… 22

… och bakifrån.

När alla underkläder till dräkten är klara, ska jag även lägga upp bilder på korsetten, när den sitter på sin ägarinna.

When I have made all of the underwear pieces, I will give you pictures of the corset on its mistress.

Material

Till korsetten har jag främst använt material, som jag har köpt från Vena Cava Design.

  • ½ m coutille
  • 2 st spiralstål
  • 4 st korsettstål, 7 mm breda
  • 1 paket öljetter, 4 mm i diameter
  • 1 m spets

I have mostly used material bought from Vena Cava Design.
* ½ m coutille
* 2 st spiral boning
* 4 st boning steel, 7 mm
* 1 package of eyelets, 4 mm
* 1 m lace

Share

Stort, galet projekt!

För ett år sedan kom mina föräldrar hem efter en av deras effektiva städningsbesök i Gamla stugan, familjens gamla släktgård. Pappa sa entusiastiskt till mig: “Susanna, du måste gå ner i källaren och se vad vi tog med!” Jag höll väl på med något annat, så jag tänkte inte mer på det. Några dagar senare frågade han åter om jag hade kollat och efter ytterligare några påstötningar, gav jag med mig och tittade igenom traven som låg i tvättstugan. Där fanns bland annat oöppnade kartonger med 50-talsunderkläder, kaninskinn och använda underkläder. Underkläderna visade sig vara från förra sekelskiftet! Tydligen hade mina föräldrar äntligen hittat nyckeln till den stora kofferten, som stått låst sedan familjen lämnade huset på 50-talet. När min entusiasm äntligen väcktes, blev pappa ytterst belåten!

About one year ago, my parents returned from one of their effective cleaning missions in “The old cottage”, the family house. My father enthusiastically told me: “Susanna, you must go down in the basement and see what we found!”. I was otherwise engaged just then, so I didn’t think more of that. Some days later he asked me again if I had checked what was in the basement and after repeating this some times, I finally gave up and went down to the laundry room to go through the pile of old stuff that my parents had brought home. There were unopened boxes with underwear from the 50s, rabbit fur and used underwear from the last turn of the century! It turned out that my parents had finally found the key to the great chest in the attic. This chest had been locked since the family moved from the house in the 50s. My father was indeed very pleased when my enthusiasm was at last awoken.

Jag bad det kunniga folket på Sysidan om hjälp med att datera kläderna och de inspirerade mig dessutom till att rekonstruera denna historiska skatt.

I asked for help with dating the old cloths at a sewing community and they inspired me to make my own copies of this historic treasure.

Originalkläderna

01
Köpt korsett från ca 1908-1909, med strumpebandshållare fastsydda i efterhand.
Mamelucker från ca 1900. Antagligen sydda i hemmet.
Mamelucker från ca 1900. Antagligen sydda i hemmet.
Underkjol från 1910-1920. Antagligen köpt.
Underkjol från 1910-1920. Antagligen köpt.

Projektet

Jag hade hopp om att kunna rekonstruera vissa av plaggen och dessutom sy dem på min symaskin från samma tid. Tyvärr räckte inte tiden till, medan jag befann mig i samma land som symaskinen under sommaren. Nu har jag dock bestämt mig för att sätta igång med projektet på min moderna maskin i stället.

I planned to recreate some of the pieces, using my newly acquired sewing machine from the same period (from my husbands family). Unfortunately I hadn’t time to make all this while in the same country as the sewing machine. By then, I had made up my mind to start the recreation project though, so I decided to compromise and use my modern sewing machine instead.

04

Korsetten är det enda plagg som jag rekonstruerar exakt. Under den ska jag bära en tidsenlig kombination (underklänning och mamelucker i ett). Eftersom kombinationen är öppen i grenen (underlättar vid toilettbesök) väljer jag att ha en knälång corset coverutanpå korsetten, till att skydda de yttre plaggen. Underklädernas yttersta lager är en lång underkjol. Om inspirationen räcker till, ska jag sy upp underkjolen utifrån fyndet i skattgömman, annars använder helt enkelt jag orginalet.

The corset is the only piece that I reconstruct exactly. Underneath I will wear a matching combination of chemise and drawers. Because the combination has an open crotch (which is so smart when visiting the lady’s room) I will have a knee length corset cover over the corset, in order to protect the outer layers. The next layer is a long petticoat. If I have enough inspiration for it, I will copy the petticoat from the chest, otherwise I will simply use this one.

