Category Archives: Reconstruct

Kinesisk klänning och lite annat smått och gott

Idag är min sista dag i Sverige. I våras gav jag min syster löftet att sy en klänning av det vackra tyget, som mamma tagit med från Kina. Hon fick välja mellan modellerna på denna skiss.

Today is my last day in Sweden, for this summer. This spring I gave my sister the promise of making her a dress out of the beautiful fabric that our mother had brought home from China. She could choose from these models.

Klänningsskiss

Hon valde den som är lite skymd av en annan. Jag fick hennes mått via mail och började göra en toille. När jag kom hem till Sverige kunde jag justera toillen och börja klippa i det riktiga tyget, som var 1*4 m långt.

Sedan har jag jobbat och haft en massa andra projekt, så jag planerade att åtminstone bli klar innan sommarens slut. Nu i veckan hade vi provning. Jag har sytt som en tok och igår blev klänningen klar!

She chose the model that is a little hidden behind another. I had her measurements by email and stared making a pattern. When I got home to Sweden, I just had to ajust the pattern and start cutting the real fabric, which was 1 x 4 metres.

Then I had worked and had a lot of other projects, so I planned to at least be ready by the end of the summer. This week we tested it. I have sewn like crazy since and yesterday it was ready!

Min ovanligt trevliga syateljé, denna vecka.
Min ovanligt trevliga syateljé, denna vecka. För instruktion om hur man syr i dragkedja, se inlägget om min rutiga klänning// My unusually nice sewing studio, for this week. For instructions on how to put in a hidden zipper, se the post on “My checked dress”.
Klänningen färdigsydd, men utan kantbanden.
Klänningen färdigsydd, men utan kantbanden. // The dress is ready, but still without its lining tape.
Kantband i urringningen
Kantband i urringningen // Lining tape in the neckline

Eftersom ni ser i tidigare inlägg hur klänningar med liknande modeller, tar form på en provdocka, visar jag bara det som är unikt för denna klänning: de “kinesiska tygknapparna”:

Because you see similar models taking form on the mannequin in my earlier blog posts, I will only show you what is unique about this dress: the “Chinese buttons”.

Jag använde kantbandet, men vek och sydde ihop det på längden. Sedan vek jag det ytterligare en gång och började forma knappen av ca 24 cm långt band.
Jag använde kantbandet, men vek och sydde ihop det på längden. Sedan vek jag det ytterligare en gång och började forma knappen av ca 24 cm långt band. // I used the tape, but folded it and stitched it on the long side. Then I folded it again and started to form the button from a 24 cm long ribbon.
Jag rullade båda ändar och nålade ihop.
Jag rullade båda ändar och nålade ihop. // I rolled both ends and fastened wit needles.
Sedan sydde jag
Sedan sydde jag // Then I sew.
Och slutligen fäste jag knapparna i kragen.
Och slutligen fäste jag knapparna i kragen.  // I finished by adding the buttons to the collar.

Jag blev jättenöjd med klänningen och det var en fröjd att överräcka den. Hon är ju vacker som en dag och en av döttrarna utbrast: “Du är så vacker att jag måste krama dig!”. Dessutom fick vi några fina kort i deras coola verkstad och trädgård.

I was so satisfied with the dress and it felt so good to give it to my sister. She is beautiful. One of her daughters exclaimed: “You are so beautiful, I just have to hug you!”. We had some nice photos in their rustic work shop (?) and in their garden.

Rebecka verkstad2Rebecka träd1


Förutom klänningen, visar jag här lite annat som jag sysselsatt mig med under sommaren:

Except for the dress, I show you some of the other things that have kept me busy during the summer.

Konserter

Den 7 juli hade jag konsert med Olle Långström, i Vimmerby kyrka och den 1 augusti hade vi vår årliga konsert på Kröngården – jag, Hanna Karlsson, Malin Karlsson, Kalle Sellbrink med vänner. Jättekul!