05

Kvinnan som bar dessa kläder, var troligtvis min farmors faster Hilda, som tillhörde en lantbrukarsläkt. Eftersom jag är akademiker och estet ut i fingerspetsarna, tar det emot att göra matchande kläder för en bondmora. Farfars far var kringresande predikant och både min farfar och morfar var lärare, så jag satsar istället på att hitta lämpliga modeller på en enkel kjol och blus för en folkskolelärarinna. Om jag hinner sy även dessa plagg, är tanken att delta med dräkten i Your Wardrobe Unlocked‘s kostymtävling, på temat “The Great War”.

The woman who wore these clothes was most likely my grandmother’s aunt Hilda, who was a farmer’s daughter. Because I am an academic and artist out in my fingertips, it feels so wrong making clothes for a farmer’s wife (I am too old for going under the epithet of daughter, I imagine). My great grandfather was a travelling preacher and on both my mothers’ and my father’s sides, my grandfathers were teachers, so I go for dressing a modest school teacher instead. If I manage to make all these cloth pieces in time, I hope to participate in the costume challenge of Your Wardrobe Unlocked, under the theme “The Great War”.

Share

Rutig vardagsklänning

DSC03360_zpsd550f588

I somras hittade jag ett rutigt tyg, på utförsäljning. Nu fick jag inspiration till att sy något av tyget, så här följer en beskrivning på hur den kom till. Principerna är till stor del desamma som i det tidigare inlägget, men här tror jag att jag har lyckats visa teknikerna på ett mer pedagogiskt vis.

Drapera klänningsliv

02

Först gjorde jag som jag brukar – placerade tyget så bra som möjligt utifrån mönstret och klippte bort överflödigt tyg steg för steg. På bilden uppe till vänster hänger fortfarande hela tyglängden från dockan. På den nedre bilden har jag klippt ut et hål för halsen och placerat ut nålar, för att tyget ska ligga slätt mot provdockan framtill och på sidorna.

03

Sedan gör jag vecken längs bystens sida och från byst ned mot midjan. Baktil använde jag två tygstycken, eftersom jag tänkte använda dragkedja bak.

Slät kjol

04

När klänningslivet hade fått önskad form, klippte jag ut kjolens fram- och baksida. Tyvärr tänkte jag lite fel den här gången, så jag visar inte upp hur delarna såg ut. Det skulle ha sett ut som i föregående inlägg, men mycket snävare vid midjan, eftersom den här inte skulle vara veckad.

05

Principen för att få fint fall på en kjol utan sydda veck, är att göra en ordentlig rundning upptil och göra motsvarande rundning nedtil. Tänk dig alltså att midjan är en del av bildens mindre cirkel och kjolfållen en del av den större cirkeln.

06

Ju mindre vidd du vill ha i kjolen, desto större ska den inre cirkeln vara i förhållande till den yttre – med andra ord ska midjan på en snävare kjol bestå av en mindre del av cirkeln (färre antal grader) och vara rätare, än om kjolen ska ha mer vidd. Man kan till och med sy helcirkelkjolar. Det blir otroligt fint fall på dem, men det går åt desto mer tyg!

07

Som du kan se, rundade jag den kjolens övre ände för lite för att det skulle bli optimalt fall framtill. Anledningen till att det veckar sig över midjan på dockan, är att jag har längre överkropp än provdockan, så jag tar till extra tyg för at det ska passa på mig.

08

Ett av mina trick för att sy snabbt, men ändå få jämna sömmar, är att sätta nålar ganska tätt och precis där jag ska sy, så att jag kan använda dessa som riktmärke istället för en uppritad linje.

Ärmar

09

Jag hade redan från start bestämt mig för att ge klänningen långa ärmar, men hade fortfarande inte bestämt mig för hur de skulle se ut. Innan jag klippte ut den andra ärmen, testade jag därför några varianter och fastnade för denna.

10

Sedan sydde jag fast de båda ärmarna och sicksackade på vanligt vis. Det känns självklart, men jag nämner det ändå: det underlättar att sy ärmar om man drar undan maskinens “armstöd”, så att man kan trä ärmhålet runt själva sydelen på maskinen.

Rektangulär infordring

11

Här ser du några steg i sömnaden av infordringen. Nere till vänster har infordringen just sytts fast på utsidan av klänningen. Uppe till vänster har infordringen vikts in mot halsringningen och jag syr genom de tre lagren (underst klänningen, mitten och överst infordringen) för att få så fin invikning som möjligt. Till höger ses infordringen från insidan, innan jag har fäst den med en söm. Man kan annars lämna en infordring lös i ytterkanten, om den är tillräckligt bred och kanten inte fransar sig.

12

Jag brukar lämna fållningen av kjolen till sist, men jag var nervös för att tyget skulle hinna fransa sig, så jag fållade nu. Jag älskar min fåll-pressarfot! Den har besparat mig många timmars nålning. Om man använder den till tyger med rätt tjocklek och viker tygkanten framför, efterhand som manskinen matar fram, kan fållen bli felfri på första försöket.

Dold dragkedja

Jag har haft väldigt svårt för dragkedjor och det är inte förrän under de sista åren som jag har börjat förstå hur man ska handskas med dem.

13

Min man var snäll och nålade in mig i klänningen, och lät sedan nålarna sitta kvar på motsvarande plats när han släppte ut mig igen. Sedan vek jag in tyget längs nållinjen och strök.

14

Därefter var det dags att nåla det vikta tyget, kant mot kant, mitt över dragkedjan.

15

När dragkedjan är fastnålad från utsidan, är det dags att flytta nålarna från utsidan till insidan. Börja med att nypa fast tyget med fingrarna, dra ut nålen och sätt i nålen från insidan.

16

Sedan tråcklar jag fast dragkedjan i klänningstyget och därefter syr jag fast den på symaskin. Här ser du hur jag viker upp själva kedjan, för att få sömmen så nära vikningen som möjligt.

17

Så här blev resultatet. Tyvärr verkade jag ha tagit till för mycket längd till min överkropp, så att klänningens midja hamnade nedanför min naturliga midja. Det är därför det är veck i ryggen.

DSC03381_zps9e4a16a6DSC03383_zpsc145a338 DSC03408_zps6bb786f8

Share

50-talsblåsa av ett 70-talslakan

01I vintras sydde jag en klänning av ett 70-talslakan. Detta lakan har jag alltid älskat, så när det var dags att kassera det, tyckte jag att det var värt att se om det gick att skapa en användbar klänning av det. Den blev användbar och gjorde rent av succé!

Jag fick till och med en förfrågan om att sy upp en likadan till en kamrat, av det återstående tyget. Hon bor i en annan del av Sverige, så det skulle bli problem med provningen, men jag kunde ändå inte motstå uppdraget. Eftersom jag redan hade fått så många komplimanger för klänningen och flera gånger för mönsterpassningen på andra klänningar, passade jag nu på att dokumentera processen. Min förhoppning med detta inlägg är att ni ska få idéer till hur man bäst utnyttjar tygets mönster och storlek, samt hur man draperar fram klänningen direkt på dockan.

Tygets egenskaper – mängd och mönster

De faktorer som är viktigast att ta med i beräkningen, när man syr ett plagg utifrån ett tyg man redan har, är främst tygmängden, men också mönstret. Om man använder sig av ett second-hand-tyg, bör man dessutom noga gå igenom hela tygmängden, så att man kan undgå slitna delar.

02

Tyget som jag hade kvar, var uppdelat i två stycken – en hel lakansvåd och det som syns på bilden. Eftersom kjolen skulle ha mycket vidd, sparade jag det andra, större stycket till kjolen och använde det på bilden till klänningslivet.

Drapera klänningslivet – framtill

För att hitta var mönstret passade bäst i förhållande till själva kroppsformen, flyttade jag runt tyget på provdockan, tills jag hittade den naturliga placeringen. Jag fixerade sedan tyget med nålar i provdockan.

03

Den mörkblå blobban upptill, planerade jag att klippa bort ihop med urringningen, för att överdelen se mindre rörig ut.

04

Utifrån den största vidden på livet, plus ca 1 dm, rev jag bort överflödigt tyg. Detsamma gjorde jag upptill, alltså ca 1 dm över den framtida halsringningen. Anledningen till att jag ofta river i stället för att klippa, är att det blir trådrakt och går otroligt mycket snabbare.

När framsidans tygstycke hade fått en lagom storlek, satte jag nålar mitt fram, så att tyget låg slätt mot provdockan. Sedan klippte jag ut ett hål för halsen.

05

Egentligen skulle jag ha startat med att ha avigan utåt, eftersom alla sömmar sitter på den sidan, men i min iver glömde jag det, så jag fick vända på stycket från och med detta moment. Så här ser alltså framstycket ut med halsringning och nålar som är placerade så att de dels håller tyget slätt mot dockan och dels håller tyget i en vinkel så att det går trådrakt ned mot midjan, både framtill och i sidan.