The 7th of July I had a concert together with Olle Långström, in the Church of Vimmerby. The 1st of August, we had our annual concert at Kröngården – Hanna Karlsson, Malin Karlsson, Kalle Sellbring and his friends, and myself of course. We had great fun!

 

Små sömnadsprojekt

IMG_2085
Liten väska till att matcha den edwardianska kjolen från försommaren. // Reticule-wanna-be, sewn in a haste to accompany my Edwardian skirt from last summer.
IMG_2104
Jag klädde om en ärmstrykbräda, som jag fått av mormor. . // I put new fabric on a ironing board for sleeves, which I got from my grandmother.
Till edwardiansk håruppsättning - klipp itu en hår-donut, sy fast ett elastiskt snöre. Trä över huvudet och vik om håret runt, et voilá!
Till edwardiansk håruppsättning – klipp itu en hår-donut, sy fast ett elastiskt snöre. Trä över huvudet och vik om håret runt, et voilá! // For an Edwardian hair – cut a ”hair doughnut”, fasten an elastic ribbon to it. Put over your head and twist your hair around it, et voilá!

 

Reparera lampskärm

IMG_2413
Jag klädde om en lampskärm, som tillhör en lampa som min gammelfarbror satte ihop i sin ungdom. Den hör förresten hemma i “Gamla Stugan”, där den numera beryktade Hilda växte upp. // I put new fabric on an old lampshade, belonging to a lamp that my great uncle made in his youth. The lamp itself belongs to ”The Old House”, where the now famous Hilda grew up.

IMG_2415

 

Historisk trevnad

I sommar gick det upp för mig att jag inte är ensam i Vimmerby, om intresset för historiska dräkter. Mot slutet av lovet fick jag nöjet att hålla edwardiansk tebjudning för de kära systrarna, Hanna och Malin. Otroligt trevligt!

This summer, it became clear that I was not the only one in Vimmerby, who was interested in historical clothing. By the end of the holidays, I had the pleasure of having an Edwardian tea party for the dear sisters, Hanna and Malin. Delightful!

DSC04473
Till min lycka, upptäckte jag att dessa förtjusande systrar också gärna ville bära historiska kläder. Därmed klädde vi upp oss i mina olika kreationer och ordnade edwardiansk tebjudning. // To my great joy, I discovered that these delightful sisters also wanted to wear historical clothes. So we dressed up in my costumes and had an Edwardian tea party.
DSC04483 - Kopia
Lika stelt som det ska vara vid lång exponeringstid.  // Just as stiff as it should, when using the camera obscura
11850449_10153149462847695_7135311138810699554_o
Innan de fasansfulla sconesen kom fram på bordet. // Before the horrible scones appeared.

DSC04485

Tack för en härlig sommar, alla ni som har förgyllt den med er närvaro!

Thank you for a lovely summer, all of you who have made it so by your existence.

Share

Rosenhatt

Rosenhatt i rosenträdgård. Dräkten hör hemma runt år 1903.
Rosenhatt i rosengård. Dräkten hör hemma runt år 1903.

Det enda jag vid terminsslut hade planerat för sommaren (förutom att umgås maximalt med nära och kära) var att hänga på 1800-talssällskapet på aktiviteterna på Amerikadagen, arrangerat av Kisa Wärdshus. Där skulle vara fokus på de rika invånare, som inte var tvungna att emigrera mellan 1850 – tidigt 1900-tal. För detta behövde jag en lite snoffsigare dräkt, med en enorm hatt, som kronan på verket. Jag hann inte göra några ambitiösa efterforskningar på hattar från 1903 då, men har efteråt hittat dessa:

At the end of this semester, the only thing I had planned for the summer was to (except for hanging out with family and friends) join the “19th Century Society” for the “America days” in Kisa, arranged by Kisa Inn. There was supposed to be a focus on those inhabitants that didn’t have to migrate from Sweden during the famines of the 19th century. For this I needed a somewhat posh costume, with a ginormous hat on top of it all. I didn’t have time for making ambitious research on 1903 hats at that point, but later I have found these:

Maj 1903 The Delineator
Hattar från “The Delineator”, maj 1903
The Delineator, May 1903
Hattar från “The Delineator, maj 1903
Lillian Russel 1903, american actor known for beauty and style
Lillian Russel – amerikansk skådespelerska, känd för sin skönhet och stil. Foto från 1903. Hon har en underbart stor hatt!

På Coop hittade jag två perfekta, flätade bordstabletter i plastimitation av strå.  Jag sprättade upp inifrån och ut på den bordstablett som skulle bli brättet och utifrån och in på den bordstablett som skulle bli toppen på hatten.

At the grocery I found two perfect table tablets in a plastic straw imitation. I unstitched the circular braids from the middle of the part which was going to be the brim, and from the periphery and inwards on the part that would be the top.

Brättet upplöser jag inifrån och ut, tills det är lagom stort för huvudet.
Brättet upplöser jag inifrån och ut, tills det är lagom stort för huvudet.

Sedan använde jag de överblivna flätorna till att fästa de båda delarna i varandra.

Then I used the removed braids to fasten the brim and the top in each other.

Längs kanten på hattens topp fäste jag flätan, i sicksack.
Längs kanten på hattens topp fäste jag flätan, i sicksack.
Jag fäste toppen i brättet, med den sicksackade flätan och sydde fast.
Jag fäste toppen i brättet, med den sicksackade flätan och sydde fast.

För att ge hatten lite mer stadga, använde jag sedan det som var kvar av flätan till att “väva” det stående partiet. Det skulle ha sett extremt mycket mer professionellt ut om jag istället använt samma teknik som på bordstabletterna och sytt fast flätan varv efter varv, men vertikalt. Pga. tidspress valde jag det andra alternativet.

To give stability to the hat, I then used the rest of the braid to “weav” the vertical part. It would have looked infinitely more professional if this part also had been constructed of circles stitched together, but it would have been too time consuming.

Väva hattDen sista utmaningen var att dekorera hatten. Detta gjorde jag med hjälp av ett blått tunt fodertyg och tygrosor från IKEA. Dessa nålade jag fast med hårnålar, som jag fäste i flätningen.

The last challenge was the decoration of the hat. I used a blue lining fabric as ribbon and fake roses from IKEA, which I fastened with hair pins.

IMG_1775

När jag var klar med hatten fick jag höra av ett entusiastiskt barn, att:

“Detta är den vackraste hatt jag någonsin sett! Och den största!”

When the hat was finished, an enthusiastic child exclaimed: “This is the most beautiful hat I have ever seen! And the largest one too!”

Färdig hatt

Till min förundran och glädje, visade det sig att Kisa Wärdshus inte bara lät oss vara fin interiör, men också bjöd på en fantastisk, tidsenlig måltid, som tack för att vi var där!

To my great surprise and joy, Kisa Inn didn’t only want us for a decorative interior, but they also offered us a fantastic time appropriate eleven dishes meal for free, as a way of thanking us for being there!

Hatten på middag

Ha en bra dag!

Have a nice day!

Share

Omsydd tanzansk klänning

Välkommen till min nya bloggplats! Jag inviger den med mitt senaste alster – en omsydd tanzansk klänning.

DSC04252

Jag fick klänningen av mamma, som trodde att färgen skulle passa mig bättre. Klänningen bestod av ett framstycke och ett bakstycke, med ärmar.

Ärmar och liv i två stycken.
Ärmar och liv i två stycken.

Broderierna ville jag ta vara på, så det var ingen vits att klippa alltför mycket i tyget. Det första jag gjorde var att ge klänningen lite mer form, genom att sy insnitt längs med broderiet på framsidan.Jag testade att nåla veck, längs framsidans broderi

Sedan gjorde gjorde jag även insnitt vid bysten, samt kapade kjollängden och använde dessa tygstycken som skärp.Sista ändrin

Så här förskräcklig såg klänningen ut inifrån, innan jag sytt alla sömmar och klippt bort överflödigt tyg.

DSC04266

Och så här såg den ut när den var färdigsydd och alla sömmar pressats.