06

Nu är det dags för att lägga veck vid bystens sida. Vid den framtida sidsömmen, ska vecket vara så djupt att tyget går trådrakt ned mot midjan.

07

Därefter läggs vecken från bysten och nedåt mot midjan. Med hjälp av de nålar som håller fast tyget på provdockan, mitt fram och i sidorna, kan du dra åt tyget ganska hårt för att få till en bra och tight passform.

08

Här ser du både nålarna som förankrar tyget i dockan och nålarna som skapar formen på klänningen.

Drapera klänningslivet – baktill

Jag la tyget så att mönstret var placerat så fint som möjligt, i förhållande till kroppsformen. Sedan nålade jag fast tyget i dockan. Som vanligt, rev jag sedan bort överflödigt tyg utifrån den största nödvändiga vidden och behöll ca 1 dm felmarginal.

09

Nästa steg är att nåla samman bak- och framstycken med varandra över skuldrorna. På denna klänning ville jag utnyttja mönstret, så jag valde att inte sätta axelsömmen mitt upptill, men sluttande nedåt på baksidan.

10

Sedan nålade jag ihop fram- och bakstycken i sidsömmarna. Jag började även experimentera med hur urringningen skulle se ut och har här på bilden nålar i urringningens potentiella hörn.

11

Rätta till sömmar innan de sys

Så här knöligt ser klänningslivet ut efter att ha draperats fram på provdockan. För att undvika veck måste sömmarna vara räta, eller åtminstone jämnt böjda.

12

Som du ser, sitter nålarna inte på en rät linje. Därför tog jag bort alla nålar emellan de högst och lägst placerade. Man måste se till att de båda tyglagren ligger slätt på varandra. Därefter kan man använda sig av något rakt, tex. ett måttband, till att sätta nålarna i en rät linje, nedifrån och upp.

13

Sedan kan man sätta fast en infordring i halsringningen. Denna blev lite liten, upptäckte jag senare, så jag bytte ut den mot en som var ännu vidare och djupare.

14

Eftersom det det inte hade dykt upp något tillfälle för att prova plagget på beställaren, hade jag på detta fotografi ännu inte sytt i dragkedjan i sidan. Det är därför det sticker ut tyg på höger sida.

Kjoldelen – längd och vidd

Till denna klänning har vi inte har köpt lagom med tyg, med utgångspunkt i ett färdigt mönster med beräknad tygåtgång, utan skapar istället ett mönster utifrån vad vi redan har till hands. Därför måste vi nu se hur mycket tyg vi har kvar till kjoldelen. Om vi ska få ut så stor vidd som möjligt för kjolen, måste vi tänka oss noga för innan vi klipper. Vi måste även se hur vi använder mönstret på finaste sätt. Notera att tyget är vikt dubbelt på bilden.

15

När man har bestämt sig för hur man bäst utnyttjar mönstret och tygets längd, kan man klippa som nedan, för att få ut maximal vidd i kjolfållen.

16

Med det tyg jag hade kvar, räckte det till två våder – en fram och en bak.

Kjoldelen – sidsömmar och fickor

17

Så här kan man snabbt sy ett par fickor att sätta i sidsömmarna. Öppningen är mot mitten.

18

Här är fickorna ihopnålade med kjolen. Först sys sidsömmarna ovanför och nedanför fickorna. Sedan sys fickans ena tyglager ihop med kjolens framdel och fickans andra lager med kjolens bakdel.

19

När dessa sömmar är klara, är det dags att fästa kjolen i klänningslivet.

Kjoldelen – veck

20

För att få symmetriska och jämnt fördelade veck, brukar jag göra så här: Först nålar jag fast kjolens sidsömmar mitt för livets sidsömmar. Sedan finner jag varje vecks mittpunkt och sätter en nål där, tills jag har fått önskat antal veck. Jag drar alltså tyget ut mot mig, tills jag får en likbent trekant, med provdockan som bas, och sätter sedan fast kjolen i livet med en nål mitt emellan de två ursprungliga. Detta upprepas för vart veck, tills de är lagom många och stora.

21

Nu är det dags att lägga vecken på ett vis som tar till vara tygets mönster.

22

Framtill lägger jag vecken, så att varje veck bular ut åt vardera sida…

23

… och baktill lägger jag vecken så att de pekar åt mitten.