Klänningen från sidan
Klänningen ser fortfarande inte särskilt bra ut baktill, eftersom den saknar inkilningar där (till förmån för påklädligheten). Om jag hittar tråd i matchande färg, tror jag att jag ska lösa detta genom att sy fast skärpet och lämna en lucka på ca två dm baktill, där jag drar åt. Då borde det bli jämnare och mer symmetriska veck.

Hoppas att jag lyckats bidra till någons inspiration!

Share

Hjärtevärmande gåvor och fullbordade verk

01Det händer då och då att jag får fantastiska gåvor, från de mest oväntade håll. Förra hösten kunde jag fullborda min kappa, tack vare en snäll medresenär som skänkte mig en vacker pälskrage. Förra sommaren fick jag flera kassar med tyger av en bekant och för någon månad sedan fick jag, förutom en ny favoritfilm, tillskickat vackra spännen för att dekorera min edwardianska dräkt. De passar inte till lärarinnekjolen, men väldigt bra till min tidigare dräkt! Tack, Ulrika!

Förra veckan lät en vän mig gå amok i hennes sybord, som hon ärvt efter sin mormorsmor. Dessa skatter fick jag med mig hem!

From time to time it happens that I receive fantastic gifts, out of the blue. Last autumn I was able to complete my winter coat, thanks to a lovely travel companion who thought that I had better use of her old fur collar than her. Last summer I received several bags with fabrics, which have resulted in two dresses yet. About a month ago a dear acquaintance sent a movie (which has already become a new favourite) and a pair of beautiful belt buckles for my Edwardian outfit. They don’t match the new skirt, but go very well together with my other Edwardian outfit. Thank you, Ulrika!

Last week, another dear friend of mine let me harvest what treasures I could find in her great grandmother’s sewing table.

02

Till höger ligger, vad jag tror har varit, strumpebandshållare, men utan knappdelen. Den vita spetsen har hon själv virkat!

To the left is what I believe have been used in garters, but it lacks its buttons. The white lace, the great grandmother has knitted herself!

03

Jag kunde ju inte fullborda min edwardianska korsett i höstas, eftersom jag saknade strumpebandshållare. Vid fotosessionen promenerade jag utan denna elementära del och fick genast inspiration att använda gåvan från väninnan. Originalkorsettens strumpebandshållare ser ut så här.

I wasn’t able to fully complete my teacher’s outfit last autumn, because I couldn’t get hold of appropriate garters. When I walked around without this elementary piece during our photo session, the stockings went down again and again I got inspiration for using what I had found in that sewing table. The garters of my vintage corset look like this.

Strumpebandshållare – konstruktion

04

Dessa delar använde jag: strumpebandshållare, sidenband, resårband och pärlemorsknappar.

For making the garters, I used: “garter clasps”, broad ribbon, elastics and mother of pearl buttons.

05

Jag sydde fast bandet (dubbelt) för hand och lät den främre delen gå ned som fäste för knappen.

I handstitched two layers of the ribbon together and left one layer longer than the other, for fastening of the button that hooks in the clasp.

06

Sedan fäste jag två resårband nederst och sydde in dem i kanaler.

Then I fastened two elastics in that part of the ribbons sewed channels for them.

07

En stund senare var de redo att fästas i korsetten.

A little while later they were ready for being fastened to the corset.

08

De fungerade utmärkt!

They work perfectly!

09

Originalunderklädernas ägarinna

Mina omtänksamma släktingar, på andra sidan Atlanten, har nu skickat några bilder och information om Hilda, som bland annat bar korsetten som jag har återskapat.

My thoughtful relatives on the other side of the Atlantic Sea have recently sent pictures and information about Hilda, the owner of the vintage clothes in the treasure chest.

Hilda Holmqvist

Hilda var syster till min farmors far, Gottfrid. Hon föddes 1894. På denna bild står hon till vänster, med sin storasyster till höger och sin mor sittande framför sig. Bilden är tagen 1915, året efter vad jag försökte återskapa ur fantasin!

Hilda was the sister of my grandmothers father, Gottfrid. She was born in 1894. In this picture she is the girl on the left, with her sister on the right and their mother sitting in front of them. The picture is from 1915, only one year after what I was trying to recreate clothes for!

Hilda

Här är Hilda tillsammans med sin bror Gottfrid. Mina släktingar tycker att vi är hiskeligt lika varandra och jag håller nog med om att vi verkar dela både ansiktsform och klädsmak. Hon var tydligen också en duktig sömmerska.

Here Hilda is seen together with her brother Gottfrid. My relatives think that we remind terribly much of each other. I can agree with that we share the shape of our faces and taste in clothes. She was also known for being a good seamstress.
10

1923 gifte hons sig med göteborgaren Georg. Hon sydde sin bröllopsklänning.

In 1923 she married Georg, from Gothenburg. Of course she made her own dress.

11

Bilden ovan är ett passfoto från 1927, antagligen taget inför flytten till USA.

This picture usher passport photo from 1927, probably before moving to the states.

12

Detta foto är taget runt 1930. Hilda står tillsammans med en av min farmors bästa vänner, kusinen Brita.

This photo is from about 1930. Hilda stands together with one of my grandmother’s best friends, cousin Brita.

13

Hilda bodde i det här trevliga huset, som byggdes under 1700-talet.

Hilda grew up in this nice house that was built in the 18th century.

14

Denna härliga utsikt har man uppifrån vindsrummet, där min farmor har berättat att hon brukade sova om somrarna. I samma rum står den åtråvärda skattkistan.

This is the view from the attic, where my grandmother has told they used to sleep during the summers. The desirable travel chest stands in the same room.

15

Jag avslutar inlägget med en bild från Jämtland, 1914. Denna pittoreska bild visar en lärarinna tillsammans med hennes elever. Det påminner om min egen romantiska bild av den tidens lärarinnor, tack vare Astrid Lindgren…

Åter igen vill jag tacka alla er snälla människor, som har bidragit till mitt projekt med material och inspiration! Tack!

I end this blog post with a photo from the north of Sweden, 1914.
This picturesque photo shows a teacher with her young students. It reminds of my romantic idea of the teachers of that era, and Astrid Lindgren is the one to blame. ? 

Once again, I want to say thanks to all you wonderful people, who have contributed to my project with material and inspiration!

Share

50-talsblåsa av ett 70-talslakan

01I vintras sydde jag en klänning av ett 70-talslakan. Detta lakan har jag alltid älskat, så när det var dags att kassera det, tyckte jag att det var värt att se om det gick att skapa en användbar klänning av det. Den blev användbar och gjorde rent av succé!

Jag fick till och med en förfrågan om att sy upp en likadan till en kamrat, av det återstående tyget. Hon bor i en annan del av Sverige, så det skulle bli problem med provningen, men jag kunde ändå inte motstå uppdraget. Eftersom jag redan hade fått så många komplimanger för klänningen och flera gånger för mönsterpassningen på andra klänningar, passade jag nu på att dokumentera processen. Min förhoppning med detta inlägg är att ni ska få idéer till hur man bäst utnyttjar tygets mönster och storlek, samt hur man draperar fram klänningen direkt på dockan.

Tygets egenskaper – mängd och mönster

De faktorer som är viktigast att ta med i beräkningen, när man syr ett plagg utifrån ett tyg man redan har, är främst tygmängden, men också mönstret. Om man använder sig av ett second-hand-tyg, bör man dessutom noga gå igenom hela tygmängden, så att man kan undgå slitna delar.

02

Tyget som jag hade kvar, var uppdelat i två stycken – en hel lakansvåd och det som syns på bilden. Eftersom kjolen skulle ha mycket vidd, sparade jag det andra, större stycket till kjolen och använde det på bilden till klänningslivet.

Drapera klänningslivet – framtill

För att hitta var mönstret passade bäst i förhållande till själva kroppsformen, flyttade jag runt tyget på provdockan, tills jag hittade den naturliga placeringen. Jag fixerade sedan tyget med nålar i provdockan.