24

Nu, när vecken ligger rätt, är det dags för det värsta av allt: att vika in vecken och fästa dem i klänningslivet från avigan. Detta tar enormt lång tid.

25

Steg 1) Ta ur nålarna ur klänningslivet/provdockan, men behåll dem i kjolvecket
Steg 2) Fäll ned den övre kanten in mot klänningslivet
Steg 3) Nåla igenom både kjolvecket och klänningslivet
Steg 4) Gå in från avigsidan och nyp ihop klänningslivets och kjolens sömsmåner nåla inifrån. Se upp så att du inte tappar vecken!

Ärmar

26

Jag hade ganska stora tygbitar över till att prova mig fram till fina ärmar. Jag la vikten på att utnyttja mönstret på bästa sätt över ärmkupolen (?). Sedan kapade jag av vid passande längd och fållade.

Urringning med infordring

27

En infordring syr man fast på utsidan. Sedan klipper man ner sömsmånen till lämplig bredd, exempelvis 0,5 cm. För att infordringen sedan inte ska synas utifrån, har jag lärt mig knepet att sy en söm utifrån, igenom de tre tyglagren, tätt intill själva klänningstyget. När infordringen sedan viks ned på insidan, kommer det sticka ut mycket mindre än utan denna söm.

28

Här klipps sömsmånen på infordringen ner till ca 1,5 cm.

29

Sedan behandlas infordringen som en vanlig fåll – kanten viks in och nålas fast inför maskinsömnaden.

Dold dragkedja

30

När jag syr fast dolda dragkedjor, brukar jag börja med att stryka klänningslivets kanter, där de ska mötas i dragkedjan. Sedan fäster jag nålar i dragkedjan, utifrån, så att fram- och baksida möts.

31

Sedan nyper jag fast dragkedjan och sömsmånen och flyttar över nålarna från utsidan till denna plats. De resterande stegen är tyvärr inte dokumenterade, eftersom jag plötsligt fick väldigt bråttom. De innefattar i alla fall att man tråcklar fast dragkedjan i tyget. Sedan använder man dragkedjepressarfot till att fästa dragkedjan och syr så tätt inpå själva kedjan som möjligt. Jag brukar vika ut kedjan medan jag syr, för att få klänningens fram- och baksida så tätt inpå varandra som möjligt. Resultatet brukar bli väldigt fint!

Sedan är det bara småpillet kvar, som att fålla kjolen, fixa till på insidan osv.

Klänning1

Klänning2

Hoppas att du har fått någon glädje av detta inlägg och att du nu har fått inspiration till att själv sy något, lite mindre ostrukturerat än detta projekt.

Share

Smått och gott till medeltidsveckan

I år var det dags för att återvända till medeltidsveckan på Gotland. Det behövdes många nya plagg för att komplettera våra tidigare snabbt hophafsade dräkter. Till att börja med fick herrn tidstypiska underkläder.

Skjorta och brokor
01

Dessa underkläder består av en skjorta och brokor i linne, med utgångspunkt i mönstreti Sarah Thursfield’s “The Medieval Tailor’s Assistant“. Plaggen är konstruerade, som de flesta medeltidskläder, av rektanglar och kilar.

1100-talsinspirerad kjortel

02

Fåfäng som jag är, sörjde jag att jag skulle behöva gå ensam som 1100-talsmänniska på medeltidsveckan. Sista veckan hittade jag dock ett fint, vitt ylletyg. Detta färgade jag blått och sydde sedan hastigt ihop på symaskin och ägnade kvällarna åt att fälla sömmar och fålla för hand.

03

Eftersom jag var så ohyggligt stressad, när jag skulle skapa denna kjortel, utgick jag inte från något speciellt manuskript, men baserade konstruktionen på “allmänna trender” under sent 1100-tal och använde mig av mönstret ovan, som är hämtat frånhttp://www.threeriver.org/marshal/wm_clothing.html

04

Som ni kanske har sett tidigare, brukar jag klippa till tyget snabbt, med hjälp av att vika tyget, så att det blir så brett som där plagget ska ha sin största vidd. I det här fallet, tillkommer det kilar från midjan och neråt. Tyget har dubbel längd, eftersom det inte är några sömmar över axlarna, utan bara är vikt där. I all stress glömde jag naturligtvis detta och klippte två dubbla längder… smiley

05

Här är tyget vikt och har fått ett halshål klippt på mitten. Jag har även lagt ut kilarna med toppen där jag hoppades att att herrns midja satt. Det är smart att prova på sitt offer innan man syr, men detta fanns det inte tid till.
Tyvärr glömde jag att ta kort på när jag klippte ut ärmarna och satte fast dessa och kilarna, men det motsvaras exakt av mönstret ovan.