03

Den mörkblå blobban upptill, planerade jag att klippa bort ihop med urringningen, för att överdelen se mindre rörig ut.

04

Utifrån den största vidden på livet, plus ca 1 dm, rev jag bort överflödigt tyg. Detsamma gjorde jag upptill, alltså ca 1 dm över den framtida halsringningen. Anledningen till att jag ofta river i stället för att klippa, är att det blir trådrakt och går otroligt mycket snabbare.

När framsidans tygstycke hade fått en lagom storlek, satte jag nålar mitt fram, så att tyget låg slätt mot provdockan. Sedan klippte jag ut ett hål för halsen.

05

Egentligen skulle jag ha startat med att ha avigan utåt, eftersom alla sömmar sitter på den sidan, men i min iver glömde jag det, så jag fick vända på stycket från och med detta moment. Så här ser alltså framstycket ut med halsringning och nålar som är placerade så att de dels håller tyget slätt mot dockan och dels håller tyget i en vinkel så att det går trådrakt ned mot midjan, både framtill och i sidan.

06

Nu är det dags för att lägga veck vid bystens sida. Vid den framtida sidsömmen, ska vecket vara så djupt att tyget går trådrakt ned mot midjan.

07

Därefter läggs vecken från bysten och nedåt mot midjan. Med hjälp av de nålar som håller fast tyget på provdockan, mitt fram och i sidorna, kan du dra åt tyget ganska hårt för att få till en bra och tight passform.

08

Här ser du både nålarna som förankrar tyget i dockan och nålarna som skapar formen på klänningen.

Drapera klänningslivet – baktill

Jag la tyget så att mönstret var placerat så fint som möjligt, i förhållande till kroppsformen. Sedan nålade jag fast tyget i dockan. Som vanligt, rev jag sedan bort överflödigt tyg utifrån den största nödvändiga vidden och behöll ca 1 dm felmarginal.

09

Nästa steg är att nåla samman bak- och framstycken med varandra över skuldrorna. På denna klänning ville jag utnyttja mönstret, så jag valde att inte sätta axelsömmen mitt upptill, men sluttande nedåt på baksidan.

10

Sedan nålade jag ihop fram- och bakstycken i sidsömmarna. Jag började även experimentera med hur urringningen skulle se ut och har här på bilden nålar i urringningens potentiella hörn.

11

Rätta till sömmar innan de sys

Så här knöligt ser klänningslivet ut efter att ha draperats fram på provdockan. För att undvika veck måste sömmarna vara räta, eller åtminstone jämnt böjda.

12

Som du ser, sitter nålarna inte på en rät linje. Därför tog jag bort alla nålar emellan de högst och lägst placerade. Man måste se till att de båda tyglagren ligger slätt på varandra. Därefter kan man använda sig av något rakt, tex. ett måttband, till att sätta nålarna i en rät linje, nedifrån och upp.

13

Sedan kan man sätta fast en infordring i halsringningen. Denna blev lite liten, upptäckte jag senare, så jag bytte ut den mot en som var ännu vidare och djupare.

14

Eftersom det det inte hade dykt upp något tillfälle för att prova plagget på beställaren, hade jag på detta fotografi ännu inte sytt i dragkedjan i sidan. Det är därför det sticker ut tyg på höger sida.

Kjoldelen – längd och vidd

Till denna klänning har vi inte har köpt lagom med tyg, med utgångspunkt i ett färdigt mönster med beräknad tygåtgång, utan skapar istället ett mönster utifrån vad vi redan har till hands. Därför måste vi nu se hur mycket tyg vi har kvar till kjoldelen. Om vi ska få ut så stor vidd som möjligt för kjolen, måste vi tänka oss noga för innan vi klipper. Vi måste även se hur vi använder mönstret på finaste sätt. Notera att tyget är vikt dubbelt på bilden.

15

När man har bestämt sig för hur man bäst utnyttjar mönstret och tygets längd, kan man klippa som nedan, för att få ut maximal vidd i kjolfållen.

16

Med det tyg jag hade kvar, räckte det till två våder – en fram och en bak.

Kjoldelen – sidsömmar och fickor

17

Så här kan man snabbt sy ett par fickor att sätta i sidsömmarna. Öppningen är mot mitten.

18

Här är fickorna ihopnålade med kjolen. Först sys sidsömmarna ovanför och nedanför fickorna. Sedan sys fickans ena tyglager ihop med kjolens framdel och fickans andra lager med kjolens bakdel.

19

När dessa sömmar är klara, är det dags att fästa kjolen i klänningslivet.

Kjoldelen – veck

20

För att få symmetriska och jämnt fördelade veck, brukar jag göra så här: Först nålar jag fast kjolens sidsömmar mitt för livets sidsömmar. Sedan finner jag varje vecks mittpunkt och sätter en nål där, tills jag har fått önskat antal veck. Jag drar alltså tyget ut mot mig, tills jag får en likbent trekant, med provdockan som bas, och sätter sedan fast kjolen i livet med en nål mitt emellan de två ursprungliga. Detta upprepas för vart veck, tills de är lagom många och stora.

21

Nu är det dags att lägga vecken på ett vis som tar till vara tygets mönster.

22

Framtill lägger jag vecken, så att varje veck bular ut åt vardera sida…

23

… och baktill lägger jag vecken så att de pekar åt mitten.

24

Nu, när vecken ligger rätt, är det dags för det värsta av allt: att vika in vecken och fästa dem i klänningslivet från avigan. Detta tar enormt lång tid.

25

Steg 1) Ta ur nålarna ur klänningslivet/provdockan, men behåll dem i kjolvecket
Steg 2) Fäll ned den övre kanten in mot klänningslivet
Steg 3) Nåla igenom både kjolvecket och klänningslivet
Steg 4) Gå in från avigsidan och nyp ihop klänningslivets och kjolens sömsmåner nåla inifrån. Se upp så att du inte tappar vecken!

Ärmar

26

Jag hade ganska stora tygbitar över till att prova mig fram till fina ärmar. Jag la vikten på att utnyttja mönstret på bästa sätt över ärmkupolen (?). Sedan kapade jag av vid passande längd och fållade.

Urringning med infordring

27

En infordring syr man fast på utsidan. Sedan klipper man ner sömsmånen till lämplig bredd, exempelvis 0,5 cm. För att infordringen sedan inte ska synas utifrån, har jag lärt mig knepet att sy en söm utifrån, igenom de tre tyglagren, tätt intill själva klänningstyget. När infordringen sedan viks ned på insidan, kommer det sticka ut mycket mindre än utan denna söm.

28

Här klipps sömsmånen på infordringen ner till ca 1,5 cm.

29

Sedan behandlas infordringen som en vanlig fåll – kanten viks in och nålas fast inför maskinsömnaden.

Dold dragkedja

30

När jag syr fast dolda dragkedjor, brukar jag börja med att stryka klänningslivets kanter, där de ska mötas i dragkedjan. Sedan fäster jag nålar i dragkedjan, utifrån, så att fram- och baksida möts.

31

Sedan nyper jag fast dragkedjan och sömsmånen och flyttar över nålarna från utsidan till denna plats. De resterande stegen är tyvärr inte dokumenterade, eftersom jag plötsligt fick väldigt bråttom. De innefattar i alla fall att man tråcklar fast dragkedjan i tyget. Sedan använder man dragkedjepressarfot till att fästa dragkedjan och syr så tätt inpå själva kedjan som möjligt. Jag brukar vika ut kedjan medan jag syr, för att få klänningens fram- och baksida så tätt inpå varandra som möjligt. Resultatet brukar bli väldigt fint!

Sedan är det bara småpillet kvar, som att fålla kjolen, fixa till på insidan osv.

Klänning1

Klänning2

Hoppas att du har fått någon glädje av detta inlägg och att du nu har fått inspiration till att själv sy något, lite mindre ostrukturerat än detta projekt.

Share