06

De sista kvällarna sydde jag som en tok, för att få kjorteln användbar i tid till Medeltidsveckan. På marknaden i Visby, hittade jag sedan ett trevligt dekorationsband i en andrasorteringskorg. Detta sydde jag på tillfälligt, för att minska intrycket av bondlurk och för att få min man att matcha min egen dräkt bättre. smiley Nu har jag dock fått tips av den eminenta Sarah Wagner, att man kan sy fast sidenremsor, så att det blir både snyggare och rent av korrekt! Det får jag göra när jag återvänder till fäderneslandet och dräkten.

Bliaut

07

Så här ser alltså min bliaut ut, sydd i tuskaftvävd ylle, med en veckad linnesärk under. Till detta har jag ett bälte av modert brokadvävt dekorband och syntetiska gardinsnoddar. På huvudet har jag en “circlet” av siden, med fastsydda pärlor och metallblommor från Panduro.

08

Dräkten är inspirerad av modet som bärs av de tjusiga skulturerna, som dekorerar katedralen i Chartre. Jag hittar tyvärr inte den specifika skulpturen som jag ursprungligen föll för.

09

Doket är splitternytt, sytt av tunn, handvävd bomull från Handelsgillets stånd på Kapitelhusgården. Den trevlige försäljaren övertygade mig om att detta var det självklara valet för mig, eftersom tyget fanns i Europa från 1000-talet och användes av de allra rikaste. Det passar ju denna karaktär utmärkt.

10

Uppenbarligen var det fler som gillade min dräkt, för när jag och min man passerade genom Almedalen, kom det fram en kvinna och undrade om hon fick ta kort på mig. När hon tog upp kameran kom det fram fler och fler och till slut stod hade jag en grupp på åtta stycken som fotograferade mig. Mycket trevligt för självförtroendet. smiley

Dok till 1300-talsdräkt

Jag sydde en Birgittahätta tidigare i somras. Tyget var för tjockt, den blev för stor och kantig och jag gjorde ett totalt misslyckat försök till mittsömsbroderi. Därför får ni inte se hättan på mig. Jag utgick från Cathrins ypperliga instruktion.

11

Birgittahättan fyllde i alla fall sin funktion – att hålla doket på plats.

12

 

Doket är sytt i ett ganska tunnt linne, med utgångspunkt i en 90*90 cm kvadrat. Två hörn rundades av och bildar tillsammans alltså en halvcirkel. I like it!

Share

Bussarong

01

I sommar jobbar jag inom den kommunala hemsjukvården, där vi semestervikarier inte erbjuds några arbetskläder. Eftersom bussaronger kostar multum, bestämde jag mig för att sy ett par egna, av rea-tyg som jag hittade på Stoff och Stil för 29 kr/m.

02

Först tog jag mått: axelvidd, omkrets över byst och stuss. Sedan klippte jag ut tygstycken som var rektangulära (med halva bystmåttets bredd) ner till midjan, där jag svängde ut dem för att passa över stussen. Om man har större omkrets över midjan än bysten, bör detta vara den övre rektangelns bredd.

03

Ovan ser du hur jag viker tyget dubbelt, med utgångspunkt från stussens halva omkrets och får på så vis ut två bakdelar på en gång.

04

Här är ena bakdelen vikt på mitten, så att jag på fri hand kan klippa ut formen – halsringning, ärmhål, rak torso och utsvängning i midjan med rät linje ned mot stussen.

05

Här utgår jag från baksidans form, för att klippa ut lämplig form på de båda framdelarna, som täcker bysten upptill. Därefter klipper jag, utifrån bakdelen, en lagom lång nedre del.

06

Nästa steg är att förstärka halsringningen. Jag gjorde egna kantband av stuvbitarna som blev över (dessa är kortare än vad jag rekommenderar).

07

Här ar kantbanden fastsydda från rätsidan, och viks över mot avigan, för att sedan åter sys från rätan. Om ni undrar över den fula sömmen, så kommer jag inte överens med symaskinen som jag får låna i sommar. Undertrådspänningen är på tok för lös. smiley

08

Här viks kantbandets baksida in över den första sömmen.

09

Här är det färdigvikt och redo för att sys.

10

Nu är kantbanden fastsydda och det är dags för att sy livets sömmar.

11

Nu är alla torsons sömmar sydda och det är dags att sätta fast fickor och ärmar. Jag valde att lämna sidsömmarna öppna vid “höftfickorna”, för att slippa bli alldeles stel när fickorna fylls.
De mittersta sömmarna på dessa fickor sydde jag från avigan och vek sedan över fickan och fållade fickans kanter ihop med resten av tyget.
För att tyget skulle räcka, fick jag skarva lite på ärmarna. Dessa klippte jag ut på fri hand, med utgångspunkt i ärmhålets rundning, för den övre rundningen på ärmen.

12

Så här blev arbetsblusen till sist.

14

Här är den färdiga versionen och nedan följer några närbilder på fickorna.

15 16 17 18

Hoppas att detta inlägg gav någon slags hjälp till att göra egna, billiga och bra bussaronger!

Ta nu hand om er, så att jag inte behöver åka ut i obygden för att göra det åt er!

Share

Ljuv sommarklänning på en eftermiddag

Förra sommaren fick jag en flera kassar med tyger av en bekant, som gillar vad jag syr. Bland annat fanns där ett vitt gardintyg i spets. I söndags fick jag plötsligt inspiration till att sy en sommarklänning av tyget.01

Ett vackert luftslott

Först var jag tvungen att ta reda på hur mycket av tyget jag skulle använda, för jag har en hemlig önskan om att sy en riktigt romantisk 50-talsklänning av resten…
02

Sedan skulle jag hitta något lämpligt tyg att ha under. Utan, skulle klänningen bli ytterst oanständig… smiley Jag testade både med vitt silkigt, matt och ljust gult och detta gyllene “sidenlakan” från second hand. Över axeln hänger även en idé till ett tygbälte, gjort av farmors knypplade glasunderlägg.

03

När jag bestämt mig för att använda det gyllene lakanet, var det dags att sy själva underklänningen.

04

Tyvärr syns det väl inte så bra, men så här nålade jag. Eftersom klänningen varken ska vara figursydd eller ha dragkedja, utgår jag från det bredaste måttet över bysten och nålar sedan ned i en jämn linje mot tygets ytterkanter längst ned.

05

Därpå nålade jag spetstyget direkt på dockan. Jag satte veck med jämna mellanrum runt midjan, så att midjevidden blev ungefär lika vid som på underklänningen. På baksidan veckade jag spetstyget längs halsringningen och på framsidan veckade jag över axlarna. Sedan vek jag in tyget runt underklänningen och sydde fast för hand. Så här ser klänningen ut utan något som håller in midjan.

06

Jag har planerat att sy fast ett resårband i midjan, men eftersom det ändå ska döljas av något slags skärp, använder jag tills vidare denna tygstuv, som blev över när jag sydde en tärn-klänning.

07 08 09

Jag passar inte alls i denna ljuvliga gula färg, så jag hoppas på att hitta någon som vill ta över klänningen när den är klar.

Fullborda verket – en vecka senare

Eftersom jag vill skänka bort klänningen, måste jag göra den mer lättanvänd och hållbar. Därför fållade jag ordentligt nedtill och genomförde planen att sätta resår i midjan och göra ett riktigt skärp av tygstuven som är med på bilderna ovan.

10

Jag satte fast resårbandet med nålar i sidorna på underklänningen, på rätt höjd.

11

Sedan märkte jag ut midjelinjen med nålar, jäms med resårbandet, i spetstyget.

12

Därefter satte jag nålar “mitt fram”, “mitt bak” och punkterna mitt emellan befintliga nålar, både på underklänningen och resårbandet…

13

… och nålade sedan fast resårbandet i under klänningen, vid dessa nålar.

14

Sedan nålade jag även fast spetstyget vid dessa punkter, varpå jag gjorde småjusteringar på provdockan. Vid varje nål sydde jag ca en cm lång sicksack-söm.

15

Så här såg det ut sedan. Tanken var dock att dölja resårbandet med något fint skärp, så jag använde stuvbiten som är med på tidigare bilder.

16

Tygbiten veks dubbel och en raksöm syddes längs kanten. För att stadga tyget, för att det inte skulle vecka sig i midjan, använde jag rigelinband. De skulle sitta dels i sidorna och dels baktill, med resårband och rynkat tyg däremellan, så att man skulle kunna åla sig i klänningen. Med nålar märkte jag ut rigelinbandens positioner – sidorna och baktill. Tyget var långt nog för ordentlig veckning baktill.

17

Först sydde jag fast resårbanden och det första rigelinbandet i skärpets ena ände. Sedan fäste jag rigelinbanden för hand i tyget vid nålarna, allteftersom jag vrängde skärpet. Den värsta utmaningen var att fästa det sista rigelinbandet och resåren, eftersom detta skulle sitta en bra bit in i skärpet. Jag höll på att bli tokig, och till slut, när jag upptäckte att jag hade råkat korsa resårbanden (som skulle döljas inuti skärpet) gav jag upp. Det var ju ändå funktionellt.

18

Så här såg det i alla fall ut till slut, när jag hade sytt ihop ändarna för hand. De knypplade glasunderläggen, nålade jag tillfälligt fast på skärpet för att göra det ännu lite festligare.

19

Det gav ju inget vidare gott resultat, så jag tog bort dem igen…

Vår 2014 - 48 - SA i spetsklänning

… och blev lycklig som i en shampooreklam!
Vår 2014 - 49 - SA i spetsklänning

Ha en jättebra dag!

Share

Babyklänning på en kväll

Babyklänning

En av mina bästa vänner fick nyligen en liten flicka. Jag fick lite tid över igår, så jag bestämde mig för att sy något åt min “tantunge”. I mitt lager av stuvar, var det detta 60-talstyg som passade bäst för ändamålet. Eftersom tyget är väldigt extremt – både i kvalitet och färg – var det givet att det skulle bli en liten retroklänning. Allt klipptes och syddes på fri hand, vilket visserligen syns på slutresultatet, men som också är orsaken till att jag över huvud taget vågade starta projektet och genomföra det, mitt i examenstider.

Utklippt mall

Axelbanden för baksidan gjorde jag längre, för att de skulle kunna överlappa framåt. Sedan rundade jag deras ändar.
03

Nästa steg var att sy ihop sidorna. När sömmar är korta och raka, tillåter jag mig att nåla glest och att sätta nålarna på tvären. Annars brukar jag nåla tätare och i linje med sömmen, för att slippa veck i plagget. Jämnast blir det förstås om man tråcklar istället, men detta mästartrick sparar jag för de finaste kreaktionerna. 04

Eftersom klänningen ska bäras med en body under, sydde jag en vanlig sicksack-söm. Annars, om den skulle ha legat emot den ömtåliga babyhuden, skulle jag ha gjort en “fälld söm”. Därpå fållade jag kjolen. 05

Nästa steg var att sätta kantband hela vägen upptill. Jag använde ett elastiskt, mjukt kantband som jag hade kvar från ett tidigare barnklädesprojekt. När jag hade nålat halvvägs runt, insåg jag till mitt förtret att det inte skulle räcka.  Så jag vände upp och ned på mina sygömmor, men kunde inte hitta något annat matchande kantband. Jag övervägde att låta projektet vila och köpa nytt kantband i veckan, så att jag kunde fullborda klänningen under nästa helg. Jag hade dock planerat att jag skulle köpa en vit body till klänningen och posta dem tillsammans på fredag, när jag ändå skulle vara inne i staden. Därför slutade det med att jag valde den halvbra lösningen att göra eget kantband av ett fodertyg i vit polyester (totalt 4 cm brett, med invikta kanter). Så här såg det nålade resultatet ut:06

Som du ser är det redan nu väldigt buckligt. Nu förstår jag att jag borde ha sytt fast kantbandet för hand, men jag valde att sy det på maskin (med Eurovision Song Contest pockande i bakgrunden) och efteråt såg det ännu buckligare ut. Lite bättre blev det efter att jag strukit klänningen.Babyklänning

Medan jag tittade på de mer eller mindre obehagliga bidragen i tävlingen, sydde jag knapphålen för hand och satte fast knapparna. Just nu överlappar fram- och bakdelen varandra med 1 dm. Tanken är att knapparna ska kunna klippas bort och flyttas upp på axelbandet när barnet växer. 08

Även om jag hellre hade gett ett perfekt plagg till barnet, hoppas jag att modern ska bli uppskatta gesten och flickan trivas i den, så nu stoppar jag ner den i kuvertet och på fredag ska den få en matchande body till sällskap och flyga till Norge.

09

Den älskvärda lilla varelsen uppskattade klänningen, i sommarhettan.

 

 

Share